Hundmöten

[Happimess]

Hundmöten, detta generellt ångestladdade fenomen för många hundar (och ägare)... Jag skulle så gärna vilja ha en tråd där detta kan diskuteras lite mer generellt - där ni som kanske haft tidigare problem med era hundars kanske inte så välvilliga inställning till andra hundar kan berätta solskenshistorier om hur ni kom till rätta med det.

Givetvis grundar sig min önskan av detta sig i att jag har ett gediget arbete framför mig med min tonåring... hon var skadad mellan 3-6 månaders ålder vilket gjorde att hon inte kunde socialiseras med andra hundar alls, vilket såklart har gett effekt. Hon är grymt reaktiv vid hundmöten, har ett säkerhetsavstånd på 20 meter och alla som kommer innanför skäller hon ut efter noter och kan göra utfall mot. Vi jobbar mycket med skvaller, med distraktion, med att hålla säkerhetsavstånd och låta henne ta det i sin takt, men det är ju svårt eftersom vi bor i väldigt hundtäta kvarter och ibland kan man inte undvika att mötas på en gångväg. Hundar mindre än hon själv kan hon ha lättare för och göra lekinviter med ibland, men stora hundar är hon livrädd för. Allt som oftast tänker jag att "det kommer lösa sig med tid, tålamod och gediget arbete" men ibland tappar jag helt hoppet om att vi någonsin kommer kunna ta en avslappnad promenad.

Som sagt, generella metoder som ni är förespråkare för när det kommer till hundmöten- och socialisering, egna erfarenheter och även konkreta tips är väldigt välkommet.

 

[Sofie.S]

Har en stor unghund som är glad i alla hundar och jag har haft svårt att hålla honom kontrollerad. Med tanke på att han bara väger 10 kg mindre än mig har jag behövt hitta någon form av strategi
Jag försökte länge jobba med kontakten men märkte att det var inte var rätt metod.
Numera går vi av den gemensamma vägen som mötet sker på och så sätter jag honom, han har ögonkontakt med mig genom hela mötet när den andra hunden går förbi. Han belönas och får långt koppel efter mötet och får då chansen att nosa på hunden doft där den gått.

 

[Bonica]

Haft många hundar genom åren och tycker det är medfött hur stor integritet dom har, jag försöker tänka mig in i hundarnas situation och det är inte alls naturligt att mötas kopplade på trånga gångvägar, lösa hundar/ hundar som går fritt utomlands går aldrig så nära varandra.
Jag brukar lära mina hundar med högre integritet att möta hundar genom klicker och godis och kan jag så går jag alltid undan eller i en båge osvsett hur lugnt det är. Jag har ett tydligt ord för kontakt dvs att hundarna ska fokusera på mig det hjälper i dom allra flesta situationer, naturligtvis tränas ordet in med godaste godis och lek.

 

[Red_Chili]

För mina hundar som haft det jobbigt med hundmöten så har det vänt när jag (i så många fall som möjligt) gått undan och kastat godis på marken istället för att ge det från handen. Just att hamna i "leta runt på marken-läge" verkar lugna dem och på ett helt annat sätt få dem att faktiskt släppa tanken på den mötande hunden.

Nu är mina för det mesta trygga och avslappnade vid hundmöten, men jag vet att det finns vissa hundar de reagerar på. Det finns en hund här i området som min äldsta verkligen avskyr av okänd anledning och vissa typer av hundar gör henne alltid väldigt obekväm. Då blir det godis på marken och vi får ett lugnt hundmöte ändå.

 

[Wingates]

Nu har jag eg inte problem med hundmöten, men det händer att Ammo svarar upp på andra.

Jag har löst det med att ge honom en boll i truten, som han får bära. Det ger honom en uppgift och om han vill mucka brukar jag kampa lite med honom så fokuserar han (och tar ut sin aggression) på den .
Har man en hund med mkt kamplust alt gillar att bära saker kan jag rekommendera detta.

 

[Stjärnklar]

Vad gäller hundmöten, så är min erfarenhet att man måste jobba mer på sig själv än på hunden - då hundar är experter på att läsa av våra känslor och vårt kroppsspråk.

Eftersom du själv beskriver hundmöten som ångestfyllda, då känner din hund av detta. Det är ingen kul insikt, men när man inser detta så kan man också ändra sitt eget beteende.

Testa att gå en promenad (med koppel i hand) utan hunden och fundera på hur du beter dig i samband med hundmöten. Jämför detta med hur du mår/beter dig när du har hunden med dig. Om man inte får ordning på sina egna känslor inför promenaden/hundmöten så spelar det ingen roll vilka metoder man väljer att använda sig av (det går inte att dölja sin stress inför hundar).

Om man börjar från denna ända och satsar på sitt inre lugn och att promenaden ska vara harmonisk från det att du lämnar bostaden tills dess att du kommer hem igen, så kommer det att avspegla sig på hunden. Och det är inte helt lätt att tänka bort alla irriterande hundägare som ska skicka fram sin hund i din hunds space.

Jag har lite andra tips, men detta tycker jag är den viktigaste aspekten med att få ordning på hundmöten.

 

[_Taggis_]

Jag tycker att Fredrik Sten har en bra metod som går ut på att ge hunden en uppgift (sitt) samt att den ska stanna i sin uppgift oavsett provokation. Alltså att hunden under inga omständigheter får ställa sig upp förrän det är varsågod. Då blir fokuset på uppgiften istället på hundmötet. Så klart lättare sagt än gjort, men jag tycker det känns logiskt. Jag har provat det på en släktings gråhund som varken kan gå fint i koppel eller mötas i hundmöten utan att föra ett jäkla liv. Det hör såklart ihop, det är svårt att få till ett sjyst möte med hunden släpandes längst fram i kopplet vilket bara blir för hunden en signal om att Detta måste jag ta hand om precis som hela promenaden eftersom den som håller i snöret bara följer med som ett bihang.

Med den hunden gjorde jag som så att jag inomhus i lugn och ro lärde den sitt, rycka lite och provocera i kopplet och att den ändå skulle sitta o fokusera på mig. Godis som belöning och avslut. Funkade bra. Gick sedan ut (där hunden inte fick gå runt och dra i snöret heller utan gå vid sidan helt enkelt). Jag gjorde samma metod med sitt och provocera lite i kopplet ute när det var lugnt och inga hundmöten eller annat. Godis som belöning av avslut.. Gick sedan vidare till att göra sitt-övningen vid möte av bara människor utan hund. Min tanke var att denna övning kunde göras lite oberoende av vad som hände, för att befästa den hos hunden. När vi sedan fick vårt första hundmöte gjorde jag samma sak, sitt, förstärkte med fokus på mig och godis, vilket gick jättebra … fram till att mötande hund började leva jävulen och då var det såklart omöjligt att få min hund att hålla sig lugn. Men är ändå nöjd att vi avslutade fint.
Nästa hundmöte hade jag möjlighet att gå åt sidan och där var det klockrent, då den mötande hunden inte levde jävulen.

 

[lilstar]

Jag tycker att Fredrik Sten har en bra metod som går ut på att ge hunden en uppgift (sitt) samt att den ska stanna i sin uppgift oavsett provokation. Alltså att hunden under inga omständigheter får ställa sig upp förrän det är varsågod. Då blir fokuset på uppgiften istället på hundmötet. Så klart lättare sagt än gjort, men jag tycker det känns logiskt. Jag har provat det på en släktings gråhund som varken kan gå fint i koppel eller mötas i hundmöten utan att föra ett jäkla liv. Det hör såklart ihop, det är svårt att få till ett sjyst möte med hunden släpandes längst fram i kopplet vilket bara blir för hunden en signal om att Detta måste jag ta hand om precis som hela promenaden eftersom den som håller i snöret bara följer med som ett bihang.

Med den hunden gjorde jag som så att jag inomhus i lugn och ro lärde den sitt, rycka lite och provocera i kopplet och att den ändå skulle sitta o fokusera på mig. Godis som belöning och avslut. Funkade bra. Gick sedan ut (där hunden inte fick gå runt och dra i snöret heller utan gå vid sidan helt enkelt). Jag gjorde samma metod med sitt och provocera lite i kopplet ute när det var lugnt och inga hundmöten eller annat. Godis som belöning av avslut.. Gick sedan vidare till att göra sitt-övningen vid möte av bara människor utan hund. Min tanke var att denna övning kunde göras lite oberoende av vad som hände, för att befästa den hos hunden. När vi sedan fick vårt första hundmöte gjorde jag samma sak, sitt, förstärkte med fokus på mig och godis, vilket gick jättebra … fram till att mötande hund började leva jävulen och då var det såklart omöjligt att få min hund att hålla sig lugn. Men är ändå nöjd att vi avslutade fint.
Nästa hundmöte hade jag möjlighet att gå åt sidan och där var det klockrent, då den mötande hunden inte levde jävulen.

Din utveckling av metoden tycker jag låter smart, att träna sitt som ett naturligt inslag i promenaden istället för att enbart koppla till hundmöten. Jag vill dock lägga in en brasklapp att man riskerar att provocera andra hundar. Min hund blir jättestörd av att hunden vi möter plötsligt ska sitta still och glo på oss istället för att bara passera bort. Nu brukar min hund inte kasta sig aggressivt efter andra hundar men han drar alltid som tusan mot den sittande hunden, precis det beteendet jag försöker träna bort i möten. Det ligger såklart på mig att träna min hund men konsekvensen kan ju bli att den som tränar sitt försvårar för sig själv också. Kanske kan man byta ut sittandet mot någon annan uppgift som kan göras medan man passerar?

 

[_Taggis_]

Din utveckling av metoden tycker jag låter smart, att träna sitt som ett naturligt inslag i promenaden istället för att enbart koppla till hundmöten. Jag vill dock lägga in en brasklapp att man riskerar att provocera andra hundar. Min hund blir jättestörd av att hunden vi möter plötsligt ska sitta still och glo på oss istället för att bara passera bort. Nu brukar min hund inte kasta sig aggressivt efter andra hundar men han drar alltid som tusan mot den sittande hunden, precis det beteendet jag försöker träna bort i möten. Det ligger såklart på mig att träna min hund men konsekvensen kan ju bli att den som tränar sitt försvårar för sig själv också. Kanske kan man byta ut sittandet mot någon annan uppgift som kan göras medan man passerar?

Jag tror att aktiviteten i sig är ganska oviktig, huvudsaken är att det är en lätt uppgift för hunden att lyckas med. Jag tror sitt-grejjen är en fördel på så vis att den är lätt att få stabil. Men jag har själv haft en hund som var lättare att ha stående (typ utställningsstå, det var den stabilaste position den hunden hade). Men överlag tror jag att kontakt med sin förare är A och O, sen hur en får den kontakten viktigare än att fokusera på mötande hund är utmaningen i sig. Speciellt om en har en hund som inte är så intresserad av sin förare, lek eller såna grejer, tex gråhundarna vi haft i släkt och familj...

Min nuvarande hund bryr sig inte jättemkt om andra hundar, hon kan tycka stora hundar är läbbiga men med rätt avstånd är det inga problem med nånting. Jag gillar helt klart det där med att gå en båge runt, men det är sällan jag behöver det i normala situationer. Ofta räcker det mest att be henne gå vid sidan eller snett bakom mig. Dock har jag märkt nu innan hon gick in i löp att det blivit lite laddat med vissa hundmöten, så då har vi backat bandet och tagit mer avstånd.

 

[Tajger]

Det gick bra med första hunden, okey med två, med tre nu är det svårt att hålla allas uppmärksamhet. Om jag kan så går jag undan från vägen och gör en liten lov i skogen, men det är ju inte alltid det går. Det blir inte bättre av att jag har en redan skällig ras, nu när de är tre triggar de varandra, och trots intentioner om att vara lugn och mötas med t ex godis och uppmärksamhet, hamnar jag i korta koppel och skällande hundar emellanåt. Så tråkigt

 

[russinbulle]

Det gick bra med första hunden, okey med två, med tre nu är det svårt att hålla allas uppmärksamhet. Om jag kan så går jag undan från vägen och gör en liten lov i skogen, men det är ju inte alltid det går. Det blir inte bättre av att jag har en redan skällig ras, nu när de är tre triggar de varandra, och trots intentioner om att vara lugn och mötas med t ex godis och uppmärksamhet, hamnar jag i korta koppel och skällande hundar emellanåt. Så tråkigt

Uj jag känner igen. Med en heeler inga problem, med två där hanen är föremålsgalen inga problem - med 3 liiite mer gapande beroende på vad vi möter.
I skogen sällan problem - en är alltid kopplad (gammeltanten) och hanen skvallrar med ett skall eller två och kommer till mig (han vill inte ha närkontakt med främmande hundar innan han vet hur dom är), ungtiken kan stå och glo lite då hon är mer "hundsocial" och busig, men båda kommer in till mig.
I koppel......nja inte alltid lika tyst och lugnt börjar en tar gärna dom andra efter. Hanen ogillar stora svarta hundar och skäller gärna - och ungtiken hänger på. Gammeltanten avskyr småtikar och små kastrater och då hänger ungtiken på........ och så ett gäng olika shitbulls i området triggar hanen och gammeltanten pga dåliga erfarenheter och börjar båda vuxna måste ju ungtiken hänga på 3 hundar är egentligen en för mycket
Men oftast är det bara ta lite avstånd så är allt lugnt eller ställa mig still och få dom fokusera på mig med en gobit eller nåt. Men visst finns det tillfällen då jag säkerligen blir sedd som den där "crazy dogladyn" med sina knäppa hundar, men orka bry sig - mina är inte dom enda verbala jyckarna i området

 

[Ferrari]

Har inte helt kommit till rätta med min jycke sen hon för 1,5 år sen blev biten. Hon har alltid varit osäker och därför lättare till skall när det är två hundar eller fler, tror hon känner sig mer i underläge.

Mycket skvallerträning och att jobba inom en zon hon känner sig säker på. Hinner jag inte i tid hjälper det faktiskt nu att jag vänder hennes huvud mot mig (med handen) och sen kör bebisröst och bete mig lite tramsigt. Jag måste bara bryta ögonkontakten. Så numer kan jag bryta efter ett skall, vilket inte varit möjligt alls innan. Inte det lättaste att skvallerträna en hund med noll föremåls intresse och hon är kräsen ovanpå det. Hjälper ingenting så sätter jag mig på huk och så sätter hon framtassarna i mitt knä och så gosar vi tills hunden är utanför hennes zon.

 

[Kenya]

Hundar brukar ha väldigt bra koll på vart andra är på väg. Så jag brukar tänka mig linjen den mötande hunden ska gå på. Och så ser jag till att vår riktning inte korsar den mötande hundens. Så kan min hund se att var vi kommer gå och var den mötande hunden kommer att gå och konstatera att vi inte kommer att mötas så problemet finns inte ens.

Det innebär att om vi får möte på gångbanan går jag i en båge ut i terrängen. En aning omständigt, och jag hade tänkt "träna bort det" men har landat i att det faktiskt är görbart nästan jämt så vi gör så nu. Även om jag kunde tränat min hund att gå fot i tighta hundmöten, och säkert kommer göra det snart, så kommer det nog alltid vara schysstast mot henne att gå i en båge.

Många hundar går bananas om mötande hund stannar. Kan funka om mötande hund går av gångbanan innan den sätter sig. Alla gör som de vill men kan vara värt att tänka på. Går man inte av gångbanan kan man ju se till att ens egen hund inte har bröstet riktat rakt mot mötet. Vissa hundar som är bra på att lugna andra hundar vill lägga sig ner vid hundmöten. Jag tror det ser bättre ut på hundiska än vad sitt gör.

Nosa godis i marken som @Red_Chili föreslår fungerar jättebra tycker jag. Det får in hunden i ett lugnare läge och sänder också lugna signaler till mötande hundar. Min förra hund tränade jag till att nosa på marken i kanten av gångbanan när jag sa "marken".

Men en viktig sak som jag inte sett i tråden innan är att inte låta ens hund hälsa på främmande hundar.
Jag vill att min hund ska veta att vid min sida, och i koppel oavsett position, så kan inget jobbigt hända. Ingen får gå fram och hälsa på henne. Framförallt inte andra hundar. Inte heller när vi går koppelpromenad med hundar vi känner. Aldrig. Ska det hälsa på människor eller hundar så ska hon sitta vid min sida och så frågar jag "vill du hälsa?" och sen säger jag varegod. Så är det upp till henne om hon vill lämna min sida för att hälsa eller om hon vill stanna kvar. Stannar hon kvar så kommer jag att skydda henne från alla eventuella hälsningsförsök.

 

[linnsan]

Motbetingning och skvaller är nog det mest effektiva jag gjort vad gäller hundmöten.
Hanen var ju helt rabiat som yngre. När han trodde att han såg en annan hund (prick) hundra meter bort så skällde han som en tok och gick inte att få kontakt med. Efter tips (tyvärr) så testade jag att säga till honom ordentligt vilket resulterade I att han blev ännu värre.

Sen började jag trycka I honom godis efter mötet (innan och under gick inte, han tog det inte) och tillslut kunde han ta godis närmare och närmare mötet och sen även under mötet. En period så behövde jag inte ens ha med mig godis ut och han reagerade inte ens på hundar som skällde på honom. Men så blev han påflugen igen. Och man fick börja om med mycket av träningen. Sen har det hänt incidenter lite då och då under hela hans liv som gjort att han tyvärr aldrig blivit helt trygg igen som han var ett tag. Även om det är MYCKET bättre. Har jag godis med mig så brukar jag slänga ut det på backen, då är han lugn. Nu är han snart 13 så både hörsel och syn blir sämre och jag tror inte han kommer vara helt trygg igen.

Schäfern hade en kort period när hon var valp 4-7 månader där hon pga obehagliga hundar började skälla på andra hundar. En sur tik som överdrev sina tillsägelser och en jack russel som satte sig I hennes halsskinn när hon försökte leka med den som jag fick dra loss från henne Tyckte väl att ägaren kunde nämna att hans hund inte var okej med valpar...

Efter det så blev det lek eller godisregn när vi såg andra hundar och det blev snabbt mycket bättre. Idag skvallrar hon oftast på dom

 

[russinbulle]

Motbetingning och skvaller är nog det mest effektiva jag gjort vad gäller hundmöten.
Hanen var ju helt rabiat som yngre. När han trodde att han såg en annan hund (prick) hundra meter bort så skällde han som en tok och gick inte att få kontakt med. Efter tips (tyvärr) så testade jag att säga till honom ordentligt vilket resulterade I att han blev ännu värre.

Det stadiet har jag hamnat i lite med ungtiken - och det är så lätt när man är trött att att säga till på skarpen/dra in hunden lite burdust och ryta i........fungerar sällan eller aldrig. Helst inte när jag har två hundar till där minst en går igång med skall samtidigt Ungtiken är dessutom mer nyfiken och frustrerad över kopplet.

Nu har jag satt fast klickern på jackan och slår mig själv i skallen och undrar varför jag glömt bort den. ungtiken är inklickad och godismotiverad......så det är ju bra om jag använder mig av det oxå

Det finns dock tillfällen när läget är lite mer okontaktbart än just hundmöten och det är alla dessa katteländen som kutar omkring här gammeltiken avskyr katter, hanen tycker dom är lite läskiga och vill skrämma bort dom - och ungtiken skriker av.....ja något av det hon lärt sig av dom andra - att katter är både läskiga, fula och gräsligt spännande funderar på at bärja ta med gåstaven ut som förlängd arm. Lättrare bleckera framför 3 hundar då är att försöka hala in dom (vilket gör dom mer taggade). Tänk att kattjäklar är mer spännande när hundarna går kopplade än när dom är lösa, för då minsann är de ingen som jagar dom (eller ja, inte dom två som får vara lösa. Gammeltiken är alltid kopplad.....hon nyper katter annars....och annat)

 

[Ferrari]

Det stadiet har jag hamnat i lite med ungtiken - och det är så lätt när man är trött att att säga till på skarpen/dra in hunden lite burdust och ryta i........fungerar sällan eller aldrig. Helst inte när jag har två hundar till där minst en går igång med skall samtidigt Ungtiken är dessutom mer nyfiken och frustrerad över kopplet.

Nu har jag satt fast klickern på jackan och slår mig själv i skallen och undrar varför jag glömt bort den. ungtiken är inklickad och godismotiverad......så det är ju bra om jag använder mig av det oxå

Det finns dock tillfällen när läget är lite mer okontaktbart än just hundmöten och det är alla dessa katteländen som kutar omkring här gammeltiken avskyr katter, hanen tycker dom är lite läskiga och vill skrämma bort dom - och ungtiken skriker av.....ja något av det hon lärt sig av dom andra - att katter är både läskiga, fula och gräsligt spännande funderar på at bärja ta med gåstaven ut som förlängd arm. Lättrare bleckera framför 3 hundar då är att försöka hala in dom (vilket gör dom mer taggade). Tänk att kattjäklar är mer spännande när hundarna går kopplade än när dom är lösa, för då minsann är de ingen som jagar dom (eller ja, inte dom två som får vara lösa. Gammeltiken är alltid kopplad.....hon nyper katter annars....och annat)

Ja dessa katter... Och dom kommer ju upp utan ägare med så man lägger inte märke till dem lika fort heller .

 

[lilstar]

Ja dessa katter... Och dom kommer ju upp utan ägare med så man lägger inte märke till dem lika fort heller .

Katter är väl okej men stadshararna! Jag blir tokig på dessa mängder av feta harar som inte är tillräckligt rädda för att skutta iväg innan hunden upptäcker. Antalet gånger jag har stått och gormat åt en förbannad hare att flytta på sig så man kan gå vidare...

 

[Ferrari]

Katter är väl okej men stadshararna! Jag blir tokig på dessa mängder av feta harar som inte är tillräckligt rädda för att skutta iväg innan hunden upptäcker. Antalet gånger jag har stått och gormat åt en förbannad hare att flytta på sig så man kan gå vidare...

Jag har en kanin hemma som avskräckt min hund från att någonsin förfölja harar så jag har turen att hon totalignorerar harar även om dom sitter precis bredvid.

 

[Sleepan]

Jag har en kanin hemma som avskräckt min hund från att någonsin förfölja harar så jag har turen att hon totalignorerar harar även om dom sitter precis bredvid.

Kan man få låna den dära kaninen...?

 

[Ferrari]

Kan man få låna den dära kaninen...?

Haha, så länge jag slipper betala eventuella skador på hunden så . Hon kan vara riktigt taskig mot hunden ibland.