Behöver lite åsikter och någon att bolla lite med, får ingen ordning alls på tankarna som surrar...
Har ett sto som drog på sig en senskada på djupa böjsenan i våras. Har stått skadad till och från senaste åren (ledinflammationer som vi inte hittade orsaken till försen jag bytte klinik, det kom från ryggen) blev dock friskförklarad för ca ett år sen.
Valde att ej behandla utan ge henne tid istället, då veterinären tyckte det var ett bättre alternativ. Hon trodde att det skulle skilja ca två månader i konvalescens, piss i Mississippi tyckte jag som ändå hade bestämt mig för att betäcka om det var något allvarligare.
Detta var fem månader sen, vi är inne på fjärde seminerade brunsten, tar hon sig inte på denna så ger jag upp. På semin kliar dom sig i huvudet och förstår inte varför hon inte tar sig...
Självklart är jag ledsen över att det inte verkar gå vägen men har hittills ryckt på axlarna lite smått och antagit att ödet vill annat, allting händer av en anledning är mitt motto.
Hade däremot börjat se fram emot höst, mindre än en månadnkvar tills det borde vara dags att kolla senan och få mitt hjärta friskförklarad!
Men idag hände det som inte fick ske, hittar en häst i hagen som har ett stort, varmt, ömt framben.
Benet är exakt som när senan skadades.
Det är nu jag behöver era råd, hur hade du gjort om hon inte har tagit sig på detta försöket heller, och senskadan är tillbaka? Känns som man är tillbaka på ruta ett igen.
Ha även i åtanke att detta är en tävlingshäst som älskar att jobba och har tyckt att livet suger och matte är hemsk som vägrat hitta på nått senaste månaderna.
Att bara gå i hagen och skrota är inget varken hon eller jag trivs någe vidare med.
Ursäktar om det är fullt med svammel och stavfel, skriver på plattan och är förvirrad och upprörd ikväll
Har ett sto som drog på sig en senskada på djupa böjsenan i våras. Har stått skadad till och från senaste åren (ledinflammationer som vi inte hittade orsaken till försen jag bytte klinik, det kom från ryggen) blev dock friskförklarad för ca ett år sen.
Valde att ej behandla utan ge henne tid istället, då veterinären tyckte det var ett bättre alternativ. Hon trodde att det skulle skilja ca två månader i konvalescens, piss i Mississippi tyckte jag som ändå hade bestämt mig för att betäcka om det var något allvarligare.
Detta var fem månader sen, vi är inne på fjärde seminerade brunsten, tar hon sig inte på denna så ger jag upp. På semin kliar dom sig i huvudet och förstår inte varför hon inte tar sig...
Självklart är jag ledsen över att det inte verkar gå vägen men har hittills ryckt på axlarna lite smått och antagit att ödet vill annat, allting händer av en anledning är mitt motto.
Hade däremot börjat se fram emot höst, mindre än en månadnkvar tills det borde vara dags att kolla senan och få mitt hjärta friskförklarad!
Men idag hände det som inte fick ske, hittar en häst i hagen som har ett stort, varmt, ömt framben.
Benet är exakt som när senan skadades.
Det är nu jag behöver era råd, hur hade du gjort om hon inte har tagit sig på detta försöket heller, och senskadan är tillbaka? Känns som man är tillbaka på ruta ett igen.
Ha även i åtanke att detta är en tävlingshäst som älskar att jobba och har tyckt att livet suger och matte är hemsk som vägrat hitta på nått senaste månaderna.
Att bara gå i hagen och skrota är inget varken hon eller jag trivs någe vidare med.
Ursäktar om det är fullt med svammel och stavfel, skriver på plattan och är förvirrad och upprörd ikväll