Hittills i år har de verkligen inte blivit som jag tänkt mig med något.
Först min 4 åring som visade sig att han kommer behöva massa tid för att bli trygg med ryttare, iför sig inget problem för mig vi har ingen tidspress mer en att folk tjatar på mig att jag fjantar med honom men har fortsatt bra kontakt med tjejen han vart på utbildning hos under våren. Känns som att pressar man honom kommer de låsa sig totalt för både honom och mig vi behöver växa ihop tillsammans för att bli ett bra team vilket vi kommit en låååång bit på vägen redan!
Andra grejen, vi skickade ena stoet på betäckning eller ja de var tanken redan i Mars i år till Danmark. Visade sig nu att hingsten har dåliga spermier och därför svårt att få stona att bli dräktiga. Så ingen betäckning i år utan vi får snällt vänta till nästa år kommer bli alldeles för sent på säsongen innan hon är hemma igen, min svarta prinsessa
De känns som de borde vara slut på allt skit som vart i snart ett år, de känns som de borde vända nu men de brukar säga en olycka kommer sällan ensam helt enkelt. Men frågan är hur länge orkar man streta på i motvind?
Får väl trösta mig med att jag nästa helg ska gå fest hos min Styvbror, vilket ska bli både intressant och roligt då de bara är en massa hästmänniskor eller människor som äger hästar på ett eller annat sätt Jag behöver lite roligt i mitt liv, glömma vardagen och bara få vara Jag.
Sen räknar jag ned veckorna tills jag ska få spendera en hel vecka på Gotland mitt i smeten, de längtar jag så otroligt efter. Höra människor som går hem i natten utanför fönstret, promenera längs havet tidigt på morgonen innan frukost och allmänt bara insupa känslan av lugn.
Borde också anmäla mig till de två omtentor som går i Augusti och sätta fart och plugga till dem, men känner mig inte så inspirerad men de är dags att börja nu om jag ska hinna trycka in något i huvudet tills dess. Ibland orkar jag inte ens med mig själv, är splittrad på många plan och tror tame tusan jag börjar få en ålderskris med där jag börjat fundera för mycket på vad jag borde ha uppnått och vad jag faktiskt har uppnått under mina snart 30 år. Säkert inte helt ovanligt att man börjar komma i de tankarna ..
Först min 4 åring som visade sig att han kommer behöva massa tid för att bli trygg med ryttare, iför sig inget problem för mig vi har ingen tidspress mer en att folk tjatar på mig att jag fjantar med honom men har fortsatt bra kontakt med tjejen han vart på utbildning hos under våren. Känns som att pressar man honom kommer de låsa sig totalt för både honom och mig vi behöver växa ihop tillsammans för att bli ett bra team vilket vi kommit en låååång bit på vägen redan!
Andra grejen, vi skickade ena stoet på betäckning eller ja de var tanken redan i Mars i år till Danmark. Visade sig nu att hingsten har dåliga spermier och därför svårt att få stona att bli dräktiga. Så ingen betäckning i år utan vi får snällt vänta till nästa år kommer bli alldeles för sent på säsongen innan hon är hemma igen, min svarta prinsessa
De känns som de borde vara slut på allt skit som vart i snart ett år, de känns som de borde vända nu men de brukar säga en olycka kommer sällan ensam helt enkelt. Men frågan är hur länge orkar man streta på i motvind?
Får väl trösta mig med att jag nästa helg ska gå fest hos min Styvbror, vilket ska bli både intressant och roligt då de bara är en massa hästmänniskor eller människor som äger hästar på ett eller annat sätt
Jag behöver lite roligt i mitt liv, glömma vardagen och bara få vara Jag.Sen räknar jag ned veckorna tills jag ska få spendera en hel vecka på Gotland mitt i smeten, de längtar jag så otroligt efter. Höra människor som går hem i natten utanför fönstret, promenera längs havet tidigt på morgonen innan frukost och allmänt bara insupa känslan av lugn.
Borde också anmäla mig till de två omtentor som går i Augusti och sätta fart och plugga till dem, men känner mig inte så inspirerad men de är dags att börja nu om jag ska hinna trycka in något i huvudet tills dess. Ibland orkar jag inte ens med mig själv, är splittrad på många plan och tror tame tusan jag börjar få en ålderskris med där jag börjat fundera för mycket på vad jag borde ha uppnått och vad jag faktiskt har uppnått under mina snart 30 år. Säkert inte helt ovanligt att man börjar komma i de tankarna ..
