Vår 11-åriga dotter har en egen b-ponny som hon tränar en hel del med och vill även tävla. Än så länge har vi varit på mindre klubbtävlingar bland folk vi känner och så, men sista gångerna har hon blivit så nervös, vilket hon även blir ibland på träningen. Det är inte så att hon inte vill, hon tycker det är jättekul, men när hon blir så nervös att hon mår illa är det svårt att rida bra...och då blir hon ledsen för att det inte går och sen efteråt är hon arg för att hon börjat gråta. På en tävling för ett tag sedan var hon så nervös att hon mitt mellan två hinder blev tvungen att stanna för hon mådde så illa stackarn. Sen gick det över och hon red vidare, men utan det stoppet hade hon vunnit...vilket såklart grämde henne sen.
Så nu försöker jag tänka ut hur man kan hjälpa henne. Visst har jag lidit av nervositet själv men inte alls som hon, och i vuxen ålder kan jag hantera ev nervositet ganska bra tycker jag. Har frågat lite mer vana äldre ryttare som tävlat mkt hur de hanterat nervositet men inte fått några direkt konkreta tips, ofta säger de att nervositeten försvinner så fort de börjar rida vilket inte riktigt stämmer här. Visst kan man strunta i att tävla, men hon vill ju. Det är inte så att vi "piskar på" henne heller eller ställer krav, hon väljer själv vad hon vill göra. Är det någon som har egen erfarenhet av nervositet inför saker och har tips?
Upplever inte att hon är särskilt nervös i andra situationer utan det här har blivit lite av en ond cirkel...och jag antar att ett sätt att hantera det är att utsätta sig för det i lagom dos tills det förhoppningsvis avtar.
Ponnyn vi har är en fantastisk rutinerad och juste läromästare som ställer upp. Men blir farten för hög och han känner att dottern blir osäker så hoppar han inte, rätt klokt kan jag tycka. Dock så hade dottern tidigare en inte lika juste ponny som stannade mer "hipp som happ" när man minst anade, och som dessutom gjorde elaka saker så hon verkligen for i backen, och detta verkar ha satt sina spår för någonstans vet jag att det är stoppen hon är rädd för. Ponnyn vi har nu vägrar dock på ett "bra" sätt, inte så hon far och flyger.
Men nu kom jag ifrån ämnet lite. Och det var ju att hantera den här nervositeten som uppstår. Alla tips tas tacksamt emot.
Så nu försöker jag tänka ut hur man kan hjälpa henne. Visst har jag lidit av nervositet själv men inte alls som hon, och i vuxen ålder kan jag hantera ev nervositet ganska bra tycker jag. Har frågat lite mer vana äldre ryttare som tävlat mkt hur de hanterat nervositet men inte fått några direkt konkreta tips, ofta säger de att nervositeten försvinner så fort de börjar rida vilket inte riktigt stämmer här. Visst kan man strunta i att tävla, men hon vill ju. Det är inte så att vi "piskar på" henne heller eller ställer krav, hon väljer själv vad hon vill göra. Är det någon som har egen erfarenhet av nervositet inför saker och har tips?
Upplever inte att hon är särskilt nervös i andra situationer utan det här har blivit lite av en ond cirkel...och jag antar att ett sätt att hantera det är att utsätta sig för det i lagom dos tills det förhoppningsvis avtar.
Ponnyn vi har är en fantastisk rutinerad och juste läromästare som ställer upp. Men blir farten för hög och han känner att dottern blir osäker så hoppar han inte, rätt klokt kan jag tycka. Dock så hade dottern tidigare en inte lika juste ponny som stannade mer "hipp som happ" när man minst anade, och som dessutom gjorde elaka saker så hon verkligen for i backen, och detta verkar ha satt sina spår för någonstans vet jag att det är stoppen hon är rädd för. Ponnyn vi har nu vägrar dock på ett "bra" sätt, inte så hon far och flyger.
Men nu kom jag ifrån ämnet lite. Och det var ju att hantera den här nervositeten som uppstår. Alla tips tas tacksamt emot.
