Sv: Hur vanligt?
Hästhandlaren kommer med en last hästar (vilka ofta är mer beresta än många människor...) Dessa lastas ut, provrids och ställs sedan in i sina nya boxar(...eller spiltor) Efter övenskommelse, lämnas sedan gamla ridskolehästarna i byte. VAD HÄNDER MED DESSA?
Det har jag aldrig varit med om, på någon av de ridskolor jag ridit på, jobbat på eller besökt i Örebro län i alla fall... att man lämtar gamla hästar i utbyte mot nya. I så fall, är det de nyinköpta hästar som provats under en vecka och inte klarat de krav eller veterinärkontroller som testats.
Antingen säljer man de gamla till någon duktig ridskoleryttare eller tävlingsryttare som bättre kan ta tillvara hästens kapacitet, om inte hästen är så obotligt sjuk/skadad att trotjänaravlivning är det enda raka och det sker i så fall på anläggningen och hästen förs bort när den är avlivad.
Men vad händer med småhalta och utslitna hästar? Med tanke på den "fina" marknaden för slakttransporter till Italien, så känner jag mig starkt oroad
Som sagt, de ridskolor jag känner till i länet bultar obotligt halta och sjuka hästar på plats via trotjänaravlivning, de hamnar INTE i Italien.
En annan variant av öde, är de omtyckta och populära hästarnas. Dessa får gå in i det sista och bli inte pensionerade förrän det är dags att fara till "de gröna ängarna."(så är det inte överallt)
De anläggningar jag känner till, försöker sälja sina äldre hästar i tid, till någon som kanske vill träna, tävla i lätt nivå eller bara ha en skogspyshäst. Men vad ska man göra, när man får tillbaka ridskolehästen, för att den blivit totalt "oxtokig" av att bara ridas en gång (om dagen) ett par dagar i veckan och i övrigt gå sysslolös i hagen? På min gamla ridskola hade vi fyra såna hästar, som såldes "på prov" till flera ställen, innan ridskolan insåg att hästarna inte trivdes som "privathästar" utan verkligen VILLE jobba "på riktigt". Då fick de återgå i verksamheten, tills det var dags att galoppera över till Trapalanda. Precis som många pensionärer idag, vill vara kvar i arbetslivet. Man vill ju inte bli stämplad som "värdelös och ointressant" bara för att man blir gammal. Det är nog samma sak med hästar.
Min 24-åriga dam, skulle inte bli glad om hon skulle bli helpensionär... Inte stallkompisen 27-åriga valack heller. De rids 4-7 dagar i veckan, alla gångarter, rids ut, hoppas och lever livet. 27-åringen går lektion på ridskolan en gång i veckan med "husse".