Hyfsat ohanterad, relativt nykastrerad 3 åring

[Bebben]

Hur hade ni lagt upp er plan? Alla är vi olika, med ofta helt annorlunda synsätt, erfarenheter osv. Så det är alltid kul att höra andras tankar!

Har en nybliven valack, som var VÄLDIGT hingstig när han kom för strax över 1 månad sedan. Kastrerades direkt, såklart. Något som skulle gjorts hos fodervärden vid 8 mån ålder, men aldrig "blev av" tyvärr. Han lämnades alltså ut på foder för senare köp då, men jag plockade hem honom i mars pga att fodervärden inte uppfyllde några krav alls ungefär.
Hem kom en galning som knappt är hanterad, mer än ut och in i hagen ungefär. Aldrig varit ensam, uppbunden utan sällskap, lastad osv osv.

Vi börjar få en fin relation nu, och han blir mer och mer följsam och trygg för varje dag som går. Han kan nu stå uppbunden (dock en del stress fortfarande om någon häst går ifrån stallet just då, men inga problem ensam), vi lasttränar dagligen och han går nu på släpet utan problem och kan stå där en stund - men utan bommar etc än så länge. Jag har också fått bukt med det mesta av hans dumheter i närheten av andra hästar, och vi miljötränar med promenader för att lära oss att man inte behöver vara rädd för nya saker.

När han kom så både bet och sparkade han, och sprang över en så fort tillfälle gavs. Nu är det borta till 98% ungefär. Även lärt in hur man uppför sig vid hovvård och övar på att acceptera vatten också.

Hur hade ni gått vidare? Med både hantering, vänja sig vid sadel, träns, longering och allt därtill.
Kanske kan jag få lite nya idéer

 

[saraaandersson]

Här brukar unghästarna vara så gott som ohanterade tills de ska ridas in 3½-4år. De hanteras endast vid verkning, avmaskning osv. någon som är extra svårfångad och spänd tas in några dagar per år och hanteras lite mer. En ohanterad häst är ofta inte fräck bara för att den är ohanterad; snarare tvärt om; visar ofta mer respekt och ser oss fortfarande lite som rovdjur.
Om hästen går över dig, biter och sparkar skulle jag snarare tro att hästen är felhanterad; att den fått göra lite som den vill och ingen har satt gränser de gånger den väl blivit hanterad. Är den ledd in och ut från stallet dagligen är den i min värld ganska mycket hanterad (spännande att många har så olika uppfattning om vad som är lite/mycket hanterad)

Tyvärr är det bara att sätta extra tydliga gränser och vara lite hård i början. Var mycket konsekvent när du hanterar hästen; men du verkar ha kommit en bit påväg och är inne på rätt spår?

Ska den börja ridas in börjar jag ofta med löslongering (i rundkorall) tillsammans med äldre van häst eller två unghästar samtidigt från samma hage. Då får dem stöd av varandra och känner sig ofta tryggare. Där lär sig hästarna att springa runt och stanna. Det är sedan mycket lättare att sedan sätta på longeringslina, då dem redan lärt sig att springa runt behöver inte bli någon "slit" i linan och tycker många gånger dem har bättre framåtbjudning sedan också.
Jag går också igenom basic-markövningar som flytta sig undan (viktigaste och kanske en av de svåraste övningarna) och böja halsen. Jag använder alltid repgrimma när jag longerar.

När jag vänjer in vid träns står de i boxen, jag sätter på tränset och ger hästen hö. Då blir bettet till något positivt och dem får i lugn och ro vänja sig. Efter det har jag bett i munnen när jag arbetar med hästarna, men använder det inte.

Sadel vänjer jag in i stallet. Låter hästen först kolla och lukta på sadeln, sen sätts den på ryggen lugn och metodiskt. Är hästen skeptisk står någon annan och matar den med godis eller hö. Bara av att dem tuggar blir dem lite mer tillfreds. Sadeln sätts på upp och ned flera gånger tills hästen är helt avslappnad.

Longerar sedan med sadel, först utan stigbyglar och sedan med stigbyglar. Nästa steg är att hänga på hästen, detta gör jag på stallgången. Sedan sitta upp, görs också på stallgången med en medhjälpare på marken men hästen står också uppbunden ifall den får panik (har dock aldrig hänt mig och är den avslappnad när man hänger brukar det gå bra). Sedan blir jag ledd i skritt på hästen & sedan longeras Innan jag går vidare till nästa moment måste hästen vara avslappnad och tillfreds med situationen. När jag blivit longerad en gång börjar jag inverka på hästen också men någon har mig samtidigt i lina och hjälper mig. Går det ok släpps jag loss men medhjälparen står kvar i mitten så att den kan hjälpa mig om hästen inte förstår.
Är hästen avslappad och tillfreds är jag inte rädd för att vara lös även om hästen inte förstår hjälperna helt. Viktigast är att den går fram och sen har jag som sagt medhjälpare på marken som förtydligar mina hjälper.

Ungefär så brukar det gå till när jag rider in hästar Viktig är att vara konsekvent, att hästen bjuder fram och är avspänd & trygg med situationen innan man går vidare till nästa steg. En "normal" unghäst (endast blivit hanterad vid verkning osv) brukar ta ca 2veckor tills jag kan rida i rundkorallen ensam. Brukar inte ta nå kortare tid med en mycket hanterad häst heller... får jag en häst på inridning vill jag att hästen ska kunna "mina" övningar, som jag känner mig trygg med och jag går igenom alla "mina" steg, även om den blivit hanterad hos ägaren. Tar längre tid med en känslig eller spänd häst. Övningarna ser ungefär lika ut, men varje steg tar lite längre tid, och då speciellt sadel & ryttarinvänjning.

 

[Bebben]

Ja, den hanteringen som skett har tyvärr gått fel till, där han fått vara bufflig och göra som han vill.
Vi har kommit en lång väg på så pass kort tid, utan att stressa dock. Jag har tid att ge honom, han behöver absolut inte vara inriden på en månad eller så. Eftersom han hade så väldigt mycket hormoner och hingstighet, så får han sommaren på sig att landa ordentligt också. Han hanteras varje dag såklart, men resten har jag ingen brådska med. Han blir dessutom lätt stressad fortfarande, så jag ser hellre att just hanteringen från marken verkligen sitter perfekt innan han ska ha någon på ryggen sen.

Nu lasttränas han varje dag för att kunna bli lastad själv så småningom, så att vi kan åka iväg till ridhus och påbörja övningar där, som är svårare att få till ute i naturen bara.

Har som sagt både en plan och kommit en bit på väg, men det är alltid intressant att höra hur andra gör, för nya infallsvinklar är ju aldrig fel!

 

[DressageNerd]

Det låter som du gjort ett bra jobb redan. Man får ta det hela lite efter uttrycket "Allt i sinom tid" Vi hade ett sto som var så rädd när hon kom hem att man inte kunde röra henne längre bak än på bogen. Så ja, i en månad borstade vi bara halsen på henne Sen långsamt kunde man gå längre och längre bak.
Jag fattade det som att han blir stressad när han står på gången ensam i stallet? Har du då tagit in honom själv eller har han fått stanna kvar när de andra går? Oftast är det värre att bli lämnad än att lämna flocken själv. Ett tips är att göra "stå-på-gången" till något jättepositivt för honom. När våra unga började stå på gången med andra hästar inne gavs massor med beröm så fort de stod snällt, klappa, klia på sköna ställen osv. Jag ger inte gärna godis om man inte klickertränar, för det är svårare för dem att få sammanhang i det hela och ofta börjar de bara tigga istället för att koppla ihop godis med att de gjorde något specifikt. Sen när gången redan var något skitkul så började vi ta in dem själva och köra på samma mynt. Till sist var det inga problem, det tar lite tid bara.

Har han haft täcke på sig? Att ha något på ryggen är en sak i sig de ska vänja sig vid. Är de vana vid täcken redan brukar sadelvänjning gå lättare. Vi brukar börja med en elastisk täckesgjord som spänns inte allt för hårt kring dem. Och sedan går vi promenader. Funkar det brukar vi lägga schabrak under. För mig känns det viktigt att de vänjs gravis med gjord eftersom sadeltvång ofta kan undvikas. Det rädda stoet vi hade var vi extra försiktiga med då hon är en typisk häst som utvecklar sadeltvång. Sen när det kommer till sadeln i sig är det bra att ha en gammal slit och släng-sadel. På gången får de titta på sadeln. Jag stryker med handen där den ska ligga, lägger lite tryck på handen. Sedan stryker jag med sadeln på hästens sidor bara för att se om den blir rädd eller ej, för det är ju inte det vi vill uppnå. Går det bra brukar jag lyfta den över halsen som man gör när man sadlar i vanliga fall. Blir det ingen stark reaktion då låter jag sadeln lätt stryka utmed halsen tills den ligger på plats. Om de är trygga med en brukar de inte reagera. Står de lungt ger jag massor med beröm, blir de oroliga tar vi av sadeln och börjar om från början med att titta och känna. Sen innan man lägger till gjord brukar jag lyfta på kåpor och rucka på sadeln efter vad jag känner hästen klarar, bara så de vänjer sig vid att den inte alltid ligger helt stilla.

När man väljer gjord till unghäst tycker jag det är viktigt med resår, på båda sidorna. Har man tränat med den elastiska täckesgjorden är de redan vana vid känslan, men sadelgjorden är ju mindre elastisk. Först lägger jag den bara mot magen (fäst i sadeln på andra sidan) spänner inga hål om hästen inte är avslappnad. Sedan ett hål i taget långsamt. I början spänner jag inte så hårt att det skulle gå att gå promenad utan att sadeln gled, men gradvis kan man öka på tills det är säkert nog att gå promenad med sadel på. Det är bra att dra upp och ned stigbyglar också, så de vänjer sig vid att de är där. Longering med sadel ser till att de blir vana att röra sig orderntligt med den på.

Är de vana vid grimma brukar det svåraste med träns vara bettet. Det bästa sättet jag kommit på att få bettet till något kul är att doppa det i lite äppeljuicekoncentrat. Det blir lite kladdigt, och se till att det är utan tillsatt socker. Men det gör oftast att de tycker det är kul när man kommer med bettet.Håller tränset med en hand som placeras på nosryggen och sedan erbjuder jag bettet. Vissa vill slicka men man brukar kunna lirka in det utan större mostånd ändå. Här tycker jag godismetoden är okej eftersom det sitter på bettet och inte "på dig" så att säga. De kopplar direkt att den här grejen smakar gott. Har inte haft någon som inte gillar äpple, men har man en sån får man vara kreativ med annat. Efter några gånger med träns i stallet klämmer vi på en grimma utanpå och går en promenad. Efter några gånger brukar jag ha delta i bettet. Att lära de förstå bettet är det klurigaste egentligen.

När man kommit så lång att sadel + träns och ev. benskydd funkar kah man börja tänka på inridningen. Och som alltid, ju mer man hanterar desto mer tillit får man, samt att man lär sig förstå varandra.

 

[the_connemara]

Kanske missade men hur länge har du haft honom hemma? Även om han bara kommit till "normalt nivå" för en typ 2-åring så är det ju himla mycket för honom. Glöm inte att låta honom vila huvudet!

Min (normalhanterad och problemfri) fick tex 1 månads (eller var det 2? Minns inte nu faktiskt ) helvila efter treårs. Och då var det verkligen betoning på att vila från matte typ. Inget pysslande, borstande, promenerande osv utan bara det nödvändigaste. Sedan 1 månad med vanligt jobb fast bara avsuttet typ skrittömkörning i skogen, springa bredvid matte/cykel osv.

Men jag är ju typen som tycker man ska hantera hästar så lite som möjligt utöver den vardagliga hanteringen och istället se till att den alltid går rätt till så är typ alla problem lösta sedan. Min var/är tex väldigt, väldigt reserverad/skygg och visade det som bakskygghet innan han blev van vid att "bli ridhäst" (han är dock inte alls bakskygg men betedde sig typ så, eller hur man nu ska förklara det).

Det enda som "lades till" utöver normal unghästhantering/inridning var att jag hoppade o skuttade bredvid honom i stallgången och klev upp o ned på en pall mycket under någon vecka innan han sats in. En normal häst behöver väl det jobbet någon dag max.

 

[Bebben]

the_connemara;

Han har varit hos mig i 1,5 mån nu. Därav att det "enda" jag gör är att vänja honom vid allt det vardagliga bara, för det måste sitta så snabbt som möjligt eftersom att stallägaren inte gärna vill riskera liv och lem för att hantera min häst. Han var farlig på många vis när han kom, tyvärr.
Han är också i behov av lite mental aktivering, därför valde jag lastträningen som en extragrej. Dels är det viktigt att kunna, och dels utmanar det honom mentalt. Plus bygger upp vår relation ännu mer!

Han var ju inte som en vanlig unghäst bara direkt när jag hämtade honom, utan en hingst som inte en jäkel ville gå nära. Bet, sparkade, reste sig och försökte slå mot huvudet, mejade över alla som kom i närheten, rev alla staket, rymde osv.
Hade han varit en normal och trevlig unghäst hade han bara fått öva på lite enkla småsaker och sen lekt vidare med polarna resten av tiden. Men, pga sitt beteende fanns det mkt att fixa till, så att stallägaren skulle gå med på att ha honom där ens.. Av fullt förståeliga skäl.

 

[Bebben]

Att gå ifrån flocken är hur lugnt som helst, och om någon går ifrån honom i hagen eller när han står i en box så bryr han sig bara litegrann. Däremot om någon går när han står på gången - DÅ blir han stressad verkligen. Men han vänjer sig i sinom tid med det också I övrigt så övar vi på att stå stilla, kunna lyfta ben ordentligt, respektera gränser som är osynliga, bli pillad i ansiktet, att bli flätad, att inte få panik om jag står på en pall och allt sånt smått som man så lätt tar för givet med hästar som "alltid" hanterats.. Plus äter mat inne i släpet varje dag, och går på promenader.

Han är van vid täcke och bryr sig inte om saker på ryggen, däremot får själva invänjningen med gjord gå långsamt till, eftersom han har lätt till stress och säger ifrån rätt så rejält om han inte gillar något. Bett tar vi kanske i sommar någon gång

Tack för svaret, alltid kul att läsa mer!