Hur har hästar förändrats de senaste 20 åren?

[Raderad medlem 142449]

Har funderat lite kring en sak, någon mer kanske har tänkt i samma banor.

Jag upplever att hästar (framför allt ’halvblod’ kanske?) har blivit mer nerviga och stressade. Tycker det är stor skillnad på hästar idag mot för tjugo år sedan. De rycker, springer runt en, reser sig, skräms av minsta lilla, stressar, testar. Tycker var och varannan häst har lös träck, det är kedjegrimskaft hit, lugnande huvor dit, magnesium.

Varför är dagens hästar så hispiga? Beror det på avel, foder, eller att vi stänger in dom ensamma i små hagar ?

Förr var det någon enstaka i varje stall som klassades som nervvrak. Nu är det mer regel än undantag känns det som

Vad säger ni?

 

[Elo]

Jag tror att det delvis beror på hästhållningen snarare än enbart avel. Det är vanligare nu, än för 20 år sedan att stänga in hästarna ensamma i små grushagar. Det är inte konstigt att de blir lite cray-cray då. Det är mindre nerv och mer avsaknad av motion, drägliga levndasförhållanden och häst-vänlig hästhållning.

 

[Lingon]

Har funderat lite kring en sak, någon mer kanske har tänkt i samma banor.

Jag upplever att hästar (framför allt ’halvblod’ kanske?) har blivit mer nerviga och stressade. Tycker det är stor skillnad på hästar idag mot för tjugo år sedan. De rycker, springer runt en, reser sig, skräms av minsta lilla, stressar, testar. Tycker var och varannan häst har lös träck, det är kedjegrimskaft hit, lugnande huvor dit, magnesium.

Varför är dagens hästar så hispiga? Beror det på avel, foder, eller att vi stänger in dom ensamma i små hagar ?

Förr var det någon enstaka i varje stall som klassades som nervvrak. Nu är det mer regel än undantag känns det som

Vad säger ni?

I "mitt" stall är alla lugna, väluppfostrade och lätthanterliga.

 

[Xenom]

Det är vanligare nu, än för 20 år sedan att stänga in hästarna ensamma i små grushagar. Det är inte konstigt att de blir lite cray-cray då.

Håller med om detta. Min häst är för nuvarande skadad och står ensam i sjukhage (innan i lösdrift i flock), och jag har fått en helt annan häst än tidigare. Hon som var lugn och orädd är nu en hispig häst som är rädd för allt och på en blåsig dag numera står och stegrar...

 

[Grazing]

Har funderat lite kring en sak, någon mer kanske har tänkt i samma banor.

Jag upplever att hästar (framför allt ’halvblod’ kanske?) har blivit mer nerviga och stressade. Tycker det är stor skillnad på hästar idag mot för tjugo år sedan. De rycker, springer runt en, reser sig, skräms av minsta lilla, stressar, testar. Tycker var och varannan häst har lös träck, det är kedjegrimskaft hit, lugnande huvor dit, magnesium.

Varför är dagens hästar så hispiga? Beror det på avel, foder, eller att vi stänger in dom ensamma i små hagar ?

Förr var det någon enstaka i varje stall som klassades som nervvrak. Nu är det mer regel än undantag känns det som

Vad säger ni?

Det är inte hästarna som förändrats, det är fler okunniga som har råd att köpa häst.

 

[prinsessfeminist]

Hästhållningen har förändrats och jag tror (obs tror!) att även unghästtiden förändrats.

Förr födde etablerade uppfödare upp hästar, det var inte var mans hobby.

Så idag, tror jag, att många unghästar är felhanterade på grund av okunskap.

När jag var ung fanns rädda ryttare, men idag verkar många vara osäkra på sina nerviga hästar, och det blir en ond spiral.

Själv har jag alltid varit en väldigt lugn person och jag blir inte stressad eller provocerad av hästar som är på tårna.

Tvärtom kan jag trivas bra med att vara den trygga människan för hästen och det blir en fin samvaro.

Men jag har noterat att många pratar om och har hästar som är lättstressade. Men jag tycker oftast att det ser ut som människans beteende och sinnesstämning smittar eller har smittat hästen.

Men många hästar har på tok för små hagar. Vi märkte stor skillnad på vår ponny när han gick från vinterhage som en ruta på platt mark, till en mycket kuperad och backig hage.

Han var enklare i all hantering.

 

[Raderad medlem 142449]

Det är inte hästarna som förändrats, det är fler okunniga som har råd att köpa häst.

Tror du? Hästarna har inte direkt blivit billigare..

 

[Lingon]

Hästhållningen har förändrats och jag tror (obs tror!) att även unghästtiden förändrats.

Förr födde etablerade uppfödare upp hästar, det var inte var mans hobby.

Så idag, tror jag, att många unghästar är felhanterade på grund av okunskap.

När jag var ung fanns rädda ryttare, men idag verkar många vara osäkra på sina nerviga hästar, och det blir en ond spiral.

Själv har jag alltid varit en väldigt lugn person och jag blir inte stressad eller provocerad av hästar som är på tårna.

Tvärtom kan jag trivas bra med att vara den trygga människan för hästen och det blir en fin samvaro.

Men jag har noterat att många pratar om och har hästar som är lättstressade. Men jag tycker oftast att det ser ut som människans beteende och sinnesstämning smittar eller har smittat hästen.

Men många hästar har på tok för små hagar. Vi märkte stor skillnad på vår ponny när han gick från vinterhage som en ruta på platt mark, till en mycket kuperad och backig hage.

Han var enklare i all hantering.

Jag tror också att fler okunniga skaffar unghäst idag och har dem på ett olämpligt sätt. Ta en trevlig unghäst med mycket energi och sätt den ensam i en liten hage och låt den skrota där tills det är dags för inridning och det är inte konstigt att den blir svår att rida in och hantera och mycket mindre trevlig att ha att göra med. Jag tror att det är många såna hästar som hade blivit hur trevliga som helst om de fått växa upp i en bra flock i en stor hage.

 

[prinsessfeminist]

Det är inte hästarna som förändrats, det är fler okunniga som har råd att köpa häst.

Kunnig är ju ingen från födseln och någon häst måste vara ens första häst.
Däremot tror jag att man skaffar sin första häst fortare nu än förr. Tidigare var man skötare på ridskolan, gick till att bli medryttare och sedan kanske fodervärd.

Det är viktiga läro-år för en hel familj.

Nu står den nyinköpta ponnyn där, efter ett år på ridskola.

 

[prinsessfeminist]

Jag tror också att fler okunniga skaffar unghäst idag och har dem på ett olämpligt sätt. Ta en trevlig unghäst med mycket energi och sätt den ensam i en liten hage och låt den skrota där tills det är dags för inridning och det är inte konstigt att den blir svår att rida in och hantera och mycket mindre trevlig att ha att göra med. Jag tror att det är många såna hästar som hade blivit hur trevliga som helst om de fått växa upp i en bra flock i en stor hage.

Absolut!!

Det finns så mycket bra hästar som anses vara svåra där man kan fundera på hur de hade förändrats om de bara fick lite mer och bättre hage, och fick ridas ut.

Å andra sidan, så har jag själv en häst som är ängslig vid uteritt. Han är inte alls avslappnad efter en timme i skog och mark. Han slappnar av bäst i en paddock eller ett ridhus där han vet vad som väntas av honom.

Detta har jag lärt mig nu på äldre dagar. Hade någon frågat mig för bara ett par år sedan, så hade jag sagt att uteritt mår alla hästar bra av.

Jag vet dock delvis vad orsaken till min hästs ängslan är och det har successivt blivit bättre. Men någon stabil kille är han inte.

Så, ja, jag håller med dig helt! Sedan är hästarna olika också. Det är viktigt att komma ihåg.

 

[Lingon]

Absolut!!

Det finns så mycket bra hästar som anses vara svåra där man kan fundera på hur de hade förändrats om de bara fick lite mer och bättre hage, och fick ridas ut.

Å andra sidan, så har jag själv en häst som är ängslig vid uteritt. Han är inte alls avslappnad efter en timme i skog och mark. Han slappnar av bäst i en paddock eller ett ridhus där han vet vad som väntas av honom.

Detta har jag lärt mig nu på äldre dagar. Hade någon frågat mig för bara ett par år sedan, så hade jag sagt att uteritt mår alla hästar bra av.

Jag vet dock delvis vad orsaken till min hästs ängslan är och det har successivt blivit bättre. Men någon stabil kille är han inte.

Så, ja, jag håller med dig helt! Sedan är hästarna olika också. Det är viktigt att komma ihåg.

Är det inte så att de hästar som är orolig att rida ut med ofta är såna som ridits mest i ridhus/paddock som unghästar? De som får komma ut i skog och mark från början upplever jag ofta som trygga med det. Men det är ju klart att en häst som inte vants vid att vara i skog och mark inte är bekväm med det. Jag vet själv ryttare som säger sig vara ridhusryttare för att de inte tycker att det är roligt att rida ut. Ja, jag har stött på såna som köpt unghäst/föl och där hästen enbart fått se hagen, stallet och ridhuset.

 

[Zpunk]

Jag tror utöver saker som redan nämnts också att utbudet av quick-fixes har ökat. Kan inte minnas från när jag var liten att någon gav andra tillskott än det vanliga mineralgranulatet t.ex. och saker som bestbox, stresshuva var inte påkommet än.

Min gissning är att det är en kombination av lite allt möjligt;
- aveln har gett känsligare hästar,
- det är vanligare att skaffa egen häst,
- hästhållningen har förändrats (åt olika riktningar),
- det fanns inte en massa produkter att köpa.

 

[Cherarriduracell]

Jag tror utöver saker som redan nämnts också att utbudet av quick-fixes har ökat. Kan inte minnas från när jag var liten att någon gav andra tillskott än det vanliga mineralgranulatet t.ex. och saker som bestbox, stresshuva var inte påkommet än.

Min gissning är att det är en kombination av lite allt möjligt;
- aveln har gett känsligare hästar,
- det är vanligare att skaffa egen häst,
- hästhållningen har förändrats (åt olika riktningar),
- det fanns inte en massa produkter att köpa.

Tror du är något på spåren, med sociala medier ser och hör man ju "mer", både om knasiga hästar, folk som har problem och marknadsföringen kring lösningarna. Och influencers som "swear by" massa olika quickfixes. Förr var referensramen egna stallet och möjligen grannridskolan/kompisens stall...

 

[prinsessfeminist]

Är det inte så att de hästar som är orolig att rida ut med ofta är såna som ridits mest i ridhus/paddock som unghästar? De som får komma ut i skog och mark från början upplever jag ofta som trygga med det. Men det är ju klart att en häst som inte vants vid att vara i skog och mark inte är bekväm med det. Jag vet själv ryttare som säger sig vara ridhusryttare för att de inte tycker att det är roligt att rida ut. Ja, jag har stött på såna som köpt unghäst/föl och där hästen enbart fått se hagen, stallet och ridhuset.

Så är det nog! Lite som fågeln som älskar sin bur.

 

[prinsessfeminist]

Tror du är något på spåren, med sociala medier ser och hör man ju "mer", både om knasiga hästar, folk som har problem och marknadsföringen kring lösningarna. Och influencers som "swear by" massa olika quickfixes. Förr var referensramen egna stallet och möjligen grannridskolan/kompisens stall...

Ja, och litteratur!

Själv lärde jag mig mycket genom alla böcker som jag fick, köpte och lånade.

Numera verkar folk inte öppna en bok. En av de bästa var Henry Blake's "Tala med hästar".

 

[Lingon]

Så är det nog! Lite som fågeln som älskar sin bur.

Jag tror att det kan vara svårt lära om en sån häst som dessutom är känslig/orolig i sig själv. Det krävs nog en/flera trygga hästkompisar som kan visa vägen och visa att det inte är farligt.

 

[Fiorano]

Jag jobbade med topphästar i slutet av 90-talet och hade egna halvblod då. De var precis lika knäppa då som nu. Men kunskapen hos folk upplever jag som betydligt mindre idag.

När jag tog bort mitt halvblod 2010 svor jag att aldrig mer ha ett halvblod. Dels var jag rädd för att rida henne och dels blev det så mycket "special", var hela tiden tvungen att tänka efter hur jag gjorde saker och i vilken omgivning. När jag förra året kände mig manad att köpa swb igen lovade jag mig själv att inte hamna i det där "skyddade rummet" där en undviker tider i ridhuset då andra rider, inte rider ut ut osv. Det funkade och hon blev en häst en kan göra allt med. Men även om det gick vsr det fortfarande en tuff liten dama som nog lätt skulle kunna skrämma en osäker ryttare. Enorm skillnad i psyket i jämförelse med mina ponnier jag haft.

Upplever de flesta halvblod så. De är känsliga men samtidigt rätt tuffa och kräver en lugn trygg ryttare-som inte blir rädd när det blir lite livat. Jag orkar inte med det och testar annan ras igen och hoppas den passar mig bättre.

 

[Angel]

Har funderat lite kring en sak, någon mer kanske har tänkt i samma banor.

Jag upplever att hästar (framför allt ’halvblod’ kanske?) har blivit mer nerviga och stressade. Tycker det är stor skillnad på hästar idag mot för tjugo år sedan. De rycker, springer runt en, reser sig, skräms av minsta lilla, stressar, testar. Tycker var och varannan häst har lös träck, det är kedjegrimskaft hit, lugnande huvor dit, magnesium.

Varför är dagens hästar så hispiga? Beror det på avel, foder, eller att vi stänger in dom ensamma i små hagar ?

Förr var det någon enstaka i varje stall som klassades som nervvrak. Nu är det mer regel än undantag känns det som

Vad säger ni?

Jag upplever att hästar av halvblodstyp generellt har blivit mycket mjukare och mer samarbetsvilliga/mer uppmärksamma än när jag började med hästar. Det är sällan man träffar på de där stenhårda hästarna med mentalitet som en pansarvagn. Visst att det i många fall kommer med att de även är mer uppmärksamma på omgivningen men att de är mer stressade håller jag inte med om.
Sen är nog många hästar idag mer bortklemade och därför mindre miljötränade. Det är inte många som förväntas åka i en skranglig, enxlad transport, rids ute i ur och skur eller lär sig stå stilla i timmar och vänta på sina människor.

 

[prinsessfeminist]

Jag tror att det kan vara svårt lära om en sån häst som dessutom är känslig/orolig i sig själv. Det krävs nog en/flera trygga hästkompisar som kan visa vägen och visa att det inte är farligt.

Ja, vår har blivit betydligt bättre med träning men han behöver definitivt rätt ryttare och rätt häst som sällskap.

Det skall väldigt lite till, så är man på ruta ett igen.

Hästminne är inte alltid så bra.

Blir det fel i unga år, så behövs mycket kunnande och lyhördhet för att det skall bli rätt. Det är säkert också ett problem för alla dem som köper en för ung häst för sin förmåga, eller för sitt tålamod!

Mitt skräckexempel är en ponny som köptes av en oerfaren ryttare, som pga sin bristande kunskap blev lurad att köpa en sexåring som visade sig vara bara sadelvan och knappt riden.

När hon hade haft honom ett år och lyckats förstöra honom sålde hon honom. Då hade de båda blivit rädda för varandra.

Det är tufft för en ny ägare att klara ut en sådan häst.

 

[prinsessfeminist]

Jag jobbade med topphästar i slutet av 90-talet och hade egna halvblod då. De var precis lika knäppa då som nu. Men kunskapen hos folk upplever jag som betydligt mindre idag.

När jag tog bort mitt halvblod 2010 svor jag att aldrig mer ha ett halvblod. Dels var jag rädd för att rida henne och dels blev det så mycket "special", var hela tiden tvungen att tänka efter hur jag gjorde saker och i vilken omgivning. När jag förra året kände mig manad att köpa swb igen lovade jag mig själv att inte hamna i det där "skyddade rummet" där en undviker tider i ridhuset då andra rider, inte rider ut ut osv. Det funkade och hon blev en häst en kan göra allt med. Men även om det gick vsr det fortfarande en tuff liten dama som nog lätt skulle kunna skrämma en osäker ryttare. Enorm skillnad i psyket i jämförelse med mina ponnier jag haft.

Upplever de flesta halvblod så. De är känsliga men samtidigt rätt tuffa och kräver en lugn trygg ryttare-som inte blir rädd när det blir lite livat. Jag orkar inte med det och testar annan ras igen och hoppas den passar mig bättre.

Du har mer erfarenhet än jag. Min erfarenhet är bara på hobbynivå och jag har egentligen aldrig kommit till läget där jag krävt så mycket av hästen. Jag har heller aldrig hanterat topphästar. Långt därifrån.

Jag hade bara swb fölston och unghästar omkring mig på slutet av 80-talet och 90-talet och de var alla väldigt trevliga, tyckte jag. Men det kan ju bero på att ridningen var mest ut i skog och mark och tre gångarter i egna paddocken.

Numera tycker jag hästarna "trampar omkring" mer, står inte still vid uppsittning etc, men det kanske alltid varit så?

I och med att jag höll på mest med unga hästar, så var alla sådana där grejer A och O. På äldre hästar så accepteras det mer? Jag upplevde också, förr, att vi red ut i alla väder, unghästarna fick hänga med de äldre och mer vana hästarna. Men jag red också ut/gick ut och gick själv med hästen ganska mycket också.

När jag tänker tillbaka så lade jag otroligt många timmar på "mina" unghästar som jag hade förtroendet att pyssla med. Det kanske inte görs idag?

Vuxna (eller professionella som skall ha många hästar i inridning/träning) har inte samma tid, som jag som ungdom hade när jag "bodde" i stallet hela dagarna.

Fast det jag tänker kring unghästar, det gäller nog alla, när jag tänker efter...

Jag skall erkänna att jag är lika petig idag, med detaljer även med våra äldre hästar.

Kanske är jag en sjåpig ägare?

Hm....