Sv: Hur viktigt med föl kompisar?
Alltså jag är så krass att jag tycker det mest är en bekvämlighetsfråga för mej.
Fölungen kan säkert må lika bra och utvecklas rätt fint av att "bara" gå med äldre hästar, det vet jag inget om. Men för mej som ägare har jag märkt några stora fördelar med fölkompisar.
Dels blir det
väldigt enkelt om det är så att man vill träna stoet och ha ut henne ur hagen relativt ofta, om fölungen har lek-kompisar som "tar upp tid". Dvs en lugn avvänjning blir bra mycket lättare ifall de har jämnåriga lek-kompisar. Sista fölet märkte aldrig och brydde sej aldrig när jag tog ut märren och var borta med henne 30 min-1 h. Hon hade ju sin flock och framförallt sin lek-kompis att uppehålla tiden med.
Det andra fölet brukar ju inte heller tas ut ur hagen så ofta. Vårt föl blev väldigt fäst vid min gamle valack, vilket gjorde att hon ibland gärna hade velat följa med honom ut när jag skulle rida - men lärde sej fort att när jag kom för att hämta honom var det bara att nöja sej med fölkompisen...
Fölen blir väldigt självständiga när de är två stycken som kan hjälpas åt och gå på upptäcktsfärder. Ibland kan det ju vara skönt att slippa de återhållsamma åldringarna....
En självständig fölunge = trygg och säker på sej själv, det vinner man på i allt man tar sej för med fölet.
Fler fördelar - går den med bara en äldre häst tycker jag det verkar som om det lättare blir rejäla busturer bara emellanåt. Det är väl ungefär vad de äldre orkar med och har lust med. När de går jämnåriga tillsammans så har de ungefär samma schema, sova, äta, busa. Skönare för de äldre att slippa ständigt pockande.
Men framförallt - går de jämnåriga tillsammans så är de inte hälften så busiga när man själv har med dem att göra....
Vårt 03-föl gick ju under sommaren med ett föl, och hon var simpel och bra att hantera då. Men under hösten så flyttades det andra fölet så hon fick gå ensam med tre äldre (morsan plus två till "gamlingar"), dels höll hon på att driva de andra hästarna till vansinne med sitt ständiga bus-iver, men framförallt blev hon mer odräglig vid in & uttag - ja, några gånger då tills hon förstod att det inte var särskilt kul att försöka "få igång" människor... Men det "kliade" mer i henne att få busa.
Sen tycker jag iofs att det vore mest idealiskt om man kunde ha sån tur att hitta fölkompisar som är ungefär lika gamla (1 månad kan göra rätt stor skillnad - den äldre har ju ett annat tempo än den yngre, kan ju ställa till det) och
av samma kön.
Stofölen verkar ju inte alls ha samma busiver som hingstfölen? De leker ju också lite "olika", hingstarna vill bita mer och stå och stegra och bitas i huvudet, medan stona är mer för annat mindre oralt bus
.
I sommar ska vi förhoppningsvis ha 2 fölston tillsammans, och jag håller tummarna det blir två lika-könade föl den här gången
.