S
Stopek
Sv: Hur lite träning räcker egentligen?
Bra inlägg i debatten och jag håller fullständigt med dig i att egen löpträning ger en djupare förståelse för hästens träning. Det ger en även förståelse för hur skönt det är att mala på i sitt eget tempo att det faktiskt är en njutning att springa länge.
Det ger en också förståelse för vad det är som händer med en när man går ut för fort. Och det är ju oftast i tävling som man själv gör så eller om man försöker pressa ner sin löptid. Då kan man helt enkelt behöva stanna om man gjort slut på för mycket glykogen. Egen träning tror jag även är det bästa gåvan man kan ge sin häst. Har man själv all ork i världen är man den bästa partnern i en distanstävling. Fast jag är inte i närheten av att vara lika duktig som dig. Hatten av för dig.
Hälsning Maja
Jag tycker att denna diskussion är mycket intressant och givande. Någon skriver att det som nybörjare inom sporten är svårt att veta hur man skall träna, vilka råd skall man ta till sig etc.. Jag är själv ny inom sporten, som tävlande ryttare. Däremot har jag groomat och tränat i många år.
Var gång som en diskussion som denna kommer upp blir det motsättningar mellan diskussionsdeltagarna. Jag tycker mig ofta kunna se att argumenten är de samma: "Det är levande djur", "Hästar har också känslor", "Hästarna förstörs" etc, etc. Precis som ett flertal redan tagit upp så är ju oftast (!) de som tävlar på en högre nivå medvetna om att det val de gjort med att rida för placering medför vissa risker. Ett högre tempo bär automatiskt med sig en högre skaderisk än det gör att rida exv. 140 km i 10-tempo. Det säger ju sig självt, tycker jag. (Dock inte sagt att dessa hästar är mer skadade och pensioneras pga av det.) Vad jag ibland undrar över är om en del som rider kortare sträckor i högt tempo är medvetna om att även det innebär en skaderisk. För mig säger det faktum att många erfarna distansryttare tar ut sina unghästar på en CR för att sedan gå direkt upp på 80 km en hel del om den ofta hetsiga 50 km-klassen.
Något jag tycker är viktigt att ha i åtanke är att de som rider 160 km är rutinerade ryttare. För mig är Jessica, Ingrid mfl. personer som bär med sig en stor kunskap om hur man tränar upp hästar för framgångsrikt tävlande på långa distanser. De har säkert, precis som många av oss andra har gjort och kommer att göra, gjort misstag och gått på nitar som de sedan har lärt sig av. Som gröngöling försöker jag att lyssna och ta in för att själv slippa göra åtminstone några färre misstag. Självklart skall vi alla ifrågasätta olika träningsmetoder men jag tycker att vi gör fel om vi helt förkastar detta med att rida snabbare under en kortare period. Varför skulle vi inte kunna lära oss något av det?
Jag har ingen som helst aning om hur ni andra ryttare tränar er själva rent fysiskt. Själv är jag ganska flitig med min egen träning, löptränar 4-5 gånger i veckan samt att jag cyklar till stallet 4 dagar i veckan, totalt 8 mil/vecka. Vad jag vill säga med detta är att av att träna sig själv lär man sig otroligt mycket om träning och genom att applicera detta på hästen känner jag att vi går framåt i vår träning.
Bra inlägg i debatten och jag håller fullständigt med dig i att egen löpträning ger en djupare förståelse för hästens träning. Det ger en även förståelse för hur skönt det är att mala på i sitt eget tempo att det faktiskt är en njutning att springa länge.
Det ger en också förståelse för vad det är som händer med en när man går ut för fort. Och det är ju oftast i tävling som man själv gör så eller om man försöker pressa ner sin löptid. Då kan man helt enkelt behöva stanna om man gjort slut på för mycket glykogen. Egen träning tror jag även är det bästa gåvan man kan ge sin häst. Har man själv all ork i världen är man den bästa partnern i en distanstävling. Fast jag är inte i närheten av att vara lika duktig som dig. Hatten av för dig.
Hälsning Maja