Hur länge ska det gå innan föräldrarna vaknar?

kamomillo

Trådstartare
http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord

En modig människa som vågar berätta hur det kan vara...
De är långt att läsa, men ack så viktigt att inte stoppa huvudet i sanden.
Jag tror det är dags att vi försöker förändra förskolan till en vettig plats för barnen att växa upp, och formas inför vuxenlivet.
Vi kan inte fortsätta att ha barnförvaring...

* Jenny *
 
http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord

En modig människa som vågar berätta hur det kan vara...
De är långt att läsa, men ack så viktigt att inte stoppa huvudet i sanden.
Jag tror det är dags att vi försöker förändra förskolan till en vettig plats för barnen att växa upp, och formas inför vuxenlivet.
Vi kan inte fortsätta att ha barnförvaring...

* Jenny *
Fick lite ont i magen när jag läste det. Sitter med en 8 månaders här och har redan ångest över förskolan. Skulle gärna vara hemma tills han är 3, men frågan är vad arbetsgivaren säger då :(
 
http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord

En modig människa som vågar berätta hur det kan vara...
De är långt att läsa, men ack så viktigt att inte stoppa huvudet i sanden.
Jag tror det är dags att vi försöker förändra förskolan till en vettig plats för barnen att växa upp, och formas inför vuxenlivet.
Vi kan inte fortsätta att ha barnförvaring...

* Jenny *
Blir ännu mer glad över vår fantastiska förskola och blir mörkrädd att det är så stor skillnad på andra
 
Det är ingen lätt ekvation, en vill de små liven så förtvivlat väl, men resten av livet stannar ju inte för att en får barn.

Kanske vill vi för många saker i dagens samhälle, vi vill bo bra, resa, äta god mat och ha en massa prylar. För att ha råd krävs i de flesta familjer två heltidsarbetande. Vi vill också ha stimulerande jobb och känna att vi utvecklas, många trivs på sina jobb och vill jobba mycket.

Den här sommaren har vi lagt semester omlott och varit hemma 7 veckor med sonen. Det känns bra, men jag märker samtidigt att han saknar andra barn. De flesta gånger vi lämnat så springer han in på förskolan och vinkar glatt hej då.

Det är ett problem att det inte finns vettigt med personal på förskolorna. Det säger sig självt att om personalen är stressad så blir barnen stressade. Jag är tacksam att vi har en förskola där personalen är konstant och de har bra rutiner. Det är inte stökigt eller bråkigt och barnen är tydligt avslappnade och glada.

Vi pusslar så gott vi kan för att dagarna ska bli så korta som möjligt, men ibland är det svårt.
 
Jag tror inte alls att det är meningen med artikeln att skuldlägga föräldrarna, tvärtom!
Jag tog det som ett sätt att faktiskt berätta hur det KAN vara.
Nu säger de flesta -Min förskola är så bra!!!!!! Där är all personal så trygg...
Jo, på ytan! Men fast jag bara har erfarenhet av små förskolor, kan jag med handen på hjärtat säga att alla barn får inte det dom behöver:o
Hur mycket jag än älskade mitt jobb, och hur mycket jag än försökte räcka till, och hur bra föräldrar vi än hade:love: Och framför allt så älskade jag alla barnen!!! Men.... Man räcker inte till!
Jag får inte fler armar den dag vi har 3 extra till lunch, jag får inte fler knän, för att tre stycken kraschat i dörröppningen.
Och all stress hos föräldrarna:(

Nä det jag skulle vilja var att föräldrarna gjorde studiebesök på förskolor (jo jag vet, då stör man verksamheten.. men det kanske behövs för att föräldrarna ska få se den verklighet deras barn har )
Vi måste förändra förskolan!

* Jenny *
 
Så du menar att det finns förskolor som förbjuder föräldrarna att vara med på förskolan?
Då hade jag bytt illa BUMS!
Där jag jobbar är föräldrarna mer än välkomna.
 
http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord

En modig människa som vågar berätta hur det kan vara...
De är långt att läsa, men ack så viktigt att inte stoppa huvudet i sanden.
Jag tror det är dags att vi försöker förändra förskolan till en vettig plats för barnen att växa upp, och formas inför vuxenlivet.
Vi kan inte fortsätta att ha barnförvaring...

* Jenny *
Artikeln känns konstig inte modig tycker jag, 70 barn på gården, ingen klarar laga mat efter 17:30, föräldrar tvingar skrikande treåring till badhuset klockan 18? (Vad vet hon, det kanske är knattebad i lugn bassäng med högst ett annat barn. Jag vet inte för jag har inte testat.)

Det är egentligen ingen idé, tänkte kommentera alla konstiga saker i artikeln men det var så mycket att jag var tvungen att klippa varannan rad för att svara. Förakt mot föräldrar något vansinnigt, förakt mot sig själv, förakt mot kvinnor som jobbar, förakt för barn som inte är blyga på det sätt hon tycker de ska vara, förakt för barn som tycker om dagis, förakt för barn som blir rastlösa av att sitta hemma i en lägenhet hela dagarna i ett år med en mamma och en bebis.

Själv var hon väl en mamma som kom hem klockan tre och bakade bullar med barnen och hängde över dem med mellanmål upp i 14 årsåldern. Middag klockan 16, kassler och ananasringar osv (jo jag kan också låta föraktfull, någon vän hade en sådan mamma, de var jättestressande.). Jag har aldrig haft det och aldrig varit avundsjuk på de som hade det heller. Mitt barn äter inte pulvermos, vi kan göra potatismos 18:30 spisen fungerar då också. Men själv växte jag upp på just pulvermos och sena hämtningar och det är inget fel på mig (det är som om hon underkänner/föraktar min barndom inte bara Sveriges föräldrar).
 
Men jo jag är väl också glad över att mitt barn inte gått på hennes förskola.

Vår gamla stora med 60 barn var inte ett dugg lik den hon beskriver, 30 barn per gård men ändå lugnt, allting alltid lugnt med den. Samma fröknar jämt, de år han gick där från 1-4, på hela förskolan, kanske en ny som började. Att skola in på två fröknar var ju bara bra.

Den nya verkar ligga efter i jämställdhetsarbete (kunde inte se vilda flickor eller lugna pojkar på gården) och gården var mer vild och hysterisk. (krocka trehjuling in i annan utan att någon fröken säger till, det borgar ju för mycket gråt och arbete en dag. Men fröknar som tycker att boys will be boys tycker ju också att sådant är ok och som det ska vara, och därmed bäddar de för elände, en vacker dag kör de ju över ett småbarn eller en flicka -pojkar ska ju tåla.) (Jag sa till den gången jag var nära btw) Men de ska börja med sådant arbete i höst, tål att uppmuntras uppenbarligen! (blir ju lugnare om flickorna är lite vildare och pojkarna är lite lugnare eftersom extremvilda pojkar tar så väldigt stor plats i volym och utrymme och kan springa över lugnare barn. Om man bara lär barnen att ta lite hänsyn men i övrigt gärna vara hm atletiska så blir ju allt bättre och mindre gråt.)
 
Håller helt med Badger!

En förskola som fungerar på det sätt hon beskriver är ju verkligen ingen bra förskola. Har själv provat på en sådan och bytte efter en halv termin.

Nya förskolan har ett helt annat tankesätt och plötsligt har vår son börjat somna om kvällarna på 5 minuter istället för 2 timmar, sover hela nätter i sin egen säng istället för att vakna mitt i natten och skrika i vild panik för att få komma ner i vår säng, är lugn och uppför sig så som han gjorde innan han började förskola vid middagsbordet och inga vansinnesskrik när man inte får som man vill.

Att det är problem på förskolorna när pedagogerna ser sitt jobb som en barnförvaring är ju inte överraskande. Men det beror knappast på varken barn eller föräldrar utan på pedagogerna själva. Sluta gnäll och skärp er, hur svårt kan det vara att använda den kreativa förmågan till att skapa en stimulerande tillvaro för ett förskolebarn?
 
Senast ändrad:
Oj jag läste verkligen den texten totalt annorlunda än du! Jag tolkade den mer som att hon uppmuntrade föräldrar att tro på sig själv mer och jag kan nog inte annat än hålla med. Många andra föräldrar jag har pratat med verkar tycka att förskolorna är så otroligt bra att barnen har det mycket bättre där än hemma hos sina föräldrar och när jag lite försiktigt pratat med andra om att ifall vi någon gång får fler barn kommer jag nog vilja ha dottern hemma också när jag ska vara föräldraledig har jag typ blivit dumförklarad och att hon har det mycket bättre på förskolan.
Jag köper inte allt i texten men tycker absolut att den var läsvärd och den väckte en del tankar hos mig.
 
Oj jag läste verkligen den texten totalt annorlunda än du! Jag tolkade den mer som att hon uppmuntrade föräldrar att tro på sig själv mer och jag kan nog inte annat än hålla med. Många andra föräldrar jag har pratat med verkar tycka att förskolorna är så otroligt bra att barnen har det mycket bättre där än hemma hos sina föräldrar och när jag lite försiktigt pratat med andra om att ifall vi någon gång får fler barn kommer jag nog vilja ha dottern hemma också när jag ska vara föräldraledig har jag typ blivit dumförklarad och att hon har det mycket bättre på förskolan.
Jag köper inte allt i texten men tycker absolut att den var läsvärd och den väckte en del tankar hos mig.

Om barnet mår bättre hemma eller några timmar på förskolan när mamma är hemma med yngre syskon beror väl självklart på barnet, föräldern, syskonet, förskolan, årstid och var man bor.

Dvs om bebisen är lugn, man bor på en plats där lekplatsen är full med barn (läs radhus/villa- område med radhus i ring runt lekplats eller lägenhet med husen i ring runt lekplats), naturen nära, föräldern har vänner med bebisar och äldre syskon, barnet älskar att pyssla själv hemma eller leka ensam på sitt rum i någon timma, barnet är ledset över att inte få vara hemma så är ju situationen på ett sätt.

eller

Inga barn på gården, bebisen vägrar åka vagn, bebisen vägrar ligga i korg, bebisen vägrar ligga på golvet, mamma hinner inte äta, bebisen har kolik, mamma hinner inte sova på nätterna, inga vänner har bebis och äldre barn, öppna förskolan finns inte, barnet älskar att leka med vänner och springa fritt, kan pyssla själv när andra barn finns i närheten men inte när det är tomt och ekande. Barnet kanske är ledset över att inte får vara på dagis. Så är situationen på ett annat.

Så kan man ju bedöma själv utifrån sina förutsättningar och ingen bör dumförklara någon eller vad man kan komma på. För sannolikt är ingen dum utan alla har gjort rätt, men så rätt de kan efter sin situation (utom de som har gjort fel förstås, men det är bara otrevligt att förutsätta att folk har gjort fel.).

Det spelar helt enkelt ingen roll vad som blir rätt Westernsusie, Westerns vänner kan ha gjort rätt själva även om de gjort precis tvärtom.
 
Så du menar att det finns förskolor som förbjuder föräldrarna att vara med på förskolan?
Då hade jag bytt illa BUMS!
Där jag jobbar är föräldrarna mer än välkomna.

Nä nä nä det tror jag inte, men jag har hört föräldrar säga att dom inte vill vara "ivägen" och störa verksamheten om dom skulle vara en dag med sina barn.

* Jenny *
 
Jag som inte har haft mina barn i barnomsorg överhuvudtaget blir lite bestört över texten. Jag har som sagt infen erfarenhet alls av förskola men den bild jag fått av att lyssna på mina vänner, syskon osv är helt annorlunda. Men såklart finns det många olika förskolor. Det jag dock mycket väl känner igen är den där misdtron att man som förälder inte räcker till uran att barnet behöver förskolan. Jag vet inte hur många gånger vi har fått försvara vårat val att inte ha barnen i barnomsorg, att det är synd om våra barn, att de kommer ha problem att börja skolan osv ( de är nu 8, 12 och 15 och alldeles utomordentligt sociala och fungerar utan problem i skolan;)). Jag har full förståelse för behovet av barnomsorg men jag tror inte att barnen har det sämre med föräldrarna. Dock anses det så självklart att barn ska vara på förskola att man som förälder kan känna sig både ifrågasatt och otillräcklig om man väljer att inte ha barnen i förskolan. En del föräldrar verkar inte tro att de, eller ngn annan förälder, faktiskt klarar av att ge barnet en bra och stimulerande miljö utan förskola. Men de flesta föräldrar klarar det alldeles utmärkt-även när ett småsyskon gjort entre- det blir inte likadant som på förskolan men det blir bra ändå!
 
Nä nä nä det tror jag inte, men jag har hört föräldrar säga att dom inte vill vara "ivägen" och störa verksamheten om dom skulle vara en dag med sina barn.

* Jenny *
Det får ju stå för de föräldrarna. Jag har ännu inte träffat på vare sig en förskola eller skola där föräldrar inte skulle vara välkomna, det är ju det man har kontaktdagar för.

Överhuvudtaget känner jag vare sig igen vårt liv eller vår förskola i artikeln, jag upplevde den som oerhört vinklad. Något jag särskilt reagerade på var att det skulle vara negativt med barn som vara öppna och sociala. Det är väl snarare en fördel för barnet gentemot att lida av blyghet?
När det gäller att äldre syskon inte ska gå på förskola när de får syskon så kan jag berätta att de 15 h / vecka som mina äldre barn spenderade på förskolan var ett andningshål för oss alla. Syskonen fick träffa kompisar och njuta av att vara delaktiga i en grupp ( min ork var inte på topp under bebistiden så att åka på öppna förskolor för att träffa andra barn gick oftast bort) jag fick ge lillebror den ensamtid med mig som även hans äldre syskon fick. Aldrig att mina äldre barn kände sig bortvalda för den sakens skull!
Jag tror författaren till artikeln lättare skulle uppnå en "ögonöppnare" om denne var lite mer saklig....
 
När det gäller att äldre syskon inte ska gå på förskola när de får syskon så kan jag berätta att de 15 h / vecka som mina äldre barn spenderade på förskolan var ett andningshål för oss alla. Syskonen fick träffa kompisar och njuta av att vara delaktiga i en grupp ( min ork var inte på topp under bebistiden så att åka på öppna förskolor för att träffa andra barn gick oftast bort) jag fick ge lillebror den ensamtid med mig som även hans äldre syskon fick. Aldrig att mina äldre barn kände sig bortvalda för den sakens skull!
Jag tror författaren till artikeln lättare skulle uppnå en "ögonöppnare" om denne var lite mer saklig....

Samma här. Jag var dessutom sjukskriven för depression och maken var föräldraledig med bebisen. Vi ansökte om utökad tid i förskola för våran 5-åring (med stöd från läkare och psykolog) pga. hur situationen såg ut. Inte för en stund tror jag att han kände sig bortvald. Han gillar att vara i förskolan. Nu är jag frisk och föräldraledig och har båda barnen hemma, men nog tusan skulle 5-åringen må gott av att vara några timmar i förskolan egentligen. Vi valde dock mellan att låta honom vara hemma 2 veckor eller låta honom gå i en tillfällig förskola (när den ordinarie är stängd) fram tills han börjar i förskoleklass och då bedömde vi att vara hemma var den bästa lösningen. Men nog kryper det i kroppen i honom. Inga andra ungar är hemma på dagarna och någon större behållning av mamma och lillasyster har han inte. Även om han gillar att sitta och gagga med lillasyrran i 5 minuter då och då.

Jag tycker inte att texten var någon ögonöppnare utan mest anklagande. Jag vet att det är tungt inom barnomsorgen och även sonens grupp var större än den borde ha varit. Många vikarier osv. men den förskola hon beskriver känner jag inte alls igen.
 
Jag tror det är väldigt olika, mini älskar sitt dagis och springer in.
Men vissa dagar kan ju även han vara trött eller så och då kan det bli lite tårar vid lämning. Sådana gånger känns det gräsligt och lämna.

Men personalen är bra och väldigt måna om att berätta allt som hänt under dagen, hur han har haft det och hur de upplever att han mått under dagen.

Däremot stora sonens avdelning ( som han lyckligtvis slutat på nu) har det varit mycket strul på. Han har trivts där, men vi föräldrar har inte känt oss trygga med pedagogerna, det har varit dålig information och både min son och flera av hans kompisar har varit på uselt humör när man hämtat.
Många gånger har det varit bråk mellan barnen, min son blev kvar ute när de andra gått in osv. Men ingen personal har sagt något om det.
 
http://www.op.se/kvalitetstid-ar-mitt-varsta-ord

En modig människa som vågar berätta hur det kan vara...
De är långt att läsa, men ack så viktigt att inte stoppa huvudet i sanden.
Jag tror det är dags att vi försöker förändra förskolan till en vettig plats för barnen att växa upp, och formas inför vuxenlivet.
Vi kan inte fortsätta att ha barnförvaring...

* Jenny *

Är så glad att allt i artikeln känns så främmande för mig!
Gjorde ett aktivt val när vi valde förskola: liten förskola, mkt personal. Föräldrakooperativ så vi får mer insyn i verksamheten och är delaktiga. Och har valt att inte jobba heltid.

Alla har inte dessa möjligheter förstås! Men om det är som i artikeln är det ju sorgset...
Tyvärr måste vi ju jobba för att kunna leva, och då är det viktigt att platsen våra barn är på en stor del av dagen är bra!
Hoppas inte artikelskrivarens verklighet är allas verklighet...
 
Så du menar att det finns förskolor som förbjuder föräldrarna att vara med på förskolan?
Då hade jag bytt illa BUMS!
Där jag jobbar är föräldrarna mer än välkomna.

På vår förskola är en heldag i verksamheten per termin obligatoriskt! ;) (inte som personal utan för att få vara med helt enkelt)
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp