- Svar: 6
- Visningar: 907
Jag fattar inte att det redan gått två år sen jag släppte taget om världens busigaste drummel till häst. Efter så många skador och sjukdomar så blev han till sist så dålig att han inte ens ville gå i hagen.
Såklart var beslutet både lätt och tufft, lätt därför att det fanns inget annat att göra och tufft för att jag kämpat med honom i 6 1/2 år.
Idag var hans mamma dålig i magen, så jag rengjorde hennes rumpa precis som jag gjort på honom så vansinnigt många gånger och då kom alla känslor tillbaka igen. Det är helt sjukt hur mycket jag saknar honom.
I samma veva som han blev utdömd blev en i min närhet akut sjuk med påföljande livsavgörande operation, så jag stängde liksom av känslorna och fokuserade på hen istället. Kanske har jag aldrig tillåtit mig att sörja honom?
Det är så svårt sånt här. Men nu har jag iaf fått skriva av mig och gråta en skvätt, det var behövligt.
Kram på er alla där ute och var rädd om er och de ni har kära. heart
Såklart var beslutet både lätt och tufft, lätt därför att det fanns inget annat att göra och tufft för att jag kämpat med honom i 6 1/2 år.
Idag var hans mamma dålig i magen, så jag rengjorde hennes rumpa precis som jag gjort på honom så vansinnigt många gånger och då kom alla känslor tillbaka igen. Det är helt sjukt hur mycket jag saknar honom.
I samma veva som han blev utdömd blev en i min närhet akut sjuk med påföljande livsavgörande operation, så jag stängde liksom av känslorna och fokuserade på hen istället. Kanske har jag aldrig tillåtit mig att sörja honom?
Det är så svårt sånt här. Men nu har jag iaf fått skriva av mig och gråta en skvätt, det var behövligt.
Kram på er alla där ute och var rädd om er och de ni har kära. heart