Hur fan löser vi det här?

[nevin]

jo, det har jag med tänkt på, men det är så stor skillnad på honom när de leker under inseende, och D uppskattar hans sällskap när det inte stollar till sig för pojken i fråga.

 

[Wysiwyg]

jo, det har jag med tänkt på, men det är så stor skillnad på honom när de leker under inseende, och D uppskattar hans sällskap när det inte stollar till sig för pojken i fråga.

Ja alltså, du känner ju verkligen situationen bäst!

Men jag tänker bara på en person vi hade i klassen under grundskolan som var ordentligt mobbad. Hen umgicks med vissa av mobbarna på fritiden och kunde hänga hela sommarlovet med dem men sen när skolan kom var det "tillbaka till gamla roller". Och nu i efterhand tänker jag på hur helvetiskt mycket värre det sveket måste ha varit. Att bli nedtryckt i en papperskorg av någon som man bara dagar innan hade litat på och sett som sin vän.

 

[nevin]

usch vad hemskt!
Vi håller koll här, och so sagt, jag kommer vara med i skolan för att se vad som händer och när.
Går på rektorn en gång till till, sedan blir det skolinspektionen.
VÄGRAR låta det utvecklas till mobbing på mer avancerad nivå.

 

[Wysiwyg]

usch vad hemskt!
Vi håller koll här, och so sagt, jag kommer vara med i skolan för att se vad som händer och när.
Går på rektorn en gång till till, sedan blir det skolinspektionen.
VÄGRAR låta det utvecklas till mobbing på mer avancerad nivå.

Så himla bra att du agerar Men jag tänker att risken för att det ska hända något när du är med på skolan är tämligen låg. Det är en förfärlig situation, jag hoppas skolan vidtar åtgärder. Det är ju bedrövligt att de inte kan omplacera barn som beter sig såpass illa mot andra barn.

Och det är ju ingenstans varken ditt eller pojkens "fel", vill bara understryka att jag verkligen verkligen inte menar det!

 

[Sar]

jo, det har jag med tänkt på, men det är så stor skillnad på honom när de leker under inseende, och D uppskattar hans sällskap när det inte stollar till sig för pojken i fråga.

Jag tror du tänker rätt. Våra barns lågstadiefröken pratade om att det mycket mer sällan blir mobbing då det mobbande barnet känner det mobbade barnets föräldrar/förälder.

 

[Sar]

Är det? Jag har aldrig hört talas om nåt sånt möte. Möjligen kan det bero på att problem som härrör från eventuella diagnoser faller under skolans tystnadsplikt och således inte är något som utomstående ska vara med och prata om.
OM problemen bror på djupgående konflikter mellan parterna, möjligen kanske. Men det är sällan såna det handlar om när det gäller lågstadiebarn.

Jag har hört talas om flera sådana möten, jag tänker att det nog många gånger kan vara bra att ha med föräldrarna ( men det kräver ju någorlunda vettiga föräldrar förstås)..

 

[Hermelin]

Jag hade legat på rektorn som en iller att se till att lösa problemet ögonblickligen.

 

[nevin]

har fått svar från rektor nu, och ett möte är inbokat med lärare, rektor och vi.
Hennes svar var ganska flytande och lite intetsägande, men att få till ett möte är ju bra iallafall. Ska bli mycket intressant att se vad det ger.

 

[Snurrfian]

har fått svar från rektor nu, och ett möte är inbokat med lärare, rektor och vi.
Hennes svar var ganska flytande och lite intetsägande, men att få till ett möte är ju bra iallafall. Ska bli mycket intressant att se vad det ger.

Problemet är antagligen att de får inte säga ett pip om vad som görs med andra barn, vilket gör att det kan låta väldigt svävande men att de faktiskt gör väldigt mycket. De kommer inte att kunna diskutera med dig vad som görs för och med andra barn, däremot kan de kanske säga vad de gör för att ditt barn ska känna sig tryggt.

 

[Vallmo]

Men visst är det väl brukligt att de inblandade (din pojke, den som slår samt flickan som "styr") tillsammans med föräldrar, lärare (rektor) och ev. kurator har ett möte där man adresserar problemet och även kan fundera ut lösningar?
Jag hade propsat på ett sådant möte samt skrivit till skolinspektionen.
Är också imponerad av din pojke som visar sådan empati och förståelse!

Nej, man gör inte så då det strider mot sekretessen.
Det är skolans sak att prata med vart och en av barnens föräldrar med utgångspunkt från just deras barns problematik.
På skolan är det skolans ansvar att styra upp så att kränkningar uppmärksammas och förhindras.
Från skolans sida är det önskvärt att föräldrarna samarbetar och försöker "uppfostra" (hittar inget bättre ord) sina egna barn.

 

[Sar]

Nej, man gör inte så då det strider mot sekretessen.
Det är skolans sak att prata med vart och en av barnens föräldrar med utgångspunkt från just deras barns problematik.
På skolan är det skolans ansvar att styra upp så att kränkningar uppmärksammas och förhindras.
Från skolans sida är det önskvärt att föräldrarna samarbetar och försöker "uppfostra" (hittar inget bättre ord) sina egna barn.

Det låter underligt eftersom jag hört om flera sådana samtal. när det gäller sekretessen så har ju antagligen barnet redan berättat för föräldrarna vem som mobbar

 

[em-pirre]

Det låter underligt eftersom jag hört om flera sådana samtal. när det gäller sekretessen så har ju antagligen barnet redan berättat för föräldrarna vem som mobbar

Men de barnen kanske inte alls låg under utredning eller hade diagnoser?

 

[Sar]

Visst kan det vara så. Däremot ser jag inte riktigt skillnaden mellan ett mobbat/ ett mobbande barn med diagnos eller inte. Det som diskuteras på mötet är ju inte huruvida något av barnet har diagnoser utan om mobbingssituationen och hur den ska lösas.

 

[em-pirre]

Visst kan det vara så. Däremot ser jag inte riktigt skillnaden mellan ett mobbat/ ett mobbande barn med diagnos eller inte. Det som diskuteras på mötet är ju inte huruvida något av barnet har diagnoser utan om mobbingssituationen och hur den ska lösas.

Men jag tycket inte att det är mobbning. Jag ser ett barn med svåra problem som han inte kan lösa själv. Det gör att andra runt omkring straffas.

Barnet behöver en assistent med sig hela tiden. Är det verkligen så dåligt att skolan u te kan fixa fram en sådan?

 

[Sar]

Jag antar att det är en retorisk fråga men frågar du mig då är det väl självklart att barn ska gå den hjälp de behöver gör att klara sin skolgång. Och ingen ska behöva vara rädd för att bli mobbad och slagen under skoldagen ( och helst inte annars heller!)

 

[ptr]

Spara inte på krutet!

Är man utsatt så är det självklart att man på något vis uttrycker en förståelse för den andra och att den inte menar etc.

Läraren sägs till en gång, rektorn en gång, det ska räcka. Därefter är det anmälan rätt upp och ner. Inspektionen, soc, polisen, skolledningen, skyddsombudet, begära föräldramöte och vad det nu går att hitta på. Det är inte förälders jobb att veta vilken väg som är lämpligast eller den rätta, så ta alla på en gång.

De har haft två år på sig! Två veckor hade varit illa nog.

Det som är att det säkert kan bli ett helvete för ungarna när det väl tas i, men det är det ändå. Ärren i själen sitter för livet, så låt de inte få utrymme att bli för stora och variga.

 

[ameo]

Jag antar att det är en retorisk fråga men frågar du mig då är det väl självklart att barn ska gå den hjälp de behöver gör att klara sin skolgång. Och ingen ska behöva vara rädd för att bli mobbad och slagen under skoldagen ( och helst inte annars heller!)

fast om det inte handlar om mobbning utan kanske är ett barn med bristande impulskontroll, som i kombination att hen överreagerar när hen blir besviken på något
Det kanske är bästa kompisar egentligen, men att det går överstyr om de blir oense om något. Eller nåt så enkelt som att kompisen "inte gör som NN har byggt upp en förväntan om att kompisen ska göra".
Allt är inte mobbning, bara för att barn är oeniga eller att det till och med blir fysiskt. Det finns fler orsaker till det.

Sen de möten du pratar om - möjligen kan det ha någon effekt om problemen handlar om två personer som ständigt råkar i luven på varandra.
Men handlar det om ett barn med bristande impulskontroll som kanske lappar till den som råkar stå närmast, när "det rinner över", då hjälper säkerligen inga samtal elever och familjer mellan. Utan barnet, som förmodligen har någon form av diagnos, behöver hjälp på helt andra plan.

 

[Sar]

fast om det inte handlar om mobbning utan kanske är ett barn med bristande impulskontroll, som i kombination att hen överreagerar när hen blir besviken på något
Det kanske är bästa kompisar egentligen, men att det går överstyr om de blir oense om något. Eller nåt så enkelt som att kompisen "inte gör som NN har byggt upp en förväntan om att kompisen ska göra".
Allt är inte mobbning, bara för att barn är oeniga eller att det till och med blir fysiskt. Det finns fler orsaker till det.

Sen de möten du pratar om - möjligen kan det ha någon effekt om problemen handlar om två personer som ständigt råkar i luven på varandra.
Men handlar det om ett barn med bristande impulskontroll som kanske lappar till den som råkar stå närmast, när "det rinner över", då hjälper säkerligen inga samtal elever och familjer mellan. Utan barnet, som förmodligen har någon form av diagnos, behöver hjälp på helt andra plan.

Så är det säkert. De möten jag har hört talats om har varit vid upprepade kränkningar från ett barn till ett annat.

 

[nevin]

Nu har vi fått vårt möte, och det blev riktigt bra faktiskt. Det är beslutat om ännu mer punktmarkering av det impulsiva barnet, D fick lite nya strategier att använda när det blir jobbiga situationer och vi har dessutom fått tid hos en samtalsterapeut för D så han kan få prata ur sig det som händer och hur det påverkar honom.
Det impulsiva barnet är under utredning och så klart är det skitjobbigt för den familjen, precis som för oss, har lite kontakt med föräldrarna i skolan men inte mer just nu. Tänkte se om de vill komma på en kopp kaffe nån dag och få se barnen umgås tillsammans med oss vuxna, det kan nog vara skönt tror jag.

 

[lundsbo]

Låter hoppfullt. Tack för uppdateringen!