Hur tusan blir man av med hopprädsla?

[Hallonsoda]

Halloj!

Jag har fastnat i en dålig hoppspiral tror jag . Som ponnyryttare hade jag ett ganska hyfsat mod och kunde styra runt min gamla ponny i lätta klasser med varierande resultat, men i vuxen ålder har jag fastnat i ett kasst mönster. Sedan ett år tillbaka rider jag rätt mkt, en häst fyra dagar i veckan och en annan en dag i veckan. Den hästen jag rider mkt är jag med på hoppträningar, eller kanske snarare markarbetesträningar, med. I somras gick det bra, vi kunde hoppa banor på kanske 80-90 och jag det flöt på rätt fint trots att jag var nervös. I oktober gick det dock dåligt på en träning, hästen stannade två gånger och jag flög av båda gångerna. Slog mig inte men blev lite skrajsen. Därefter var jag jättespänd, red kasst några träningar (tog tillbaka hästen alldeles för sent i anordningen) men tycker att vi kommit tillbaka rätt bra även fast vi hoppat väldigt lågt.

Till saken hör att hästen har lite blod, hon kan tagga till en del och köra bockserier när hon tycker det är kul och det är kallt/blåsigt. Oftast så brukar hon lugna sig efter att fått ur sig lite energi, men jag tycker ändå det känns lite läskigt med serierna. Har hängt löst vid något tillfälle men brukar klara hopp och skutt ganska bra. Min stora akilleshäl är att jag är så jävla dålig på att sitta kvar när hästen stannar . Idag föll jag av när hon stannade i trav! Det handlar nog om att jag ”hoppar före hästen”, vill verkligen inte hamna i bakvikt och vara med om hästen tar av stort. Dessutom hamnar jag ju mer i framvikt när jag är rädd.

Känns så himla tradigt detta! Tycker hoppning är superkul när jag väl får till lite flyt men nu är jag mest bara spänd och det känns som att jag för över det på hästen. Behöver lite nyktra ögon på det här. Borde jag köpa en egen häst som är lite tryggare och inte bockar och stannar oväntat ibland? Eller kontakta en mental tränare? Vilka ska man leta efter i så fall? Känns inte som att man vill betala dyra pengar till någon bara för att denne lyckats skapa en hemsida där det står att den är just mental tränare .
Vore så himla fint med lite input!

 

[ameo]

Om man är rädd vid hoppning behöver man ha en häst man litar på och en tränare som hjälper till att hitta rätt knappar att trycka på.
Jag har också varit rädd för att hoppa. Skulle nog påstå att jag är det nu igen, fast det beror kanske mer på att jag inte hoppat ordentligt på över 15 år.
Men på mitten någonstans hittade jag en häst som passade mig som handen i handsken på hoppbanan och en tränare som talade klarspråk så jag till sist lärde mig att göra vettiga anridningar mot hinder. Och plötsligt red jag Msv hoppning (hette det då, numera 130) och siktade ännu högre. Fast där satte hästens kapacitet stopp.

 

[Fjordfrälst]

Håller med ovan; du skulle behöva satsa på en schysst häst som inte stannar på hinder titt som tätt så du lättare kan komma över din hopprädsla .

 

[Hallonsoda]

Tack så hemskt mycket @ameo och @Fjordfrälst, och förlåt för mitt sega svar! Jag red en träning i måndags (utepremiär) och var superskraj på framridningen. Vågade dock komma över en liten bana med upphöjda bommar i galopp och det kändes som en seger . Känns som att det nästan alltid är förväntansångesten inför som är värst. När jag väl ska rida övningen brukar jag kunna koppla bort nerverna, och i måndags släppte de helt efter att jag kommit över de första ”hindren”. Idag har jag också vågat rida ute i paddocken och körde markarbetsövningar med bommar på marken.

Jag tror ni egentligen har helt rätt i att jag borde se mig om efter en annan häst att rida, men det är lättare sagt än gjort , har inte riktigt tillräckligt mycket sparat för att kunna köpa egen som det är nu. Har dock en bra tränare och en fin dialog med henne, och hon tycker jag borde fortsätta försöka ett tag till. Hon tror jag kan komma igenom det. Så jag kör på och försöker spara pengar parallellt . Jag tycker mycket om hästen också, hon är otroligt mild och rar i hanteringen och härlig att rida. Dessutom är ägaren verkligen toppen! Så det känns svårt att släppa hästen bara för att jag är ängslig, även om det nog egentligen hade varit bättre för min ridutveckling. Sen har jag inga jätteambitioner, det vore kul att kunna tävla låga klasser nån gång men framför allt vill jag mest kunna erbjuda hästarna variation i träningen och själv ha skoj, även vid hoppning.

 

[Murray]

Går det att ha ett annat upplägg innan träningen? Typ ordentligt avrastad dagen innan och ev longera innan träningen börjar, för att få bort den värsta sprakigheten iaf?
Jag gillar denna boken med metoder för mental träning: https://www.bokus.com/bok/9789185138968/103-mentala-metoder/
Går att göra mycket själv med den. Finns även ett mentalt test på författarens hemsida, för att hitta ens svaga sidor.

 

[Islandshästryttare]

@Hallonsoda har du tillsammans med din tränare varför hästen stannar? Min egen erfarenhet är att jag själv blir feg och vslutar driva och det leder till att hästen stannar. Även en häst som taggar till behöver man ju rida hela vägen fram till hindret för att den ska få stöd och hoppa av. Det är ju också något att tänka på om du är rädd för att hästen ska hoppa av stort om du rider hästen hela vägen fram till hindret så bör den risken minska.

 

[Hallonsoda]

@Hallonsoda har du tillsammans med din tränare varför hästen stannar? Min egen erfarenhet är att jag själv blir feg och vslutar driva och det leder till att hästen stannar. Även en häst som taggar till behöver man ju rida hela vägen fram till hindret för att den ska få stöd och hoppa av. Det är ju också något att tänka på om du är rädd för att hästen ska hoppa av stort om du rider hästen hela vägen fram till hindret så bör den risken minska.

Ja vi har pratat om det! Det kan absolut vara så att jag ”överger” henne och inte stöttar i anridningen, eller att jag hamnar i obalans och framåtlut. Framför allt har hon stannat när vi varit inomhus på sämre underlag. Då har jag inte vågat sätta riktigt samma galopp i henne, och hon har nog inte fått hjälp av galoppen för att ta sig över hindret. Men jag vet faktiskt inte riktigt helt . Önskar att det fanns något säkert sätt att öva på att sitta kvar när de tvärstannar, finns ju massa ryttare som klarar av det. Gör en del ryttarträning för att bli mer balanserad men det handlar ju mycket om timeing i själva stunden. Bra input dock, tack!

 

[Hallonsoda]

Går det att ha ett annat upplägg innan träningen? Typ ordentligt avrastad dagen innan och ev longera innan träningen börjar, för att få bort den värsta sprakigheten iaf?
Jag gillar denna boken med metoder för mental träning: https://www.bokus.com/bok/9789185138968/103-mentala-metoder/
Går att göra mycket själv med den. Finns även ett mentalt test på författarens hemsida, för att hitta ens svaga sidor.

Tack så mycket för svar! Longering är nog en toppenidé faktiskt , tanken har inte slagit mig eftersom att hästen är medelålders och vanligen väldigt mild förutom när det kommer till hoppning . Jag brukar försöka se till att ”rida ordentligt” dagen innan. Det hjälper till viss del. Superbra med tips på bok, ska kolla in!

 

[TheRedLightning]

Jag har varit hopprädd i omgångar, första gången jag kom över eller var på väg att komma över det var när jag hade min egna häst som jag litade på. Hon stannade enbart på hinder när hon kände att jag var rädd. Hade en bra ridlärare som märkte detta och peppade mig till att "slänga fegistanten i hörnet och rida" för det gick mycket bättre när jag red och inte tänkte på det där läskiga.
Sen blev hon skadad och jag red inte eller hoppade på 2 år och fick ta bort henne, ett halvår senare tar jag upp ridningen igen på ridskola. Var tillbaka på ruta ett igen angående hopprädslan. Det var först 2:a terminen på ridskolan som jag fick börja rida en valack, som är en gud på att hoppa. Den här valacken hoppar i alla lägen (nu när jag tänker på det har jag bra balans i grunden, då han kunde hoppa både stort och långt ibland). För mig funkade det då jag behövde en häst som hoppade.

Har gamla erfarenheter i ryggen om hästar som vägrat och jag åkt av eller vart nära på att åka av. Den här trygga valacken fick tillbaka mitt självförtroende inom hoppningen.
Hade honom på hopplektioner varannan vecka, var ute på några tävlingar. Tanken var att jag skulle ut och tävlat honom lite mer, men coronan kom.
Har mycket bättre självförtroende i hoppningen nu, fick dock rida ett sto på hoppträningarna där jag direkt kände en klump i magen, för det var det stoet som kunde stanna speciellt på oxrar. Under terminen som gick hade jag henne hela tiden, visst vi fick några vägringar men jag satt kvar och så länge hindren var låga kunde vi hoppa oxrar helt okej.
Rider nu en annan valack på hoppträningarna som kan bli pigg och bocka och jag sitter kvar och rett ut honom.

Summan av kardemumman jag hade aldrig varit där jag är idag om det inte vore för den där trygga valacken som jag litar blint på med honom vågar jag i princip allt, som hjälpte mig lägga grunden och stärka mitt självförtroende. Jag har fegat ut vissa lektioner och hållt mig på en en lägre höjd mest för att känna att jag löser det, för mig är det inte viktigt att hoppa högt utan att det är jag som har kontrollen.
Jag tycker inte det är något fel med det så länge man har en tränare som förstår, min tränare är toppen och det är inga konstigheter. Hon vet när hon kan pusha mig och när jag verkligen vill ta det lugnt.
En kall lektion var den andra valacken (den som kan bocka) väldigt spänd och tyckte livet lekte när vi skulle hoppa, valde då att avstå att hoppa när han började konstra och fokuserade resten av lektionen att få honom att slappna av. Tyckte det var dumt att ta några risker, visst hoppning är en sk. "färskvara" men det ska kännas rätt för ryttaren också.

En trygg häst/ponny som du litar på kan göra skillnad i kombination med en bra tränare. Vet inte om mina erfarenheter kan vara till hjälp i ditt fall, kanske i andra fall oavsett så lycka till och hoppas du kommer vidare ur din rädsla.

 

[Frokennordberg]

Önskar att det fanns något säkert sätt att öva på att sitta kvar när de tvärstannar, finns ju massa ryttare som klarar av det.

Mycket beror ju på hur de stannar - mycket svårare att sitta kvar om hela fronten försvinner ner i backen jämfört om de håller huvudet högre så det finns lite mer att ta stopp mot

Utan att veta hur din anridning ser ut, är mitt tips att du sitter ner i anridningen och har skänklarna lite fram. Tänk en lite spjärnande känsla. Då blir du stabilare i sitsen och har enklare att sitta emot om hon skulle stanna, samt att det hindrar dig från att hoppa av före henne (förstod det som att det var en eventuellt bidragande faktor till stopp?).

Du ska såklart inte sitta tillbaka så mycket att du inte hinner följa med i själva språnget, men lite lätt beredd. Mantag är bra om du är orolig för att bli efter i språnget. Rätt längd på lädren underlättar också följsamheten såklart! Räcker att jag har något hål för långt för att jag ska tappa ”schwunget i knäna” jag vill ha, speciellt i den sadeln jag rider i nu då den inte ger mig samma stöd som den förra hästens

 

[Fiorano]

Just att rida rätt mycket på små hinder kan hjälpa en hel del. Upphöjda bommar på 2-3 dm kan du faktiskt pluppa runt på flera dagar i veckan som dressyrarbete. Det ger trygghet i anridningen och avdramatiserar själva grejen med "hinder" för både häst och ryttare.

 

[FannyAurora]

Halloj!

Jag har fastnat i en dålig hoppspiral tror jag . Som ponnyryttare hade jag ett ganska hyfsat mod och kunde styra runt min gamla ponny i lätta klasser med varierande resultat, men i vuxen ålder har jag fastnat i ett kasst mönster. Sedan ett år tillbaka rider jag rätt mkt, en häst fyra dagar i veckan och en annan en dag i veckan. Den hästen jag rider mkt är jag med på hoppträningar, eller kanske snarare markarbetesträningar, med. I somras gick det bra, vi kunde hoppa banor på kanske 80-90 och jag det flöt på rätt fint trots att jag var nervös. I oktober gick det dock dåligt på en träning, hästen stannade två gånger och jag flög av båda gångerna. Slog mig inte men blev lite skrajsen. Därefter var jag jättespänd, red kasst några träningar (tog tillbaka hästen alldeles för sent i anordningen) men tycker att vi kommit tillbaka rätt bra även fast vi hoppat väldigt lågt.

Till saken hör att hästen har lite blod, hon kan tagga till en del och köra bockserier när hon tycker det är kul och det är kallt/blåsigt. Oftast så brukar hon lugna sig efter att fått ur sig lite energi, men jag tycker ändå det känns lite läskigt med serierna. Har hängt löst vid något tillfälle men brukar klara hopp och skutt ganska bra. Min stora akilleshäl är att jag är så jävla dålig på att sitta kvar när hästen stannar . Idag föll jag av när hon stannade i trav! Det handlar nog om att jag ”hoppar före hästen”, vill verkligen inte hamna i bakvikt och vara med om hästen tar av stort. Dessutom hamnar jag ju mer i framvikt när jag är rädd.

Känns så himla tradigt detta! Tycker hoppning är superkul när jag väl får till lite flyt men nu är jag mest bara spänd och det känns som att jag för över det på hästen. Behöver lite nyktra ögon på det här. Borde jag köpa en egen häst som är lite tryggare och inte bockar och stannar oväntat ibland? Eller kontakta en mental tränare? Vilka ska man leta efter i så fall? Känns inte som att man vill betala dyra pengar till någon bara för att denne lyckats skapa en hemsida där det står att den är just mental tränare .
Vore så himla fint med lite input!

Min häst verkar vara lite som den du rider. Hon börjar bocka o slänga av mig när jag tappar balansen, vet inte hur ditt fall är men för mig hjälpte det att hoppa lite lägre hinder än normalt och verkligen fokusera på avstånd och noggrannhet i vägen mot och mellan hinder. För dig kanske det kan vara bra att försöka hitta att mönster, när bockar hästen? Varför då? Vad kan jag göra för att förhindra det?

Med rädslan tror jag att det jag skrev ovan kan vara bra där med, det kan få dig att lära känna och vara förberedd innan bockning eller stanning och på så sätt blir det inte en överraskning iallafall. Själv blev jag inslängd i en vägg o fick en hjärnskakning och efter det blev jag lite rädd. För mig fungerade ovanstående men alla ar ju olika så bästa kanske bara är att testa dig fram

 

[Islandshästryttare]

@Hallonsoda hur går det för dig?

 

[Hallonsoda]

Min häst verkar vara lite som den du rider. Hon börjar bocka o slänga av mig när jag tappar balansen, vet inte hur ditt fall är men för mig hjälpte det att hoppa lite lägre hinder än normalt och verkligen fokusera på avstånd och noggrannhet i vägen mot och mellan hinder. För dig kanske det kan vara bra att försöka hitta att mönster, när bockar hästen? Varför då? Vad kan jag göra för att förhindra det?

Med rädslan tror jag att det jag skrev ovan kan vara bra där med, det kan få dig att lära känna och vara förberedd innan bockning eller stanning och på så sätt blir det inte en överraskning iallafall. Själv blev jag inslängd i en vägg o fick en hjärnskakning och efter det blev jag lite rädd. För mig fungerade ovanstående men alla ar ju olika så bästa kanske bara är att testa dig fram

Tack så mycket för input ! Hon bockar oftast när det är kallt och när hon tycker det är kul. Överskottsenergin kommer ut genom lite skutt och rus , vilket jag iofs hittills har klarat av som ryttare men ändå tycker är läbbigt. Som ryttare är det bäst att bara hänga med och hon brukar lugna sig efter kanske max tre bocksprång. Hon har en tråkig hage vintertid och är nog understimulerad i den. Det brukar bli mycket mindre bus på sommaren .

Kan ge lite uppdatering i övrigt (@Islandshästryttare )! Jag rider fortfarande samma häst och jag har inte riktigt klarat av att hoppa ”riktiga hinder” igen, så vi håller oss på typ 50-60. Anläggningen där hästen står har en paddock med bra underlag, och ett ridhus med risigt underlag. Nu under vintern har det inte funkat att vara ute vilket också bidrar till att jag inte velat försöka utmana mina rädslor mer. Det är lättare att lägga upp galoppen lite mer och inte tjuvhålla när man vet att underlaget håller. Känner väl att jag blivit lite bättre när jag väl rider, ”fryser” inte längre utan är mer med mentalt, men är fortsatt ohemult nervös inför träningarna haha.

Eventuellt ska jag dock få börja hoppa en annan häst som inte brukar bocka och som kanske kan vara lite enklare i ridningen. Tror den hästen är lite mer ”styra på och så löser det sig om man är följsam”. Den jag rider nu lyssnar väldigt mycket på ryttaren och hoppar bra, men ryttaren måste lägga henne någorlunda rätt. Nya hästen fick dock hovböld lagom till att jag skulle hoppträna på den första gången så kanske vill någon högre makt att jag reder ut det här med häst nr 1 och gnetar på. Vi får se!!! Tack alla i tråden för support !!

 

[Ramona]

Önskar att det fanns något säkert sätt att öva på att sitta kvar när de tvärstannar, finns ju massa ryttare som klarar av det.

Vikten i hälen!
Och våga knip med både knän och ben runt om. Förr blev vi lärda att vi inte skulle knipa med knäna, men man behöver ändå ha "stöd" i knäna så att vulstret/knästödet på sadeln faktiskt gör sitt jobb.

Tyvärr lär vi oss inte sitta tight i sadeln i Sverige, men det är välbehövligt att kunna för att slippa andra skador. Man slår sig ju rätt illa när man ramlar av.

 

[Hallonsoda]

Vikten i hälen!
Och våga knip med både knän och ben runt om. Förr blev vi lärda att vi inte skulle knipa med knäna, men man behöver ändå ha "stöd" i knäna så att vulstret/knästödet på sadeln faktiskt gör sitt jobb.

Tyvärr lär vi oss inte sitta tight i sadeln i Sverige, men det är välbehövligt att kunna för att slippa andra skador. Man slår sig ju rätt illa när man ramlar av.

jag tror att det finns en nyckel här! Jag är väldigt öppen i min lårbensvinkel och behöver helst rida en ardenner typ för att känna att jag naturligt sluter om med benen och får ner lite vikt på insida lår. I många sadlar/på många hästar får jag ingen kontakt alls utan att anstränga mig våldsamt. Nu har jag lagt tjockt sittunderlag under sadelkåporna (fäster dem i

Vikten i hälen!
Och våga knip med både knän och ben runt om. Förr blev vi lärda att vi inte skulle knipa med knäna, men man behöver ändå ha "stöd" i knäna så att vulstret/knästödet på sadeln faktiskt gör sitt jobb.

Tyvärr lär vi oss inte sitta tight i sadeln i Sverige, men det är välbehövligt att kunna för att slippa andra skador. Man slår sig ju rätt illa när man ramlar av.

jag tror att det finns en nyckel här! Jag är väldigt öppen i min lårbensvinkel och behöver helst rida en ardenner typ för att känna att jag naturligt sluter om med benen och får ner lite vikt på insida lår. I många sadlar/på många hästar får jag ingen kontakt alls utan att anstränga mig våldsamt. Nu har jag lagt tjockt sittunderlag under sadelkåporna (fäster dem i sadelstropparna) och det hjälper lite iaf! Allra bäst hade dock varit bredare häst och sadel