Hur stödja jobbkompis med fysiska problem?

[Spauga]

Ja, kan man hjälpa någon att börja må bättre eller ? Har en jobbarkompis som är kraftigt överviktig. De senaste åren har hon fått en massa andra fysiska problem som ont i ryggen, ont i knäna och dessutom värk i kroppen och besvärliga exem. Hon är jätte ofta sjukskriven. Arbetsgivaren har försökt hjälpa genom att hon fick åka på rehabilitering. Rehabiliteringsveckan deltog hon i men de när de uppföljande besöken var inbokade så var hon "sjuk" ( och visst förstår jag henne, det är ju inte roligt att åka på uppföljningsbesök om man är ännu sämre i skick än före rehabiliteringen). Nu som då hoppar hon på någon diet men det vara bara en vecka eller två så är hon tillbaka i samma gamla mönster. Hur kan man stöda och hjälpa? Jag vill ju jobba många många år ännu med min kompis!

 

[gulan]

Det är bara din kompis som kan göra något åt sin situation och vilja att sluta missbruka. Men du kan finnas där som stöd när personen testar något nytt. Om din kompis hade haft problem med alkohol hade det ju inte varit läge att bjuda in till brakfest där alkoholen flödar, utan mer uppmuntrat till aktiviteter där det inte ingår att stoppa något i munnen om det är så att ni umgås på fritiden.

 

[Spauga]

Det är bara din kompis som kan göra något åt sin situation och vilja att sluta missbruka. Men du kan finnas där som stöd när personen testar något nytt. Om din kompis hade haft problem med alkohol hade det ju inte varit läge att bjuda in till brakfest där alkoholen flödar, utan mer uppmuntrat till aktiviteter där det inte ingår att stoppa något i munnen om det är så att ni umgås på fritiden.

Förra hösten hade vi en utmaning jobbarkompisar emellan, inget tillsatt socker i två månader. De flesta i min jobbgrupp ville vara med. Utmaningen hade inget med hennes övervikt att göra utan mer att vi alla andra tyckte att det finns för mycket socker i produkter överlag. Hon hängde på utmaningen men med reservation att hon fick äta sött på tex kalas o bjudningar. Att delta var ju helt frivilligt och var och en fick ju enligt eget samvete göra sina egna regler. Hon är väldigt aktiv på sociala medier och det var ingen hejd på vad hon kunde fira med sött och gott. Förutom kalas och bemärkelsedagar firade hon att dottern gjort bra ifrån sig i skolan, att sonen kommit in på utbildningen, att hennes föräldrars köksrenovering var klar och att lilla kattungen flyttade in.

 

[Voeux]

Jag hade släppt det. Det är upp till kollegan, med eventuellt stöd från chef. Men personligen hade jag inte uppskattat om andra lagt märke till, och velat hjälpa till med, min vikt. De överviktiga jag känner är väl medvetna om att de är överviktiga och behöver nog främst få vara ifred från andras välmenade hjälp.

 

[Görel]

Vill hon ha stöd och hjälp?

Om inte tror jag att du måste räkna med att hon inte längre vill vara din vän om du försöker få henne att ändra sig mot hennes vilja.

Vi är många som har en vän eller flera som verkar vara på väg att äta ihjäl sig, och vi vill ha kvar dom så länge som möjligt eftersom vi tycker om dom. Dock tror jag inte att det är rätt väg att att försöka göra något mot personens uttalade vilja.

 

[Enya]

Förra hösten hade vi en utmaning jobbarkompisar emellan, inget tillsatt socker i två månader. De flesta i min jobbgrupp ville vara med. Utmaningen hade inget med hennes övervikt att göra utan mer att vi alla andra tyckte att det finns för mycket socker i produkter överlag. Hon hängde på utmaningen men med reservation att hon fick äta sött på tex kalas o bjudningar. Att delta var ju helt frivilligt och var och en fick ju enligt eget samvete göra sina egna regler. Hon är väldigt aktiv på sociala medier och det var ingen hejd på vad hon kunde fira med sött och gott. Förutom kalas och bemärkelsedagar firade hon att dottern gjort bra ifrån sig i skolan, att sonen kommit in på utbildningen, att hennes föräldrars köksrenovering var klar och att lilla kattungen flyttade in.

Om du vill hjälpa din vän kan du börja med att prata med henne om att du skulle vilja hjälpa henne, och fråga om hon skulle vilja ha hjälp ens till en början.

Jag skulle bli mycket purken om en vän eller kollega tycker att feta jag ska gå ner i vikt och har åsikter om aktiviteter vi ska göra istället för sådant jag skulle vilja göra, vad vi ska äta eller inte äta (så att jag inte får en bestämma OCKSÅ) eller om jag blev anklagad för missbruk. Nog för att det finns många som tycker att mat är ett missbruk, men det finns många andra orsaker till att människor är tjocka och feta.

I övrigt, feta människor är inte sämre människor. Fråga vad hon behöver för att vara friskare, må bättre istället för att fokusera på vikten.

 

[Spauga]

Svarar er alla. Varken jag (eller någon annan på jobbet) har någongång sagt något om hennes vikt eller försökt antyda något om bantning. Vi tycker om henne precis som hon är! Det är bara så ledsamt att se någon ha så jobbigt som hon har med sin kropp. Hon berättar mycket öppet om alla sina bantningsförsök och vi försöker alla peppa henne utan att för den delen "peka finger". Eftersom vi ofta arbetar tätt inpå varandra så delar hon och jag kanske ännu flera personliga saker med varandra än de andra i vår jobbgrupp. Och ja, hon vill ha hjälp, inte med kostförslag utan mera med uppmuntrande ord. För varje litet kilo hon gått ner så försöker jag peppa o uppmuntra utan att för den delen säga något om själva vikten och för varje bakslag ge ny kraft att fortsätta. Man känner sig bara så maktlös att inte kunna göra mera för henne.

 

[vilde]

Jag hade en ingift släkting som frun och hans barn med tvång skrev in på ett hälsohem/bantningkur för att de tyckte han vägde för mycket. Det är kanske inte bästa metoden men jag tror det är fel att tassa på tå och vara så taktfull, den som lider av övervikt känner det ändå och vikten blir ännu mera ångestfylld. Därmed inte sagt att det är okej att säga något som kan uppfattas som nedlåtande men om det finns en genuin vilja att hjälpa tror jag det i de allra flesta fall är bättre att tala öppet.

 

[Enya]

Jag hade en ingift släkting som frun och hans barn med tvång skrev in på ett hälsohem/bantningkur för att de tyckte han vägde för mycket. Det är kanske inte bästa metoden men jag tror det är fel att tassa på tå och vara så taktfull, den som lider av övervikt känner det ändå och vikten blir ännu mera ångestfylld. Därmed inte sagt att det är okej att säga något som kan uppfattas som nedlåtande men om det finns en genuin vilja att hjälpa tror jag det i de allra flesta fall är bättre att tala öppet.

Helt rätt, det är inte bästa metoden att någon annan beslutar att man ska in på hälsohem/bantningskur..... Någon annan liksom.....

 

[Islandshästryttare]

@Spauga nu när det är härligt väder så kan du ju t.ex fråga om ni ska ta en promenad ihop nån eller några dagar per vecka. Om ni inte umgås privat så går det ju bra på t.ex. lunchrasten.

 

[Enya]

Svarar er alla. Varken jag (eller någon annan på jobbet) har någongång sagt något om hennes vikt eller försökt antyda något om bantning. Vi tycker om henne precis som hon är! Det är bara så ledsamt att se någon ha så jobbigt som hon har med sin kropp. Hon berättar mycket öppet om alla sina bantningsförsök och vi försöker alla peppa henne utan att för den delen "peka finger". Eftersom vi ofta arbetar tätt inpå varandra så delar hon och jag kanske ännu flera personliga saker med varandra än de andra i vår jobbgrupp. Och ja, hon vill ha hjälp, inte med kostförslag utan mera med uppmuntrande ord. För varje litet kilo hon gått ner så försöker jag peppa o uppmuntra utan att för den delen säga något om själva vikten och för varje bakslag ge ny kraft att fortsätta. Man känner sig bara så maktlös att inte kunna göra mera för henne.

Tänk om alla bara släppte hennes vikt. Hon skulle kanske känna sig lite bättre till mods plötsligt och då skulle det kanske bli lite lättare, när det inte är sådan tvång på det.

För det är det ju, en situation som är svårlöslig som det fokuseras massor på, men där, uppenbart, misslyckandena ändå finns. Fundera på om det inte skulle kännas bättre om det inte var ett samtalsämne alls och att man inte peppade så mycket.

Hon kanske skulle behöva en dietist eller psykolog som fokuserar på en liten sak i taget, ett litet steg, som ska hanteras för henne, och när det fungera så kan man gå till nästa, och att kollegor bara är helt vanliga kollegor som inte lägger någon vikt vid hennes vikt däremellan. Inte allt på en gång. Vikten har gjorts till en stor och viktig sak. Då kan det bli stort och svårt att ta sig över tröskeln och hantera det.

 

[Angel]

Ja, kan man hjälpa någon att börja må bättre eller ? Har en jobbarkompis som är kraftigt överviktig. De senaste åren har hon fått en massa andra fysiska problem som ont i ryggen, ont i knäna och dessutom värk i kroppen och besvärliga exem. Hon är jätte ofta sjukskriven. Arbetsgivaren har försökt hjälpa genom att hon fick åka på rehabilitering. Rehabiliteringsveckan deltog hon i men de när de uppföljande besöken var inbokade så var hon "sjuk" ( och visst förstår jag henne, det är ju inte roligt att åka på uppföljningsbesök om man är ännu sämre i skick än före rehabiliteringen). Nu som då hoppar hon på någon diet men det vara bara en vecka eller två så är hon tillbaka i samma gamla mönster. Hur kan man stöda och hjälpa? Jag vill ju jobba många många år ännu med min kompis!

Rent krasst sett så är det nu upp till arbetsgivaren att följa upp så att hon fullföljer sin skyldighet att delta i sin egen rehabilitering. Man ska inte komma undan sådant genom att vara ”sjuk” vid uppföljningarna utan sköts det som det ska så bokar man om den typen av möten. Man har ett rätt långtgående rehabansvar som arbetsgivare. Sen är det ingen som kan tvinga någon att gå ner i vikt för att förbättra sin fysik även om det är grundorsaken men däremot så bör man som chef i en sådan situation blanda in HR för arbetsanpassning och försöka få till regelbundna besök hos företagshälsan för samtalsstöd eller sjukgymnast om det orsakar upprepad korttidsfrånvaro och kan avhjälpas med förändringar på jobbet.

Som kollega tycker jag man fokusera på att stötta kollegan eller uppmärksamma chefen på de problem man själv får pga frånvarande kollega för att de ska ge mer stöttning snarare än att försöka få till en förändring själv då det bara lär ge tråkig stämning.

 

[gul_zebra]

Alltså hade nån skrivit en sån här tråd om mig så vore personen död för mig.

Fyi - max 2-5% av de som går ner i vikt från fetma håller vikten i 2 år och när man bantar sig ner går man oftast upp ännu mer, viktopererade undantagna. Fetma är en sjukdom och man kan inte banta bort en sjukdom, man kan bara banta den värre. Sluta uppmuntra eländet oavsett vem det gäller, det skadar bara.

 

[iNHALE]

Att gå ned/upp i vikt med långsiktig hållbarhet handlar väldigt lite om att banta/göda utan väldigt mycket om att förändra sitt liv i stort. Övervikten är bara ett symptom på andra problem och det löser man inte genom att bara behandla symptomet. Troligen har hon bakomliggande problem, psykiska, fysiska eller både och som gör att hon är överviktig och dessa kommer inte försvinna bara för att hon blir smal. Det kanske inte är rehab hon behöver utan terapi?

Man kan absolut framföra att man är orolig över hur personen mår och fråga om h*n vill ha någon form av hjälp, men blir man då nekad så får man acceptera det.

 

[Snurrfian]

Tack @gul_zebra ❤ jag blev helt häpen över att någon ens kan skriva en sån här tråd.
Mitt tips @Spauga är att sluta fokusera på hennes vikt och om du faktiskt vill hjälpa, fokusera på att hjälpa till att öka självkänslan. Dvs hon duger precis som hon är, lyft de bra delarna och få henne att känna att det är hennes person ni bryr er om och det har inget att göra med att hylla att hon går ner ett kilo.
Om du föreställer dig att hon skulle vara anorexier skulle du inte gratulera till varje kilo hon går upp.

 

[Masqueradee]

Kommer aldrig förstå det här behovet av att omyndigförklara överviktiga personer! När kommer trådarna om "jag är orolig för min kollega, hen startar tävlingar om att ta bort socker ur dieten, tränar hen för mycket, ortoroxi?!", "jag har en kompis som maniskt räknar steg, kalorier, kan inte äta en bulle utan att ta en promenad. Känns inte hälsosamt, vad ska jag göra?"...

 

[Stekspaden]

Kommer aldrig förstå det här behovet av att omyndigförklara överviktiga personer! När kommer trådarna om "jag är orolig för min kollega, hen startar tävlingar om att ta bort socker ur dieten, tränar hen för mycket, ortoroxi?!", "jag har en kompis som maniskt räknar steg, kalorier, kan inte äta en bulle utan att ta en promenad. Känns inte hälsosamt, vad ska jag göra?"...

Jag har sett mycket sådana frågor i andra forum....

 

[Tonto]

Kommer aldrig förstå det här behovet av att omyndigförklara överviktiga personer! När kommer trådarna om "jag är orolig för min kollega, hen startar tävlingar om att ta bort socker ur dieten, tränar hen för mycket, ortoroxi?!", "jag har en kompis som maniskt räknar steg, kalorier, kan inte äta en bulle utan att ta en promenad. Känns inte hälsosamt, vad ska jag göra?"...

Ja, det är inte ovanligt. Har fått kommentarer på min vikt av både chef och kollegor när jag varit väldigt smal.

 

[Fruentimber]

Ja, det är inte ovanligt. Har fått kommentarer på min vikt av både chef och kollegor när jag varit väldigt smal.

Men det var väl inte vikten i sig som var poängen med @Masqueradee s inlägg? De problem som beskrivs kan man ha oavsett vikt, dvs maniskt kaloriräknande eller ortorexi. Jag tolkade det som att poängen var fokuset på själva problembeteendet, inte vikten.

 

[ameo]

Och ja, hon vill ha hjälp, inte med kostförslag utan mera med uppmuntrande ord.

Fråga om hon vill ha hjälp med att komma ut och röra sig.
Övervikt är inte alls synonymt med dålig hälsa. Man man ha utmärkt hälsa trots att man har en massa extrakilon. Men, det förutsätter oftast att man rör på sig regelbundet. Promenader är utmärkt som fysisk aktivitet.
Den fysiska aktiviteten ökar oftast också rörligheten och kan minska värkbesvär.