Hur får man barn att bli snælla mot kattungar?

[Skjøldur]

-En kompis har två søner, en ær fyra och den andra sex. Dom ville hemskt gærna ha en katt och i somras så fick dom en kattunge. Hon trodde dom skulle tycka det var kul att leka med den. Kasta bollar, dra snøren med tussar på efter golvet och sådær. Men det trøttnade dom snart på. Men båda gillar att ha henne i famnen, det ær ju mysigt med en spinnande katt. Alltfør ofta slåss dom om vem som ska ha henne, den ena kan till ex førsøka slita henne ur famnen på den andra. Och så letar dom upp henne då hon gått ivæg før att få sova ifred æn fast hon sæger att dom ska vænta tills katten kommer fram sjælv. Ibland skæller hon på dom och ibland førsøker hon tala mjukt och få dom att leva sig in i hur det ær at vara en liten katt, inget hjælper. Hon sæger att hon ønskar att hon kunde gøra sig av med den før ungarna ær før små. Jag tycker inte att hennes barn ær værre æn andra. Men ær dom verkligen før små eller kan man læra dom djur-vett på något annat sætt?

 

[TinyWiny]

Sv: Hur får man barn att bli snælla mot kattungar?

Mina barn var 3 och 5 år när vi blev med katt. Katten kom bara en natt och bestämde sig för att bo hos oss. Katten var livrädd eftersom han (enligt veterinären) hade blivit misshandlad. Jag förklarade direkt för barnen hur de skulle bete sig mot katten och det var aldrig några problem trots att han var så rädd. Barnen var jätteförsiktiga runt honom. De visste sedan innan hur man ska bete sig runt katter eftersom deras farmor och mormor hade katt men den här katten var ju inte klappbar för barnen så han var ju liten speciell och då får man förklara ordentligt för allas skull. Aldrig att mina barn var elaka mot honom på något sätt eller mot några av de andra djur som senare flyttade hem till oss.

Det gäller att man förklarar om och om igen tills barnen har lärt sig. Så är det ju med allt här i livet. Man får aldrig acceptera att någon är elak mot djur. Man får helt enkelt vara så hård att de inte får röra djuret alls om de inte är snälla mot djuret.

Jag tror inte alls att din väns barn är för små. Det är nog snarare så att din vän inte har insett hur viktigt det är att guida och lära sina barn och att förklara för dem vad man får och inte får göra här i livet. Barnen är helt enkelt vana vid att strunta i vad hon säger och gör istället som de vill. Be henne bli rak, ärlig och tydlig mot barnen så att de får lära sig hur livet fungerar. En stackars katt ska inte behöva fara illa för att hon inte kan guida sina barn genom livet. Hur ska hon göra när de blir större om hon inte ens kan få dem att vara snälla mot en liten katt? Det är ju så naturligt att man är snäll mot djur. Särskilt mot de som är mindre så oftast är det bara riktigt små barn som man behöver passa så att de inte tar för hårt eller så.

Din vän hade ju ganska orealistiska tankar redan innan införskaffandet av katten. Barn tröttnar snabbt och att ta sig an en katt är ett åtagande på förhoppningsvis minst 20 år. Det är inget man ens kan tänka att barnen ska ta hand om eller att de ska ansvara för den på något sätt. Visst kan man säga att det är deras katt, mina barn fick också varsin katt när de hade blivit lite äldre, men man måste ju vara medveten om att det är man själv som är vuxen och har ansvaret för att djuret tas om hand på bästa tänkbara sätt.

Om hon inte kan få barnen att vara snälla mot katten så är det bättre att hon försöker omplacera den.

 

[Skjøldur]

Sv: Hur får man barn att bli snælla mot kattungar?

-Alla vill ha lilla Lisa, mamman också. (Men hade kanske inte bvlit av att skaffa katt om inte barnen tjatat). Hon hade væl inte trott att pojkarna skulle trøttna så fort på att leka med Lisa, men hon køpte inte katten som leksak åt dom utan som sællskap och råttjægare. Barnen tycks inte kunna førstå att dom ær dumma mot kattan. Dom tror kanske att dom ær snælla så længe dom inte slår henne och så længe hon inte sæger ifrån... Hænder att dom får kænna att hon har klor om dom till ex slåss om vem som ska ha henne, då gråter den som blivit kløst en liten skvætt och om mamman eller jag sæger att -det var rætt åt dig, duktig Lisa som sa ifrån! Så tjuter han lite till och sedan ær det samma visa igen. Før øvrigt har dom væl ungefær så mycket eller lite respekt før sin mamma som barn nuførtiden brukar ha... Med det menar jag att dom går att ha i møblerade rum, att dom inte riskerar livet om hon sæger ifrån, klær sig sjælva och allt det dær vanliga som man lær ungar. Kanske blir dom førsiktigare med katten om hon ær hårdare, men det ær i så fall før att hon blir det. Helst vill hon att dom ska vara førsiktiga med katten før kattens egen skull, men det verkar vara omøjligt før dom att identifera sig med ett så litet djur. Lisa sjælv ær trots allt harmonisk.

 

[TinyWiny]

Sv: Hur får man barn att bli snælla mot kattungar?

Menar du på fullaste allvar att du och/eller mamman säger att det var rätt åt barnet när det blir rivet? Jag hoppas verkligen att du skämtar för gör du inte det så är det inte alls svårt att förstå varför barnen gör som de gör med katten. För att barn ska visa andra respekt måste man respektera dem. Det gör man inte om man säger att det var rätt åt dem när de blir rivna. Barn vet inte intuitivt hur man visar respekt utan det är något man måste lära dem och framförallt måste man respektera dem för att de ska kunna lära sig att visa respekt. Börja med att respektera barnen och lär dem respektera andra så kommer säkerligen resten av sig självt.
Att säga att de är som barn är nuförtiden och vara nöjd med det är ju skrämmande för jag antar att du då menar att de är osäkra barn som inte lyssnar på vuxna och som gör så som ledaren i gruppen säger och gör? Som inte vågar gå sin egen väg utan som är livrädda för att sticka ut det allra minsta. Varför vill inte din väninna ha glada, harmoniska, självsäkra och självständiga barn som är respekterade och som respekterar andra? Börja i rätt ände och skyll inte på barnen. De är en produkt av den/de som guidar dem. Din väninnas problem är så mycket större än att barnen inte är snälla mot katten.

 

[Skjøldur]

Sv: Hur får man barn att bli snælla mot kattungar?

-Enda gången Lisa rivs lite ær om hon sitter i den ena pojkens famn och den andra vill ha henne men inte respekterar att den som har katten sæger nej och håller fast henne utan sliter henne ur den førstes famn! Då kan man væl inte sæga annat æn att kattstackarn gjorde rætt som førsvarade sig och att han som slet katten ur famnen på den andra æn fast både lillkillen och hans mamma sa att han inte fick, får skylla sig sjælv? (Oftast 6-åringen, han tycker sig ha rætt att bestæmma bara før att han ær ældst och starkast.) På vilket sætt skulle han førtjæna respekt nær han ær så dum? Han vet av erfarenhet att katten kan rivas lite och att mamma blir arg! Før øvrigt vill jag inte diskutera barnuppfostran och barnpsykologi på ett sådant sætt att jag læmnar ut dom, någon kan ju førstå vilka det ær.

 

[bengeten]

Sv: Hur får man barn att bli snælla mot kattungar?

Om ingen vuxen kan förklara för barnen hur man behandlar ett djur sam få dem att förstå så är mitt enda råd: sälj katten!

Mina systers familj med 3 barn fick på prov låna 2 av mina katter under en tid men då de började bråka om vems katt de var. Dvs de 3 barnen bråkade om vems katt som var vems då tog jag tillbaka dem då de inte lyssnade. Jag ville inte att katterna skulle riva barnen eller att katterna blev skadade på något sätt. Då de är tillsammans med katterna nu visar de mer respekt och umgås utan att bråka om dem.