Sv: "Igångsättning" av pensionär?
Sifos, var en gammal ridtravare, som var 20 år, när jag "hittade" honom under ett stort gult landstingsöverkast i en hage. Han stod i samma stall som en arabhingst, som jag höll på att utbilda och med tiden red in. Sifos, hade bara gått i hagen och fått boxen mockad av stallägarna de två sista åren. Och han såg ut därefter. Jag hittade ägarens telefonnummer, ringde och frågade om jag fick ta hand om och sätta igång Sifos, för att ha som sällskap när vi gick ut med unghästen. Och ägaren blev översvallande glad, hon hade även planer på att sälja honom med tiden.
Jag red igång honom lite försiktigt och ganska snart reds han i skritt och korta pass i trav tre dagar i veckan. Det ökades på, sakta men säkert och Sifos njöt av uppmärksamheten. Han blev rund, blank i pälsen och fick en glans i blicken som kunde smälta vilket hjärta som helst. Första "korrekta", lugna galoppfattningen, levde jag på länge. Han hade annars bara lärt sig att trava det fortaste han kunde och sedan i stort sett "vältas" in i galopp.
När jag hade igång honom som bäst, reds han faktiskt sex dagar i veckan. 3-4 uteritter i skog och mark, 1-2 timmar blandat tempo. Varannan vecka red jag faktiskt bort till ridskolan. Det tog ungefär 45 minuter dit och 45-60 minuter hem, och så dresserade jag en stund i paddock eller ridhuset. Vi hade även paddock vid stallet, där jag red eller longerade de dagar jag inte red ut. Då dresserade jag ungefär 45-50-minuterspass eller till och med hoppade lite, något som verkligen uppskattades. Longerade jag, så var det max, sammanlagt 20 minuter. Löshoppning var också något som uppskattades, både av Sifos själv och folk som passerade på vägen.
En dag, kom ägaren och ville provrida. Hon försvann upp i skogen och kom tillbaka med ett leende på läpparna, vad snäll han är och mjuk att rida. Har du provat att galoppera frågade jag. Nej, svarade hon och då sa jag att hon kunde rida över till den lilla gärdesvägen på andra sidan och prova. Hon red över vägen, travade ett par steg och gjorde sig beredd att välta hästen. Men innan, hon ens hunnit tänka galopp, spetsade Sifos sina lurviga, tofsbeprydda öron och fattade en lugn trevlig galopp. Jag hörde ett jubel från ägarinnan och hon hade faktiskt tårar i rösten, när hon sa att hon nästan hade ångrat sig från att sälja Sifos. Men att hon faktiskt tyvärr tappat intresset och inte hade tiden.
Sifos åkte till sina nya ägare, mitt ute på landet och var gårds- sällskapshäet och läromästare till en familj. Han fick stanna till dess att hans hjärta inte orkade slå längre, höstkanten då han fyllt 25 om jag inte minns fel.
Så du märker, vad din kompis orkar och mår bra av!
Lycka till och ha så kul!
Hej
