Inreda med tavlor, hur ska man tänka?

[athena_arabians]

Blanda vad du gillar, olja, akvarell, skids, så ser det inte ut som att du köpte alla samtidigt?

Äldre bra, halvkända/numera okända, döda, konstnärer är inte så dyra som man kunde tro.

Jag har rätt mycket Stig Borglind som absolut måste räknas som en erkänd konstnär. Hans grafiska blad går att få tag på till mycket bra priser till skillnad från när jag var ung, då var Borglind en av de dyrare konstnärerna på pappas auktioner. Ett relativt stort tryck professionellt inramat går att få tag på för mellan 1500 och 2500kr.

 

[athena_arabians]

Ett till tips om du hittar en tavla du gillar men ramen är förfärlig, titta på second hand eller loppisar på "fula" tavlor men med en ram du gillar. Sen tar du de två och lämnar in (eller fixa själv) för omramning.

Instämmer verkligen. Jag köpte ett gäng "tavlor" (inramade William Morris-tapeter ) på Tradera nyligen eftersom en av ramarna var en gammal jugendram Har ingen aning om vad jag ska ha i den än

 

[Nahar]

Trist? Genom att köpa från ett auktionshus gynnar du återbruk.

Sedan ska det naturligtvis skapas konst i vår samtid, som i varje tid. Men att återbruk av äldre konst beskrivs som trist tycker jag är ett provocerande och historielöst uttalande.

Visst är det bra med återbruk, men långt ifrån allt med konsthandel handlar om återbruk och konstuppskattning. Något är väldigt, väldigt fel i konstvärlden, och det gynnar en viss sorts konst, en viss sorts konstnärer, och gör det omöjligt för många annars mycket duktiga konstnärer att försörja sig.

 

[tanten]

Visst är det bra med återbruk, men långt ifrån allt med konsthandel handlar om återbruk och konstuppskattning. Något är väldigt, väldigt fel i konstvärlden, och det gynnar en viss sorts konst, en viss sorts konstnärer, och gör det omöjligt för många annars mycket duktiga konstnärer att försörja sig.

Fast, nej?

Konst precis som mycket annat - hästar t.ex. - är värda vad någon är villig att betala. Det finns inga prislistor.

Det är som att köpa hus, vill många ha det så stiger priset.
Att det skulle innebära att just "konstvärlden" är fel det går jag inte med på.

 

[Nahar]

Fast, nej?

Konst precis som mycket annat - hästar t.ex. - är värda vad någon är villig att betala. Det finns inga prislistor.

Det är som att köpa hus, vill många ha det så stiger priset.
Att det skulle innebära att just "konstvärlden" är fel det går jag inte med på.

För det första, konst är inte som hus, eller som hästar. Konst har ett annat syfte, används på andra sätt, och framför allt, tillverkas på andra sätt. Konst är en av de få sakerna idag där vi även i västvärlden inte kan automatisera och rationalisera tillverkningen, konst tar tid och pengar att tillverka och det är en del av själva värdet.

För det andra, konst är inte en produkt att konsumera. För att anpassa sig till marknaden har den tvingats bli det för många, i ren överlevnad säljs tryck istället för original. Varför? Jo, för att de som köper konst för att ha den i lager av ekonomiska skäl skapar två separata marknader; en för konst som sparande (för ohemuligt rika) och en konst för oss vanliga dödliga, där det helst ska vara billiga tryck eller målningar till ett pris som ger konstnärerna mindre betalt än vad de lagt in i material och arbete. Detta är en grov förenkling, men vad som sker blir då att de konstnärer som verkar i 'mellanklassen' de som försöker leva på sin konst men inte sälja den för groteska summor, ofta fnyses på som 'för dyra' när det finns billiga tryck att beställa online, billig konst på lokal auktion och så vidare. Det blir då näst intill omöjligt för konstnärer att verka idag om de inte tillhör 'miljardärklassen'.

Visst finns det lite liknande beteende kring hus, hästar, och andra saker, där de rika köper mer bara för att de kan/för att tjäna pengar. Men långt, långt ifrån konstvärldens summor. Lite kan väl paralleller dras till hästar, eftersom det är extremt mycket jobb för liten avkastning som konstnär.

Jag anser ju dock att även bostadsmarknaden är trasig. Hästmarknaden till viss del också. Men inte med samma extrema mekanismer av miljardärhoarding. Jag menar absolut inte att förminska problemen med bostad/häst nu, det är stora problem, men ingen av de sakerna har samma samhällsfunktion som konsten. Om nutida konst endast ska serva de smutsigt rika, varifrån ska då samhällskritiken komma? Och hur ska konsten representera folket om inte folket stöttar (i.e. köper) den konst de vill se? Konst är samhällsformande på ett sätt som varken hus eller hästar är. Konst är identitet, och har multipla funktioner i samhället, det är ett verktyg för förståelse, sammanhållning, skönhet, terapi - tusentals saker! Men om konsten endast värderas på auktionshus, på grund av att ingen annan har råd (eller anser sig ha råd, kanske på grund av att konsten förlorar sin samhällsanknytning och nedåtspiralen då är igång) så urvattnas konstens funktion och faktiska värde.

Hur många idag är det inte som köper tryck, reproduktioner, och kanske till och med äldre verk i lokal auktion, och samtidigt fnyser lite och säger att 'modern konst, nä, det är inte för mig!" när det finns så mycket mer modern konst där ute som kippar efter andan i en skev konstvärld? Då handlar det mindre om återbruk, och mer om att samtida konst undervärderas och verkar i en skev marknad.

Full disclosure: Jag tycker allt är en skev marknad idag. Jag tycker att konst är en viktig samhällsfunktion i nutid som borde få leva på mer än marginalen. Exakt hur vi ska komma dit är inte vad jag argumenterar för/kring här. Bara att det inte fungerar som det ser ut idag.

 

[tanten]

För det första, konst är inte som hus, eller som hästar. Konst har ett annat syfte, används på andra sätt, och framför allt, tillverkas på andra sätt. Konst är en av de få sakerna idag där vi även i västvärlden inte kan automatisera och rationalisera tillverkningen, konst tar tid och pengar att tillverka och det är en del av själva värdet.

För det andra, konst är inte en produkt att konsumera. För att anpassa sig till marknaden har den tvingats bli det för många, i ren överlevnad säljs tryck istället för original. Varför? Jo, för att de som köper konst för att ha den i lager av ekonomiska skäl skapar två separata marknader; en för konst som sparande (för ohemuligt rika) och en konst för oss vanliga dödliga, där det helst ska vara billiga tryck eller målningar till ett pris som ger konstnärerna mindre betalt än vad de lagt in i material och arbete. Detta är en grov förenkling, men vad som sker blir då att de konstnärer som verkar i 'mellanklassen' de som försöker leva på sin konst men inte sälja den för groteska summor, ofta fnyses på som 'för dyra' när det finns billiga tryck att beställa online, billig konst på lokal auktion och så vidare. Det blir då näst intill omöjligt för konstnärer att verka idag om de inte tillhör 'miljardärklassen'.

Visst finns det lite liknande beteende kring hus, hästar, och andra saker, där de rika köper mer bara för att de kan/för att tjäna pengar. Men långt, långt ifrån konstvärldens summor. Lite kan väl paralleller dras till hästar, eftersom det är extremt mycket jobb för liten avkastning som konstnär.

Jag anser ju dock att även bostadsmarknaden är trasig. Hästmarknaden till viss del också. Men inte med samma extrema mekanismer av miljardärhoarding. Jag menar absolut inte att förminska problemen med bostad/häst nu, det är stora problem, men ingen av de sakerna har samma samhällsfunktion som konsten. Om nutida konst endast ska serva de smutsigt rika, varifrån ska då samhällskritiken komma? Och hur ska konsten representera folket om inte folket stöttar (i.e. köper) den konst de vill se? Konst är samhällsformande på ett sätt som varken hus eller hästar är. Konst är identitet, och har multipla funktioner i samhället, det är ett verktyg för förståelse, sammanhållning, skönhet, terapi - tusentals saker! Men om konsten endast värderas på auktionshus, på grund av att ingen annan har råd (eller anser sig ha råd, kanske på grund av att konsten förlorar sin samhällsanknytning och nedåtspiralen då är igång) så urvattnas konstens funktion och faktiska värde.

Hur många idag är det inte som köper tryck, reproduktioner, och kanske till och med äldre verk i lokal auktion, och samtidigt fnyser lite och säger att 'modern konst, nä, det är inte för mig!" när det finns så mycket mer modern konst där ute som kippar efter andan i en skev konstvärld? Då handlar det mindre om återbruk, och mer om att samtida konst undervärderas och verkar i en skev marknad.

Full disclosure: Jag tycker allt är en skev marknad idag. Jag tycker att konst är en viktig samhällsfunktion i nutid som borde få leva på mer än marginalen. Exakt hur vi ska komma dit är inte vad jag argumenterar för/kring här. Bara att det inte fungerar som det ser ut idag.

Vår verklighetsbild är helt olika.

Jag ser inte det du kallar för konst för smutsigt rika. Inte i det konstliv jag upplever.
jag har varit kultur och konstengagerad i stort sett hela livet - och det är länge

Jag har varit engagerad i konstorganisationer på nationell, regional och lokal nivå. Plus att jag sedan länge guidar i en stor internationell konstutställning varje sommar. Mina kontakter med konstnärer och konstfrämjare ger mig en annan bild än den du har.

du pratar om konstens "funktion". För mig har konst en roll, men inte en funktion. Helt enkelt för att konst inte "måste någonting". Den har ett egenvärde. Konstnärer skapar för att de behöver det. Det är ett sätt att uttrycka sig.

Att konst skulle finnas enbart på auktionshus ser jag inte.
Titta på alla de lokala konstföreningar som finns. I bygder och på företag. Titta på alla organisationer som finns för verksamma konstnärer. Det är en helt värld därute!
Det som säljs på auktionshus är en pytteliten bråkdel av all konst som skapas. Och köps.

Samhället stöttar konstnärer på många olika sätt. Verkligen inte tillräckligt. Men inte obetydligt heller. De flesta städer har generöst med offentlig konst. Många kommuner har ett 1%-mål Där man i nybyggnation avsätter 1% till konstnärlig utsmyckning. Den konsten äger alla kommuninnevånare.

i min kommun finns ett stort verk som kostade ett par miljoner. Inget jag skulle ha råd med eller ha plats med. men jag njuter av de varje gång jag passerar förbi. Min kommun har kontrakt med ett gäng lokala konstnärer som jubilarer i kommunen kan välja verk av. Pengar i form av gåvocheckar, rakt ner i konstnärernas fickor.

Så, din och min verklighetsbild är totalt väsensskild.

 

[athena_arabians]

Vår verklighetsbild är helt olika.

Jag ser inte det du kallar för konst för smutsigt rika. Inte i det konstliv jag upplever.
jag har varit kultur och konstengagerad i stort sett hela livet - och det är länge

Jag har varit engagerad i konstorganisationer på nationell, regional och lokal nivå. Plus att jag sedan länge guidar i en stor internationell konstutställning varje sommar. Mina kontakter med konstnärer och konstfrämjare ger mig en annan bild än den du har.

du pratar om konstens "funktion". För mig har konst en roll, men inte en funktion. Helt enkelt för att konst inte "måste någonting". Den har ett egenvärde. Konstnärer skapar för att de behöver det. Det är ett sätt att uttrycka sig.

Att konst skulle finnas enbart på auktionshus ser jag inte.
Titta på alla de lokala konstföreningar som finns. I bygder och på företag. Titta på alla organisationer som finns för verksamma konstnärer. Det är en helt värld därute!
Det som säljs på auktionshus är en pytteliten bråkdel av all konst som skapas. Och köps.

Samhället stöttar konstnärer på många olika sätt. Verkligen inte tillräckligt. Men inte obetydligt heller. De flesta städer har generöst med offentlig konst. Många kommuner har ett 1%-mål Där man i nybyggnation avsätter 1% till konstnärlig utsmyckning. Den konsten äger alla kommuninnevånare.

i min kommun finns ett stort verk som kostade ett par miljoner. Inget jag skulle ha råd med eller ha plats med. men jag njuter av de varje gång jag passerar förbi. Min kommun har kontrakt med ett gäng lokala konstnärer som jubilarer i kommunen kan välja verk av. Pengar i form av gåvocheckar, rakt ner i konstnärernas fickor.

Så, din och min verklighetsbild är totalt väsensskild.

Sedan är ju inte auktion lika med stora auktionshus i Stockholm och andra storstäder. Som dotter till en auktionist verkande på landsbygden och uppvuxen i den världen kan jag verkligen skriva under på att det går att få tag på bra originalkonst till ett rimligt pris på auktion. De senaste åren har konst varit rätt "dött" så om man letat och vetat vad man vill ha har det gått att göra rejäla fynd.

Naturligtvis är det trevligt att köpa konst direkt av konstnären men det blir lite svårt om konstnären är avliden...

 

[Nahar]

Vår verklighetsbild är helt olika.

Jag ser inte det du kallar för konst för smutsigt rika. Inte i det konstliv jag upplever.
jag har varit kultur och konstengagerad i stort sett hela livet - och det är länge

Jag har varit engagerad i konstorganisationer på nationell, regional och lokal nivå. Plus att jag sedan länge guidar i en stor internationell konstutställning varje sommar. Mina kontakter med konstnärer och konstfrämjare ger mig en annan bild än den du har.

du pratar om konstens "funktion". För mig har konst en roll, men inte en funktion. Helt enkelt för att konst inte "måste någonting". Den har ett egenvärde. Konstnärer skapar för att de behöver det. Det är ett sätt att uttrycka sig.

Att konst skulle finnas enbart på auktionshus ser jag inte.
Titta på alla de lokala konstföreningar som finns. I bygder och på företag. Titta på alla organisationer som finns för verksamma konstnärer. Det är en helt värld därute!
Det som säljs på auktionshus är en pytteliten bråkdel av all konst som skapas. Och köps.

Samhället stöttar konstnärer på många olika sätt. Verkligen inte tillräckligt. Men inte obetydligt heller. De flesta städer har generöst med offentlig konst. Många kommuner har ett 1%-mål Där man i nybyggnation avsätter 1% till konstnärlig utsmyckning. Den konsten äger alla kommuninnevånare.

i min kommun finns ett stort verk som kostade ett par miljoner. Inget jag skulle ha råd med eller ha plats med. men jag njuter av de varje gång jag passerar förbi. Min kommun har kontrakt med ett gäng lokala konstnärer som jubilarer i kommunen kan välja verk av. Pengar i form av gåvocheckar, rakt ner i konstnärernas fickor.

Så, din och min verklighetsbild är totalt väsensskild.

Fast jag ser det inte som två olika verklighetsbilder, snarare två delar av samma värld. Saken är ju den att du är inne i konstvärlden, och ja, särskilt i Sverige har vi ett rikt kulturliv, men det är inte riktigt kulturlivet jag pratar om, utan gemene mans relation till sådan konst som tas upp i tråden, det vill säga 'nåt fint att hänga på väggen'-konst. Människor som inte är direkt konstintresserade men egentligen tycker om figurativ konst (säger en så på svenska? du får ursäkta om min vokabulär inte är rätt) vet inte var de ska vända sig, vet inte vad som är rimligt pris för nyproduktion jämfört med tryck eller andrahandsköp av olika slag. Det finns en skevhet i allmänhetens relation till den konst de använder och betalar för i sin vardag, som inte har så mycket att göra med den värld du beskriver (som finns, och är jättebra, det säger jag inte emot!). Och den skevheten kommer i mycket av att konst blivit så tudelad i konsumtion/produkt, och just den värld du beskriver. Och där kommer den marknad jag tog upp i mitt förra inlägg in, för det är i mycket den som styr vad som syns och når ut till allmänheten.

Sedan är ju inte auktion lika med stora auktionshus i Stockholm och andra storstäder. Som dotter till en auktionist verkande på landsbygden och uppvuxen i den världen kan jag verkligen skriva under på att det går att få tag på bra originalkonst till ett rimligt pris på auktion. De senaste åren har konst varit rätt "dött" så om man letat och vetat vad man vill ha har det gått att göra rejäla fynd.

Naturligtvis är det trevligt att köpa konst direkt av konstnären men det blir lite svårt om konstnären är avliden...

Nu skrev du inte till mig men jag vill bara förtydliga att jag är fullt medveten om detta (och skrev det i mitt inlägg). Snarare handlar mitt inlägg om hur det är möjligt att så mycket 'dålig' nyproducerad konst hamnar under klubban på stora auktionshus, medan mycket 'bra' nyproduktion inte gör det (dålig och bra är så jobbiga ord i förhållande till konst, jag menar snarare kanske ärlig, eller relevant, eller ja... det är en hel diskussion i sig - videon om art & taxes tar upp det lite, hur marknaden styr vilken konst som blir populär).


Ytterligare allmänt förtydligande: Det går att se problemen med att samtida konstnärer inte kan livnära sig på/producera för gemene man utan att för den delen mena att konstvärlden är död/dålig, eller att ingen ska få köpa begagnad konst. Jag menar snarare att peka på den stora klyftan mellan 'gemene mans' konstanvändning/konsumtion, och 'konstvärlden', och 'konstmarknaden'.

 

[tanten]

Ytterligare allmänt förtydligande: Det går att se problemen med att samtida konstnärer inte kan livnära sig på/producera för gemene man utan att för den delen mena att konstvärlden är död/dålig, eller att ingen ska få köpa begagnad konst. Jag menar snarare att peka på den stora klyftan mellan 'gemene mans' konstanvändning/konsumtion, och 'konstvärlden', och 'konstmarknaden'.

Jag tror det kokar ner till just detta.
Det du kallar konstmarknaden och konstvärlden.

Om jag ser till bara min lokala bygd så vågar jag påstå att nästan alla hushåll har nån form av konstverk hemma. Baserat på den stor försäljning som sker vid den årliga konstrundan och allt det som säljs på lokala föreningens utställningar.

Vi har många föreningsägda samlingslokaler i bygden. Samtliga har konst på väggarna. Alltså kan varje jaktlag, varje syförening eller 50-årskalas "konsumera" konst i sitt dagliga liv.

Klyftan är betydligt mindre än du tror

 

[Nahar]

Jag tror det kokar ner till just detta.
Det du kallar konstmarknaden och konstvärlden.

Om jag ser till bara min lokala bygd så vågar jag påstå att nästan alla hushåll har nån form av konstverk hemma. Baserat på den stor försäljning som sker vid den årliga konstrundan och allt det som säljs på lokala föreningens utställningar.

Vi har många föreningsägda samlingslokaler i bygden. Samtliga har konst på väggarna. Alltså kan varje jaktlag, varje syförening eller 50-årskalas "konsumera" konst i sitt dagliga liv.

Klyftan är betydligt mindre än du tror

Nej, vi ser bara olika delar av samma samhälle. Du talar om din lokala bygd, ditt eget liv. Jag talar om en internationell konstmarknad som omsätter miljarder som är väsensskild från det du talar om men som ändå har stor inverkan på hur människor i gemen förhåller sig till samtida konst och konstnärer. Och när jag talar om människor i gemen så menar jag verkligen gemen; inte dina jaktlag och syföreningar, som oftast är väldigt ekonomiskt och kulturellt homogena grupper, utan om alla de människor som du kanske inte ser eller möter i din vardag men som ändå finns och lever. Och jag talar som sagt inte om huruvida det finns konst på väggarna, utan huruvida de har pengar, kunskap, makt, agens, och möjlighet att t.ex. beställa ett porträtt eller gå in på ett galleri. Jag känner själv hur många människor som helst som aldrig skulle få för sig att sätta foten på ett galleri eller konstmuseum, som vill att staten inte ska ge pengar till någon form av kulturverksamhet alls, för att de själva anser att de ändå inte får vara med, inte är representerade, inte hör hemma. Och jag känner också många människor som verkligen älskar figurativ konst men står så långt utanför ekonomiskt, socialt, och kulturellt att de inte har möjlighet att göra mer än att köpa planscher på IKEA, när de kanske egentligen skulle vilja beställa ny konst.

Att förneka att det kring konst finns både en enorm in group-out group problematik, prestigefylldhet, och exkluderande kultur tjänar ingen. Varken konstnärer eller konstälskare.

 

[tanten]

Nej, vi ser bara olika delar av samma samhälle. Du talar om din lokala bygd, ditt eget liv. Jag talar om en internationell konstmarknad som omsätter miljarder som är väsensskild från det du talar om men som ändå har stor inverkan på hur människor i gemen förhåller sig till samtida konst och konstnärer. Och när jag talar om människor i gemen så menar jag verkligen gemen; inte dina jaktlag och syföreningar, som oftast är väldigt ekonomiskt och kulturellt homogena grupper, utan om alla de människor som du kanske inte ser eller möter i din vardag men som ändå finns och lever. Och jag talar som sagt inte om huruvida det finns konst på väggarna, utan huruvida de har pengar, kunskap, makt, agens, och möjlighet att t.ex. beställa ett porträtt eller gå in på ett galleri. Jag känner själv hur många människor som helst som aldrig skulle få för sig att sätta foten på ett galleri eller konstmuseum, som vill att staten inte ska ge pengar till någon form av kulturverksamhet alls, för att de själva anser att de ändå inte får vara med, inte är representerade, inte hör hemma. Och jag känner också många människor som verkligen älskar figurativ konst men står så långt utanför ekonomiskt, socialt, och kulturellt att de inte har möjlighet att göra mer än att köpa planscher på IKEA, när de kanske egentligen skulle vilja beställa ny konst.

Att förneka att det kring konst finns både en enorm in group-out group problematik, prestigefylldhet, och exkluderande kultur tjänar ingen. Varken konstnärer eller konstälskare.

Jag vilar min väska.Vi talar förbi varann.

 

[Myrten]

Visst är det bra med återbruk, men långt ifrån allt med konsthandel handlar om återbruk och konstuppskattning. Något är väldigt, väldigt fel i konstvärlden, och det gynnar en viss sorts konst, en viss sorts konstnärer, och gör det omöjligt för många annars mycket duktiga konstnärer att försörja sig.

Jag vet inte vad du vill säga med klippen. Jag orkar inte titta på dem. Men den situation du beskriver är inte direkt unik för vår tid. Eller för konstvärlden. Jag har träffat många duktiga forskare (jag talar nu om humaniora) som aldrig kunnat försörja sig som forskare utan har andra jobb eftersom deras inriktning, deras specialområden inte anses tillräckligt inne av fonderna som prioriterar vissa typer av forskning.

För mig är äldre konst, äldre konstföremål något som modern konst aldrig kan bli, hur bra den än är - en del av kulturarvet. Den laddning som ges av tidigare generationers förhållande till ett föremål eller ett verk, av de historier som finns knutna till det och som jag ibland känner ibland bara kan ana ger ett skimmer som lyfter upplevelsen - för mig. Andra har andra preferenser.

Naturligtvis är konstvärlden big business. Men jag är övertygad om att många som föredrar äldre konst, äldre konstföremål och äldre grejor generellt gör det av samma anledning som jag själv - att vi vill ha en del av en historia laddad och sparad i ett vackert verk eller föremål. Med det sagt består min egen skrala samling av bildkonst nästan uteslutande av nytillverkade verk (textil, litografier) som jag har köpt (eller i ett fall fått) direkt av konstnären eller av en säljare med direkt anknytning till konstnären. Utöver detta har jag några grejor som har affektionsvärde för mig. Jag skulle gärna köpa mer, men min väggyta är ytterst begränsad och jag prioriterar att få plats med mitt bibliotek.

Konst är kultur, men även en del av kulturarvet. För mig är det viktigt och det gör att jag aldrig skulle kunna tänka mig att köpa allt jag vill ha direkt från en nu aktiv konstnär.

 

[eventingmania]

Jag kör mer eller mindre hästmotiv på nästan allt vi har på väggarna.

Några är mina egna alster men mycket plockar jag upp på loppis å vintagebutiker och lämnar iväg för att rama om.

Det är ganska dyrt att rama in tavlor hos ett proffs men enligt mig är det värt varenda eurocent.

Proffsen vet hur man limmar (om lim behövs) och hur man får till en snygg syrafri passepartout och antireflexglas om man vill ha det.

Det här är ett av mina loppisfynd, ett print från en berömd Holländsk konstnär jah glömt namnet på.

Jag har inte gjort något mer än att betala typ €5 för det och hasat hem det. Men hur ful ramen än är och det spräckta glaset till trots så är det professionellt inramat och postern är limmad på platta för stabilitet.

Kort och gott kan man med lite kreativitet få till dekor skapade av poster och giclée prints och ge dem en snygg inramning.

Den här får vänta tills affärerna öppnar igen och jag kan kolla på ramalternativ mer hands on

 

[athena_arabians]

Jag vet inte vad du vill säga med klippen. Jag orkar inte titta på dem. Men den situation du beskriver är inte direkt unik för vår tid. Eller för konstvärlden. Jag har träffat många duktiga forskare (jag talar nu om humaniora) som aldrig kunnat försörja sig som forskare utan har andra jobb eftersom deras inriktning, deras specialområden inte anses tillräckligt inne av fonderna som prioriterar vissa typer av forskning.

För mig är äldre konst, äldre konstföremål något som modern konst aldrig kan bli, hur bra den än är - en del av kulturarvet. Den laddning som ges av tidigare generationers förhållande till ett föremål eller ett verk, av de historier som finns knutna till det och som jag ibland känner ibland bara kan ana ger ett skimmer som lyfter upplevelsen - för mig. Andra har andra preferenser.

Naturligtvis är konstvärlden big business. Men jag är övertygad om att många som föredrar äldre konst, äldre konstföremål och äldre grejor generellt gör det av samma anledning som jag själv - att vi vill ha en del av en historia laddad och sparad i ett vackert verk eller föremål. Med det sagt består min egen skrala samling av bildkonst nästan uteslutande av nytillverkade verk (textil, litografier) som jag har köpt (eller i ett fall fått) direkt av konstnären eller av en säljare med direkt anknytning till konstnären. Utöver detta har jag några grejor som har affektionsvärde för mig. Jag skulle gärna köpa mer, men min väggyta är ytterst begränsad och jag prioriterar att få plats med mitt bibliotek.

Konst är kultur, men även en del av kulturarvet. För mig är det viktigt och det gör att jag aldrig skulle kunna tänka mig att köpa allt jag vill ha direkt från en nu aktiv konstnär.

Tack, du satte ord på det jag känner men inte kunnat formulera. Klart att jag kan uppskatta nutida konst men tyngden i verk och föremål som gjorts innan jag föddes och i många fall LÅNGT innan jag föddes är otrolig.

 

[Badger]

Ja, jag har hittat en konstnär jag köpt två små tryck av. Hennes tavlor i original kostar några tusen. Nu är jag inte tillräckligt intresserad av konst för att lägga det priset på något att hänga på väggarna alls (men jag övervägde det faktiskt!) men det är definitivt inte "dyrt". Hon har haft några utställningar men jag vet inte var gränsen går för "erkänd konstnär" men det är vackra och unika tavlor som jag blir glad av, och det måste ju vara det som räknas?!

Vet inte heller det riktigt. Utbildad i Frankrike, på 20 talet? Ingen aning om nu, folk åker väl inte dit längre?

Finns en illustratör, levande, som jag är jättesugen på skisser från. Kostar runt 500 bara. Men är fantasy, osäker på om jag vill ha det eller inte på vägg.

 

[tanten]

Eftersom "erkänd konstnär" dyker upp så...

Det finns ett system.
Om man deltar i en utställning i konstförenings regi eller konstfrämjandets regi så utgår en utställningsersättning. Villkoret är att konstnären är medlem i en organisation. KRO t.ex. (konstnärernas riksorganisation).
För installationer och medverkan finns ett avtal som kallas MU-avtalet. Ersättning betalas ut till medverkande yrkesverksamma konstnärer. Det brukar kommuner, regioner och staten hålla sig till.

Grunden brukar vara att man gått en yrkesutbildning. Någon form av konstskola. (Och yrkesverksam behöver inte betyda att man kan leva på konsten).

 

[Badger]

Instämmer verkligen. Jag köpte ett gäng "tavlor" (inramade William Morris-tapeter ) på Tradera nyligen eftersom en av ramarna var en gammal jugendram Har ingen aning om vad jag ska ha i den än

Mmm har insett att ny inramning kan kosta lika mycket som tavlan, runt 1000-2000, och så är nya ramar inte riktigt lika fina alltid

Har en litografi jag är sjukt osugen på att rama om, men ramen är modernt ful, vit, tunn o trasig. Står i en garderob, iofs osäker på var jag skulle vilja ha den också. Men blev lite sugen på leta loppisram.

 

[Nahar]

Jag vet inte vad du vill säga med klippen. Jag orkar inte titta på dem. Men den situation du beskriver är inte direkt unik för vår tid. Eller för konstvärlden. Jag har träffat många duktiga forskare (jag talar nu om humaniora) som aldrig kunnat försörja sig som forskare utan har andra jobb eftersom deras inriktning, deras specialområden inte anses tillräckligt inne av fonderna som prioriterar vissa typer av forskning.

För mig är äldre konst, äldre konstföremål något som modern konst aldrig kan bli, hur bra den än är - en del av kulturarvet. Den laddning som ges av tidigare generationers förhållande till ett föremål eller ett verk, av de historier som finns knutna till det och som jag ibland känner ibland bara kan ana ger ett skimmer som lyfter upplevelsen - för mig. Andra har andra preferenser.

Naturligtvis är konstvärlden big business. Men jag är övertygad om att många som föredrar äldre konst, äldre konstföremål och äldre grejor generellt gör det av samma anledning som jag själv - att vi vill ha en del av en historia laddad och sparad i ett vackert verk eller föremål. Med det sagt består min egen skrala samling av bildkonst nästan uteslutande av nytillverkade verk (textil, litografier) som jag har köpt (eller i ett fall fått) direkt av konstnären eller av en säljare med direkt anknytning till konstnären. Utöver detta har jag några grejor som har affektionsvärde för mig. Jag skulle gärna köpa mer, men min väggyta är ytterst begränsad och jag prioriterar att få plats med mitt bibliotek.

Konst är kultur, men även en del av kulturarvet. För mig är det viktigt och det gör att jag aldrig skulle kunna tänka mig att köpa allt jag vill ha direkt från en nu aktiv konstnär.

Tack, du satte ord på det jag känner men inte kunnat formulera. Klart att jag kan uppskatta nutida konst men tyngden i verk och föremål som gjorts innan jag föddes och i många fall LÅNGT innan jag föddes är otrolig.

Men jag förnekar ju inte något av det ni säger? Jag argumenterar inte på något sätt för att äldre konst inte har ett värde. Klippen säger inte heller det. Jag argumenterar endast för att det finns stora klyftor och diskrepans i konstvärlden som gör att 'vanligt folk' ofta har svårt att hitta vägar att stötta de konstnärer de faktiskt tycker om, genom att t.ex. köpa konst av dem eller tja, veta om att de finns. Vilket gör det svårt för nya konstnärer att livnära sig, om de inte sällar sig till antingen miljardärmarknaden eller ett konstliv/kulturkretsar som ofta är mycket långt från vanliga människors liv (och där inte alla konstnärer accepteras/får plats). Det finns en lucka inte bara ekonomiskt, men också i konstens funktion, vilken ju alltid kommer att vara interaktion med en publik. En stor publik som vill konsumera konst, men som inte finner utrymme på grund av ovan nämnda faktorer. Jag ser ett större sociokulturellt problem som jag ville belysa, helt enkelt.

Eftersom "erkänd konstnär" dyker upp så...

Det finns ett system.
Om man deltar i en utställning i konstförenings regi eller konstfrämjandets regi så utgår en utställningsersättning. Villkoret är att konstnären är medlem i en organisation. KRO t.ex. (konstnärernas riksorganisation).
För installationer och medverkan finns ett avtal som kallas MU-avtalet. Ersättning betalas ut till medverkande yrkesverksamma konstnärer. Det brukar kommuner, regioner och staten hålla sig till.

Grunden brukar vara att man gått en yrkesutbildning. Någon form av konstskola. (Och yrkesverksam behöver inte betyda att man kan leva på konsten).

Jag förstår inte riktigt vad du vill säga här. Att en konstnär endast är erkänd som den tar del i detta system?

Mmm har insett att ny inramning kan kosta lika mycket som tavlan, runt 1000-2000, och så är nya ramar inte riktigt lika fina alltid

Billigare än gamla ramar. Jag tog med mor min när jag skulle rama in en tavla, hon tyckte det lät så dyrt så hon pekade på några äldre ramar som stod i ett hörn: "De var fina, kan ni inte använda en av dem?"
"Absolut kan vi det! Till vänster kostar 80 000, till höger 150 000. Vilken ville ni ha?"
Mamma såg riktigt chockad ut

 

[athena_arabians]

Mmm har insett att ny inramning kan kosta lika mycket som tavlan, runt 1000-2000, och så är nya ramar inte riktigt lika fina alltid

Här är de det... frun till lokala glasmästaren gör inramningar och hon är superduktig

 

[athena_arabians]

Men jag förnekar ju inte något av det ni säger? Jag argumenterar inte på något sätt för att äldre konst inte har ett värde. Klippen säger inte heller det. Jag argumenterar endast för att det finns stora klyftor och diskrepans i konstvärlden som gör att 'vanligt folk' ofta har svårt att hitta vägar att stötta de konstnärer de faktiskt tycker om, genom att t.ex. köpa konst av dem eller tja, veta om att de finns. Vilket gör det svårt för nya konstnärer att livnära sig, om de inte sällar sig till antingen miljardärmarknaden eller ett konstliv/kulturkretsar som ofta är mycket långt från vanliga människors liv (och där inte alla konstnärer accepteras/får plats). Det finns en lucka inte bara ekonomiskt, men också i konstens funktion, vilken ju alltid kommer att vara interaktion med en publik. En stor publik som vill konsumera konst, men som inte finner utrymme på grund av ovan nämnda faktorer. Jag ser ett större sociokulturellt problem som jag ville belysa, helt enkelt.


Jag förstår inte riktigt vad du vill säga här. Att en konstnär endast är erkänd som den tar del i detta system?


Billigare än gamla ramar. Jag tog med mor min när jag skulle rama in en tavla, hon tyckte det lät så dyrt så hon pekade på några äldre ramar som stod i ett hörn: "De var fina, kan ni inte använda en av dem?"
"Absolut kan vi det! Till vänster kostar 80 000, till höger 150 000. Vilken ville ni ha?"
Mamma såg riktigt chockad ut

Jag förstår hur du menar men jag håller inte med dig rakt av.

Sedan vill jag slänga in en brasklapp... det finns konstnärer idag som ser ner på "brödkonstnärer", dvs de som gör saker som tilltalar många och därmed får sälja även om de kanske inte säljer för höga belopp. Den attityden gör ju inte konstvärlden tillgängligare för de som kanske inte fått ett konstintresse naturligt sedan barnsben (som jag trots allt har fått pga min far auktionisten).