Ingen dietrespons

Före sommaren konstaterade jag med en lite uppgiven suck att jag behövde göra en halvhalt i matintaget igen, för att stoppa upp den viktökningslinje som det kändes som min kropp var inne på. Jag gjorde en sån halvhalt under januari, och kroppen svarade upp bra, skärpte till sig, släppte några kilon och verkade sedan hamna i balans ett tag igen. Men i juni kände jag alltså att det var dags för en ny uppskärpning.

Sagt och gjort - jag tog till samma taktik som jag har brukat göra och skippade all form av mjölmat och sockermat, samt drog ner på alkoholintaget. En sån tillskärpning har jag gjort några gånger tidigare, och den har alltid gett en bra respons i kroppen, med en känsla av balans och en fysisk respons med viktminskning.
Men inte den här gången.
Hela sommaren följde jag min restriktiva dietlinje, men ingenting hände. Inget svar alls från kroppen. Ingen verkade vara hemma.
Jag tappade lusten, tog en liten break från dietandet, och samlade nya krafter. Nu skulle här tas i med hårdhandskarna!

Så för två veckor sen så gav jag mig in på low carb. Gjorde det inte alltför avancerat utan utgick från 5% kolhydratsgränsen och landade i att äta ovanjordsgrönsaker, nötter och frön, fisk och skaldjur, ägg samt mejerier (kött äter jag ju inte, så kosten blir ju lite begränsad). Jag har tidigare testat LCHF och fick ett jättebra gensvar från kroppen när det gällde viktminskningen, däremot mådde jag illa av det höga fettintaget och tänkte därför denna gång vara lite mer modest med fettet. Har dock försökt att tänka extra fett, men det har mest blivit i form av nötter, avokado, olivolja och fet fisk.

Två veckor har jag hållit på. Fick nästan en direkt respons från kroppen på flera sätt, så visst verkar den ha märkt min kostförändring - men INGEN viktminskning. Jag känner INTE av den välbekanta känslan av att kroppen börjar förbränna fettlagren.

Faktiskt så tycker jag att kroppens respons är lite skum den här gången. Jag lyckas inte uppnå den där känslan av mättnad och energi, som jag förknippar med det stadie där kroppen sätter igång förbränningen. Istället känner jag mig pantat toktrött, totalt energilös och mentalt frånvarande mest hela tiden. Den responsen kan jag definitivt koppla till brist på kolhydrater. Men min kropp brukar ju efter redan ett par dagar på kolhydratsfattig kost slå om och börja använda fettlagren och skapa ketoner som bränsle istället, och då brukar den värsta känslan gå över. Men det känns inte som om det har hänt den här gången, åtminstone inte i någon vidare omfattning. Fortfarande ingen respons - ingen hemma. Förbränning = noll.

Inte heller lyckas jag få kroppen att gå in i mättnadsläge - trots allt protein och fett - underligt nog. Jag är bara jättetörstig, och dessutom längtar jag efter mat mest hela tiden, vilket är ett tillstånd som jag har förknippat med viktökning. När mina mättnadshormoner är ur balans så verkar det medföra att även viktregleringshormonerna är ur funktion, om jag nu ska vara helt ovetenskaplig och bara utgå från dom iakttagelser som jag har gjort på mig själv. Och så känns det som om nedre delen av magen bara växer och växer, fast det märks som tur är (?) inte i samma utsträckning på vågen… Vad är det egentligen som händer??....

Nu står jag här inför tredje veckan på low carb, och funderar på hur länge jag ska ge det en chans. Hade min kropp funkat som den brukar så hade den redan svarat nu. Uppenbarligen är det nåt knas. Är det värt att fortsätta?

Jag har flera idéer på lager som jag skulle kunna testa. Min nästa idé är att försöka koncentrera mig på tarmen istället och tänka fibrer, prebiotika och probiotika. I och med min low carb kost så har jag märkt att tarmen blir enormt långsam. Och i tarmen bor ju ett jättegäng med kompisar som skulle kunna hjälpa mig att gå ner i vikt, om dom känner för det… Så jag funderar på att gå den vägen istället, när nu kolhydratsregleringen och regleringen av blodsocker och dess följdhormoner inte verkar funka som dom brukar.

Min nästa plan är alltså att jag ska övergå till i stort sett enbart plantbaserad föda, inkludera frukt, rotfrukter och bönor/linser, behålla fisk och skaldjur för proteinets skull, men skippa mejeriprodukterna. Plocka fram allt som kan tänkas vara fiberrikt, mjölksyrat, och mumsigt för tarmen i största allmänhet. Men fortfarande stå över mjölmaten (pasta, pizza, pajer, piroger, pannkakor - ja ni förstår… men vad jag inte förstår är varför nästan all mjölmat börjar på P?? vilket iofs inte gäller för bröd då. “Pröd”?... ). Tidigare har jag i alla fall konstaterat att jag verkar kunna äta hur mycket bönor och fibrer som helst utan att min tarm protesterar, så jag vet att jag är tålig på det sättet.

Och om inte tarmsatsningen skulle fungera så skulle jag kunna ta till fasta… Fast det är det absolut sista alternativet, för dom gånger jag har försökt testa att fasta tidigare i livet så har jag verkligen mått überförjävligt och fullständigt uruselt!

Well well… Jag börjar tycka att det hela är väldigt intressant! Tidigare i mitt liv så har jag testat kalorirestriktion och klassisk viktväktardiet utan att kroppen har svarat det minsta jävla dugg. Snacka om att jag blev idiotförklarad som totalt karaktärslös på den tiden alla trodde att kaloriräkning och fettskräck var enda vägen till viktminskning. När jag testade lågkolhydratsdiet och alltså hittade blodsocker- och hormonreglering så blev jag jätteglad, eftersom jag äntligen hittade nånting som jag kunde reglera vikten med. Men nu verkar alltså även den regleringsmöjligheten ha ballat ur….
Alltså min kropp - den gör det inte lätt för mig här i livet!!...