Hur blir man en "doer"?

Det här var nog väldigt bra uttryckt, att jag "hindrar" mig själv. Det är ju ingen annan som stoppar mig från att göra de saker jag vill göra, utan enbart jag själv. Jag tvivlar mycket på mig själv och min egen förmåga. Att jag inte är tillräckligt duktig, inte tillräckligt utbildad, inte tillräckligt erfaren, inte tillräckligt... allting. =)

Däremot vet jag inte hur jag ska ta tag i mina självtvivel. Har testat att gå hos en psykolog, men fick aldrig någonting ut av det. Inga verktyg eller råd. Det var mest jag som pratade, och han som lyssnade.
Jag tänker tvärtom. Skit i att älta dina tvivel och fokusera på det som funkar och hur du kan utveckla det. Du har förmågan att hitta på idéer, uppenbarligen. Vad behövs för att utveckla din idé och göra den till en riktig affärsidé? Behöver du mer kunskap? Vem kan hjälpa dig? Banken? Vänner? Kurs?

Vad är nästa steg?
 
Listor är jag expert på att göra. =) Jag älskar listor! Men däremot är det ofta så att de stora, tunga punkterna blir kvar på listan, och jag tror att ni har helt rätt i att jag måste bryta ned uppgifterna i mindre beståndsdelar.

Starta företag är så stort och skrämmande, att jag inte ens längre vet var jag ska börja. Ska jag putsa på min affärsplan? Ska jag kontakta potentiella kunder? Ska jag putsa mer på min hemsida? Ska jag slänga mig ut i det okända och registrera företaget och "bli officiellt" företagare? Och hur blir det då med inbetalningar av schablonskatt och andra läskiga saker? Tänk om jag inte får några kunder? Eller ännu värre, tänk om jag FÅR kunder? Och hur gör man egentligen med bokföring? Är jag tillräckligt duktig? Tänk om kunderna blir missnöjda? Borde jag ta på mig gratis-jobb för att få referenser?

(mitt huvud snurrar med alla frågor och läskiga tankeställningar.)
Ja, bryt ner, ta steg för steg, och tänk efter vad effekten blir om du gör - men ffa vad effekten blir om du INTE gör det du planerat. Och en gratis rådgivningstimme på t ex Nyföretagarcentrum kan nog hjälpa dig att bena i din företagsstart och bryta ner även den till små, konktreta steg som du klarar av att ta.
 
Det här var nog väldigt bra uttryckt, att jag "hindrar" mig själv. Det är ju ingen annan som stoppar mig från att göra de saker jag vill göra, utan enbart jag själv. Jag tvivlar mycket på mig själv och min egen förmåga. Att jag inte är tillräckligt duktig, inte tillräckligt utbildad, inte tillräckligt erfaren, inte tillräckligt... allting. =)

Däremot vet jag inte hur jag ska ta tag i mina självtvivel. Har testat att gå hos en psykolog, men fick aldrig någonting ut av det. Inga verktyg eller råd. Det var mest jag som pratade, och han som lyssnade.

Vad gick du till för psykolog?
Jag har haft mycket hjälp av KBT. Där får du hjälp att kartlägga dina tankar och känslor och hur du reagerar på dem. Går man till en duktig psykolog behövs det ofta inte ens särskilt många besök innan man fått ordning på det man behövde hjälp med.

Jag tycker helt klart att det är värt att gå till botten med ett beteende som man upplever sig begränsad av, istället för att bara "skita i att älta". Hade du kunnat skita i att älta hade du nog redan gjort det, eller hur?
 
Jag betraktas av omgivningen som en doer, jag har nog varit ett riktigt pain in the ass för en arbetsgivare för vet jag att jag har rätt så gör jag på mitt sätt oavsett vad denne tycker och säger. :devil:

Jag fokuserar på vad som är viktigast och vad jag vill, resten är totalt oviktigt och kör jag fast så finns det alltid nån att fråga nånstans och sen nätet blev uppfunnet är ju det mesta plättlätt att hitta.

Listor har aldrig varit min grej, jag funkar ändå och är självgående och hittar lösningar där andra ser problem (fråga vissa bukefalister). :)

För ett par år sen hjälpte jag en kompis på hans mjölkgård och jag, som aldrig mjölkat förr fick börja med en "nybörjarkossa", en spattig hoppig kviga. :o Eftersom jag är som jag är så började vi retas och småjävlas med varann, men bara på kul, och var jag i ladugården så accepterade hon bara att det var jag som fick mjölka henne och var hon lös så gick hon till "attack" och skulle brottas med mig innan hon gick och ställde sig på sin plats för att bli mjölkad. :p

Sånt där händer hela tiden, kanske just bara därför att jag bara gör utan att ha en aning om det funkar eller inte men alltid lär man sig nåt, bla. att en "farlig" tjur har humor också. :D

Ingen som behöver ha en datafodervagn lagad? Jag råkar ha ett nyrenoverat styrsystem i lager nu. :)
 
Jag tycker helt klart att det är värt att gå till botten med ett beteende som man upplever sig begränsad av, istället för att bara "skita i att älta". Hade du kunnat skita i att älta hade du nog redan gjort det, eller hur?
Det finns många tillfällen när det är viktigt och bra att fundera kring sitt mående och sina upplevda problem. Men vill man åstadkomma något som just i det här fallet så verkar det helt kontraproduktivt att vända blicken bakåt och börja fundera på varför man har så svårt att fatta beslut och få saker ur händerna. Det bästa botemedlet mot det hindret borde snarare vara att hitta vägar framåt och inte fastna i svårigheterna. Hellre i så fall att bryta ner det hela till görbara aktiviteter och mål som inte känns så skrämmande och stora/svåra. Alla projekt tenderar att bli helt överväldigande om man inte kan bryta ner dem i mindre delar och inse att man kommer att utvecklas och få mer kunskaper på vägen.
 
Det finns många tillfällen när det är viktigt och bra att fundera kring sitt mående och sina upplevda problem. Men vill man åstadkomma något som just i det här fallet så verkar det helt kontraproduktivt att vända blicken bakåt och börja fundera på varför man har så svårt att fatta beslut och få saker ur händerna. Det bästa botemedlet mot det hindret borde snarare vara att hitta vägar framåt och inte fastna i svårigheterna. Hellre i så fall att bryta ner det hela till görbara aktiviteter och mål som inte känns så skrämmande och stora/svåra. Alla projekt tenderar att bli helt överväldigande om man inte kan bryta ner dem i mindre delar och inse att man kommer att utvecklas och få mer kunskaper på vägen.

I KBT utgår man i högsta grad från sånt man upplever här och nu, det är ingen terapiform där man behöver gräva sig ner i gammalt groll.

Jag menar överhuvudtaget inte att hon ska lägga sitt ev företagande på hyllan och gå igenom någon slags långvarig terapibehandling först. Det ena utesluter inte det andra utan kan pågå paralellt.
 
Psykologen som jag gick till var den de hade på vårdcentralen, fick en remiss dit under en depression som jag led av för några år sedan.

Finns det KBT på vårdcentralerna? (kanske beror på vilken vårdcentral det är, men generellt sett). Eller måste man söka sig till dessa privat?
 
Psykologen som jag gick till var den de hade på vårdcentralen, fick en remiss dit under en depression som jag led av för några år sedan.

Finns det KBT på vårdcentralerna? (kanske beror på vilken vårdcentral det är, men generellt sett). Eller måste man söka sig till dessa privat?

Du kan söka dig till kbt privat eller genom vården. Många är kopplade till landstinget och går således på högkostnadskortet = inte alls samma höga kostnad som för psykolog. Min upplevelse är att det går betydligt snabbare att söka privat.
 
Och en gratis rådgivningstimme på t ex Nyföretagarcentrum kan nog hjälpa dig att bena i din företagsstart och bryta ner även den till små, konktreta steg som du klarar av att ta.

Jag har gått på Nyföretagarcentrum, och på "Starta företag"-dagen som arrangeras av Skatteverket/Tillväxtverket/Bolagsverket mfl. Jag har också studerat marknadsföring och affärsutveckling/entreprenörskap på universitet, men det var ett tag sedan så kunskaperna känns lite rostiga (allra mest eftersom jag aldrig faktiskt startade företag efter att ha gått alla kurserna. Så jag saknar praktisk erfarenhet). Men det kanske kan vara en god idé att hitta någon liknande kurs/dag som jag kan gå på för att få en spark i baken och kanske våga ta steget över tröskeln.

Jag saknar helt enkelt tilltro till mig själv, och tvekar och funderar så länge att det helt enkelt inte blir av...
 
Jag gick privat eftersom jag ville komma igång så snart som möjligt, och det har varit värt varenda krona.
Som @tjenixen skrev är en del anslutna till landstinget. Du kan googla på KBT + din stad och se vad det finns för utbud där du befinner dig, och annars kan du ju vända dig till vårdcentralen men där brukar vara lång väntetid.
 
Jag saknar helt enkelt tilltro till mig själv, och tvekar och funderar så länge att det helt enkelt inte blir av...

Jag stämmer in i kören ang. KBT. Det är perfekt för att lära sig nya strategier och hitta hur man navigerar kring sina egna fallgropar. Det finns nätbehandlingar också, om du har disciplin och lätt för att analysera och ta till dig. För mig var det guld värt, 10 besök trasslade ut problem som sinkat mig hela livet, och som jag sett som mer eller mindre olösliga à la "jag är helt enkelt hopplös".
 
@Unsure
Vet inte om det hjälper, men när jag velade om vilken utbildning jag skulle välja så sa en äldre dam (90+) ;
"Tror du att du kan leva med ditt beslut när du är lika gammal som mig, då är det nog inte helt åt skogen i alla fall."
 
Listor är jag expert på att göra. =) Jag älskar listor! Men däremot är det ofta så att de stora, tunga punkterna blir kvar på listan, och jag tror att ni har helt rätt i att jag måste bryta ned uppgifterna i mindre beståndsdelar.

Starta företag är så stort och skrämmande, att jag inte ens längre vet var jag ska börja. Ska jag putsa på min affärsplan? Ska jag kontakta potentiella kunder? Ska jag putsa mer på min hemsida? Ska jag slänga mig ut i det okända och registrera företaget och "bli officiellt" företagare? Och hur blir det då med inbetalningar av schablonskatt och andra läskiga saker? Tänk om jag inte får några kunder? Eller ännu värre, tänk om jag FÅR kunder? Och hur gör man egentligen med bokföring? Är jag tillräckligt duktig? Tänk om kunderna blir missnöjda? Borde jag ta på mig gratis-jobb för att få referenser?

(mitt huvud snurrar med alla frågor och läskiga tankeställningar.)

Listor är jättebra! Se till sen att inte sortera efter "tyngd" utan efter hur viktiga de är. Är de stora och svåra är det nyttigt att bryta ned dem för att kunna bocka av och bli nöjd. Tänk också på att 20-30% av det som står på listan aldrig kommer att bli gjort, eftersom det aldrig kommer att vara viktigast av det du har i ditt liv. Det är normalutfallet och visar att man lever.

En annan bra sak med listor är att när det absolut viktigaste hamnat i ställtid (dvs man kan inte göra något själv, utan måste vänta in andra), vet man direkt vad man kan ta itu med som näst viktigast, istället för att sura över att andra är långsammare än man önskat i sina drömscenarion.
 
Du är inte ensam! Är likadan! Tänker och tänker och tänker....men kommer aldrig till skott. Min KBT-terapeut gav mig ett bra verktyg (som jag ännu inte fått tummen ur att använda) nämligen ett ambivalenskors (googla).

I övrigt har jag inga tips mer än att stärka ditt självförtroende. Gör saker du egentligen inte vågar. Börja med små små saker! Har börjat jobba på mitt självförtroende precis så. Och för varje grej ökar självförtroendet lite. Och kom ihåg att ibland går man bakåt igen. Det hör till.
 
Jag ska se om min vårdcentral har några KBT-kontakter. Det känns dock mer som en långsiktig lösning, medan jag måste försöka jobba själv för att bli lite mer handlingskraftig och framåt här och nu. Har tyvärr ingen god erfarenhet av terapi, men håller tummarna för att kanske få lite hjälp ändå (om jag får en remiss).
 
@Unsure Hela grejen med kbt är att du själv ska jobba för att nå ditt mål. Kbtn ger dig tydligare riktlinjer för hur du ska gå tillväga.

Bra att du kollar med vårdcentralen, men du behöver inte remiss för kbt. Du kan lika bra googla och ringa upp terapeuter i din närhet. De kommer då sannolikt fråga dig varför du tänkt dig kbt, vad du vill ha hjälp med och hur snart. De kommer också berätta om de har lediga tider. Du kan fråga dem om de är knutna till landstinget, samt, om de inte kan hjälpa dig (pga fullbokning eller annat terapiområde), så kan du även fråga dem om de kan rekommendera någon. Så hittade jag min och hon är :love::up:
 
Det handlar inte om remiss, det handlar om landstingsanslutning.

Det finns t o m varianten där man går internetbaserad behandling, så det är verkligen eget jobb som gäller http://internetpsykiatri.slso.episerverhosting.com

Rätt intressant, finns du i Stockholm?


Här fanns också intressanta saker att läsa, det är aldrig fel att själv undersöka olika terapialternativ innan det är dax att välja.

http://www.kbtterapi.se/?q=node/2
 
Senast ändrad:

inte vad jag vet. Min kostar 200:-/h och är knuten till landstinget. Jag har ingen remiss.
Sedan har jag en vän som går hos en som kostar runt 1000:-/h och inte är knuten, så det kan variera en hel del. Det bästa är att ringa runt. Vårdcentralen kanske har kontakter men sannolikt inte kunskap om vad de olika kostar.
Det skulle väl isåfall ha att göra med utbudet i ditt område eller något.
 
Jag vill ändra på mig. Jag vill ha kortare betänketid, och snabbare till handling. Jag vill vara en "doer" och inte en tänkare. Hur gör man? Någon som har några tips för hur man ändrar sin personlighet? :)


Jag är egentligen en både och sådan människa. Men jag låter inte något försummas, spelar ingen roll hur trött eller sjuk jag är. Mitt mantra är (och har varit under lång lång tid) "Bit ihop och kom igen då"

Det funkar för mig. Säger inte att jag mår världsbäst av det, men det funkar.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp