Hur rider du?

[Monifa]

Är du teoretiskt lagd, den som slukat alla hästböcker du kunnat finna på biblioteket. Som när du får problem med din häst/din ridning söker svaren i litteraturen och använder dig utav det i praktiken sedan?

Eller...

Är du sådan som går på känslan, det blir fel ibland men det måste det bli för att man ska lära sig. När du får problem med ridningen/med hästen så funderar du över problemet och hur du ska göra nästa gång.

Jag rider på känsla. Gjorde tabben en gång att läsa om ett problem jag och förra ponnyn hade. Blev förbannad på ponnyn för att hon inte gjorde som hästen i boken! Jag gör fel ibland men lär mig ganska fort av det. Tänker ofta på hur jag vill att hästen ska vara i slutet av ridpasset eller en längre tid framåt och hur jag ska ta mig dit.

Hur rider du?

 

[MaRomer]

Sv: Hur rider du?

Jag är helt självlärd. Red min första lektion när jag var 15 år gammal. Men har aldrig tränat regelbundet. Har insupit varenda privatlektion jag bara kan. Jag lär mig genom att titta. Sen testar jag vad som funkar på mina hästar.

Så jag går på känslan. Lös problemet istället för att bråka. Ingen häst är likadan och att tro att de fungerar som i boken funkar inte på mina

 

[Ottilia]

Sv: Hur rider du?

jag kombinerar, försöker aldrig lösa något genom att slaviskt följa en bok, men läser en hel del och behöver tänka analytiskt kring hur hjälper, hästen, hästens kropp fungerar för att verkligen förstå vart jag vill komma. För mig räcker det inte bara att det känns bra när jag rider, utan jag måste förstå varför också. Jag vill också förstå orsaken till varför hästen beter sig si och så, och i det läget så har det hjälpt att sluka böcker för att på något sätt skapa mig en egen uppfattning utifrån andras erfarenheter.

Jag tror att oavsett om man läser böcker eller inte så är den viktiga ingrediensen att man analyserar det som händer. De jag sett som bara rider på känsla rider ofta bra - men i de lägena de råkar på en häst som har ont eller något annat problem, så saknas analysen och funderingarna kring varför hästen trilskas utan de pressar på för att det ska gå.
Samma sak för de som är alltigenom teoretiska - sett några ekipage där ryttaren följer en bok eller lära blint men inte känner att de inte når rätt resultat. Då är man lika blind för hästens signaler och fortsätter följa stegen i boken för att det ska vara så. Den egna reflektionen och analysen tror jag är otroligt viktig för att man ska utvecklas.

 

[the_connemara]

Sv: Hur rider du?

Typ helt på känsla och väldigt medvetet, jag tänker typ varenda sekund på hur jag använder min kropp och vad det ger för resultat.

Mitt största problem är att jag bara är medveten om att det känns fel och inte vet vad jag ska göra åt det Tur det finns tränare!

 

[kryddelydd]

Sv: Hur rider du?

Jag försöker vara min egen problemlösare. När det inte fungerar brukar jag diskutera med tränare.
Har svårt att tänka mig att fixa problemlösning med hjälp av en "instruktionsbok".

 

[Kookaburra]

Sv: Hur rider du?

Jag tror benhårt på att en blandning av både teori, praktik och vägledning (tränare) är det mest effektivaste sättet att lära sig rida på.

Jag tycker det berikar och är otroligt spännande att läsa hur andra gör och tänker för att själv kunna spegla sina egna tankar och funderingar i. Helst gärna de lite äldre böckerna - men nu har det kommit en hel del bra nya på marknaden. Det gäller bara att leta lite. Sen tycker jag "övningsböcker" där man har olika ridövningar är suveränt tillägg och man får lite nya vinklar.

Att själv finurla över lösningar på problem är ju nödvändigt väldigt ofta, inte bara för att utvecklas utan för att kunna ha häst över huvudtaget. Man kan komma väldigt långt på att själv finurla sig fram. Ibland kan det vara nyttigt att själv "komma på hjulet igen" - men att alltid sitta där i ensamhet ger ett faktum - det går långsammare framåt än om man hade bra tränare att bolla med.

Jag har med mig alla tre delar, ibland är jag i läsperioder, ibland i finurla-själv-perioder och ibland i intensiva tränar-perioder för att lixom lägga klart pusslet inför nästa nivå. Jag kan känna att det är i min natur att lite ta det i den ordningen om jag skall lära mig något nytt. Läser först - övar själv hemma, känner på grejerna och ser hur hästen reagerar - åker till tränare och bollar vad det är jag håller på med.

 

[_FiA_]

Sv: Hur rider du?

Jag går på känslan SOM kommer från det man sett genom att titta på andra, saker man läst på internet, saker jag lärt mig genom träningar, saker jag lärt mig genom erfarenhet,saker jag lärt mig genom att flyga av hästen i en serie bockningar, saker jaglärt mig genom uteslutningsmetoden osv.

Alltså en salig blandning.

 

[fio]

Sv: Hur rider du?

Om inte nått funkar så har jag gjort fel.. då ringer jag min tränare och talar om vad som händer och vad jag har gjort. Då vet hon var det felar.

 

[Kookaburra]

Sv: Hur rider du?

Ja! Den glömde jag! Att titta på andra ger massor med!

 

[Fiorano]

Sv: Hur rider du?

Jag är hyfsat teoretisk då jag inte är en talang med född känsla. Det jag lär mig bäst på är nog clinics där jag får se en tränare berätta om sitt system och sen har ett antal olika ryttare som ska ride efter det. Då kommer det alltid fram problem som då tränaren löser och man får se hur det går till.

Jag är dessutom en väldig "lågsamprocessare" och behöver tid att fundera över vad problemet är och hur det ska lösas. Det gör att jag dressyrar max tre dagar i veckan för att kunna rida bra. Jag har heller inget ut av att rida för tränare mer än varannan vecka eftersom jag behöver smälta vad som sagts och sen prova mig fram. Om jag rider för tränare hela tiden slutar jag "rida själv" och hamnar i nåt läge där tränaren i princip rider från marken. Det ger visserligen snabbare framsteg, men när jag sen lir ensam står jag helt handfallen och kan inte lösa nånting.

 

[KasperTim]

Sv: Hur rider du?

Rider på känsla, läser mycket, tittar på tuben och provar mig fram till olika saker som fungerar för mig och min häst, ibland försöker jag tills jag målat in mig i ett hörn och inte kommer längre och då ber jag om hjälp, blivit bättre genom åren att ta hjälp tidigare vilket jag insett bara gett mig mer tålamod ^^

 

[Yrja]

Sv: Hur rider du?

Jag har inte hjärna nog att praktisera i verkligheten något jag läst - eller så är jag för lat för att verkligen orka tänka ut hur det ska gå ihop. Dessutom har jag inte tålamod att försöka få det att fungera som jag visualiserat.

Så jag är en känsloridande människa helt klart. Sen är jag inte den som bara rider på utan att nånsin tänka efter. Jag FILOSOFERAR och skriver mina egna ridkunskapsböcker i huvudet ständigt och löser problem och pusslar ihop pusselbitar jag får till mig på olika sätt. Men jag måste göra det själv, min logik ingen annans. Jag blir ofta lite innesluten när jag ridit ett pass och funderar på saker och ting och hur de hänger ihop. Och det kan jag utan problem överföra i min ridning nästa gång. Men som sagt, det måste komma från mig själv och egna upplevelser eller slutsatser.

 

[Monifa]

Sv: Hur rider du?

Jag är dessutom en väldig "lågsamprocessare" och behöver tid att fundera över vad problemet är och hur det ska lösas. Det gör att jag dressyrar max tre dagar i veckan för att kunna rida bra. Jag har heller inget ut av att rida för tränare mer än varannan vecka eftersom jag behöver smälta vad som sagts och sen prova mig fram. Om jag rider för tränare hela tiden slutar jag "rida själv" och hamnar i nåt läge där tränaren i princip rider från marken. Det ger visserligen snabbare framsteg, men när jag sen lir ensam står jag helt handfallen och kan inte lösa nånting.

Sådär är jag med!

knapp.

Intressant det här, alla gör uppenbarligen på sitt egna sätt. Red in en häst åt en kvinna som är min totala motsats. Där av min fråga, hon är oerhört teoretisk, måste fundera ut hur hon ska gå till väga OM det händer någonting i minsta detalj och jag försöker komma på effektivaste och bästa sättet för henne att lära känna hästen nu när hon börjat träna honom för mig.

 

[saraaandersson]

Sv: Hur rider du?

Just nu rider jag mycket för tränare, ca 3dagar i veckan. Har just nu 5st olika. Så jag utvecklas väldigt snabbt just nu

Jag analyserar mycket och är väldigt medveten om mina egna styrkor och svagheter. Känner ganska snabbt vad hästen behöver och ungefär hur jag ska gå tillväga. Går på känsla och får jag något problem som jag fastnat lite på så tar jag hjälp direkt.

Tittar och analyserar andra ekipage också, gärna på duktigare ekipage; gärna de som rider på elit nivå. Vad de gör bra/mindre bra.
Har även ett gäng bra böcker, men inget jag efter apar rakt av, utan väljer ut de bitar som passar mig och min ridstil.

 

[stjarnfrugt]

Sv: Hur rider du?

Jag läser i princip aldrig ridlitteratur. Jag är väl trög eller något men jag kan inte omsätta vad jag läser i praktiken Har jag nåt specifikt problem tar jag upp det med nån av mina tränare, tack och lov har jag bra tillgång på tränare så det går sällan någon längre tid. Under tiden rider jag ut eller försöker lösa problemet så gott det går, eller ägna mig åt andra övningar än de som ger upphov till problem.

 

[tuaphua]

Sv: Hur rider du?

Jag är nog lite en mix av allt. Jag började med att rida på och träna hästar per känsla. Sen började jag utbilda mig genom duktiga tränare. Jag läste paralellt med det en del hästböcker och ridläror. Men jag förstod dem inte på samma sätt som idag. Jag har spenderat många timmar ridande ridlektion, jag har spenderat många timmar arbetande med problemsituationer/problembeteende/problemhästar. Då måste man lära sig fort för att inte riskera skada.
Jag har spenderat många timmar ridande, i hästars sällskap och testat och trixat och fixat själv.
Jag har också lärt mig rida bättre genom att hålla lektioner. Då man måste sätta ord på det man gör kan man lära sig mycket och bli mer medveten i det man gör.
Jag har också spenderat många timmar bredvid mina tränare då de håller lektioner. Och även många timmar gett lektioner under övervakande av två av dem.
För mig har också arbetet vid hand från marken lärt mig förstå biomekanik bättre.
Och mitt arbete som problemlösare har hjälpt mig i yrket som dressyrtränare och vice versa.

Jag kan ibland under lektioner behöva smälta det jag lär mig där och då och få det att landa i kroppen. Så presterar jag ännu bättre dag 2.

Jag är väldigt analyserande och vill förstå varför saker fungerar. Främst för att kunna fundera ut lösningar på problem åt folk utan att behöva känna efter eller se allt själv. Men också för att kunna sätta ord på och förklara för andra. Så de ska kunna fundera ut lösningar på problem på egen hand.
Nu när jag kommit en bit i min egen skolning och har ett system(som visserligen förmodligen kommer ändras lite under årens gång) läser jag gärna, ser på clinics med människor med helt annat tänk etc. Jag letar kunskap vartän jag är. Men är man lite grön tycker jag man ska vara försiktig med att få för mycket olika influenser. Man får då lätt ingen tydlig linje genom sin och hästens utbildning och utveckling.
Har man ett system och bara ändrar lite eller tillför ngt litet så tycker jag det är bra! Man bara toppar systemet lite..:P

Att läsa är bra. Man behöver hitta ord för allt. Och ridvägar och namn på rörelser etc kan man lära sig där utan större hjälp live. Men för att vidare kunna ta till sig böckernas kunskap bör man inte vara i början av sin bana eller utan tränare.
Jag rekommenderar vissa böcker till mina elever. Jag tycker de gärna får skaffa sig en teoretisk grund att stå på ihop med det praktiska och teoretiska vi gör ihop.
Man får dock aldrig glömma att böckerna beskriver den ideala responsen av den ideala hästen i den ideala situationen. Det står aldrig hur man ska göra om det skiter sig. Så man kan inte lära sig rida enbart genom att läsa böcker.

 

[Monifa]

Sv: Hur rider du?

Men är man lite grön tycker jag man ska vara försiktig med att få för mycket olika influenser. Man får då lätt ingen tydlig linje genom sin och hästens utbildning och utveckling.

Det där kan man ju ransaka sin egen ridning framför allt när man var yngre. För mig själv var pessoa bettet guds gåva till ridningen, alla hästar gick så bra (jag läste på lite och fick se en animation på hur bettet verkade i munnen)

Men tror samtidigt att det är bra att testa ibland med, gör man aldrig fel vet man ju aldrig om det man gör är helt rätt, eller?

 

[tuaphua]

Sv: Hur rider du?

Ja, man måste lära sig genom fel och rätt. Men ibland kan man lära sig genom andras fel. Man behöver inte testa allt och göra alla missar. Utan om man testar lite och sen hittar någon person som man anser kunnig och tar hjälp av den och denne har en tydlig linje gör man rätt i att följa dennes linje. Många har olika tränare med rent av olika signalsystem. Ibland rider man för flera mycket olika tränare samtidigt. Och av det blir det varken hackat eller malet.

På samma sätt som man på ngt vis inom hästvärlden frågar vem som helst om råd. Inom andra saker, tex kirurgi frågar man kirurg, slakt en slaktare etc etc. Men inom hästeriet frågar man alla amatörer man känner om råd och sen ska man själv som glad amatör dra en slutsats av det och kombinera ihop alla råden.

Istället för att välja någon eller ett par kompetenta personer som man lyssnar på och tar råd av gör man det lite hur som.
Och ska man tex lastträna en häst kan man fråga sin hopptränare, hovslagare etc. Man frågar inte alltid ett lastproffs/problemlösare.
Det går igenom i ridningen också. Jag tycker det är ett intressant fenomen. Och jag har ju själv gjort det med misslyckat eller iaf inte optimalt resultat utan att fatta bättre. Så jag är inte bättre än någon annan.
Och jag begår fortfarande misstag trots att jag jobbat med det här ett gäng år nu. De blir iaf färre och färre och mindre och mindre, tack och lov.

Vissa saker måste man dock få uppleva. Jag har en del elever som fått ridlektioner för stora namn i present av icke-hästkunniga släktingar, någon tänkte att tömkörning kanske var bra men glömde tänka på att signalsystemet inte är detsamma etc etc. Där säger inte jag som tränare att det är en dålig idé att rida för just den och den eller träna tömkörning för den och den för er som ekipage. De får testa och själv känna om de upplever att det funkar eller ej. Hittills har de ju då märkt att det kännts sämre antingen direkt eller efter.
Hade jag sagt att "njaaaa, jag tror inte det är så lämpligt" så hade de nog kännt att jag överdrev eller kanske att jag är rädd att förlora kunder. Så att testa andra tränare och andra träningsformer säer jag sällan emot. Det ska ju vara om det känns rent farligt/skadligt. Och det är det ju sällan.
Vissa saker förstår man bäst av att verkligen få göra "fel".

Även att tillfälligt lägga om hästens balans till extremt bra och extremt dålig brukar kunna lära folk. Så ibland ber jag folk göra fel med flit. För att de ska få en aha-upplevelse. Och vissa saker bara låter man elever göra fel för att de då kommer förstå och akta sig för att göra om mer än om jag tjatar.

 

[Springsteen]

Sv: Hur rider du?

Jag fattar nada om någon börjar prata teori med mig. Kanske därför jag aldrig tar mig någonstans i ridningen.
Så jag antar att jag stapplar runt på enbart "känsla".

 

[tuaphua]

Sv: Hur rider du?

Äh! Du kan en hel del teori. Man behöver inte bli så jäkla bajsnödig i teoretiserandet alltid. Funkar känsla så funkar den. Och du är ju ingen kass ryttare på något vis! Sen har ju du ridit mycket unghästar. Då är det klart att man utvecklas inom ramarna för vad de hästarna klarar och inte lär sig rida fläckfri passage.

Jag är ju sån som är detaljnörd och gillar att hålla på med sånt även teoretiskt. Men jag vet flera duktiga ryttare som tagit sig till betydligt högre nivå än mig på feeling mest bara.
En av mina tränare är en av dem. Han hade, trots på intet sätt bristande intelligens, hyfsade problem att göra sig förstådd kvickt då han började hålla lektioner. Trots att han lekte sig igenom betydligt svårare saker än han lärde ut. Han hade bara aldrig behövt sätta ord på det förr.
Nu har han tvingats göra det under en massa år. Och idag gör han det med lätthet även för de som är rätt gröna. Förr förstod ju de som själv var kunniga honom. Men nybörjarna var det värre med.

Du har väl helt enkelt inte intresset för det där detaljnördgrottandet teoretiskt. Men det behöver inte vara dåligt. Vissa behöver det, andra klarar sig iaf.