Turali
Trådstartare
Risk för rörigt inlägg, men jag känner att jag måste ventilera mina tankar med några andra än familjen.
Jag slutade gymnasiet -09 och har sedan dess både utbildat mig och jobbat med lite olika saker, hela tiden med målet att jag ska komma på vad jag vill göra för lång tid framöver och utbilda mig därefter (förhoppning: antagligen inte ända fram till pensionen, men en större del av yrkeslivet i alla fall).
Problemet är att jag aldrig kommer på vad jag vill utbilda mig till och det känns som jag bara hattar runt utan att komma någonstans. Mitt utbildningsurval begränsas av att jag bor olägligt till och endast söker bland distansutbildningar. Jag har tre högskolor/universitet på 10-15 mils radie runt mig och läste en bastermin hos ett av universiteten förra våren för att känna av pendlingen, men det är ingenting som skulle fungera i längden.
Under basterminen hittade jag en 3-årig universitetsutbildning på distans som jag trodde skulle passa mig perfekt och jag såg verkligen fram emot att börja läsa. Framåt jul kände jag att det kanske inte riktigt var mitt ämne i alla fall, men tänkte att det berodde på att kurserna vi läste då var väldigt ostrukturerade. Intalade mig själv att ge det en termin till för att se om det kändes bättre, men det gör det tyvärr inte och det gör mig så frustrerad. Jag klarar kurserna med bra betyg men känner mig inte intresserad och kunskaperna fäster inte. De andra programstudenterna brinner för ämnet och är motiverade inför framtiden, medan jag känner "nej, det här är inte rätt" så fort jag läser en jobbannons med anknytning till utbildningen.
Har insett att det inte är någon idé att fortsätta till hösten, men vet inte vad jag ska göra istället. Ska jag hoppa på någonting annat som kanske inte heller visa sig vara rätt?
Har alltid haft en dragning mot vårdyrkena och var inne på att läsa biomedicinsk analytiker innan jag träffade min sambo och skaffade hus. Nu funderar jag på sjuksköterska som går att läsa på distans eller på ett mindre campus några mil från där jag bor. Tyvärr är jag uppvuxen med "du får bli vad du vill utom sjuksköterska" från min mor som jobbar inom yrket och som absolut tycker jag ska göra någonting annat så fort jag för det på tal. Liknande trådar har funnits här på buke också där användare fått rådet att söka sig till någon annan bransch.
Ett alternativ är att backa ett steg och söka jobb på orten. Då blir det med största sannolikhet ett industrijobb och det har jag redan testat på. Efter ett år på golvet hade jag konstaterat att industri och skiftjobb inte var min "piece of cake" och fortfarande inte kommit på vad mitt kall i livet var.
Någon annan som varit i en liknande situation och vill berätta vad ni gjorde? Är det någon som gått klart utbildningar som ni egentligen inte trivts med och det blivit bra i slutändan i alla fall? Hur har ni kommit på vad ni vill jobba med; har ni halkat in på någonting av en slump eller sedan länge haft en dröm om vad ni vill göra?
Jag slutade gymnasiet -09 och har sedan dess både utbildat mig och jobbat med lite olika saker, hela tiden med målet att jag ska komma på vad jag vill göra för lång tid framöver och utbilda mig därefter (förhoppning: antagligen inte ända fram till pensionen, men en större del av yrkeslivet i alla fall).
Problemet är att jag aldrig kommer på vad jag vill utbilda mig till och det känns som jag bara hattar runt utan att komma någonstans. Mitt utbildningsurval begränsas av att jag bor olägligt till och endast söker bland distansutbildningar. Jag har tre högskolor/universitet på 10-15 mils radie runt mig och läste en bastermin hos ett av universiteten förra våren för att känna av pendlingen, men det är ingenting som skulle fungera i längden.
Under basterminen hittade jag en 3-årig universitetsutbildning på distans som jag trodde skulle passa mig perfekt och jag såg verkligen fram emot att börja läsa. Framåt jul kände jag att det kanske inte riktigt var mitt ämne i alla fall, men tänkte att det berodde på att kurserna vi läste då var väldigt ostrukturerade. Intalade mig själv att ge det en termin till för att se om det kändes bättre, men det gör det tyvärr inte och det gör mig så frustrerad. Jag klarar kurserna med bra betyg men känner mig inte intresserad och kunskaperna fäster inte. De andra programstudenterna brinner för ämnet och är motiverade inför framtiden, medan jag känner "nej, det här är inte rätt" så fort jag läser en jobbannons med anknytning till utbildningen.
Har insett att det inte är någon idé att fortsätta till hösten, men vet inte vad jag ska göra istället. Ska jag hoppa på någonting annat som kanske inte heller visa sig vara rätt?
Har alltid haft en dragning mot vårdyrkena och var inne på att läsa biomedicinsk analytiker innan jag träffade min sambo och skaffade hus. Nu funderar jag på sjuksköterska som går att läsa på distans eller på ett mindre campus några mil från där jag bor. Tyvärr är jag uppvuxen med "du får bli vad du vill utom sjuksköterska" från min mor som jobbar inom yrket och som absolut tycker jag ska göra någonting annat så fort jag för det på tal. Liknande trådar har funnits här på buke också där användare fått rådet att söka sig till någon annan bransch.
Ett alternativ är att backa ett steg och söka jobb på orten. Då blir det med största sannolikhet ett industrijobb och det har jag redan testat på. Efter ett år på golvet hade jag konstaterat att industri och skiftjobb inte var min "piece of cake" och fortfarande inte kommit på vad mitt kall i livet var.
Någon annan som varit i en liknande situation och vill berätta vad ni gjorde? Är det någon som gått klart utbildningar som ni egentligen inte trivts med och det blivit bra i slutändan i alla fall? Hur har ni kommit på vad ni vill jobba med; har ni halkat in på någonting av en slump eller sedan länge haft en dröm om vad ni vill göra?
