Hur orkar man genom dagen??

[Dandylinn]

Dagen d närmar sig för mina kära gubbe som somnar in på torsdag, sista gången jag ser honom är imorgon..Den tanken har jag å andra sidan vetat ett tag att det ska ske så att läget är som det är är inte det som är det värsta. Beslutet känns helrätt, men att hantera tomheten blir värst som för alla antar jag.

Men jag får panik..Hur ska man orka jobba den dagen??
Hur har ni andra gjort?

Jag själv kommer inte gå, utan min stallägare ställer upp och går med honom på morgonen.
Jag börjar jobba en timma före det sker..Vad gör man? Tittar på klockan och bryter ihop?


Till saken hör att jag hade velat att detta skulle ske en fredag men det var stört omöjligt tydligen då det inte finns någon i vårt län som utför trotjänaravlivning och kommer endast mot vår ort två dagar i veckan. Hade det vart en fredag hade jag varit ledig och denna fredag även ett par dagar efter helgen så det hade passat perfekt att få bryta ihop och komma igen nästa vecka.

Jag är jätteobekväm med att fråga om ledigt.. (rädd för att man inte ska förstå/tycka jag är löjlig då alla långt ifrån är djurvänner och ser inte värdet hos djur på det sätt man gör om man haft sin bästa vän hos sig i 11 år).
Dels går jag på ett vik men också redan nyligen både varit sjuk (en chef har klagat på att det varit för ofta under ett år) plus fått akut aktiv hälsporre..så ang sjukstatistiken är man redan inte så nöjd på mig så frånvaro är nog inte så poppis är jag rädd.

Det känns hopplöst, jag vill inte jobba den dagen och vill inte bryta ihop på arbetsplatsen..vill inte att alla ska veta, att alla ska fråga (typ minst 50 pers varje pass på plats, alla är uppe i varandra då arbetsuppgifterna kräver och det kräver ständig kommunikation)..inte just den dagen. Jag vill bara vara hemma och bryta ihop, jag avskyr att visa känslor utåt som tex ledsenhet. I övrigt har jag inte haft problem att prata om det..men den dagen vill jag inte..Min hjärna skriker "ge mig en dag att i lugn och ro få ta in och ta dagen i egen takt".
När jag är ledsen, stressad eller känner ångest vill jag gärna mest sova..Det är mitt sätt antar jag att läka för det brukar kännas så mycket bättre efter en dag.

Hur hade ni gjort?
(De i min omgivning verkar mest tycka att nog visst jobbar man ändå, men det ger mig ärligt talat stora ångestkänslor. Några har sagt att man borde ha rätt att vara hemma..)

Så svårt att bestämma vad som är moraliskt rätt i detta när man redan vet hur man känner att man vill, men frågan är om det accepeteras av andra?

 

[ztsu]

Jag hade utan att tveka en sekund sjukanmält mig. Skyll på magsjuka eller vad som helst. När jag tog bort min tanta missade jag så mycket i skolan att jag nästan inte klarade mina poäng, men jag hade inte kunnat göra på något annat sätt. INGEN kommer tacka dig för att du går till jobbet och härdar ut. Att ta bort sin bästa vän är en stor sorg, en sorg man måste få hantera på det sätt som passar en själv bäst. Om du tror att du kommer behöva vara hemma, då är det hemma du skall vara.

KRAM!!

 

[Dandylinn]

Jag hade utan att tveka en sekund sjukanmält mig. Skyll på magsjuka eller vad som helst. När jag tog bort min tanta missade jag så mycket i skolan att jag nästan inte klarade mina poäng, men jag hade inte kunnat göra på något annat sätt. INGEN kommer tacka dig för att du går till jobbet och härdar ut. Att ta bort sin bästa vän är en stor sorg, en sorg man måste få hantera på det sätt som passar en själv bäst. Om du tror att du kommer behöva vara hemma, då är det hemma du skall vara.

KRAM!!

Tanken har slagit mig..men samtidigt är jag livrädd för att sjukanmäla mig..Jag vill få mitt vik förlängt, vill därför inte ha någon missnöjd över mig då mycket hänger på att viken senare blir en fast tjänst

Att sjukanmäla sig vad gäller att man får sjuklön är riktigt illa i mångas ögon dessutom. Ledig helt utan lön ser jag helst, bara jag slipper arbetsplatsen, slipper kollegor som undrar (även om det är i all välmening men känner att så väl känner jag ingen där heller att jag orkar prata "känslomässigt")

Jag hoppas och ber att rätt chef är på plats imorgon

 

[ztsu]

Tanken har slagit mig..men samtidigt är jag livrädd för att sjukanmäla mig..Jag vill få mitt vik förlängt, vill därför inte ha någon missnöjd över mig då mycket hänger på att viken senare blir en fast tjänst

Att sjukanmäla sig vad gäller att man får sjuklön är riktigt illa i mångas ögon dessutom. Ledig helt utan lön ser jag helst, bara jag slipper arbetsplatsen, slipper kollegor som undrar (även om det är i all välmening men känner att så väl känner jag ingen där heller att jag orkar prata "känslomässigt")

Jag hoppas och ber att rätt chef är på plats imorgon

Fast om du sjukanmäler dig blir det ju helt utan lön eftersom du inte får någon sjuklön under karensdagen. Du gör såklart som du vill, men det kan vara skönt att slippa frågor tänker jag?

Gör det DU känner är rätt för DIG.

 

[Dandylinn]

Fast om du sjukanmäler dig blir det ju helt utan lön eftersom du inte får någon sjuklön under karensdagen. Du gör såklart som du vill, men det kan vara skönt att slippa frågor tänker jag?

Gör det DU känner är rätt för DIG.

Absolut det har du rätt i, men vissa av cheferna har noga koll..De vet att jag ska ta bort min häst..samtalsämnen sprider sig fort. En sjukanmälan på det är mao väldigt uppenbar och det är väl det som sticker värst i deras ögon då kan jag tänka mig. Det som oroar mig främst där är ju att en redan har klagat..svårt dock att göra något åt att man blir sjuk ju.

Är samtidigt livrädd för att få ett nej om jag ber om ledigt vilket jag helst vill göra, för att vara ärlig och ge dem en chans att ta in någon

De plockar in personal ur en grupp efter behov, därav att korta sjukanmälningar inte brukar vara poppis antar jag som en dag, utan de vill kunna lösa personal för ett par dagar framåt..fruktansvärt hårt ekonomiskt styrt företag och det genomsyrar mycket.

 

[ztsu]

Absolut det har du rätt i, men vissa av cheferna har noga koll..De vet att jag ska ta bort min häst..samtalsämnen sprider sig fort. En sjukanmälan på det är mao väldigt uppenbar och det är väl det som sticker värst i deras ögon då kan jag tänka mig.

Är samtidigt livrädd för att få ett nej om jag ber om ledigt vilket jag helst vill göra, för att vara ärlig och ge dem en chans att ta in någon

De plockar in personal ur en grupp efter behov, därav att korta sjukanmälningar inte brukar vara poppis antar jag som en dag, utan de vill kunna lösa personal för ett par dagar framåt..fruktansvärt hårt ekonomiskt styrt företag och det genomsyrar mycket.

Tycker du skall känna av stämningen imorgon. Om det känns okej, prata med dem. Om inte, sjukanmäl dig på torsdag morgon. Det kanske är lättare att ställa frågan i ett mail (om du nu arbetar på ett ställe där mail är brukligt).

Jag arbetar på ett företag med liknande tilltagen svångrem. Jag får ofta hoppa in på positioner där jag inte hör hemma av den enkla anledningen att de inte har råd att ta in vikarier med rätt kompetens.

 

[Dandylinn]

Tillägger att jag absolut hade orkat jobba under dagen om det tex skedde efteråt, men nu åker han alltså på morgonen medans jag börjat jobba vilket är det som är det kämpiga :/
Jag försökte verkligen göra allt för att boka in en ledig dag (sa t o m till firman att jag betalar gärna för att de kanske måste åka en extra vända/enbart för mig men det gick inte heller utan de har sina rutter, främst pga förvaringen..och det förstår man ju)

Det låter kanske som en idé, att fundera under jobbdagen imorgon..Mail har jag ingen lust med, skulle kännas konstigt bara om jag mailat den chef jag tänkt fråga och sedan råkar på honom..han kanske skulle undra varför jag inte frågat i stället/pratat om det.

 

[Amelia]

Förstår att du sitter i en svår sits. Och jag känner med dig. Jag tror att du klarar av det oavsett var du befinner dig någonstans. På ett sätt är ju jobb en distraktion. Istället för att befinna sig hemma och titta på klockan och jaga igång sig känslomässigt. Å andra sidan är det svårt att "gå till jobbet" när en kär vän skall avsluta sina dagar, för det känns så fel. Jag har varit med vid avlivningen- och därefter gått till jobbet - i sorg och chock. Stannade inte hemma av precis samma orsaker som du nämner (rädsla att inte få förlängt/ duga i andras ögon (det är ju bara en häst osv)). Sista gången gick jag till jobbet istället och hade en vän till att vara med vid bultningen. Och detta avledde mig från tankar och känslomässig kaos. Då tog jag farväl dagen innan. Och sorgen var inte så överväldigande den gången. Däremot saknaden. Men det är en annan tråd. Inte mycket till hjälp men ville iallafall skriva något till dig i denna svåra stund. Kram

 

[mackan]

@Dandylinn jag förstår verkligen att det känns jobbigt det är det alltid att ta bort sina djur.
men varför andra chefer osv vet att du ska ta bort ditt djur utifrån det du beskriver osv och att det skulle göra saker komplicerade osv förstår jag inte i sammanhanget? Det låter som du har det rörligt på arbetsplatsen öht och varför om de är som du beskriver att du känner så för arbetsplatsen osv, vet andra om det där om dina privata förhållanden osv?
Nu är det ju som det är oavsett och jag hade pratat med chefen oavsett hellre än att sjukanmäla mig på telefon. Faktiskt utifrån sammanhanget. Låter mer som det är rörigt på arbetsplatsen och din situation där snarare än att det i sak handlar och chefer eller medarbetare i sak osv? Tråkigt oavsett

utan att vidare lägga mig i din privata situation med jobbläge eller relationer utifrån det osv så helt klart hade jag direktkommunicerat med min chef snarare än att sjukanmäla mig på telen utifrån din redogörelse.

Oavsett hade jag sett till att inte jobba den dagen om du känner som du gör utifrån läget med din häst.

 

[Grazing]

Jag jobbade inte den dagen, och gjorde egentligen ingenting annat heller ett par dagar framåt. För mig var det jobbigare än vad jag trodde det skulle bli faktiskt trots att jag gått igenom allt i huvudet miljoner ggr. Kanske det är mindre jobbigt när man inte är där eller så är det mer jobbigt, jag vet inte. Kanske kan liknas vid klockslaget när jag hörde "skottet" från bulten, kändes verkligen som att hela jag blev tom, otroligt konstig känsla, kanske låter löjligt men det var den värsta känslan jag känt. Är otroligt glad att jag bara kunde vara hemma torsdagen och fredagen och sedan helgen då.

Tycker abslut inte du ska jobba den dagen, lär nog inte bli mycket gjort ändå. Säg som det är helt enkelt. Väldigt många hade faktiskt förståelse för mig, fler än vad jag trodde.

 

[Dandylinn]

@Dandylinn jag förstår verkligen att det känns jobbigt det är det alltid att ta bort sina djur.
men varför andra chefer osv vet att du ska ta bort ditt djur utifrån det du beskriver osv och att det skulle göra saker komplicerade osv förstår jag inte i sammanhanget? Det låter som du har det rörligt på arbetsplatsen öht och varför om de är som du beskriver att du känner så för arbetsplatsen osv, vet andra om det där om dina privata förhållanden osv?
Nu är det ju som det är oavsett och jag hade pratat med chefen oavsett hellre än att sjukanmäla mig på telefon. Faktiskt utifrån sammanhanget. Låter mer som det är rörigt på arbetsplatsen och din situation där snarare än att det i sak handlar och chefer eller medarbetare i sak osv? Tråkigt oavsett

utan att vidare lägga mig i din privata situation med jobbläge eller relationer utifrån det osv så helt klart hade jag direktkommunicerat med min chef snarare än att sjukanmäla mig på telen utifrån din redogörelse.

Oavsett hade jag sett till att inte jobba den dagen om du känner som du gör utifrån läget med din häst.

Det är en arbetsplats där det är svårt m nära relationer.. Man jobbar i olika lag varje vecka. Olika chefer på olika pass. Ingen chans att lära känna andra så lätt.

Om någon har frågat vad jag gör på fritiden så har jag sagt att jag har häst men bara ett tag till och sedan på frågan varför har jag svarat. Mer än så är det inte.

Jättesvårt att förklara men tidigare har jag dessutom bara jobbat extra ibland och det gör att man inte pratar så personliga saker heller. Man delar inte känslomässiga saker på samma sätt.. Någon kan fråga hur det går m hästen och sen 15 till men det känns mest ytligt. Man kan jobba m en person i 10 min och sedan en ny.. Otroligt tidsstyrt även så ibland hinns inte småprat med ens varför man sällan hinner prata längre om samma ämne.
(det är en bra arbetsmiljö det är inte så jag menade men i svar på varför man inte kanske pratat så mycket om det)

Jag håller med annars.. Vill hellre säga som det är.. Men med en oförstående motpart kan det ju bli ett nej.. Jag känner ingen chef personligt mer än att vissa är väldigt svåra.

Som vikare med dröm om att bara få fast anställning typ vart som helst någon gång drar man sig för att kräva saker.. Arbetsmarknaden är skittuff och mycket baseras ju på ev frånvaro oavsett typ hur de finner en lämplig.. Man är mycket lättare utbytbar

 

[Grazing]

Oavsett lite, har du egentligen något val än att på något vis vara ledig? Jag känner inte till någon egentligen som har jobbat samma dag, jag har fortfarande inte återhämtat mig riktigt, bryter halvt ihop såfort jag tänker på det. Sitter dumt nog och lyssnar på "Gamle Svarten sången", fast kanske lite bra att gräva ner sig i det så att man kanske lättare kan släppa det också. Har haft en tendens att försöka tränga bort det. Även om jag var ledig en tid efter så var jag mest praktisk, rensa hans grejer, la upp på vinden, mockade ur box och var relativt nollställd vilket kommer ikapp mej rejält nu istället.

 

[mackan]

@Dandylinn alltså jag tror du totalt missförstått mig hur jag menade men jag förstår komplexiteten ändå tror jag utifrån det du redovisar.
oavsett det så ta ledigt om du känner så...... ärligt..... svårt när vi inte förstår vad den andra skriver men det är mitt råd ändå utifrån vad jag tolkar att du känner?

ingen arbetsgivare kommer kicka dit av en dag oavsett anledning i sak. Om såvida du inte har dålig resume allmänt att vara borta från jobbet osv och hänger på gärdesgården pga sista varning osv. men det hör ju inte hit. Du uttrycker stor ångest och sorg över att inte kunna vara hemma den dagen din vän tas bort. Jag svarar utifrån det och utöver att jag trots allt uppfattat att du haft viss frånvaro tidigare, men knappast ngt som påverkar en extra dag ? även om jag förstår att du har en stressfaktor ang det, personligen utifrån hur du uttrycker det här i din tråd. Om det vet jag ju inget, så jag säger bara utifrån mig själv hur jag hade resonerat att utan att veta ngt om dig i sak: en dag extra och eftersom du vetat om att den kommer osv, kan inte vara avgörande för ditt jobb i sak och ingen kommer tacka dig eller inte tacka dig för det i slutänden......

 

[Eloise]

Dagen d närmar sig för mina kära gubbe som somnar in på torsdag, sista gången jag ser honom är imorgon..Den tanken har jag å andra sidan vetat ett tag att det ska ske så att läget är som det är är inte det som är det värsta. Beslutet känns helrätt, men att hantera tomheten blir värst som för alla antar jag.

Men jag får panik..Hur ska man orka jobba den dagen??
Hur har ni andra gjort?

Jag själv kommer inte gå, utan min stallägare ställer upp och går med honom på morgonen.
Jag börjar jobba en timma före det sker..Vad gör man? Tittar på klockan och bryter ihop?


Till saken hör att jag hade velat att detta skulle ske en fredag men det var stört omöjligt tydligen då det inte finns någon i vårt län som utför trotjänaravlivning och kommer endast mot vår ort två dagar i veckan. Hade det vart en fredag hade jag varit ledig och denna fredag även ett par dagar efter helgen så det hade passat perfekt att få bryta ihop och komma igen nästa vecka.

Jag är jätteobekväm med att fråga om ledigt.. (rädd för att man inte ska förstå/tycka jag är löjlig då alla långt ifrån är djurvänner och ser inte värdet hos djur på det sätt man gör om man haft sin bästa vän hos sig i 11 år).
Dels går jag på ett vik men också redan nyligen både varit sjuk (en chef har klagat på att det varit för ofta under ett år) plus fått akut aktiv hälsporre..så ang sjukstatistiken är man redan inte så nöjd på mig så frånvaro är nog inte så poppis är jag rädd.

Det känns hopplöst, jag vill inte jobba den dagen och vill inte bryta ihop på arbetsplatsen..vill inte att alla ska veta, att alla ska fråga (typ minst 50 pers varje pass på plats, alla är uppe i varandra då arbetsuppgifterna kräver och det kräver ständig kommunikation)..inte just den dagen. Jag vill bara vara hemma och bryta ihop, jag avskyr att visa känslor utåt som tex ledsenhet. I övrigt har jag inte haft problem att prata om det..men den dagen vill jag inte..Min hjärna skriker "ge mig en dag att i lugn och ro få ta in och ta dagen i egen takt".
När jag är ledsen, stressad eller känner ångest vill jag gärna mest sova..Det är mitt sätt antar jag att läka för det brukar kännas så mycket bättre efter en dag.

Hur hade ni gjort?
(De i min omgivning verkar mest tycka att nog visst jobbar man ändå, men det ger mig ärligt talat stora ångestkänslor. Några har sagt att man borde ha rätt att vara hemma..)

Så svårt att bestämma vad som är moraliskt rätt i detta när man redan vet hur man känner att man vill, men frågan är om det accepeteras av andra?

Jag var i en liknande sits för ett tag sen och hade helt ny chef som jag ännu inte "kommit nära", jag skrev ner och mailade en lång förklaring samt avsluta med att jag inte ville bryta ihop på arbetstid, så jag önskade att få slippa prata om det vid vårt nästa pass tillsammans. Vi jobbar bara två och två så det går inte att undvika varandra väl på plats.
Han förstod och tog det hela mycket bra.

Är det väldigt svårt att prata med chefen, vänd dig till personalavdelningen och be om permission utan lön den dagen, förklara för dem, men säg bara till chefen att du kommer att utebli pga personliga skäl och har talat med hr.

Kram på dig!

 

[Dandylinn]

Tack hörrni

Jag tror jag bestämmer mig för att tala om att jag helt enkelt inte kommer orka dyka upp, att jag försökte styra det till fredagen vilket var helt omöjligt... Blir någon sur över det får det väl vara så och jag får ta den diskussionen i nästa vecka isf..

 

[Lovisaleonora]

Rent juridiskt är det här faktiskt en smula känsligt. Olovlig frånvaro kan leda till omgående uppsägning.

Att sjukanmäla sig utan att vara sjuk är bedrägeri och kan också leda till omgående uppsägning. Troligast är väl dock att det leder till en formell varning, om företaget anser att det finns grund. Kort sagt: inget jag hade velat ha i mina anteckningar på personalkontoret.

Själv har jag inte haft så mycket val, jag har varit tvungen att arbeta både de dagar jag tagit bort hästarna och de dagar hundarna vandrat vidare. Visst, det är inte varit roligt att möta kunderna rödgråten och mosig, men det är bara att förklara att allergin är extra svår, eller om situationen tillåter: säga som det är. För mig har det inte funnits något att välja på, så det har bara varit att bita ihop och hitta vägar runt och igenom.

Hundarna är svårare för mig, även om vissa hästar tar lite extra hårt på hjärtat.

 

[Seabaz]

Jag tog ledigt från jobbet. Alla förstod, inget konstigt alls.
Hästen togs bort en onsdag, så jag tog ledigt både onsdag och torsdag. Fredagen var midsommarhelgen eller nåt sånt där.

Jag hade städat bort allt ur stallet redan innan och det enda som fanns kvar var grimma+griskaft. Jag hade en kompis med som kunde gå ut med honom om jag inte skulle orka men jag bestämde mig där på morgonen att jag ville vara med och jag är väldigt glad att jag var med. Jag hade verkligen ångrat mig annars.
Hästen hade fått lugnande och lade sig ner jättefint efter bultningen. Det var en fin sista bild jag fick av honom.

Sedan åkte jag och min kompis och köpte kaffe och satte oss på en klippa och rökte och pratade över en timme om allt och ingenting. Sedan åkte jag hem. Bröt inte ihop förrän dagen efter som var jättejobbig och jättetom men sedan efter det minns jag bara bra saker och att jag gjort rätt beslut!

 

[Grazing]

Rent juridiskt är det här faktiskt en smula känsligt. Olovlig frånvaro kan leda till omgående uppsägning.

Att sjukanmäla sig utan att vara sjuk är bedrägeri och kan också leda till omgående uppsägning.

Fast det är ju endå en typ av sjuk även om det är psykiskt(?) som visserkligen blir fysiskt också då man kanske faktiskt inte klarar av att göra något.. Jag hade aldrig klarat av att jobba den dagen. Hade utan tvekan varit en trafikfara och inte kunnat sköta jobbet för fem öre då det krävs en del koncentration på saker och ting plus en aning tidspress för att få nöjda kunder. Så klart det beror mycket på vad man jobbar med iofs.

 

[Lovisaleonora]

Absolut. Men det gäller ju att arbetsgivare/läkare delar den uppfattningen.

 

[tolksele]

Jag tog bort min fina tant på morgonen och jobbade den natten. Visst var det tufft men vi hade haft några veckor innan då beslutet var taget och jag grät nog mest då, innan liksom. I efterhand var det nog skönt att komma ut och göra någonting helt annat och tänka på något annat, men alla är vi ju olika.