Hundvalp ÄTER sten..

[Speedster]

Vi har en Rottweiler valp på 14 veckor som äter sten..Hon har gjort det sedan hon kom hit. Vi har varit åt henne så ofta vi kan och sagt "nej!" när hon har tagit upp en sten i munnen. Nu har vi också börjat med "spott ut!" med bra resultat! Hon spottar ut stenen..
men det är ju svårt att säga åt henne när man inte är i närheten, då hon kan pilla i sig lite stenar.
Har ni något bra tips på detta problem hur man kan få henne att sluta? För hon sväljer stenarna..
Är det bara att fortsätta att traggla och hoppas på att det försvinner när hon blir vuxen?

 

[Stoppard]

Hon kan ha en halsinfektion.

 

[Dorro]

Har haft samma problem... Valpen har plockat i sig små till sockerbitsstora stenar när vi inte passat henne. Dessutom SAND! Skopat upp hela munnen full, blir kul effekt i bajset sedan...
Vi har haft henne kopplad på ställen där hon hittat sten, nu vid 16 veckor har det tydligen gått över, puh! Inte alls så fixerad som förut, så avvakta du lite och ta på kopplet, troligen glömmer den bort det så småningom.
Ett utmärkt tillfälle att träna koppel samt kontakt med en godbit som drar uppmärksamheten mot dig som förare istället för mot gruset! Lycka till!

 

[Kilauea]

Valpar brukar ha en tendens att äta mycket. Och då även sten (även om det faktiskt förekommer på en del vuxna hundar också......).
Kan bara ge samma råd som "Dorro", kämpa på, beröm när hon låter bli stenen.

 

[mimmipigg]

Min nu "gamla" jycke käkade sten när han var valp. Både singelstora stenar och smågrus slank ner och det var faktiskt omöjligt att passa honom hela tiden. När vi haft honom i tre veckor slog det stopp i tarmen och det blev akutresa till djursjukhuset. Han röntgades och jag som inte har någon som helst bildning i att läsa kunde utan svårighet räkna till 17 stenar. Detta trots att vi tyckte att vi vaktat noga.
Det blev två operationer och tre veckor på djursjukhuset.
När han var 3½ månad hade vi lagt ner totalt 18 000:- på denna hund, inköp, vet-kostnader (vi hade försäkrat), dietmat m.m.
När han kom hem sydde jag en sorts luftig munkorg av gardintyg (det som ser ut som myggnät) med ett brett resårband runt nosen upp mot ögonen, den knöt vi med bomullsband i ett kors under hakan på hunden och upp i nacken.
Denna fick han ha hela den sensommaren och hösten tills snön kom.
När våren kom och stenarna tinade fram kom jag på honom med en sten i munnen. Den enda gången gav jag mig handgripligen på jycken och plockade ur stenen samtidigt som jag skrek och fyade honom. Detta på en hund som normalt tycker det är olustigt med ett NEJ i vanlig samtalston. Efter det har han aldrig tagit en sten i munnen, när någon kastat en sten och han trott att det är något han ska apportera har han blivit fruktansvärt generad och gått därifrån med svansen mellan benen.
Mitt förslag är att du fixar en munkorg liknande den jag sydde så att hunden får gå mer fritt och du slipper vakta.
Detta givetvis förutsatt att ni kollat så att det inte är något i halsen som irriterar. Tydligen är det så att en del valpar blir lite maniska på just sten och det är svårt att stoppa dem.

 

[whipsy]

Hmm, detta låter väldigt likt en viss liten whippetpojke...
Han åt sten dagligen som valp, jag pillade ut de ur munnen och berömde/fyade och sen kom det plötsligt en dag då han inte åt sten längre. Men visst, han älskar att plocka upp diverse snusk från gatorna...

 

[BlondisStajna]

Äter eller tuggar??? Våra hundar har oxå tuggat sten när dom har haft tandlossning, dom tuggade på stenarna för att det kliade i tandköttet. Men dom spottade alltid ut stenen efter ett tag.