- Svar: 20
- Visningar: 3 611
Jag har haft lite olika sorters husdjur genom åren. Samtliga har varit pälsbeklädda däggdjur. Nu var det tydligen dags att skaffa insekter, d.v.s. bin.
Ett arbetsbi blir inte äldre än 5-6 veckor, vilket innebär att de bin jag var och hämtade i början av juni, nu är döda. Drottningen kan bli 4-5 år men byts ofta ut innan dess när hennes äggläggning försämras. De enskilda bina klarar sig inte utan samhället. Hela samhället är som en enda organism.
Det händer ofta, typ varje dag, att jag går fram till min stapelkupa, lyfter på locket och bara tittar på bina genom täckplasten som ligger över ramarna. Ibland sitter ett bi och sover. I går var det ett bi som satt på ryggen av ett annat bi och putsade det. Binas språk och vanor är långt ifrån begripliga för mig.
Nu finns det dock inte så mycket att titta på i översta lådan, där den mesta honungen finns, för i går satte jag på en bitömmare under den, som jag snickrat ihop under förmiddagen. Tanken är att jag ska ta honungen. Det verkar inte fullt utbyggt i ramarna men jag får nog en del i alla fall.
Det var ju egentligen aldrig meningen att jag skulle ha en stapelkupa. Den biodlingskurs jag gick gällde för topplistkupor så jag har fått en rätt brant inlärningskurva gällande stapelkupan. Ett litet frågetecken som uppstått är: hur fasen får jag ut honungen ur ramarna? Jag hade liksom inte räknat med att något av samhällena skulle hinna producera någon honung så i början såg jag det som ett icke-problem. Ja, det går ju förstås att krossa vaxet och låta honungen självrinna genom en saftsil. Det går också att skära honungskakorna i bitar så man får kakhonung. Det var mina plan B och C. Och plan D var att köpa en fruktpress och använda den.
Men nu råkade jag ha lite flyt. I morse var det en som annonserade ut en slunga här i närheten, bara en halvtimme bort. Så den kastade jag mig över och sen var jag och hämtade den. Slungan kostade lika mycket som båda mina bisamhällen tillsammans. Men jag ser det inte som en utgift utan en investering. Jag kan använda den så länge jag behöver och sen om jag ska uppgradera till en bättre slunga så kan ja sälja den för nästan samma pris. Men nu har jag lagt en redig bunt pengar på bina så jag hoppas att de överlever vintern och att jag nästa år får så pass mycket honung att jag kan börja sälja och få tillbaka en del av de utlägg jag haft. Det är inte direkt gratis att börja med bin.
Givetvis blev det också en del bi-snack när jag träffade en likasinnad. Det visade sig att säljaren av slungan var admin för den lokala biföreningens grupp på FB som jag ansökt om att få gå med i. Tydligen är FB inte klockrena på att skicka notiser på när någon ansöker om att få bli medlem, men nu ordnade det sig. Och nu när jag är med i den gruppen så har jag kunnat efterlysa en mentor som kan vara bra att ha som nybörjare och det har jag fått svar på från en person.
Så biodlingen ger ju en del nya kontaktytor, vilket jag inte hade räknat med som bi-effekt
, men det är välkommet.
Ett arbetsbi blir inte äldre än 5-6 veckor, vilket innebär att de bin jag var och hämtade i början av juni, nu är döda. Drottningen kan bli 4-5 år men byts ofta ut innan dess när hennes äggläggning försämras. De enskilda bina klarar sig inte utan samhället. Hela samhället är som en enda organism.
Det händer ofta, typ varje dag, att jag går fram till min stapelkupa, lyfter på locket och bara tittar på bina genom täckplasten som ligger över ramarna. Ibland sitter ett bi och sover. I går var det ett bi som satt på ryggen av ett annat bi och putsade det. Binas språk och vanor är långt ifrån begripliga för mig.
Nu finns det dock inte så mycket att titta på i översta lådan, där den mesta honungen finns, för i går satte jag på en bitömmare under den, som jag snickrat ihop under förmiddagen. Tanken är att jag ska ta honungen. Det verkar inte fullt utbyggt i ramarna men jag får nog en del i alla fall.
Det var ju egentligen aldrig meningen att jag skulle ha en stapelkupa. Den biodlingskurs jag gick gällde för topplistkupor så jag har fått en rätt brant inlärningskurva gällande stapelkupan. Ett litet frågetecken som uppstått är: hur fasen får jag ut honungen ur ramarna? Jag hade liksom inte räknat med att något av samhällena skulle hinna producera någon honung så i början såg jag det som ett icke-problem. Ja, det går ju förstås att krossa vaxet och låta honungen självrinna genom en saftsil. Det går också att skära honungskakorna i bitar så man får kakhonung. Det var mina plan B och C. Och plan D var att köpa en fruktpress och använda den.
Men nu råkade jag ha lite flyt. I morse var det en som annonserade ut en slunga här i närheten, bara en halvtimme bort. Så den kastade jag mig över och sen var jag och hämtade den. Slungan kostade lika mycket som båda mina bisamhällen tillsammans. Men jag ser det inte som en utgift utan en investering. Jag kan använda den så länge jag behöver och sen om jag ska uppgradera till en bättre slunga så kan ja sälja den för nästan samma pris. Men nu har jag lagt en redig bunt pengar på bina så jag hoppas att de överlever vintern och att jag nästa år får så pass mycket honung att jag kan börja sälja och få tillbaka en del av de utlägg jag haft. Det är inte direkt gratis att börja med bin.
Givetvis blev det också en del bi-snack när jag träffade en likasinnad. Det visade sig att säljaren av slungan var admin för den lokala biföreningens grupp på FB som jag ansökt om att få gå med i. Tydligen är FB inte klockrena på att skicka notiser på när någon ansöker om att få bli medlem, men nu ordnade det sig. Och nu när jag är med i den gruppen så har jag kunnat efterlysa en mentor som kan vara bra att ha som nybörjare och det har jag fått svar på från en person.
Så biodlingen ger ju en del nya kontaktytor, vilket jag inte hade räknat med som bi-effekt
, men det är välkommet.
