Hur beter vi oss egentligen?

A

ang

Har just läst "skit-tråden" som verkligen urartat. Och det är kanske inte den enda tråden, men hur f*n resonerar vi egentligen? Som hästägare, ryttare, stallföreståndare eller "bara" hästmänniska - hur ser ni på det här med respekt, allemansrätten, hänsyn, trafik, hästars vistelse i samhälle etc?

Det verkar vara ett faktum att ryttare på sina håll - förmodligen på goda grunder - inte är önskvärda pga sönderridna vägar och stigar osv. Har sett det i flertalet trådar här, och har hört det av bekanta irl. Både de som förbjudits vissa ridvägar, och de som ser snett på hästfolk och ryttare.

Visst brister säkert kunskapen om t ex trafikregler hos andra med trafikanter, men är vi bättre på lagar och regler? Och, om vi kan dem, hur hårt efterlever ni dem?

Är ni en skräck för ridsporten, eller kan ni kalla er för ambassadörer?
 
Det finns både bra och dåliga hästmänniskor men efter har läst tråden du pratade om så blir man fundersam över en dels attityder!

Som ryttare har man ansvar och ska även följa de regler/lagar som finns!

Själv så är jag försiktig när det gäller att rida på andras mark men jag brukar fråga om det är okej att man rider t ex vissa skogsvägar!
 
När jag håller på med hästar(har ett uppehåll just nu)
Så försöker jag leva efter de lagar och paragrafer som
finns.

Jag försöker att så gott det går visa hänsyn till mina
medmänniskor, framförallt dom som inte tycker om hästar.
Då jag oftast håller på med körning och håller till på
vägarna med hästarna så har jag försökt att visa hänsyn.

Jag skulle vilja säga att jag fösöker göra bra ifrån mig.

Men det låter ju skrytigt ochså....
 
Oavsett vad det gäller så kräver vi att få vår vilja igenom mer och mer.

Om en husägare kräver att det skall vara hästfritt och en ryttare kräver att få rida var hon/han vill så är det bäddat för konflikter det säger sig självt.
 
Har inte läst tråden ni skriver om men när det gäller människor så brukar jag påminna mig om att vi faktiskt är ursprungna ur Apan - vissa människor är riktiga apor medan en del utvecklats till grottmänniskor :smirk:.

Följer jag påbud när jag rider?
För det mesta - inte alltid.
Jag utsätter aldrig någon för en överskridelse som faktiskt drabbar någon mer än att denne kan bli irriterad över att jag inte följer påbuden.

Där vi bor var det ursprungligen en hästmecka - hästen var ett viktigt inslag innan knappt staden byggts upp.

Vi har haft fantastiska ridvägar som för varje år förminskas pga byggnadtion. Som det inte skulle räcka så utökar de vandringslederna i skogen till stadsfolket och där tycker jag det är nog.
Som människa kan man ta sig till någon annan del av den skog som finns runt omkring i trakterna där det inte finns hästar, det är dumt att hänvisa promenadsugna till en del av skogen där andra har sina intressen.

Sedan förstår jag inte varför inte hästfolk och människor skall kunna samsas på stigarna? Här hemma gnälls över det äckliga hästskiten men då tycker jag att ser man inte var man sätter fötterna så har man inte i skogen att göra.
 
Tror att många sitter bakom sin lilla dataskärm och blir både kaxiga och dumma i sin tro att dom är både duktiga och kloka och dessutom osynliga...
Men i det verkliga livet så törs dom knappt öppna munnen.
 
Jag beter mig med hyffs och respekt mor andra, tyvärr gör ju inte alla det (bara att läsa skittråden tex.)

Vi hade en väldigt bra väg att rida på, i slutet gick man igenom en trädgård (i kanten), vi hade tidigare frågat om lov och det var inga problem, när vi kom i sist så for mannen ut och talad om att vi inte fick rida där längre, det var någon några veckor innan som hade ridit sönder halva trädgården och hans land, han var snäll nog och lät oss passera denna gången (tack och lov annars hade vi fått vända och det hade tagit oss nästan 2 timmar tillbaka), men mer får inte vi heller rida där.
 
Som människa kan man ta sig till någon annan del av den skog som finns runt omkring i trakterna där det inte finns hästar, det är dumt att hänvisa promenadsugna till en del av skogen där andra har sina intressen.
Och vem äger skogen då, om jag får fråga?
 
Men i det verkliga livet så törs dom knappt öppna munnen.
Hå hå, du skulle bara höra mig i verkligheten.
Vissa hundägare har fått höra mig, och jag har inte sett dem på min gårdsplan/tomt sedan dess.
 
Jag kan ärligt påstå att jag inte har nåt att skämmas över! Kanske gamla synder från då jag var tonåring och föll för grupptrycket nån gång och red på joggingslingan som hade ridförbudsskyltar.
Jag tror att man lättare kan visa hänsyn mot andra och framförallt mot markägare om man bor som jag gör nu. Här har vi gott om vägar att gå på så vi behöver dels inte rida sönder en och samma väg jämt och dels så kan vi helt enkelt undvika vägar och skogsområden där man antingen vet att ägaren helst inte vill ha hästar eller där marken kan vara känsligare.
Där jag red som tonåring var det ganska många ryttare och väldigt få ridvägar. Då blev också boende och markägare irriterade och det fanns de som inte skötte sig. De var få, men det räcker ju egentligen med en enda.

Jag känner få hästmänniskor, men nästan alla jag mött då jag inte själv ridit har visat stor hänsyn. Saktat in till skritt vid möte, hälsat och har jag mött dem med bilen har de ridit ut i vägkanten och hållit in hästen.
 
Jag tycker man ska visa hänsyn och fråga om man är osäker.
När jag är ute och går med hunden så händer det att jag går förbi en gård. Man får gå mellan huset och ladugården för att komma vidare.
Jag har frågat om det är ok att jag går där, och fick ett trevligt svar tillbaka att det var bara kul att träffa folk ibland :)
Däremot sa han att det är inte kul när ryttare/travhästar kommer och rider sönder (en del där man går är en gräsväg). Han tillåter att man rider där, men självklart så tänker man sig för när det regnat och är blött. Då rider man lätt sönder den gräsvägen. Då kan man rida en annan väg den dagen tycker jag.

Jag tycker nog att jag tar hänsyn, både när jag red och som hundägare.
 
Det känns hopplöst att diskutera detta ibland för problemet är inte svart eller vitt.

Alla måste visa respekt men det innebär inte att man som tex hästägare alltid skall vika ner sig när någon behagar komma med invändningar mot var eller hur man rider.

Jag är inte den sortens markägare som med näbbor och klor vill göra mina marker till en fästning men jag skulle inte gilla att andra exploaterar min mark heller.

Jag tycker mig se oresonliga drag både hos markägare och hos ryttare många gånger. Det är förvisso bara en dröm men om båda sidor försökte prata med varandra så skulle vi kunna samsas bättre men det är väl lika lätt att uppnå som världsfred. :crazy:
 
God morgon allihopa, intressanta tankar :)

Har kanske inte svarat själv, men jag försöker visa hänsyn både mot människor och marken jag rider på. Det är inte min egen mark, men oavsett ägare så finns ställen att undvika t ex blöta perioder om det skall hålla i längden.

Men visst, en bit längs en vandringsled händer det att jag rider. Finns inget omedelbart ridförbud där, och alla vi mött har hittills gärna velat byta vandrarkängorna mot hästen ... :)

Bajshögar sparkar jag undan om det känns som ett "känsligt" ställe. Även om jag får sitta av.
 
Jag är inte begåvad på så mkt, men en "ambassadör i ridsporten" är jag i allafall. Det behövs ju ingen talang för... :smirk:

Jag har full förståelse för markägare som förbjuder ridning. I vissa fall! Där de av stora grupper får sin mark helt söndertrampad i tjällossningen tex.
Eller där kommersiell verksamhet sker mkt och med slitage som följd.
Varför ska markägare gratis upplåta sin mark till ngns företag?! :confused:
När markägaren får ökade kostnader för slitaget hästföretaget gör.

Jag förundras ofta över hur medhästmänniskor beter sig! :eek:
Här har ett par ungdomar ridit på den lokala fotbollsplanen. Som är av gräs! Är man hur dum i kolan då?! :confused:

Men samtidigt så har jag ringa förståelse för markägare som av ren vrånghet ska förbjuda ridning på sin mark. Mark som inte förstörs av ridningen, där ryttare tar hänsyn till tex tjällossning och inte rider där alls/undviker att rida flera där osv.

Och angående hästskit så tycker jag det beror helt på var den hamnar om den får ligga kvar.
Tex där jag bor, på bondvischan, så skulle det aldrig falla mig in att ta bort skiten. Den kan gott ligga kvar där på grusvägen/i skogen, regn och fåglar har ju "gjort om" skithögen till ngt som liknar gräsklipp på ett par dagar ändå!
Och om det då skulle komma ngn fjantig storstadsbo som köpt en sommarstuga efter en av grusvägarna, och börjar gnälla över lite hästskit, då tycker jag den kan flytta hem till sta'n igen! :devil:
För det är så få ryttare här som över huvud taget utnyttjar skogen och grusvägarna, så skithögarna är mkt få! För alla hästar skiter ju inte ens under alla skogsturer!

Men bor man i tättbebyggt område, så förstår jag de husägare som inte vill ha en hög med hästskit precis på sin infart. Eller på trottoaren där de går.
Som ryttare kan man ju då faktiskt fixa bort skiten.
Tex genom att sitta av och sparka in den i en buske om ngn sådan finns, eller sparka ut den till "atomer".

Tyvärr är det alldels för många människor som "kräver" utan att själva "bjuda på", vilket ju ger bråk...
 
Frågan är hur stort tålamod man ska ha som markägare. När det inte hjälper att säga till trevligt utan det istället rids ännu mer just där man sagt nej till. Mina föräldrar har ett antal ggr kommit på ryttare som tagit sig en galopp på nysådda vallar!
 
När vänligheten inte fungerar då får mam ju sluta vara snäll. :devil:

Jag menar inte att man skall vara mesig utan bara att man skall ge folk en chans att visa sitt rätta jag innan man blir arg. Om det rätta jaget visar sig vara otrevligt så får man givetvis bli arg.
 
Eller så får man skaffa minigris. Mycket effektiv för att vara så liten.

Nej som sagt var det finns gränser för vad man som markägare ska tåla!
 
"Och vem äger skogen då, om jag får fråga"?

Kommunen.
Vart vill du komma?
 
jag kan med gott samvete säga att jag är en ambassadör för ridsporten (slåtr mig för bröstet ;))

Ju bättre vi sköter oss desto trevligare relation till omgivningen, desto mer FÅR vi göra. Så resonerar jag.
 
"Och vem äger skogen då, om jag får fråga"?

Kommunen.
Vart vill du komma?
Om det är kommunen som äger marken, så handlar det om politiska beslut.
Politiska beslut dem kan man påverka genom att påverka Politikerna.

Om nu väldigt många vill ha vandrinsleder just i den skogen, så blir ju detta ett majoritetsbeslut.
Och dem måste man följa.
Man kan dessutom inte ställa bostäder till människor i perspektivet mot några människors hobbyverksamhet.
Folk måste ju bo någonstans, så är det bara.
Men man måste inte på samma sätt ha en hobby.

Jag tycker att du skall tala med Politikerna i din kommun och fråga var de tycker att hästarna skall ta vägen då.
Om man vill ha plats för sin sport på kommunens mark, så måste man göra sig hörd.
Ryttare måste då gå samman och tala om hur många de är och vad de behöver.
Annars så kan ju inte Politikerna ta med det i sina beräkningar.
Om ni representerar få röster, så är det svårt.
Men om ni representerar många röster så är ni några att räkna med.
Men främst så måste ni ju se till att synas och höras.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

  • Avlivning älskade katt
  • Katt i påse
  • Muddypaws 24/25

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp