L
Liten tiger
Hejsan!
Jag har ett korsningssto (eng.fbl/am.vbl) på 12 år som inte verkar vilja bli frisk. Nån som har en idé om vad det kan vara? Eller vad jag ska göra?
Pärlan har haft lite otur i sitt liv. Det började med en skadad sena på ena fram när hon var 9 månader. Sommaren -02 blev hon påkörd men ett snett bäcken och yttreböjsenan vä.bak av till 75% som resultat. Friskförklarades i januari -03. Sen så har det varit lite småskador titt som tätt under åren. Hon är lite klantig!
När hon kom in från bete förra sommaren var hon jättefin. Hur mysig som helst att rida. Så skulle jag träna för en ny tränare. Pärlan satte sig på rumpan redan mot första hindret. Med nöd och näppe kom vi tillslut över men där fick det vara nog tyckte hon. Jag är inte den som mesar om min häst vägrar men jag fick henne inte över hindrerna. Inte ens om de var nerplockade. Tillslut satt jag av och klev själv över då följde hon tveksamt med. Resten av lektionen stod jag i ett hörn och höll i henne. Ett flertal gånger försökte hon då lägga sig ner. Inte likt henne.
Efter det blev hon inte sig själv igen och den 16 oktober åkte vi till kliniken. Kotledsinflamation i båda fram, hö.bak och inflamation i glidlederna hö.bak. Alltså alla ben förutom det som tidigar varit skadat. Röntgades från alla möjliga håll men inga pålagringar eller andra skellettskador. Behandlades med tuppkam och cortison. Skulle äta butta i 10 dagar. Åkte hem för att promenera i tre veckor.
Återbesök... Inte halt på hö.bak längre men lika illa i båda fram. Ny sprutomgång, endast fram den här gånden. Hem igen för att promenera.
Återbesök... Den här gången fick vi träffa kiropraktorn också som försiktigt försökte rätta till hennes bäcken. Inga sprutor men recept på naproxen och ordinerade tömkörning på rakt spår. Den som såg mig mala sönder alla naproxenpiller och lägga dem i portionspåsar måste tro att jag hade en egen liten drogfabrik hemma
Blev lite oren under tömkörning och vi fick åka tillbaka till vet. tidigare än beräknat.
Halt på höger bak igen! Kiropraktorn gick igenom henne igen och så åkte vi hem men endast promenad som ordination den här gången.
Återbesök... 4... Röntages igen. Vi hittade en liten förändring i en sena hö.fram. Ordinerades adequanin som sprutades i halsen på henne var tredje dag, 7 doser. Sen tyckte de att jag skulle försöka skritta igång henne försiktigt så att det inte var så att hon blev sämre av att röra sig så lite.
I Januari flyttade vi till en ny stad och vi började skritta i skogen. Superkul
Så i början av feberuari blev hon sparkad i hagen en morgon. Fula sår över hela hö. bak och till en början halt och svullen. Hältan avtog men svullnaden ville inte ge med sig.
Fick en tid på en närliggande praktik, Röntgenbilderna visade att ena griffelbenet var avsparkat. Men det var så tunnt så de trodde inte att det var något att operera. Lite lustigt är ju att det andra griffelbenet inte verkade existera över huvudtaget. Så åkte vi hem och gumman skulle stå i liten hage själv. Alla i stallet var supergulliga och hjälpte till att ta in henne om hon blev orolig i hagen eftersom hon inte fick springa där.
Återbesök... vi passade på att ta en koll på framenen då också. Det gick nästan inte att böja vä.fram vi fick avbryta. Jag undrade över bakbenet om det inte borde ultraljudas för att kolla senor och så. Men det tyckte inte vet. Vi skulle åka hem och rida igång henne lite tufft så att det inte frambenen berodde på att hon stått stilla.
Sötnosen var hur glad som helst och bockade gärnet i skogen hela tiden.
Tre veckor senare och det femtielfte återbesöket... Fortfarande lika öm i frambenen. Bedövade bort båda kotorna fram. Vet. tittade på när vi sprang. Sen ville hon att jag skulle prova att rida på hästen. Jag red runt där och väntade på att hon skulle komma och titta. Även min kompis red ett tag ch jag kunde då tydligt se att det var något som inte stämde med bakbenen. Men vet. kom inte upp och tittade. När vi kom tillbaka sa jag att det måste sitta nått i bakbenen. Då sa hon kunde inte råda mig att fortsätta leta efter lösningar. Hon skulle självklart hjälpa mig om jag ville fortsätta men det bästa råd hon egentligen kunde ge mig var att leta efter en ny häst. Fortfarande trodde hon inte att det var någon fara med hö.bak. Svullnaden hade fortfarande inte gått ner helt.
Jag ville ha ett andra utlåtande innan jag bestämde mig för att det inte blir bättre.
Vi åkte till ytterligare en klinik där det snabbt konstaterades att hon hade en ganska stor skada på gaffelbandet men att den börjat läka. VI SOM ORDINERAT ATT RIDA IGÅNG HENNE!!!
Skickades hem med en buttakur på 10 dagar.
Vi har varit hos en equiterapeft två gånnger sedan slutet av maj. Första gången var hon stel men känndes mycket finare andra gången. I början av juni gick hon ut på sommarbete. Nu har jag börjat gå promenader med henne inför återbesöket i augusti. Jag tycker inte att hon rör sig ordentligt...
Nån som varit med om något liknande? Har jag missat något som jag borde pröva? Tacksam för svar
Jag har ett korsningssto (eng.fbl/am.vbl) på 12 år som inte verkar vilja bli frisk. Nån som har en idé om vad det kan vara? Eller vad jag ska göra?
Pärlan har haft lite otur i sitt liv. Det började med en skadad sena på ena fram när hon var 9 månader. Sommaren -02 blev hon påkörd men ett snett bäcken och yttreböjsenan vä.bak av till 75% som resultat. Friskförklarades i januari -03. Sen så har det varit lite småskador titt som tätt under åren. Hon är lite klantig!
När hon kom in från bete förra sommaren var hon jättefin. Hur mysig som helst att rida. Så skulle jag träna för en ny tränare. Pärlan satte sig på rumpan redan mot första hindret. Med nöd och näppe kom vi tillslut över men där fick det vara nog tyckte hon. Jag är inte den som mesar om min häst vägrar men jag fick henne inte över hindrerna. Inte ens om de var nerplockade. Tillslut satt jag av och klev själv över då följde hon tveksamt med. Resten av lektionen stod jag i ett hörn och höll i henne. Ett flertal gånger försökte hon då lägga sig ner. Inte likt henne.
Efter det blev hon inte sig själv igen och den 16 oktober åkte vi till kliniken. Kotledsinflamation i båda fram, hö.bak och inflamation i glidlederna hö.bak. Alltså alla ben förutom det som tidigar varit skadat. Röntgades från alla möjliga håll men inga pålagringar eller andra skellettskador. Behandlades med tuppkam och cortison. Skulle äta butta i 10 dagar. Åkte hem för att promenera i tre veckor.
Återbesök... Inte halt på hö.bak längre men lika illa i båda fram. Ny sprutomgång, endast fram den här gånden. Hem igen för att promenera.
Återbesök... Den här gången fick vi träffa kiropraktorn också som försiktigt försökte rätta till hennes bäcken. Inga sprutor men recept på naproxen och ordinerade tömkörning på rakt spår. Den som såg mig mala sönder alla naproxenpiller och lägga dem i portionspåsar måste tro att jag hade en egen liten drogfabrik hemma
Blev lite oren under tömkörning och vi fick åka tillbaka till vet. tidigare än beräknat.
Halt på höger bak igen! Kiropraktorn gick igenom henne igen och så åkte vi hem men endast promenad som ordination den här gången.
Återbesök... 4... Röntages igen. Vi hittade en liten förändring i en sena hö.fram. Ordinerades adequanin som sprutades i halsen på henne var tredje dag, 7 doser. Sen tyckte de att jag skulle försöka skritta igång henne försiktigt så att det inte var så att hon blev sämre av att röra sig så lite.
I Januari flyttade vi till en ny stad och vi började skritta i skogen. Superkul
Fick en tid på en närliggande praktik, Röntgenbilderna visade att ena griffelbenet var avsparkat. Men det var så tunnt så de trodde inte att det var något att operera. Lite lustigt är ju att det andra griffelbenet inte verkade existera över huvudtaget. Så åkte vi hem och gumman skulle stå i liten hage själv. Alla i stallet var supergulliga och hjälpte till att ta in henne om hon blev orolig i hagen eftersom hon inte fick springa där.
Återbesök... vi passade på att ta en koll på framenen då också. Det gick nästan inte att böja vä.fram vi fick avbryta. Jag undrade över bakbenet om det inte borde ultraljudas för att kolla senor och så. Men det tyckte inte vet. Vi skulle åka hem och rida igång henne lite tufft så att det inte frambenen berodde på att hon stått stilla.
Sötnosen var hur glad som helst och bockade gärnet i skogen hela tiden.
Tre veckor senare och det femtielfte återbesöket... Fortfarande lika öm i frambenen. Bedövade bort båda kotorna fram. Vet. tittade på när vi sprang. Sen ville hon att jag skulle prova att rida på hästen. Jag red runt där och väntade på att hon skulle komma och titta. Även min kompis red ett tag ch jag kunde då tydligt se att det var något som inte stämde med bakbenen. Men vet. kom inte upp och tittade. När vi kom tillbaka sa jag att det måste sitta nått i bakbenen. Då sa hon kunde inte råda mig att fortsätta leta efter lösningar. Hon skulle självklart hjälpa mig om jag ville fortsätta men det bästa råd hon egentligen kunde ge mig var att leta efter en ny häst. Fortfarande trodde hon inte att det var någon fara med hö.bak. Svullnaden hade fortfarande inte gått ner helt.
Jag ville ha ett andra utlåtande innan jag bestämde mig för att det inte blir bättre.
Vi åkte till ytterligare en klinik där det snabbt konstaterades att hon hade en ganska stor skada på gaffelbandet men att den börjat läka. VI SOM ORDINERAT ATT RIDA IGÅNG HENNE!!!
Skickades hem med en buttakur på 10 dagar.
Vi har varit hos en equiterapeft två gånnger sedan slutet av maj. Första gången var hon stel men känndes mycket finare andra gången. I början av juni gick hon ut på sommarbete. Nu har jag börjat gå promenader med henne inför återbesöket i augusti. Jag tycker inte att hon rör sig ordentligt...
Nån som varit med om något liknande? Har jag missat något som jag borde pröva? Tacksam för svar