Hur valde ni hundras?

[Lillefrun]

Det finns ju så otroligt många hundraser. Hur valde ni vilken ras ni skulle skaffa? Hur gick tankarna? Fördelar/nackdelar? Stämde hunden överens sen med vad du trodde? Ni som har fler hundar eller har haft fler innan, valde ni samma ras igen eller valde ni en annan? Varför gjorde mig som ni gjorde?

Kan ni vara sugna på att prova en ny ras?

Jag har 2 chinese crested, en powder puff och en naken. Dom är så olika varandra. Det dom har gemensamt är att dom är lättlärda och otroligt otroligt gosiga. Puffen är känslig och lite rädd för saker han tycker är konstiga, den nakna tuff och mer stark mentalt. Blir en del pälsvård även på den nakna.

Jag kommer aldrig mer vilja ha bara en hund så kommer nog fortsätta med kineser men också en brukshund, just nu inne på schäfer. Om jag inte väljer det så finns aussie/border collie på listan eftersom jag har stort intresse för att jobba med hundarna och tränar mycket. Vill ha en hund med driv och arbetslust. Helst hade jag haft en hund som inte fäller precis som mina kineser. Dom är egentligen också praktiska i storlek då det är lätt att resa med dom eftersom jag inte har bil som jag nog behöver köpa om jag ska ha en stor hund.

Jag ångrar definitivt inte mitt val av ras, men vore kul att prova fler raser ändå, men kommer som sagt nog vilja ha kineser hela livet. Vill inte ha en soffpotatis, jag tränar och tävlar rallylydnad och är öppen för fler grenar. Har kört tävlingslydnad, agility, freestyle och rally med puffen och mycket mycket trick. Tränar rally, freestyle och trick med den nakna som är 1 år nu. Vill ha hundar som mina som känner av när man mår dåligt och lägger sig hos mig. Som man kan gosa med hur mycket som helst och vill vara nära.

Dom är lite enmanshundar, dom älskar dom jag älskar och blir överlyckliga av att träffa dom men testar ibland och tar sig friheter med andra än mig. Andra kan så klart hantera dom men man måste vara konsekvent, med mig går unghunden jätte fint men pappa klarar inte riktigt av honom och han kör med dom flesta som mormor och extra syrran, drar i kopplet och hos mamma och pappa snor han puffens mat men hos mig går han inte ens nära puffens mat,

 

[Happimess]

Det finns ju så otroligt många hundraser. Hur valde ni vilken ras ni skulle skaffa? Hur gick tankarna? Fördelar/nackdelar? Stämde hunden överens sen med vad du trodde? Ni som har fler hundar eller har haft fler innan, valde ni samma ras igen eller valde ni en annan? Varför gjorde mig som ni gjorde?

Kan ni vara sugna på att prova en ny ras?

Jag har 2 chinese crested, en powder puff och en naken. Dom är så olika varandra. Det dom har gemensamt är att dom är lättlärda och otroligt otroligt gosiga. Puffen är känslig och lite rädd för saker han tycker är konstiga, den nakna tuff och mer stark mentalt. Blir en del pälsvård även på den nakna.

Jag kommer aldrig mer vilja ha bara en hund så kommer nog fortsätta med kineser men också en brukshund, just nu inne på schäfer. Om jag inte väljer det så finns aussie/border collie på listan eftersom jag har stort intresse för att jobba med hundarna och tränar mycket. Vill ha en hund med driv och arbetslust. Helst hade jag haft en hund som inte fäller precis som mina kineser. Dom är egentligen också praktiska i storlek då det är lätt att resa med dom eftersom jag inte har bil som jag nog behöver köpa om jag ska ha en stor hund.

Jag ångrar definitivt inte mitt val av ras, men vore kul att prova fler raser ändå, men kommer som sagt nog vilja ha kineser hela livet. Vill inte ha en soffpotatis, jag tränar och tävlar rallylydnad och är öppen för fler grenar. Har kört tävlingslydnad, agility, freestyle och rally med puffen och mycket mycket trick. Tränar rally, freestyle och trick med den nakna som är 1 år nu. Vill ha hundar som mina som känner av när man mår dåligt och lägger sig hos mig. Som man kan gosa med hur mycket som helst och vill vara nära.

Dom är lite enmanshundar, dom älskar dom jag älskar och blir överlyckliga av att träffa dom men testar ibland och tar sig friheter med andra än mig. Andra kan så klart hantera dom men man måste vara konsekvent, med mig går unghunden jätte fint men pappa klarar inte riktigt av honom och han kör med dom flesta som mormor och extra syrran, drar i kopplet och hos mamma och pappa snor han puffens mat men hos mig går han inte ens nära puffens mat,

Jag kommer inte skaffa en MAS till. Jag älskar min hund och tycker hon har många fantastiska egenskaper, men tyvärr också många oväntade och oönskade (extrem reservation och extremt mycket både vakt och jakt) men jag ser också aveln som väldigt problematisk och många gånger oansvarig. Det finns några fantastiska uppfödare som har ett sunt helhetstänk på rasens bästa men de är väldigt lätträknade.

Vi valde MAS då jag tidigare haft vallhund och tycker de har många önskvärda egenskaper (arbetsvilja, aktivitet, kan följa med på "allt"). Ville dock ha en hund i mer kollektivtrafikvänligt format än min gamla terv

Jag funderar ofta på nästa ras. Får gärna vara storleksmässigt ungefär samma, men jag kommer välja en lugnare ras med stabilare mentalitet och gärna mindre ljudlig. Man kan sänka "aktivitetsnivå-ribban" ganska rejält och ändå få en hund som går att träna med goda resultat och som följer med på allt men där jag inte konstant behöver fundera på om hon fått tillräckligt med stimulans.

 

[Springer]

Första hunden skulle inte vara min hund, men efter separation blev det så.
Andra hunden - samma ras.
Sedan när jag ville göra mer med hund krävdes det litet ”mer hund” och altså efterforskningar.
1. Uteslutningsmetoden.
2. Mentalitetskoll - där föll en aspirant bort
3. Hälsokontroll. Slutade med en 7-månaders där man kunde se litet mer.
4. Inte låsa sig vid en viss färg. Rastypisk, men innansidan viktigare än utsidan.
1,2 och 3 har jag försökt hålla mig till, det har blivit ömsom vin och ömsom vatten. Det som ser bra ut på papperet blir inte alltid som tänkt.

 

[Miao]

Har just nu 3 raser, dvärgschnauzer, australian shepherd, malinois

Hur valde ni vilken ras ni skulle skaffa? Hur gick tankarna? Fördelar/nackdelar?
Dvärgschnauzrarna halkade jag in på 2007 när jag skulle skaffa mig en ny hund (hade cavalier innan) att testa på lite allt möjligt med. Ville ha en rolig aktiv sällskapshund som inte var för krävande a la ex bruksavlad brukshund, men som jag som sagt kunde testa lite allt möjligt med. Syrran hade strax innan skaffat sig en DS, och det var det som gjorde att jag fastnade för rasen. De tre jag har nu så är 2 uppfödda av syrran och den tredje är en import från Finland.

Australian Shepherd skaffade jag mig 2009, efter att jag kommit fram till att det där med hundträning var något jag älskade och jag ville ha en hund av bruksras för att träna och tävla för att ta mig till höga nivåer tävlingsmässigt (hade sikte på SM redan när jag letade ras). Efter att ha gått igenom de bruksraser jag kunde tänka mig så föll valet på aussie.

Malinois skaffade jag 2018 när jag blivit helt förälskad i svensskyddet och det roliga och utmaningen att behöva träna och kunna allt med en och samma hund. Eftersom jag är som jag är så satsar jag mot SM även här och ville då ha en ras som har rätt grundförutsättningar och är avlad för ändamålet.

Stämde hunden överens sen med vad du trodde?
Japp. Givetvis inte till punkt och pricka, men generellt och övervägande så fick jag precis vad jag hade förberett mig på att få.

Ni som har fler hundar eller har haft fler innan, valde ni samma ras igen eller valde ni en annan?
Har 3 DS (f 2010, 2012, 2013), 2 aussie (f 2009 och 2014) och 1 malle (f 2016)

Kan ni vara sugna på att prova en ny ras?
Nä inte på många år. Aussie är "min" ras, och malle passar mig superbra så länge jag håller på med skyddsträning/tävling. Maken kommer köpa en aussie när det är dags för honom att skaffa ny hund, själv väger jag fram och tillbaka mellan aussie och malle. Får se hur livet är när det är dags för mig att skaffa ny hund .

Skulle jag inte orka med bruks/skyddsträning när jag blir äldre (man vet ju tyvärr aldrig hur länge kroppen håller för att hålla på heldagar i skogen osv) så kommer jag nog skaffa (om man kan hitta friska bra linjer osv) cavalier igen eller kanske en papillon. En whippet skulle jag också kunna tänka mig då !

 

[LaMagia]

Jag föll för chow chow när jag som tonåring såg några valpar på en valputställning. Då tyckte jag att de var så söta (vem tycker inte att en chow chowvalp är söt??). När jag började intressera mig för rasen, lärde känna chowägare och uppfödare och till sist jobbade en sommar som kennelflicka hos den chowuppfödare som jag beundrade mest, så var det klart att detta verkligen var rasen för mig. När jag var 16 år fick jag min första chowvalp av mina föräldrar och den var naturligtvis uppfödd hos uppfödaren som jag varit kennelflicka hos.
Jag har nu levt med rasen i över 32 år och har aldrig ångrat mig en sekund. Sedan ganska exakt 22 år tillbaka så har jag en liten uppfödning av rasen (natten till midsommardagen 20 juni 1998 föddes min första kull). Idag lever jag med fyra chow chow i åldrarna 2-9 år.
Jag har även två mopsar, en ras jag upptäckte tack vare en valpköpare. Mopsarna är underbara små hundar som jag nog alltid vill ha i mitt liv, men jag när ingen önskan att föda upp rasen. Men visst, om jag en dag har en fin och frisk tik så kanske det blir en kull, men just nu äger jag en kastrerad 9-årig tik och en 2-årig hane, så valpar finns inte med i planerna på överskådlig tid.

 

[pepp]

Det finns ju så otroligt många hundraser. Hur valde ni vilken ras ni skulle skaffa? Hur gick tankarna? Fördelar/nackdelar? Stämde hunden överens sen med vad du trodde? Ni som har fler hundar eller har haft fler innan, valde ni samma ras igen eller valde ni en annan? Varför gjorde mig som ni gjorde?

Kan ni vara sugna på att prova en ny ras?

Jag har 2 chinese crested, en powder puff och en naken. Dom är så olika varandra. Det dom har gemensamt är att dom är lättlärda och otroligt otroligt gosiga. Puffen är känslig och lite rädd för saker han tycker är konstiga, den nakna tuff och mer stark mentalt. Blir en del pälsvård även på den nakna.

Jag kommer aldrig mer vilja ha bara en hund så kommer nog fortsätta med kineser men också en brukshund, just nu inne på schäfer. Om jag inte väljer det så finns aussie/border collie på listan eftersom jag har stort intresse för att jobba med hundarna och tränar mycket. Vill ha en hund med driv och arbetslust. Helst hade jag haft en hund som inte fäller precis som mina kineser. Dom är egentligen också praktiska i storlek då det är lätt att resa med dom eftersom jag inte har bil som jag nog behöver köpa om jag ska ha en stor hund.

Jag ångrar definitivt inte mitt val av ras, men vore kul att prova fler raser ändå, men kommer som sagt nog vilja ha kineser hela livet. Vill inte ha en soffpotatis, jag tränar och tävlar rallylydnad och är öppen för fler grenar. Har kört tävlingslydnad, agility, freestyle och rally med puffen och mycket mycket trick. Tränar rally, freestyle och trick med den nakna som är 1 år nu. Vill ha hundar som mina som känner av när man mår dåligt och lägger sig hos mig. Som man kan gosa med hur mycket som helst och vill vara nära.

Dom är lite enmanshundar, dom älskar dom jag älskar och blir överlyckliga av att träffa dom men testar ibland och tar sig friheter med andra än mig. Andra kan så klart hantera dom men man måste vara konsekvent, med mig går unghunden jätte fint men pappa klarar inte riktigt av honom och han kör med dom flesta som mormor och extra syrran, drar i kopplet och hos mamma och pappa snor han puffens mat men hos mig går han inte ens nära puffens mat,

Jag är uppväxt med pudel, så det var givet att jag skulle ha en pudel

Ser bara fördelar trots att jag fick ett litet B-exemplar... skulle iallafall skaffa pudel igen om det blir en ny sen.
Fantastisk ras och perfekt om man hatar hundhår!

 

[Fisherling]

Jag ville ha en hund att träna agility, lydnad och bruks med, med fokus på att komma långt inom agilitytävlan. Mina krav var att hunden skulle vara funktionellt byggd, snabb, vig, följsam med mycket will to please och förmåga att arbeta självständigt. Jag ville helst inte ha en till labbe-mentalitet som älskar allt och alla, och helst inte en korthårig ras då jag var väldigt trött vid det laget på labbars oändliga fällande.

Det stod till slut mellan Aussie och Kelpie, men jag valde bort kelpie då de är i mitt tycke överdrivet sociala. Aussie passar mig som handen i handsken, Tinja var allt och lite till av det jag ville ha, så nästa hund blev också en aussie, precis som nästa ska bli. Kommer alltid ha aussie så länge jag tränar aktivt

 

[Lillefrun]

Det är intressant hur man börjar gilla en ras vid ett ögonkast. Första gången jag såg en nakenhund var i fönstret på en lastbil och jag älskade uttrycket, energin, utstrålningen och den var så fin. Jag var 10 år då och visste att jag skulle ha en kines. Sen blev det ju en puff först och den nakna förra året.

Min nakenfis drar till sig blickar, leenden, kommentarer och frågor från så väl barn som vuxna. Han sticker ut, enorm utstrålning. När jag berättade att jag skulle köpa en nakenhund fick jag så många emot mig med bland annat orden att det inte går att gosa med dom, men han är super len och sjukt gosig. Många som tyckte dom var lite äckliga och fula, inte en riktig hund och undrade varför jag ville ha en sån av alla hundar. När han väl var på plats charmade han alla. Och jag är förvånad över att folk överlag tycker han är fantastisk och är glad över bemötandet jag får. Men jag struntar egentligen i vad andra tycker för för mig är både puffar och nakna dom vackraste hundarna. Och älskar deras gosighet och värme. Men gillar man inte ha hundar som gärna lägger sig på ens ben eller vid ens sida eller vid fötterna och vill vara nära hela tiden passar dom nog inte så bra. Otroligt social hundras som följer en i princip överallt, därför tycker jag inte det är en ras som ska vara ensam mycket.

 

[Sofie.S]

Fransk bulldog valde jag för att jag avgudade deras utseende och deras personlighet, små clowner. Men sen är andningen något som jag inte hade funderat så mycket på och i senare ålder blev vår hane väldigt påverkad av det. Jag skulle gärna vilja ha en fralla någon gång i framtiden igen men det som gör mig tveksam är andningen just.
Broholmern drömde jag om i sju år innan jag kom till skott. Blev förtjust i deras storlek, mentalitet och deras hur familjära de är. Jag vill i framtiden fördjupning mig i avelsarbete och gillar rasen starkt - men påminns ofta om hur deras storlek kan skapa ”problem” i vardagen. Byte av bil, trångt i husvagnen, ingen hund man tar under armen och hur svårt det är med hundvakt på grund av dess storlek. Och jaktintresserad (dock individuellt).
Men det är väl svårt att hitta en ras utan nackdelar!

 

[Red_Chili]

Jag råkade bara bli med saluki. För att göra en lång story kort så var det via vän som jag hamnade att hjälpa till på en salukikennel, och när jag sedan fick möjlighet att ha egen hund så fick jag ta en av deras f.d. avelstikar som jag blivit kär i. Sedan har det bara fortsatt och nu har jag saluki nr 3 och 4.

Jag älskar salukin för hur perfekt jakthund den kan vara. Nu har salukin tyvärr blivit mer splittrad än vad den bör vara (även om rasen ska variera), men en bra saluki är frisk, orkar massor, är orädd och enkel i vardagen. De är glada, kan göra lite allt möjligt men föredrar fysisk motion före mental träning. Dessutom är de väldigt familjebundna och bryr sig sällan om främlingar. Allt sådant passar mig utmärkt, och deras starka jaktlust är inget problem för mig, åtminstone inte så stort problem att det märks mer än allt som är så bra med dem.

Kort sagt älskar jag livet med dem och vill inte vara utan dem, även om jag flera gånger tänkt att det vore fint med en hund som är mer träningshund för typ lydnad/rally/agility.

 

[Iamia]

Jag är uppvuxen med strävhåriga taxar som pappa jagade med. Jag tyckte de var söta, men rätt tråkiga. Långt senare när jag inte bodde kvar ”hemma” längre skaffade föräldrarna sig en Parson. Jag blev kär. När jag skaffade hund själv råkade det bli en JRTC-russell (egen rasklubb för långbenta russllar). Älskar första russllen. Hon är vänlig, energisk, rolig och samarbetsvillig. Andra hunden blev också en likadan russell, men han är tyvärr inte alltid en så värst enkel hund. Han är lite osäker med folk vilket ibland uttrycks i ilska och han LÅTER... Har funderat på vad en nästa hund skulle kunna tänkas bli och har kommit fram till att det nog är dags för något lite ”mindre skarpt”. Tror att italiensk vinthund eller whippet inte är omöjligt.

 

[Silver Girl]

Jag ville ha en liten hund som krävde minimal pälsvård, lite jaktinstinkt och som jag kunde testa olika hundsporter med. Det blev en mittelspitz. Tog en ettårig tik från uppfödaren som inte skulle i avel. Hon var tyvärr rädd för andra hundar och barn, mycket otrygg utan sin flock. Jag lyckades inte ensamhetsträna henne, så hon fick tyvärr flytta, då jag bor själv och det inte fungerar i längden med en hund som inte kan lämnas. Under det året jag hade henne lärde jag känna ett antal andra hundar av samma ras. De kom från tre olika uppfödare och tyvärr var majoriteten av dem osäkra hundar på olika sätt, så även om rasen inte är känd för det så bytte jag till annan ras.

Jag valde ett "säkert kort", golden retriever. Jag ville ha en hund som generellt sett gillar människor och andra hundar, så att jag kan lämna på dagis och hos hundvakt. Jag tog en valp så jag kunde träna henne själv, och i alla fall veta vad hon varit med om ifall något gick snett. Jag är nöjd med mitt val. Utöver lite skotträdsla (hon blir bara låg och spänd och avreagerar ganska snabbt om det inte kommer ett skott till, så det är hanterbart) är hon en trygg hund. Kan vara ensam utan problem. Gillar att träna. Jagar bara om djuret dyker upp framför nosen på henne, men drar inte iväg annars.

Nästa hund blir troligen en mindre hund, i alla fall om mina föräldrar ska fortsätta passa den ibland. De kommer troligen vara runt 80 när det är dags för ny hund, och jag vill inte att den ska kunna dra omkull dem. Funderar på papillon i första hand, men det kan ändra sig.

 

[WildWilma]

Tittade på Dansk-svensk gårdshund men de föll på att de kan vara svåra att ha lösa. Träffade på två australian kelpies av en slump, kollade upp rasen men och kom fram till att det nog var en passande ras för oss. Med första kelpien kom ett stort hund och träningsintresse som har fortsatt så imorgon hämtar vi vår tredje australian kelpie i ordningen.

Jag växte upp med groenendael men ville ha någon mindre och mindre hårigt samt att den ena hade svåra ljudrädslor vilket inte är ovanligt i rasen.

 

[mysboll]

Jag har alltid tyckt att den finska lapphunden var så söt men hade ingen möjlighet att skaffa hund förrens jag var tvungen att ta bort min häst och ville typ aldrig sätta min fot i ett stall igen.

Så vi läste på om rasen och insåg att förutom att vi älskade utseendet så verkade dess egenskaper passa oss okunniga hundköpare.

Vi lyckades hitta en underbar uppfödare på första försöket och innan besöket hos henne så hade vi aldrig träffat en lapphund irl men efter det så var vi fast och vi har inte ångrat oss en sekund!

Har två stycken nu och de är väldigt easy going, ”go och gla kexchoklad”, hänger med på allt men kräver inget! Utställning är vår nummer ett och det är skönt med en hund som i princip kan gå raka vägen från skogen in i ringen.

Ibland får jag en liten längtan efter en ”riktig hund” men när jag har jobbat som ett as och kommer hem helt slut mitt i natten så är jag väldigt glad för mina teddybjörnar!

 

[Vastgota]

Jag skaffade Västgöte fär att jag hade förälskat mig i en sån i tonåren. Jag läste på mycket, men kanske aningen selektivt. Jag ville ha en lagom liten, lättlärd och träningsvillig hund, som inte krävde för mycket. Jag tycker också att de är väldigt vackra, perfekt hundformade . Hade jag fått ett följsamt exemplar, så hade jag nog varit fast, men lille Eski hade egna ideer om vad han ville göra. Så efter att ha försökt intensivt i två år, så skaffade jag Collie. Korthårig collie var den ras jag avfärdade hela tiden när jag försökte bestämma ras, jag tyckte uppriktigt sagt att de var fula, och lite för stora. Jag var länge inne på Australian Cattledog, men insåg att de var för intensiva och krävande. Collien hade alla de egenskaper jag ville ha, så det blev en sådan, trots utseendet. Och det kunde inte ha blivit bättre. Numer tycker jag att hon är ganska söt. Väldigt träningsvillig, orädd, mild, lätthanterlig.

 

[emma82maria]

Jag va ute efter en hund som tilltalade mig visuellt samtidigt som den skulle passa aktivitets och mentalitetsmässigt. Trillade över hovawart i en bok och gillade både vad jag såg och läste så lusläste allt jag hittade om dom och kontaktade uppfödare för att få träffa rasen.

Första hunden uppfyllde alla mina förväntningar och numera har jag tre egna och planerar för första egna valpkullen.

 

[BornAgain]

Vi skulle ha en liten hund, för min demente släkting fick inte köpa ny schäfer.

På kortlistan fanns bl.a. heeler, pudel, chihuahua, pappi, västgöte och lappsk (nästan alla hundar är mindre än en bruksschäfer) . Tax och border terrier gick bort för att i vår familjen jagar man med dem.

Vi valde podengo portuguese pequeno för att de får springa lure coursing - hundkapplöppning. Jag tänkte att det är en aktivering som är meningsfull för hundar och där vi kunde samarbeta på ett annat sätt än i annan hundsport. Det skulle också vara en frisk ras. Det visade sig dock nästan omöjligt att hitta LC-meriter. De flesta i Sverige avlar för utställning.

Mina förväntningar uppfylldes inte - han är ett trasigt måndags-ex och ingen hittar felet (men konsensus råder bland proffsen om att man inte behöver ta bort honom). Han har mer vilja att springa än de flesta podengos, men vad hjälper det om rörelseapparaten inte fungerar.

Det blir ingen mer podengo - raserna är för ojämna och jag behöver för mycket stöd som hundförare för att kunna jobba med en udda hund. Folk som både förstår bruksträning och urhundar växer inte på träd.

 

[Tajger]

Har tre pumi, och att det blev den var för att grannen är uppfödare Vi träffade deras hundar och föll för den något reserverade, tokiga, energiska, lagom stora hunden.
vi ville ha en hund som kunde hänga med på vandringar, ridturer, golfspel och allmänt hänga hemma på gården.
Vi fick allt det där och mycket mer En agilitykurs för att aktivera den första lite var bara början på en enastående karriär Både den första och andra var dubbelchampion innan de var tre Maken visade sig ha oanade talanger Nummer tre kunde ha blivit en spansk vattenhund, men blev en pumi till

 

[AraSlei]

Jag har två wachtelhundar och två labradorer från jaktlinjer. Jag är uppvuxen med wachtelhund och den typen av jakt, så det var inte ett jättestort steg att köpa en själv
Min wachteltik är förig och gillar att apportera, och när vi jagat fågel ett par säsonger kände jag att jag ville jaga mer fågel och att jag då ville ha en specialist för ändamålet. Jag hade inte planerat det riktigt så tidigt, just då hade jag min tik på tre år och en wachtelhane på 1 år... Men, det blir ju inte alltid som man tänker jag hade redan bestämt mig för vilken labradoruppfödare jag ville köpa från, och när hon fick ett återbud på en valp så slog jag till. Min andra labbe är från samma uppfödare.

Att jaga klövvilt med wachtel och fågel med labradorer passar mig väldigt bra, raserna kompletterar varandra väl jaktligt. Med mina fyra hundar finns det nästan inget jaktbart vilt som vi inte kan jaga, vilket ger massvis med jakttillfällen och upplevelser, för att inte tala om mat på bordet

Nackdelar finns det med alla raser, men för mig överväger fördelarna stort.
Jag är lite sugen på att testa en jaktcocker någon gång i livet, annars är jag nöjd med raserna jag har.

 

[fryckan]

Har haft enbart golden sen - 08 och första hunden valde familjen pga att vi ville ha en lättsam hund som kunde hänga med på alla friluftsaktiviteter. Har nu min första jaktavlade valp då jag fortfarande vill ha golden men som har mer motor och förhoppningsvis mer förighet än min nuvarande kommer nog alltid ha minst en golden.