Hur är era två-åringar att hantera?

Saraoliv

Trådstartare
Som rubriken lyder: Hur är era två-åringar att hantera?

Har en valack här som är kastrerad i våras men har fortfarande en hel del hormoner i sig. Har är super i hagen - lätt att hämta och kommer alltid fram för att hälsa. I stallet kan han trampa lite, men inte mer än det normala "unghäst-trampen". Är det två hästar i stallet så står han som ett ljus. Jag har tyvärr svårt att få med mig någon annan ryttare med häst vilket gör att det oftast bara blir han och jag när vi ska träna. Och här kommer "problemen" in - han blir spänd som en fiolsträng! Minsta ljud får han att stelna till. Dock så är han aldrig skenat iväg eller hoppat inpå mig eller liknande. Man kan säga att vid nästan alla nya moment så blir han till en fjiolsträng. Så, är detta ett normalt beetende anser nì hos en tvååring (Han är två år och 3 månader)? Känner någon av er igen sig och vad gjorde ni åt det? Gick det mer eller mindre över av sig själv?
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Insåg nu när jag läste mitt inlägg att det kan tolkas som att han är spänd vid ridning - vilket det såklart inte handlar om utan det är vid hantering vid backen, då främst när han är ensam som problemen kommer. :)
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Vissa av de 2åringar jag tagit hand om har varit supercoola själva, lite mer på sin vakt när ingen annan häst spanar och vaktar mot faror men rätt lugna. Men sen är det ju klart, kommer det en ny sak som de aldrig sett innan så kommer diverse vilddjurs-tendenser fram. Vissa flyr hellre än fäktar, andra låser sig och vill se och vissa noterar snabbt att det inte var farligt.

Jag har alltid börjat med att visa genom att gå på en grusväg, 10 meter från stallet och hem. När hästen vant sig så ökar vi upp och går längre och längre. Nya ställen, nya faror och energin bara rinner ur kroppen på dem! För varje meter längre bort du går ju större blir den världen unghästen aldrig sett innan..

Det man får hitta är hur hästen beter sig vid rädsla, kallblodet (nu 3 år) flydde. Det var "lugnt" sålänge faran var framför men när man gick förbi så var det" tack och adjö-vi ses i stallet!". Min 8åriga vill titta, han låser sig och läser in allt innan han noterar "jaha, ja, men nu har jag kollat klart, dags att gå!"

Kallblodet har lugnat sig väldigt mycket, flyktbenägenheten är mycket mindre, gränsen till panik har förflyttats så vi har fått ett par sekunder längre reaktionstid och kan hålla kvar honom med slughet. Allt detta genom ledarskap, tillit och miljöträning i mängder.

(världen verkar bli som ny när de inte har sällskap av en annan häst, känns det som)
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Hästen är ett flockdjur och enligt min uppfattning har en del klart svårare att vara själva än andra. En del hästar bryr sig knappt alls om var resten av flocken är medan andra hela tiden vill ha koll på alla kompisar.

Det är, tror jag, en fråga om träning där en del behöver mer träning för att bli trygga när de är själva med människan medan andra accepterar att gå ifrån sina hästkompisar utan att bli det minsta spända.

Flocken innebär trygghet där man hjälps åt och turas om att vakta. Och när man går ifrån flocken måste man själv, som häst, hålla koll på allt i omgivningen. Att då dessutom gå nya vägar med nya intryck kan göra en del hästar väldigt spända.
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Ni båda skriver smarta saker och jag håller helt med. Något som jag har märkt som inte funkar är att vara för feg själv. Om han hittar något som han anser är otäckt så får man inte dalta med han för då blir han mycket värre. Istället så tänker jag för mig själv "det är bara t.ex. en fågel - Nu går vi!" och då ger han sig. Han är en häst som gärna tänker lite för mycket om han inte har en uppgift samt att han har massor med energi (ni skulle ha sätt han i paddocken idag).

Vi skulle ha gått en kurs för John Moore i helgen, men tyvärr så vart den inställd pågrund av för få anmälningar. Finns dock en kurs i närheten som heter "gör din häst bombsäker", den tror jag skulle vara nyttig för oss båda.

Men tillbaka till ensamhetsproblemet. Vi har hittills hållt oss inom ett visst område vilket motsvarar stallet, en grusväg samt en åker. Första gången jag skulle leda honom (för två månader sedan) så kom vi inte ens av gårsplanen, så det går åtminstonde framåt! Så, nu är frågan - hur anser ni att jag ska gå vidare? Ska ensamhetsträning börja i stallet eller ska jag fortsätta att hålla mig inom mitt område tills han coolar ner?
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Han är en häst som gärna tänker lite för mycket om han inte har en uppgift samt att han har massor med energi (ni skulle ha sätt han i paddocken idag).

En häst som tänker mycket och som har mycket energi kan ofta behövas sysselsättas. Jag gjorde massor med tempoväxlingar (från marken) med halter och volter innan kallblodet accepterade att vara hos mig och inte "försvinna iväg i sina tankar (på mat)"

Ska ensamhetsträning börja i stallet eller ska jag fortsätta att hålla mig inom mitt område tills han coolar ner?

Hur är han i stallet?

Aktiverar du honom när du går promenader eller strosar ni mest runt på mysig promenad?

Vart vill du att han ska vara lugn först? Vad måste han klara av?
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Tömkör du något? Annars är ju det ett sätt att få honom att tänka till lite mer. Då måste han ju också gå först, vilket är nyttigt.

Min 2-åring är också cool att hantera till och från hagen, i stallet, att lasta, vid verkning och så. Förutom förra gången när han fick för sig att testa om man verkligen MÅSTE hålla bakbenen uppe.:angel:

Men det är en häst med mycket energi och inte är han speciellt rädd av sig heller så är man på bortaplan kan det bli lite fartfyllt...:bump: Men vi jobbar på det.
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Cahs: Ja, jag försöker göra en hel del övningar som att flytta för tryck, spinga snällt bredvid, följa john med mera. Och han gör allt exemplariskt men med sin "hingstmuskel" på högspänn. Hade precis lite transportträning och då går det som bäst eftersom att han verkligen får något att fokusera på. Har även försökt att få han att sänka huvudet genom att dra handen från manken och framåt och sedan berömt när han besvarat - dock utan större framgång.

Står det någon häst inne i stallet så är han relativt lugn. Man får tänka på att man inte gör för yviga rörelser för då spänner han sig. Är man själv så går det normalt sätt bra så länge man håller det till korta stunder. Jag har även kommit på att han blir mer nervös om han står uppbunden i två snören än i ett. Så där har jag helt enkelt gett med mig lite så att vi kan fokusera på att lära oss nödvändigare ting. Om han står själv i stallet och om jag t.ex. ska hämta något i sadelkammaren så blir han nervös.

Målet är såklart att han blir allmänt harmonisk men i början så vill jag åtminstonde att han klarar av att stå i stallgången utan att spänna upp sig samt att man kan träna på gårdsplanen utan hingstmuskeln på full spänn.

Luna10: Helt ärlig så känns det som att vi inte har kommit så långt, men det skulle absolut vara en bra idé. Behöver dock hitta någon vänlig som kan hålla i han för annars så lär vi inte komma ett steg framåt. Förhoppningsvis så blir det en tripp till ridhuset i veckan och då kan jag ta med tömkörningsutrustningen och testa hur det går. Ibland så överraskar han mig kan jag minst lova!
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Våra två åringar tränas inte alls, dem går i stor flock och lever i stort sätt som vild hästar :)
Vi hanterar dem endast vid vaccinering, verkning och avmaskning eller annan nödvändig vård. Vissa kan en erfaren person leda i grimma,.. men vissa går inte att leda, utan mest stegrar eller rusar iväg. Men man kan klappa alla nu i vilket fall.. och alla kommer fram och är nyfikna.
Ska vi utav någon anledning ta in alla unghästar så leder vi dem som är mest tama och sedan får resten utav flocken gå lös och någon går bakom och vallar hästarna.
Ska vi in med sto flocken så leder vi avelsstona.
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Min ena är rätt cool med det mesta, hanterar henne alltid ensam.
Min andra är cool men med lite mer sprätt så att säga. Man får vara mer beredd med honom och jag försöker ha en medhjälpare med mig för det mesta.
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Min två-åring (den svarta till vänster på bilden) är hingst ännu (född i april -08) och än så länge väldigt snäll att hantera... ;) Men bus-tagen kommer såklart mer och mer, han är väldigt lite hanterad (tyvärr) då jag inte har haft tiden, men han funkar med det jag begär av honom utan att han protesterar, t ex stå uppbunden lugnt och stilla, lyfta på hovarna utan trams, tränsa, gå med en liten vända, då än så länge med sällskap... :D

Han är såklart spänd och beredd på allt, men han håller sig på mattan ändå...

Jag tar det väldigt lugnt, jag vet, men det passar honom och mig! :rofl:

Lycka till med din unghäst!

Hstkillar.jpg
 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Min 2-åring har hittills varit väldigt lätt att hantera.. hon är med på det mesta och är väldigt positiv till nya saker, hon har en bra självkänsla och tycker att det är roligt att vara med när det händer saker.. Hon har en hel massa energi och vill gärna bli aktiverad

 
Sv: Hur är era två-åringar att hantera?

Cahs: Ja, jag försöker göra en hel del övningar som att flytta för tryck, spinga snällt bredvid, följa john med mera. Och han gör allt exemplariskt men med sin "hingstmuskel" på högspänn. Hade precis lite transportträning och då går det som bäst eftersom att han verkligen får något att fokusera på. Har även försökt att få han att sänka huvudet genom att dra handen från manken och framåt och sedan berömt när han besvarat - dock utan större framgång.

Står det någon häst inne i stallet så är han relativt lugn. Man får tänka på att man inte gör för yviga rörelser för då spänner han sig. Är man själv så går det normalt sätt bra så länge man håller det till korta stunder. Jag har även kommit på att han blir mer nervös om han står uppbunden i två snören än i ett. Så där har jag helt enkelt gett med mig lite så att vi kan fokusera på att lära oss nödvändigare ting. Om han står själv i stallet och om jag t.ex. ska hämta något i sadelkammaren så blir han nervös.

Målet är såklart att han blir allmänt harmonisk men i början så vill jag åtminstonde att han klarar av att stå i stallgången utan att spänna upp sig samt att man kan träna på gårdsplanen utan hingstmuskeln på full spänn.

Det låter som du har en väldigt bra "grund" som du tränar på och som kommer bli stadigare med tiden träning. Sen kanske han är lite sprallig i typen och kommer alltid vara mycket uppmärksam och reagera på minsta lilla men det kommer troligen också lägga sig ju mer han känner sig säker i situationen.
 

Liknande trådar

Träning Ja, det är nästan som man tror att hon har något allvarligt fel i huvudet ibland... För att göra en lång historia kort: Jag har...
Svar
6
· Visningar
1 064
Senast: Annna_91
·

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

Tillbaka
Upp