Hysterektomi

Mirre

Trådstartare
Någon som gjort en sådan?
Hur mådde ni efteråt?
Har ni fått några problem efter?
 
Opererades i maj
Mådde ok, fick bra smärtlindring, men tyvärr fick jag en liten infektion några dagar efter. Jag kände igen symptom så sökte hjälp direkt. Fick antibiotika i 10 dagar.

Förutom det mår jag toppen efteråt. Inga mer svåra smärtor med massiva blödningar.
Ingen mer endometrios eller myom
Känner mig fri!!
 
Jag opererades i januari 2022.
Jag gjorde en total hysterektomi inkl äggstockarna.

Operationen och dagarna på sjukhuset fungerade jättebra. Blev väl omhändertagen, fick gott om smärtlindring både där och med mig hem.

Fick/var tvungen komma upp och gå lite redan på samma kväll som op. Lite jobbigt men säkert nyttigt.

Väl hemma kunde jag trappa ner medicinen ganska snabbt - efter någon vecka var alla starka mediciner borta. Det var även en vecka med dagliga sprutor med blodförtunnande, som jag behövde sätta i magen. Inte jätteroligt, men ingen fara när man väl tagit första sprutan.

Hade lite problem med urinläckage (väldigt lite) en period efter, men det gav sig efter några månader.

Ett av mina titthåls ärr blev tyvärr fastsytt i underliggande vävnad, och det ärret är väl det ända som fortfarande ger mig lite problem - framförallt vid träning av magen. Det är dock inget större problem i vardagen.

Jag hade en hel del sammanväxningar i buken som de tog bort under op. Tyvärr brukar nya sammanväxningar dyka upp efter en sån här operation - och det har det, jag kan känna av en del av dem då och då (drar på olika ställen inne i buken). Där är dock lösningen - en ny op, och i så fall risken för nya sammanväxningar. Så där får de får vara om de inte börjar ställa till med mycket problem.

Eftersom jag plockade bort äggstockarna hamnade jag direkt i klimakteriet - och det har väl varit en omställning och lite försök att hitta en medicinering som fungerar.

Jag blev sjukskriven i 3 veckor, men mådde vad jag trodde rätt bra redan efter 1 vecka. Eftersom jag kunde jobba hemifrån, började jag jobba redan då. Detta skulle jag i efterhand INTE rekommendera. Det tog lång tid att upptäcka att jag hade behövt alla tre veckorna - om så bara för att återhämta mig mentalt .

På det stora hela - var operationen det bästa jag gjort för min hälsa. Efter 16 år av Endometrios, tidigare operation, otaliga behandlingar och dagligt smärtstillande - mår min kropp mycket bättre.

Jag har inte ont längre!

Hoppas det hjälper något inför din operation, undrar du över något mer specifikt - går det bra att höra av dig både här och på om.
 
Tillägg.
Jag har kvar äggstockarna, men inte ledarna. Det innebär att jag fortfarande har normal hormonproduktion och inte kommer in i klimakteriet efteråt.

Fick åka hem samma dag.

OP gjordes med titthål vaginalt.
 
Jag gjorde en i december 2022.

Funderade på om jag verkligen skulle skriva i tråden, för det här inte riktigt gått som planerat och jag vill inte avskräcka, men tänker att det kan vara intressant att höra den sidan också. Men, jag gjorde den pga väldigt rikliga blödningar (som i, tio dagars mens som kaskadblödde trots full dos cyklo-f, med hormonspiral). Det var titthål planerat men de upptäckte sammanväxningar när de påbörjade så de fick öppna upp mer. De fick inte bort hela eftersom den var sammanväxt med tarmen så jag har livmodertappen kvar. Och äggstockar och äggledare. Gick ändå bra på sjukhuset, fick bra smärtlindring och blev bättre när jag kom hem. Började jobba hemifrån efter 2,5 v men då började jag må sämre igen. Infektion i såret, 3 dagar på sjukhus och sedan omläggningar på vc i någon månad.

Sedan fick jag bråck i ärrvävnaden på magen i somras så nu måste jag opereras igen.

Och, trots att det verkligen inte gått som planerat, så är det bland det bästa jag gjort. Nu blöder jag fortfarande pga tappen är kvar, men det är en lätt brun flytning som varar några timmar. Det stör inte alls. Precis som @marytwice skriver ovan, det bästa jag gjort för min hälsa.

Jag har flera kollegor som gjort den och som det gått som planerat för, som har uttryckt att jag verkligen haft stor otur. Samma med de jag delade rum med på sjukhuset efter operationen, de var hur pigga som helst dagen efter. Så jag tror verkligen att det är unikt att det går så illa som för mig.
 
Överväger om jag ska göra en op, har provat en ny medicin som ska minska blödningar vid myom, men det hjälper inte ett skvatt. Har ätit den snart en vecka och inte märkt någon som helst skillnad överhuvudtaget. Har riktigt kraftig mens i 3-4 veckor varje gång. Nu har jag inte ens koll på hur länge skiten hållit på, men det är ju ett enormt hinder i vardagen och förstör hela mitt liv. Läkaren sade också att funkar inte medicinen nu så är op enda alternativet.
 
Har ni märkt någon skillnad på magen efteråt? Har den blivit mindre svullen? Jag ser ju höggravid ut var och varannan dag och jag är så trött på det
 
Har ni märkt någon skillnad på magen efteråt? Har den blivit mindre svullen? Jag ser ju höggravid ut var och varannan dag och jag är så trött på det

Myom kan ju verkligen ge gravidutseende (man ser ofta väldigt stor skillnad på magen när pat sövs vs efter op) men den storleksökningen bör ju vara konstant, myomen ändrar sig ju inte var och varannan dag.
 
Jag hade inte så stora myom vid själva operationen, de stora plockades bort i samband med kejsarsnitt. Innan dess visste jag inte ens om att jag hade dem.

Så därför kan jag inte säga om jag märker skillnad rent utseendemässigt på magen
Men märker ju stor skillnad på hur svullen jag kände mig när jag hade mens.
Kände mig konstant skitnödig för det tryckte väl på mot tarmarna. jättejobbigt.
 
Hur har det gått för dig @Mirre ? Har du fått operation eller annat som fungerar?

Tänkte jag skulle skriva här nu eftersom jag själv gjorde en laparoskopisk hysterektomi för två veckor sedan. Ingreppet gick fint och jag har till övervägande delen mått bra efteråt. Ont och trött i ett par dagar, men nu känner jag mig i stort sett som vanligt. Har fortfarande en mindre blödning - typ några droppar per dag, ibland lite mer - men har inte ont, är inte svullen och titthålsärren på magen har läkt jättefint. Om alla mår som jag skulle jag rekommendera operationen alla dagar i veckan!! :)

Dock börjar nog en lite utmanande tid för mig nu. Jag har fortfarande 3-4 veckor kvar då jag inte får lyfta tungt, inte träna alltför intensivt och helst inte rida (har dock redan tagit en skrittrunda på min häst). Det kommer att bli svårt att hålla sig till detta eftersom jag mår så bra! Men jag ska försöka! :D
 
Överväger om jag ska göra en op, har provat en ny medicin som ska minska blödningar vid myom, men det hjälper inte ett skvatt. Har ätit den snart en vecka och inte märkt någon som helst skillnad överhuvudtaget. Har riktigt kraftig mens i 3-4 veckor varje gång. Nu har jag inte ens koll på hur länge skiten hållit på, men det är ju ett enormt hinder i vardagen och förstör hela mitt liv. Läkaren sade också att funkar inte medicinen nu så är op enda alternativet.
Jag tycker att du ska fråga om att bränna livmoderslemhinnan och fråga om andra mediciner innan du funderar på hysterektomi. Det är en stor operation och det är stor risk för inkontinens, framfall och diverse problem med sexlivet. Jag läste på mycket under de två år jag blödde nästan hela tiden, på en månad kunde en dag vara blödningsfri i snitt och trots full dos cyklokapron rasade mina blodvärden och jag ville verkligen inte göra en hysterektomi. Långt senare (diskussionen om hysterektomi har kommit upp flera gånger) kom jag fram till att nej, sålänge det inte är cancer gör jag ingen hysterektomi. Det jag hittade var vårdens undersökningar över hur nöjda patienterna var och många var nöjda och ansåg att deras livskvalitet hade blivit bättre. Men, det som inte frågades efter, som inte ansågs vara relevant i de frågeformulären var vilka problem som hade tillkommit, det hittade jag inte där eftersom inkontinens, framfall och problem med sexlivet inte räknas som något problem eller fel av vården utan något som är helt normalt precis som det anses helt normalt att man kan få sammanväxningar efter en operation. Det är alltså något man får räkna med precis som man får räkna med att en tik som kastreras kan bli inkontinent. Visst är det så att man kan tycka att livet har blivit bättre trots att man får alla tre problemen men det finns andra mindre invasiva mediciner och operationer som kan provas innan man tar beslut om att göra en hysterektomi.

Jag kom så långt som till inskrivning för hysterektomi men hade turen att träffa en läkare som kunde tänka utanför boxen och som lyssnade på mig. Det är en obehaglig sits man är i när läkare säger att man måste göra en operation och inte är intresserad av att ens diskutera några alternativ/läkaren säger att det inte finns andra alternativ och jag kände att jag inte skulle kunna få någon annan hjälp utan förblöda helt enkelt men det ändrade den läkaren på så det blev en bränning istället. Jag blev inte blödningsfri av den utan först något år senare när essure implantatet togs bort och det olustiga i det är att jag kunde gjort hysterektomin men ändå fortsatt blöda men då inne i buken eftersom endometrioshärdarna ändå hade fortsatt blöda och de härdarna fortsätter komma och växa till sig även om livmodern är borta.
Handlar det om myom kan man ta bort enbart myomet i många fall och ofta ger hormontillskott en bra hjälp men det kan ta tid.

Att det blir stor påverkan av en hysterektomi är inte konstigt. Var på kroppen kan man ta bort en hel muskel stor som ett päron utan att det märks?
 
Jag tycker att du ska fråga om att bränna livmoderslemhinnan och fråga om andra mediciner innan du funderar på hysterektomi. Det är en stor operation och det är stor risk för inkontinens, framfall och diverse problem med sexlivet. Jag läste på mycket under de två år jag blödde nästan hela tiden, på en månad kunde en dag vara blödningsfri i snitt och trots full dos cyklokapron rasade mina blodvärden och jag ville verkligen inte göra en hysterektomi. Långt senare (diskussionen om hysterektomi har kommit upp flera gånger) kom jag fram till att nej, sålänge det inte är cancer gör jag ingen hysterektomi. Det jag hittade var vårdens undersökningar över hur nöjda patienterna var och många var nöjda och ansåg att deras livskvalitet hade blivit bättre. Men, det som inte frågades efter, som inte ansågs vara relevant i de frågeformulären var vilka problem som hade tillkommit, det hittade jag inte där eftersom inkontinens, framfall och problem med sexlivet inte räknas som något problem eller fel av vården utan något som är helt normalt precis som det anses helt normalt att man kan få sammanväxningar efter en operation. Det är alltså något man får räkna med precis som man får räkna med att en tik som kastreras kan bli inkontinent. Visst är det så att man kan tycka att livet har blivit bättre trots att man får alla tre problemen men det finns andra mindre invasiva mediciner och operationer som kan provas innan man tar beslut om att göra en hysterektomi.

Jag kom så långt som till inskrivning för hysterektomi men hade turen att träffa en läkare som kunde tänka utanför boxen och som lyssnade på mig. Det är en obehaglig sits man är i när läkare säger att man måste göra en operation och inte är intresserad av att ens diskutera några alternativ/läkaren säger att det inte finns andra alternativ och jag kände att jag inte skulle kunna få någon annan hjälp utan förblöda helt enkelt men det ändrade den läkaren på så det blev en bränning istället. Jag blev inte blödningsfri av den utan först något år senare när essure implantatet togs bort och det olustiga i det är att jag kunde gjort hysterektomin men ändå fortsatt blöda men då inne i buken eftersom endometrioshärdarna ändå hade fortsatt blöda och de härdarna fortsätter komma och växa till sig även om livmodern är borta.
Handlar det om myom kan man ta bort enbart myomet i många fall och ofta ger hormontillskott en bra hjälp men det kan ta tid.

Att det blir stor påverkan av en hysterektomi är inte konstigt. Var på kroppen kan man ta bort en hel muskel stor som ett päron utan att det märks?
Skönt att höra att du blivit av med Essure!
 
Jag tycker att du ska fråga om att bränna livmoderslemhinnan och fråga om andra mediciner innan du funderar på hysterektomi. Det är en stor operation och det är stor risk för inkontinens, framfall och diverse problem med sexlivet. Jag läste på mycket under de två år jag blödde nästan hela tiden, på en månad kunde en dag vara blödningsfri i snitt och trots full dos cyklokapron rasade mina blodvärden och jag ville verkligen inte göra en hysterektomi. Långt senare (diskussionen om hysterektomi har kommit upp flera gånger) kom jag fram till att nej, sålänge det inte är cancer gör jag ingen hysterektomi. Det jag hittade var vårdens undersökningar över hur nöjda patienterna var och många var nöjda och ansåg att deras livskvalitet hade blivit bättre. Men, det som inte frågades efter, som inte ansågs vara relevant i de frågeformulären var vilka problem som hade tillkommit, det hittade jag inte där eftersom inkontinens, framfall och problem med sexlivet inte räknas som något problem eller fel av vården utan något som är helt normalt precis som det anses helt normalt att man kan få sammanväxningar efter en operation. Det är alltså något man får räkna med precis som man får räkna med att en tik som kastreras kan bli inkontinent. Visst är det så att man kan tycka att livet har blivit bättre trots att man får alla tre problemen men det finns andra mindre invasiva mediciner och operationer som kan provas innan man tar beslut om att göra en hysterektomi.

Jag kom så långt som till inskrivning för hysterektomi men hade turen att träffa en läkare som kunde tänka utanför boxen och som lyssnade på mig. Det är en obehaglig sits man är i när läkare säger att man måste göra en operation och inte är intresserad av att ens diskutera några alternativ/läkaren säger att det inte finns andra alternativ och jag kände att jag inte skulle kunna få någon annan hjälp utan förblöda helt enkelt men det ändrade den läkaren på så det blev en bränning istället. Jag blev inte blödningsfri av den utan först något år senare när essure implantatet togs bort och det olustiga i det är att jag kunde gjort hysterektomin men ändå fortsatt blöda men då inne i buken eftersom endometrioshärdarna ändå hade fortsatt blöda och de härdarna fortsätter komma och växa till sig även om livmodern är borta.
Handlar det om myom kan man ta bort enbart myomet i många fall och ofta ger hormontillskott en bra hjälp men det kan ta tid.

Att det blir stor påverkan av en hysterektomi är inte konstigt. Var på kroppen kan man ta bort en hel muskel stor som ett päron utan att det märks?
Jag vet inte vad du menar med "stor risk" för framfall och urininkontinens, vad jag sett är det en ökad men fortfarande ganska liten risk. På vissa ställen läser jag om 2,4 gånger större risk för inkontinens efter hysterektomi, på ett annat ställe en 5% ökad risk för framfalls- eller TVT-operation efter hysterektomi. Någon annanstans står det att det inte är helt känt hur stor risken är och om den ens finns om inte orsaken till hysterektomin var just framfall.

Jag har också läst på väldigt mycket inför min operation och tycker att det absolut är värt de här riskerna. Riskens storlek är dessutom påverkbar genom att man dels är försiktig efter operationen, dels tränar bäckenbotten och dels håller sig normalviktig.

Min upplevelse är inte att jag på något vis pressades till att göra operationen. Många alternativ diskuterades, medicinering har provats etc. och min läkare var väldigt mån om att säga, när jag bestämt mig för att tacka ja till operationen, att "du vet att du får ångra dig om du känner så". Det här var helt mitt beslut att genomföra och än så länge har jag inte ångrat mig en sekund. Bara lättnaden att slippa ta hormonpreparat liksom!

För mig var indikationen myom. Det innebär ju att när livmodern är borta så är problemet borta. Inte som vid endometrios att problemet finns/kan finnas i hela buken. Så jag känner mig på alla vis otroligt lättad av att ha genomfört det här.

Vad gäller sexliv får jag återkomma kring hur det går med det (bör inte ha sex än på ganska många veckor), men jag kan ju tycka att det i alla fall inte blir tillstymmelse till sexliv om man blöder hela tiden...
 
Jag vet inte vad du menar med "stor risk" för framfall och urininkontinens, vad jag sett är det en ökad men fortfarande ganska liten risk. På vissa ställen läser jag om 2,4 gånger större risk för inkontinens efter hysterektomi, på ett annat ställe en 5% ökad risk för framfalls- eller TVT-operation efter hysterektomi. Någon annanstans står det att det inte är helt känt hur stor risken är och om den ens finns om inte orsaken till hysterektomin var just framfall.

Jag har också läst på väldigt mycket inför min operation och tycker att det absolut är värt de här riskerna. Riskens storlek är dessutom påverkbar genom att man dels är försiktig efter operationen, dels tränar bäckenbotten och dels håller sig normalviktig.

Min upplevelse är inte att jag på något vis pressades till att göra operationen. Många alternativ diskuterades, medicinering har provats etc. och min läkare var väldigt mån om att säga, när jag bestämt mig för att tacka ja till operationen, att "du vet att du får ångra dig om du känner så". Det här var helt mitt beslut att genomföra och än så länge har jag inte ångrat mig en sekund. Bara lättnaden att slippa ta hormonpreparat liksom!

För mig var indikationen myom. Det innebär ju att när livmodern är borta så är problemet borta. Inte som vid endometrios att problemet finns/kan finnas i hela buken. Så jag känner mig på alla vis otroligt lättad av att ha genomfört det här.

Vad gäller sexliv får jag återkomma kring hur det går med det (bör inte ha sex än på ganska många veckor), men jag kan ju tycka att det i alla fall inte blir tillstymmelse till sexliv om man blöder hela tiden...
Jag har också genomgått det här. Har vissa problem med att det blir väääldigt bråttom när man behöver besöka toaletten men orsaken är lite okänd. Har besökt samma avdelning för att kolla upp det och det är "klent" i bäckenbotten men jag har svårt att få full kontroll över musklerna. Det kan lika gärna vara från förlossning som det kan vara från hysterektomi eller något annat. Det går att hantera ganska ok ändå och jag upplever att det blivit bättre så någon läkning verkar det ju bli. Jag blev erbjuden operation för att underlätta men riskerna var större än fördelarna i mitt fall, ansåg jag.

Jag kan också uppleva en annan form av buksmärta vid gaser. Det har väl möblerat om sig lite där nere. Väldigt märkligt första gången jag upplevde det men nu vet jag ju vad det är 😁

Hade en period problem med samlag och inte heller det verkar ha en direkt koppling till operationen. Det verkar snarare ha grundats i trög mage lite för ofta som sedan orsakat smärta (tänk blåmärke) som ställde till det i vissa ställningar. Jag tänker inte säga att det absolut inte har en koppling till det hela iom att gaser känns annorlunda osv men när det gick upp för en vad det var kunde det ju ordnas till det också med en kostomläggning.

För mig var anledning till operation blödningar. Blödde som in i bänken och var helt slut efter blodförlusterna och åt hysteriska mängder leverpastej (vi pratar burkvis och utan macka till 🤮). Hände vid något tillfälle under väntan på remiss att jag blev inlagd för att det aldrig tog stopp på blödningarna. Hade då tappat ca 8 dl på några få timmar. Jag är väldigt nöjd med ingreppet såhär långt (gjordes 2018). En enda gång sedan op har jag varit sugen på leverpastej men i övrigt har suget hållit sig borta 🤣

Sen är det klart att man ska vara medveten om riskerna. Ingen operation är ju riskfri som man säger.
 
Jag har än så länge inte behövt göra någon op. Fick prova en medicin som visade sig fungera klockrent och med den är jag helt blödningsfri. Har nu inte haft mens sedan november 2023 och det är så skönt. Som att jag fick mitt liv tillbaka. Nu kan jag göra saker utan att behöva tänka på om det ska läcka eller inte.
 
Jag har än så länge inte behövt göra någon op. Fick prova en medicin som visade sig fungera klockrent och med den är jag helt blödningsfri. Har nu inte haft mens sedan november 2023 och det är så skönt. Som att jag fick mitt liv tillbaka. Nu kan jag göra saker utan att behöva tänka på om det ska läcka eller inte.
Underbart ju! 😊
 
Jag har än så länge inte behövt göra någon op. Fick prova en medicin som visade sig fungera klockrent och med den är jag helt blödningsfri. Har nu inte haft mens sedan november 2023 och det är så skönt. Som att jag fick mitt liv tillbaka. Nu kan jag göra saker utan att behöva tänka på om det ska läcka eller inte.
Vad heter medicinen?
 

Liknande trådar

R
Kropp & Själ Först så jag vet att iallafall domflesta här inte är läkare och jag har själv klart kontakt med vård osv så ingen be höver oroa sig för...
2 3
Svar
52
· Visningar
2 451
Senast: Raderad medlem 149524
·
Kropp & Själ Jag är lite nyfiken på hur det ser ut runt om i landet, då jag själv upplevt att den vård man erbjuds kan variera väldigt beroende på...
2 3 4
Svar
69
· Visningar
2 887
Senast: corzette
·
Kropp & Själ Natten till igår fick jag ett samtal om att en nära anhörig från ingenstans försökt ta sitt eget liv. Det kom som en chock för alla...
2
Svar
24
· Visningar
1 617
Senast: Twihard
·
Kropp & Själ Jag har insett att det är dags för mig att tackla min tandvårdsrädsla.. fobi.. men hur gör man? Jag har inte varit hos tandläkaren på...
Svar
9
· Visningar
296

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp