Hur var ni som unga?

[LindgrenV]

Går ofta och funderar på detta - hur folk var som unga. Hur såg grannen Bertil, 90 år, ut som 20-åring? Hur agerade mormor som 18-åring? Vem var den 40-åriga tvåbarnsmamman som tonåring?

Särskilt spännande är det väl med människor som är lite "speciella" på olika vis - t.ex en överbeskyddande svärmor, en gubbe som alltid berättar halva sin livshistoria för kassörskan på ICA när han handlar eller liknande. Helt enkelt sådant som i alla fall jag ännu inte märker så mycket av hos mina jämnåriga. (Jag själv är 18). Att vända på det är minst lika spännande - vem av mina vänner kommer vara en jobbig mormor, vem kommer ha störst familj och vem kommer skilja sig efter två års äktenskap? Vem kommer bli den pinsamma morsan och vem kommer vara pappan som inte vågar ta en konflikt?

Därför tänkte jag att jag kunde fråga er:

Du som är lite äldre - hur var du när du var tonåring/ung vuxen och hur är du nu? Är det någon skillnad?
Du som är yngre - hur är du och hur tror du att du kommer vara som äldre?

 

[escodobe]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag är 35, och hälsade på en vän för ett par veckor sedan. Vännen är egentligen från början min mammas ungdomsvän. De umgicks nog som mest någon gång 20-30 års ålden och sedan då och då sen dess (utlandsflytt). De är nu drygt 60 år

Vi hade väldigt trevligt trots att vi två inte träffats så mycket egentligen och vännen berättar hur hon vid ett tillfälle höll på att säga "kommer du ihåg när..." innan hon kom ihåg vem jag var. Så jag är uppenbarligen mycket lik min mamma som både i utseende, skratt och personlighet!

Jag har lite blandade känslor gällande detta;-)

 

[Presto]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag är 21, när jag är gammal kommer jag vara en bitter, ensam tant som bor med min katt. Och hata barn När jag går förbi barn/ungdomar ska jag mumla något för mig själv om "dagens ungdomar" och "det var bättre förr"!

Nä, jag vet faktiskt inte...

 

[golit]

Sv: Hur var ni som unga?

Går ofta och funderar på detta - hur folk var som unga. Hur såg grannen Bertil, 90 år, ut som 20-åring? Hur agerade mormor som 18-åring? Vem var den 40-åriga tvåbarnsmamman som tonåring?

Särskilt spännande är det väl med människor som är lite "speciella" på olika vis - t.ex en överbeskyddande svärmor, en gubbe som alltid berättar halva sin livshistoria för kassörskan på ICA när han handlar eller liknande. Helt enkelt sådant som i alla fall jag ännu inte märker så mycket av hos mina jämnåriga. (Jag själv är 18). Att vända på det är minst lika spännande - vem av mina vänner kommer vara en jobbig mormor, vem kommer ha störst familj och vem kommer skilja sig efter två års äktenskap? Vem kommer bli den pinsamma morsan och vem kommer vara pappan som inte vågar ta en konflikt?

Därför tänkte jag att jag kunde fråga er:

Du som är lite äldre - hur var du när du var tonåring/ung vuxen och hur är du nu? Är det någon skillnad?
Du som är yngre - hur är du och hur tror du att du kommer vara som äldre?

golit var nog lite som han som skriver golits inlägg när han var ung.

 

[Kilauea]

Sv: Hur var ni som unga?

Vet inte vad jag räknas som, fyller 30 nästa månad

Jag var mer blyg som tonåring än jag är nu, men det ändrade sig för bara några år sedan då min sambo kom in i bilden - då fick jag bättre självförtroende. Annars är jag nog som då, lite tyst, försiktig, djurtokig och så jobbar jag med yrket jag drömde om då.

 

[Red_Chili]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag är 21, när jag är gammal kommer jag vara en bitter, ensam tant som bor med min katt. Och hata barn När jag går förbi barn/ungdomar ska jag mumla något för mig själv om "dagens ungdomar" och "det var bättre förr"!

Sån kommer jag bli! Fast ha någon hund också (och så är jag lite äldre än dig).

 

[Oldie]

Sv: Hur var ni som unga?

Likadan då som nu. Ingen skillnad direkt, lite mer erfarenhet men gillar
fortfarande utmaningar.
Oldie 56 år ung.

 

[bitta]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag var kass på att vara barn och tonåring. Först lillgammal, sedan tokblyg.

Sedan efter ca 20 och många år framåt var jag skötsam vad gäller arbete och ekonomi, men gjorde en hel del vilda saker på fritiden.
Liftade, tävlade om vem som kunde resa och festa utan att göra av med pengar. Det ledde till en del risker vad gäller sovplatser mm.
Det är jag helt övertygad om att ingen av mina nuvarande arbetskamrater kan föreställa sig.
Nu är jag en mes i mångt och mycket som döljer det med en lite barsk fasad många gånger.

 

[Riley]

Sv: Hur var ni som unga?

när jag är gammal kommer jag vara en bitter, ensam tant som bor med min katt. Och hata barn När jag går förbi barn/ungdomar ska jag mumla något för mig själv om "dagens ungdomar" och "det var bättre förr"!

Där har ni mitt framtida jag med.
När jag är 40.

 

[Lazy Lady]

Sv: Hur var ni som unga?

Enligt min mamma var jag världens suraste tonåring antingen va jag i stallet (tävlade mycket) eller så satt jag på mitt rum och pluggade eller läste böcker. Väldigt osocial..
Jag blev enligt information inte glad förrän jag flyttade hemifrån vid 16års ålder då jag kom in på gymnasiet, gick hästgnasium 36mil hemifrån.

Mkt av min "surhet" vet jag kom ifrån att vi flyttade ifrån mitt barndomshem (föräldrarna fick en skattesmäll, en STOR) när jag va i 14års åldern och att jag var retad i skolan. Jag var redan som ung tonåring lång och starkt byggd och i jäkligt bra form. Fast i den åldern va alla andra spinkiga och då passade jag inte in riktigt. Jag fick alltid höra hur stor jag va trots att jag inte va det, det ser jag nu när jag tittar på bilderna. 64kg till 176cm är ju inte direkt gigantiskt..
Men när jag väl fick en nystart på annan ort med helt okända människor, egen lägenhet så vände allt!! Massor med roliga kompisar och livet va en fest.

Det trista är att mina päron aldrig såg hur ledsen jag egentligen var och tror mej fortfarande inte när jag berättar om det. Inget jag tänker på dagligen, men det är ändå trist att ha varit en av de tonåringarna som inte mådde bra.

Jag tror att det va min räddning att komma iväg, jag har inte flyttat tillbaka utan håller mej här på min gård och med min sambo som jag träffade redan sista året i gymnasiet. Så ifrån 16års ålder blev jag en stark och självständig ung tjej med massor av skinn på näsan. Har lovat mej själv att aldrig ta skit ifrån någon.

 

[Korven]

Sv: Hur var ni som unga?

Här är en till som flyttat hemifrån för att gå skola. Då kunde jag komma ur min trånga puppa och bli en fri fjäril. Jag såg min barn och ungdomstid som en transportsträcka tills jag kunde bli fri från familj och trångsynt samhälle. Inte hela samhället med med stor släkt som höll en tillbaka.
Med åren så har skinnet på näsan tjocknat så nu är jag en stark självständig farmor som har ett bra liv. Vägen hit var krokig men variationsrik.

 

[Ridinglady]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag är dryga 50 ... Min grunpersonlighet är densamma. Jag är rätt glad, energisk, envis och bestämd men social och hjälpsam mot andra. Men jag har blivit mer eftertänksam med åren - lite mer 'laid back'När jag tidigare agerade omedelbart på ngt och aldrig gav upp eller gav mig i t ex diskussion har jag numera lärt mig att avvakta innan jag skrider till handling samt släppa sådant som faktiskt inte är så viktigt ....när jag bli gammal vill jag sitta hemma och dricka vin, äta smågodis, titta på fåniga filmer och ha en lugn fin häst att rida ut på! Jag vill oxå ha barnbarn spm jag kan skämma bort med egen ponnyhäst! Fast ... Det sannolika är nog att jag blir rejält senil som min mamma och min mormor

 

[Ridinglady]

Sv: Hur var ni som unga?

... Och så hoppas jag att när jag träffar barn och ungdomar ärligt kan säga till dem att jag tycker att de är trevliga och fina! Jag vill gärna både vara och bli en tant som barn och ungdomar har respekt för men gillar! Fast det hade jag nog inte sagt när jag var 20 ... Har fått ett annat perspektiv på den punkten!

 

[Luff]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag vet inte ens var jag ska börja. Är 46 nu. Som barn/tonår blyg, babblig, social, gärna ensam, ledarfigur som gärna hängde på vad andra bestämde. Sa nej om jag inte ville annars hakade jag på. Söp skallen av mig för att jag tyckte det var gott och jag hade kul - inte pga av grupptryck tex. Vägrade vara ihop med kompisens killes kompis, var hellre själv. Hade ingen nära kompis som red men var i stallet varje helg.

Mitt glas är alltid fullt. Eller tomt men då är det ju bara att fylla på. Realistisk optimist.

Skillnaden i min personlighet på nu och då är väl kanske att jag vet varför jag agerar som jag gör och att jag vet att jag inte följer normen. Förstår varför det påverkar mina relationer, jag har tex missat hela könsinrutningen vid lek när jag växte upp. Har aldrig spelat spelet.

Är oberäknelig men kan vara mycket förutsägbar.
Ett roligt exempel på detta är tonårssonen som just skrek till mig att jag inte är som jag ska, bara för att jag hällde lite vatten i hans byxbak. Hehe.
Min man hukar alltid när jag går runt med blomkannan.

 

[lady_mike]

Sv: Hur var ni som unga?

Hmm, vad är jag då? Gammal eller ung? 29 bast :P

Kan väl nämna båda delarna då jag är lite mitt emellan..

Som tonåring va jag helvild. Hett humör och muckade gräl. Va inte rädd att säga ifrån när andra blev illa behandlad.. Festade rätt vilt men tog alltid hand om mej själv och mina vänner. Blev aldrig så full att någon annan behövde ta vara på mej.
Lugnade mej snabbt vid 16 års ålder då jag träffade mannen i mitt liv men hade fortfarande en del galna upptåg för mej.

Som gammal är jag helknäpp. Den pinsamma mamman enligt mina egna barn men möjligen rolig enligt kompisarna. Jag är full i bus och har en del galenskaper för mej.

Som tant/mormor/farmor kommer jag va toppen. Åker karusell med barnbarnen och klättrar runt på buspalats mm för att åka de värsta kanorna. Mina vänner komma få rynkor av att försöka hänga med. (Så är det nästan redan nu)..
Sambon och jag kommer åka runt jorden och leva livet. Tyvärr får jag inte med honom på några tokigheter så honom får jag bara ge ont i magen när jag hoppar fallskärm som 90-åring

Jag kommer alltid vara ett barn och trivs väldigt bra med barn.

Jag kommer på ålderhemmet ge personalen huvudvärk med min konstiga humor och min barnslighet.

Ja, det är iaf vad jag hoppas på :P

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hur var ni som unga?

När jag blir gammal kommer jag vara samma person fast en bättre variant kanske och lite visare och rikare. Kommer inte finnas nån ICA utan man beställer maten på det vi idag kallar nätet för att sedan hämta ut. Eftersom befolkningen ökat så mkt då så får jag gå med karta å kompass för att hitta (gammalmodig, rent av antik) för går jag en dag i huvudstaden har det ändrats så mkt sen senast jag var där. Mina barnbarn (om jag nånsin får några) kommer tycka att jag är jättejobbig för kommer berätta om hur det minsan var när jag var ung och miljön "oförstörd" och hur lite den nya generationen uppskattar livet.

Sitter sen å löser korsord å sudoku och försöker lära mig den nya dansen "druttilutt" som den kallas i folkmun. Sen skriver jag mina memoarer och planerar för en liten tripp till månen, då är det typ som att åka till Thailand idag.

Alltså ja nått sånt eller helt tvärtom ...

 

[Babe]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag var helvild, eller kanske halvvild?
Alltid absolut vodka citron i handskfacket, samt en madrass i bakluckan. Man vet ju aldrig vart man hamnade/festade eller vart man somnade.
Körde alltid kombivolvo som ung.

Men ansvar tog jag, spelar ingen roll var jag vaknade, vilken dag jag vaknade, till stallet for jag och jobbade gjorde jag.

Idag betydligt lugnare, men jag tackar inte NEJ till en konsert, fest eller liknande.

Farmor/mormor kommer jag inte bli då barn inte finns i mitt liv,,,,,
Jag är idag 44 år, håller på att ta mc-kort och försöker skaffa mig ett nytt liv utan häst för första gången på 28 år.

/B

 

[Mitrolle]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag är som jag alltid har varit, men med mer erfarenhet och mognare.

 

[sassiball]

Sv: Hur var ni som unga?

Jag är idag den där 40 åriga tvåbarnsmamman. Kan säkert vara pinsam ibland också Mina barn är ännu ganska små så de förlåter mig för det mesta.

Som barn var jag blyg, skoltiden ägnades mest åt att drömma om hästar och teckna dem i massor i varenda skolbok. Kommer ihåg att min lågstadiefrökan sa till mig att en dag skulle jag glömma hästarna och drömma om killar istället.. haha ett sådant skämt

Jag var nog inte den dottern min mamma ville ha, surmulen och misstänksam mot min mamma som kunde vara väldigt elak (periodare)

Jag var alltid i stallet, väldigt sälllan med kompisar då jag inte trivdes med de helt enkelt. Skaffade kille alldeles för sent enligt mamma Gick ut en del i 20 årsåldern men var för det mesta nykter, trivdes inte alls med att dricka och bli social, nej kontroll skulle det vara.

Som ung vuxen jobbade jag mycket och så hästar på fritiden, precis som idag. Kan ibland vara lite bitter över vissa livsval (utbildning ex) men för det mesta så är jag nöjd med hur det blev så här långt.

 

[karamelldrottningen]

Sv: Hur var ni som unga?

Finns inget som säger att du inte kan utbilda dig till det du vill idag. Många "äldre" gör så man behöver inte fastna i ett val hela livet .