Sv: Hur lastträna bäst?
Känner igen mig!
Eller rättare sagt hästen...
Direkt när jag köpte min häst var hon lättlastad och gick rakt in. Sen har det börjat falera mer och mer för att nu i vinter totalkrascha. Dels har det att göra med att vår relation har ställts på sin spets och det jobbar jag på dagligen i nära samarbete med en underbar NH-tränare, dels har det att göra med en incident jag inte tänkte på eg.
Jag trodde, och andra med mig, att hästen bara var istadigt och inte ville (det har jag skrivt om här tidigare). Provade med det mesta; spö, linor, kedja under hakan, träns, mm. Efter att ha, på plats fått hjälp av två duktiga tjejer, som visade mig ett sätt att göra började min hjärna att fundera. Utanför transporten verkade hästen istadig och bara "tvärt emot", men så fort hon kom in halvvägs bytte hon skepnad. Upplevde att hon blev mycket osäker i sitt kroppspråk och hon var itne trygg att stå halvvägs inne. Men varför?
Jag fick inte fram någon händelse, just då, vad som kan ha skett. Nu, för några dagar sen, kom jag på det när en annan hästägare delgav mig sin historia om sina lastningsproblem. Den hästen var rädd för taket (!) i transporten eftersom den hade kastat sig ut ur transporten en gång och slagit i huvudet. Då mindes jag en incident som skedde hos mig också. Min häst har också kastat sig ur en gång, varför minns jag inte, och slagit huvudet i taket. Inte hårt, men bevisligen tillräckligt.
Jag fick följande lastningsknep och detta har fungerat för oss; Använd repgrimma och ett längre grimskaft. Jag gick fram till transporten som om jag skulle lasta henne. Hennes vanliga procedur var att stanna med framhovarna mitt på lämmen och sen frysa fast. Jag vände mig mot henne och la ett lätt tryck (det behövs mindre än man tror) i nacken mha repgrimman. Där stod vi! Jag höll trycket och såg till att hon bara tittade in i tranporten och inte någon annastans, det tills hon flyttade fram EN hov, om än bara lite. Då fick hon omedelbar eftergift. Därefter backade jag ner henne från lämmen. Det är jätteviktigt att det är jag och inte hästen som backar.
Sen på´t igen. Ledde hästen mot transporten och igen stannar hon mitt på lämmen med framhovarna. Samma procedur; lätt tryck i repgrimman och så fort hon flyttade en hov fick hon eftergift. Första dagarna nöjde jag mig med detta.
Sen har jag gjort på samma sätt tills hästen kommit längre och längre in i transporten. Det har varit jätteviktigt för oss att ha små delmål, dels för att inte riskera att det blir tokigt och dels för att jag sett att detta varit mycket mentalt påfrestande på hästen. Jag har kört lite varje dag och varit superkonsekvent. I början tog det lång tid att få henne att flytta en hov, men det var bara att vara uthållig, och nu flyttar hon en hov i princip omgående trycket i grimman kommer.
Nu, efter ca 1,5 vecka av konsekvent tränande gick hästen hela vägen in igår. Jag har alltid haft förberett morötter och havre i krubban i transporten OM hon skulle gå hela vägen in. Igår stod hon så långt in att när hon sträckte fram halsen var mulen precis över frambommen. Jag la ett lätt tryck i repgrimman och skrammlade lite med handen i krubban och vips var hästen framme. Mat är alltid populärt. Jag backade ut henne efter några munnar för att hon inte skulle hinna blir rädd och själv gå ut. Därefter gick jag på igen och efter en sekunds tvekan gick hon raka vägen in. Detta upprepade jag tre gånger och alla tre gånger gick hon rakt på. Jag har inte lagt på någon bom bak eller stängt, eftersom jag ser på henne att hon är långt ifrån trygg ännu.
Nu kommer nästa bit i träningen. Att ha tålamod att vänta på att hon blir trygg i transporten så vi kan börja stänga. Hon kommer varje dag att få gå in i transporten och få sin havre där. När jag märker att hon slappnar av kommer jag att försöka börja stänga.
Huvuddelen i vår träning har varit lugn, konsekvens, små mål och JAG styr vad som händer. Detta har fungerat för oss! Det har varit jäkligt frustrerande att stå där i transporten med ett lätt tryck i repgrimman och hästen bara står och blänger på en. Men det är så viktigt att har jag väl lagt trycket FÅR jag inte släppa förrän hästen ger efter.
Att lastträna är mycket svårt och kräver ett stort tålamod. Det här är vår historia. Den har fungerat för oss. Mitt bästa tips är eg att försöka leta upp en bra NH-tränare som kan hjälpa dig att komma igång.
Lycka till!
//Alice
Så tänkvärt! 
