Hur har era katter somnat in?

[Sulax]

En lite hemsk tanke, men...jag vet ju att min kära katt Sigge troligen inte lever så värst länge till. Han är ju redan 20 år och har nog avverkat alla sina nio liv snart. Just nu är han frisk och inga synliga problem. Lite trötter, sover mycket men äter, dricker, går på lådan, får fnatt ibland, leker ibland, gosar gärna i famnen, vill gärna vara nära, osv.

Någonstans i mitt stilla sinne hoppas jag ju att han ska få "somna in" hemma och att det inte innebär några plågor. Jag vet ju att det inte alltid blir så och tro mig, behöver han veterinär så åker vi till veterinär - så oroa er inte att jag bara tänker titta på om han plågas. Men man kan ju hoppas att han stilla, sakta och smärtfritt får somna in.


Sigge är kollad hos veterinär för drygt 2 månader sedan och hade enbart lite förhöjda njurvärden, men inget som veterinären tyckte var alarmerande. Så som det ser ut nu så verkar han frisk och kry, trots sin ålder. Koll igen i januari tyckte hon. Men jag vet ju också att det kan vända fort, så jag är lite uppmärksam på min gammelkatt.

Är det någon som har haft katt som stilla dött hemma? Hur beter de sig innan? Något man ska vara uppmärksam på?

 

[Skjøldur]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Jag svarar ændå, æn fast jag inte haft en katt som stilla insomat hemma. Men jag vet att då dom kænner sig sjuka och svaga så går dom och gømmer sig. Det ær sækert en instinkt før i naturen måste de ju gømma sig før rovdjur. Ær det riktigt illa så slutar han æta och dricka och tynar stilla bort. Om han inte visar tecken på smærta eller illamående så kan du låta honom då på det sættet, om du står ut med att bara vara med och se på... Annars kan du bestælla hem en veterinær som avlivar, eller någon som skjuter honom. Ja, jag menade det. En kula ær en øgonblicklig død. Man kan ju koppla katten før sækerhets skull, då ær risken att han blir skadeskjuten och sticker = 0.

Tænk på hur många gamla mænniskor dør, dom bara tynar bort. I dødsannonsera brukar det stå att de "stilla insomnat".

Før øvrigt, jag vet inte vilken mat du ger. Sækert inte något dåligt eftersom han blivit så gammal. Men till katter med trøtta njurar kan det vara bættre med bara Mjau bløtmat æn torrfoder. Minst møjligt med vegetabilier.

 

[caprilli]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Jag har inte haft någon katt som somnat in. Men min systers katt som hon fick med i husköpet (kattdamen var rätt uppe i åldern och det skulle bara vara dumt att flytta henne när hon bott där hela sitt liv).
Hon blev 18-19 år och det gick som i en dröm.
Hon hade busat under dagen, dock varit mer pratig och kontaktsökande än hon brukade. Hon hoppade upp i soffan och gosade ner sig bredvid systerns man och hostade till lite sedan var hon borta..
Rena drömmen som sagt var, hon kände nog på sig men var inte orolig på nått sätt utan hon var glad och var redo helt enkelt.
Man önskar att alla djur kunde få ett sådant avslut.
Hoppas det kommer gå lika fint för er, och du slipper gå och vara orolig och ha ångest över beslutet.

 

[CurlySue]

Sv: Hur har era katter somnat in?

för många år sen somnade våran katt in hemma. den sista tiden gick hon inte ut och sov mycket. dagen hon somnde blev hon en annan katt, hon lekte lite och verkade ha piggnat till sen ville hon gå ut. lillebror som fått bära ut henne innan så hon kunde göra sina behov släppte glatt ut henne då omedvetande att det var sista gången han skulle se henne i liv...

detta var för ca 9-10 årsen. vi förstod att hon gått iväg för att somna in, vi letade och letade för att ge henne en begravning men hon hittades aldrig.... FRAM TILL I ÅR!!!!

jag och min sambo flyttade in i huset med min lillebror och efter några månader gick lillebror ner i grunden under huset och blev något chockad över vad han såg, Tussie låg så fint där med pälsen kvar och allt! 10 år!

 

[Babe]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Min "Stig" dog här hemma, jag kan inte påstå att jag märkte något särskilt innan. Utan på morgonen när jag gick upp för att mata dem så kom inte han (och han var den matgladaste av dem). Så jag gick en vända i huset och ropade, då låg han död på en stol i vardagsrummet. Såg ut som han hade dött i sömnen, det enda som gick att se skillnad på var att huvudet fallit åt sidan. Vi vet fortfarande inte riktigt vad som hände, han var ca 10 år, dock lite överviktig, men inte sjukligt fet i mina ögon sett utan hade hängmage så som en del kastrerade hankatter får.

Han ligger begravd i trädgården, ärligt talat så vill jag inte vara med om att ett djur självdör igen. Jag avlivar hellre ett gammalt/sjukt djur. Chocken över att hitta honom sitter djupt.

/B

 

[TinyWiny]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Jag har varit med om djur som självdött och avlivar hellre faktiskt. Det senaste djur jag hittade dött var barnens kanin. Hon låg utsträckt i buren som om hon sov och jag som brukade skoja med henne när hon låg så att "du ligger väl inte där och dör för mig" när jag kom hem sa samma sak den dagen bara det att hon var död Jag blev så chockad att jag inte ens klarade av att ta ur henne ur buren utan fick ringa efter hjälp. Visst hon var gammal och jag visste ju att dagen närmade sig men hon var frisk och pigg ändå in i det sista.

Det senaste djuret som dog här hemma var sambons katt. Hans main coon blev drygt 18 år och de sista två månaderna tacklade han av allt mer men sambon ville inte se. Jag blev tvungen att verkligen säga till honom att det var dags och det var jättejobbigt för jag kände mig så hemsk
Jag ringde veterinären och bad henne komma hem. Vi ville inte åka bil med katten eftersom han avskydde det och vi ville inte att han skulle behöva bli stressad det sista han gjorde.
Veterinären kom hem och gav katten den lugnande sprutan i nacken medans han åt. Han la sig lugnt och stilla på golvet och fick sista sprutan där och somnade in lugnt och stilla utan vare sig stress eller plågor. Det tycker jag var ett värdigt slut på ett värdigt liv.

 

[Sulax]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Tack allihop för era svar. Det verkar som att det kan vara lite olika alltså. Nu får ju tiden utvisa hur det går till när den dagen kommer. Vem vet, han kanske blir sjuk innan dess och måste till veterinär och får somna in där. Just nu är han ju i livet i alla fall och satsar mest på att ge sin matte gråa hår med alla sina upptåg och egenheter. Han sover mycket redan nu, går inte ut nu när det är kallt (ibland sitter han på farstubron en kvart eller så), äter blötmat från Mjau eller Icas egna då de innehåller mycket vatten, vilket hans njurar behöver. Han ratade nämligen allt foder jag testade från veterinären. Så då tyckte den veterinär som undersökt honom att huvudsaken är ATT han äter, inte VAD han äter så det fick bli mat han gillar.

Jag är lite realistiskt människa, en del kallar det känslokall men så är det verkligen inte, för jag vet att alla djur dör och att det "bara är så". Jag blir så klart ledsen och sorgsen och saknar djuren, men jag blir inte chockad eller handfallen. Jag bara är sån. Har varit så med alla hästar, hundar, katter och andra djur som passerat mitt liv. Kanske en försvarsmekanism, vad vet jag.
Så även om Sigge kommer bli otroligt saknad den dagen han går bort, så kommer jag leva med vetskapen att jag lyckades hålla min och hans förra ägares deal...nämligen att han skulle få leva sin sista tid någonstans där han trivs, får omtanke och massor med kärlek. Det har han fått. Vi gosar massor, leker, myser, han sover i min fotända varje natt osv. Han är med mig i det mesta jag gör här hemma, nyfiken som han är. Så kärlek har han fått och jag hoppas han somnar in som en katt som fått ett lyckligt hem till slut.

 

[cherie]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Vilken historia! Så fint.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Om du syftar på mig så har jag aldrig blivit chockad varken förr eller senare av ett djurs död. Ledsen, javisst men aldrig chockad. Men att komma hem och finna kaninen död i buren med kompisen puffandes på henne var helt enkelt för mycket. Jag trodde aldrig att jag skulle reagera så. Flera högt älskade djur har dött i min famn. Jag höll min älskade häst när hon bultades och jag plockade själv upp min älskade påkörda katt ifrån vägen när jag var 13 år men ibland reagerar man inte som man tror. Så är det bara helt enkelt. Så innan du har upplevt allt så kan du inte säga hur du skulle reagera i en specifik situation.
Jag hoppas givetvis inte att du ska behöva uppleva det som jag gjorde den dagen men man ska inte vara så stensäker på hur man skulle reagera innan man har varit där.

 

[Sassy]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Min gamle var som din Sigge sin sista vinter (han blev 18), fram till de sista två dagarna då han slutade äta, började må illa och när vi åkte in hade han organsvikt. Kroppen hade slutat fungera, helt utan sjukdom innan. Det är ofta vad som händer om de går av ålderdom, och då är det inte läge att vänta tills de ger upp själva. Hanoo piggnade till de sista timmarna, men han hade inte klarat en natt till. Han somnade in stillsamt ihoprullad i mitt knä, och vi satt kvar hos veterinären tills han var helt kall och borta, då kändes det att han verkligen inte var kvar mer.

 

[Sulax]

Sv: Hur har era katter somnat in?

KL

Det som fick mig att starta tråden är att när Sigge sover så SOVER han...BIG time! Han andas sakta och långsamt och innan jag lärde mig att det är så han sover, så trodde jag många gånger att han var död. Läskigt värre! Han reagerar inte på mindre ljud som han gör annars, han kommer inte och hälsar när jag kommer hem, sover han så sover han djupt och njuter. Klappar man då på honom så sträcker han ut sig, tar tag i min hand med framtassarna och drar den mot magen, krullar ihop sig till en boll och somnar om.

Så tanken slog mig hur det blir den dagen han väl somnar in för alltid. Tack för att ni delat med er av era erfarenheter. Jag hoppas att Sigge och jag får en stund till tillsammans. Den dagen hans liv är över vet jag att jag gett honom massor av kärlek, trygghet, en öppen famn och en bra sista tid.

 

[Elegant machinery]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Jag fick avliva min älskade Tiger förra helgen. Han har alltid varit en pigg herre men för tre veckor sedan försämrades hans hälsa väldigt fort, han sov mycket mer än vanligt och hade dålig aptit. Vi åkte till veterinären som gav honom diagnosen kronisk njursvikt men de tyckte ändå att han var så pass pigg att det var värt att försöka med specialfoder för njurarna.

Men efter en vecka blev han bara sämre och sämre, han skötte inte pälsen utan den blev tufsig och fet. Han hade alltid varit väldigt pedantisk med sin hygien tidigare så vi förstod att han verkligen inte mådde bra. Vi tog det tunga beslutet att åka till veterinären och ta bort honom, det var precis lika fruktansvärt som jag hade föreställt mig men jag hade mått ännu sämre av att se honom gå och tyna bort här hemma.

Avlivningen gick fint till och han somnade in under tiden jag klappade honom. Han blev 21.

Hoppas du får en en lång stund tillsammans med Sigge, det är fruktansvärt tomt när de är borta.

 

[Sulax]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Usch vad trist med din misse Även om man vet att den dagen kommer då de inte finns längre är det ju alltid tungt.
Sigge äter ju inte de njurfoder vi provat, så han får äta det han äter och leva så länge han lever helt enkelt. Håller sån koll på honom att en del tycker jag är nojjig och oroar mig i onödan. Men det är ju för att jag inte vill att han ska plågas om han blir sämre. Än så länge är han bara en trött katt, han sover gärna och mycket men så har han alltid varit. Han sköter sin hygien, går på lådan, äter och dricker som vanligt och leker de stunder han själv väljer.

Jag hoppas han visar när han blir dålig eller att jag ser det på andra sätt för då är det veterinär som gäller.
Men än så länge njuter jag av min tillvaro med min lilla Sigge och jag skrattar åt alla hans egenheter. Som idag...han väckte mig genom att sitta på mitt bröst och ge mig "bitch-slaps", han slog mig alltså i ansiktet med tassarna... Knäppkatten ville ha frukost!

 

[borntoshine]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Även min kisse har idag fått somna in p.g.a. dåliga njurar, det märktes väldigt tydligt när han inte längre mådde bra. Han fick somna in istället för att kämpa för sitt liv på djursjukhus, vilket på sin höjd skulle köpa honom lite tid. Det hela kändes väldigt bra, om än fruktansvärt ledsamt, han fick sitta i min famn i bilen på vägen dit, och under hela väntetiden. Sprutan gick fort och sedan somnade han stillsamt in i min famn, han klappades och fick höra hur fin och älskad han var ända in i döden. Vi fick sitta kvar hur länge vi ville med honom, och till slut lämnade jag honom invirad i favoritfilten med två rosor i famnen, han skall kremeras och vila i en minneslund. Ett värdigt avslut på livet för världens snällaste katt, och hans sista månader i livet var fina. Sov gott min älskade vän!

 

[Prosit]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Min skrutta åkte vi in med i maj. Hon hade juvertumör som gjorde att vi valde att låta henne somna innan hon fick besvär av dem. Hade bestämt mig för att boka tid på måndagen, men lördag morgon sprack den ena bölden. Vi bestämde då att åka med henne, även om hon själv inte kände av det. När bölden töms släpper ju trycket, men sen kommer det säkert börja klia och hon måste ha tratt osv. Så vi åkte till Strömsholm med henne. Där fick hon somna i sin bur-underdel, i sin favoritfilt medan jag gosade med henne.

Pumba, hittekatten dog knall och fall hemma hos mamma. Ca 10 år gammal. Han började jama högt och panikslaget, bakdelen blev förlamad och nån minut senare hade han dödsryckningar. Mycket traumatiskt för mamma som satt med honom i famnen. Enligt vet. så var det troligtvis en hjärnblödning eller liknande eftersom bakdelen förlamades.

Casper, 16 år gammal med diabetes fick en stroke tror vi. Då åkte vi in med honom. Han var ju lite tufflig sista tiden, men åt o gick på lådan som vanligt, gosade så det stod härliga till och busade nån gång om dagen. Trött, men "med" om man säger. En dag så satt han och vred huvudet från sida till sida, ungefär som att han var yr och försökte följa rummets väggar med ögonen. Han var medveten om oss, men inte riktigt kontaktbar. När jag kom så nosade han, spann och stångade mig i ansiktet, så han var ju där. Men man såg tydligt att det var nåt som gått sönder liksom. Så vi åkte med honom så han fick en spruta. Vet trodde på stroke.

Trots att det är otroligt jobbigt, så avlivar jag hellre faktiskt... då är man med, man ser att de har det fint de sista minuterna. Man behöver inte undra om de hade ångest, ont, var rädda etc. Pumbas död är fortfarande ett stort trauma för min mamma.

 

[cress]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Min ena katt ska få somna in, men det är så svårt beslut.. Samvetet säger att hon lider, men hjärtat säger, hon är ju så fantastisk..

Anledningen är att hon har problem med ett glappt knä, och det går ju att fixa, men det stora problemet är som Jag skrivit förr är hennes foder allergi, hon är allergisk mot animaliska produkter, vi har, för att minsa besvären gett henne kortison sprutor.. Men nu tycker veterinären att vi bör börja tänka på att ta bort henne.. För hennes skull.. Och det är där vi är nu..

 

[MissFideli]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Jag hoppades att Yoga skulle få somna hemma. Om hon skulle avlivas hade jag tänkt ta hem veterinär. Nu blev det inte så, men det blev det näst bästa. Dom tog bort henne när hon var sövd. Jag var inte med, men det gör inget känner jag.

 

[Simply me]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Vår Ludde som var till åren vaknade en dag och bakdelen fungerade inte som den skulle, hemskt men ringde distrikatren och vi åkte in och lät honom somna in, han var så lycklig när han fick knalla omkring som han ville i bilen på väg in till stan, när vi väntade på Veterinären så var han noga med att gå runt och gosa med oss alla, han visst, det var hans sätt att ta ajö. Kommer alltid minnas den katten med kärlek. Han somnade lungt och fint in och såg så nöjd ut.

Men i våras hände något med vår Lillen, en bondkatt bara fyra år och väldigt liten. Hon mådde väldigt dåligt en dag, det bara kom, visste inte vad vi skulle göra men lyckades lura i henne lite vätska och hon piggnade till ordentligt men ville inte äta men gärna vara med i soffan och gosa samt busa lite. Vi bestämde för att avvakta över natten och ringa vet på morgonen om hon inte verkade helt bra. Morgonen efter hittade min man henne under soffan och hon hade varit död i flera timmar men såg helt harmonisk ut.

Nu när det gått lite tid tycker jag att vi båda gångerna gjort rätt, båda katterna var nöjda och hade det bra in i det sista. Men det är alltid lika jobbigt att säga farväl till de djur man har/har haft. Ska aldrig mer skaffa någon katt sa både jag och min man efter lillen i somras flyttade en ny in och idag en till.... tror jag behöver en liten katt för att må bra

 

[HotrodKitten]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Jag har inte haft någon katt som somnat in. Men min systers katt som hon fick med i husköpet (kattdamen var rätt uppe i åldern och det skulle bara vara dumt att flytta henne när hon bott där hela sitt liv).
Hon blev 18-19 år och det gick som i en dröm.
Hon hade busat under dagen, dock varit mer pratig och kontaktsökande än hon brukade. Hon hoppade upp i soffan och gosade ner sig bredvid systerns man och hostade till lite sedan var hon borta..
Rena drömmen som sagt var, hon kände nog på sig men var inte orolig på nått sätt utan hon var glad och var redo helt enkelt.
Man önskar att alla djur kunde få ett sådant avslut.
Hoppas det kommer gå lika fint för er, och du slipper gå och vara orolig och ha ångest över beslutet.

Bölar som tusan här nu.. vilken fin berättelse.
Och ju mer jag läser om alla katter, ju mer bölar jag. Dels för att jag förstår hur det känns, hur tomt det blir (är uppvuxen med två katter som blev 18 och 17 år och som båda försvann ganska tätt) och dels för att jag vägrar acceptera att min lille Ragnar också ska dö.
Nu är han inte ens två år gammal, men han har varit ett sånt stöd under min utmattningsdepression att jag nästan på helt allvar funderar på om det går att spara dna så jag kan klona honom...
Jag hoppas att vi kommer få många många år tillsammans och att när tiden väl är kommen, att jag själv inser att jag måste släppa taget.

Båda våra gammelkatter togs bort hos veterinären. De somnade in i mammas knä, lugnt och stilla. Men jag skulle nog själv önska att Ragnar fick somna in här hemma, antingen knall och pang av sig självt eller med en veterinär. Han gillar inte djursjukhusen och var väldigt stressad när vi var där för kastrering. Men det är förhoppningsvis inte ett beslut som jag behöver ta nu.

Jag borde nog gå och lägga mig, det var då självaste vad jag bölar...

 

[Pysan]

Sv: Hur har era katter somnat in?

Åh vilka fina historier. Usch det är det som är det jobbiga med djur, de lämnar sådana tomrum när de försvinner.
I min familj har vi alltid haft djur. Minns den första kaninen som dog, jag var 7 år. Han blev dålig (hjärnblödning tror jag såhär i vuxen ålder), och låg i soffan på landet och hade dödsryckningar. Helt fruktansvärt. I min familj har vi alltid åkt in i sista stund med djuren, vilket jag tycker har varit hemskt då jag upplever att de har lidit. Men alla har liksom dragit på det, vem vill avliva en familjemedlem?

Jag skulle ju helst önska att min kissa får somna in hemma, men annars låter det fint med vet som kommer hem.

Fy, nu måste jag ångestkrama min lilla kisse.