Hund som tar katter (och andra hundar)

[Lingon]

Det är ju massor med hundar som skulle döda allt småvilt de kunde om de bara fick chansen ?

Och den triggas ju av hunden den bor med, det är ju inget märkligt när de redan rykt ihop innan.

Jag vill inte heller ha den typen av hund eftersom jag vill ha bruksras men I min egen ras kan jag inte påstå att något av beteendena är superovanliga

Det är skillnad på att döda småvilt och att döda en flockmedlem den har kommit överens med innan. det är alltså skillnad på familjens egna katter som hunden känner och främmande katter man möter ute. Det kan många vittna om. En hund som jagar och dödar småvilt ute är inte konstigt. En hund som dödar en flockmedlem den tidigare kommit överens med är en helt annan sak. Då har den gått över gränsen tycker jag. Eftersom så få personer har kunskapen att hantera en hund av den typen med den typen av problem säger jag avliva. TS har en annan hund som problemhunden inte kommer överens med alls och redan har skadat och den hunden måste ju få ha ett bra liv utan risk för att utsättas för en attack igen. Frågan är om TS vill ha på sitt samvete om den omplaceras och gör samma mot någon annan? Jag hade inte velat ha det.

 

[Rugge]

Det är ju massor med hundar som skulle döda allt småvilt de kunde om de bara fick chansen ?

Och den triggas ju av hunden den bor med, det är ju inget märkligt när de redan rykt ihop innan.

Jag vill inte heller ha den typen av hund eftersom jag vill ha bruksras men I min egen ras kan jag inte påstå att något av beteendena är superovanliga

Ingen av dessa beteenden är något onaturligt, men frågan är hur lite det ska till innan det smäller? Har själv retrievers, och nog har de fått tag i ett och annat vilt, men de har inte gått in för att döda, utan snarare blivit förvånad av att de råkat få fatt i det och släppt igen. harpalt som kommit in på tomten, fågelunge som ramlat ut boet mm.

Håll hunden kopplad och borta från katter, ta hjälp av kunnig person.

Den behöver inte heller bo ihop med andra hundar, utan trivs kanske bättre som ensamhund.

 

[Rugge]

Håller med @Lingon
Att en hund har ihjäl en flockmedlem, oprovocerat eller inte är väldigt skrämmande.
och inte heller hade jag vågat omplacera och veta att samma sak kan hända igen, och när det händer i nya hemmet, omplaceras den då igen och blir en vandringspokal med x antal bodycounts?

 

[animalasia]

Att det är en hund som har mycket jaktlust och inte gillar en jämnårig tik gör den knappast till något form av monster? Den kan ju vara hur trevlig som helst i övrigt - den tycks ju funka med hanvalpen tex.

Men det är väl inte jaktlust som gör att hunden dödar katter? Att den förföljer ja men inte själva dödandet. Jag tänker att det är olika saker.

 

[Lingon]

Men det är väl inte jaktlust som gör att hunden dödar katter? Att den förföljer ja men inte själva dödandet. Jag tänker att det är olika saker.

Ja, och är det verkligen jaktlust om katten ifråga är en sedan tidigare (av hunden) accepterad flockmedlem?

 

[AraSlei]

Ingen av dessa beteenden är något onaturligt, men frågan är hur lite det ska till innan det smäller? Har själv retrievers, och nog har de fått tag i ett och annat vilt, men de har inte gått in för att döda, utan snarare blivit förvånad av att de råkat få fatt i det och släppt igen. harpalt som kommit in på tomten, fågelunge som ramlat ut boet mm.

Håll hunden kopplad och borta från katter, ta hjälp av kunnig person.

Den behöver inte heller bo ihop med andra hundar, utan trivs kanske bättre som ensamhund.

Retrievers är ju dock avlade i i typ hundra generationer på att aldrig avliva vilt själva, så det är ju inte så konstigt.

Ingen av mina retrievers skulle ta småvilt, men mina wachtelhundar gör det absolut om de får chansen.

Skarp?
Att den dödar katter har inget med skärpa att göra och när måttet är rågat mellan två hundar så krävs det inte så mycket för att det ska smälla igen.

Håller med dig i stort, men inte i detta det är många hundar som inte tar katter, som ju är ett rovvilt. Inom jakthundarna pratar man rovdjursskärpa, alltså en skärpa som gör att vissa hundar jagar rovdjur (räv, katt, björn, lo, varg osv), och att andra inte gör det.

Hos wachtelhundar finns (fanns?) tom ett särskilt skärpeprov på vildkatt i Tyskland, där hundarna skulle döda katten själva.

 

[AraSlei]

Men det är väl inte jaktlust som gör att hunden dödar katter? Att den förföljer ja men inte själva dödandet. Jag tänker att det är olika saker.

Vad tänker du att det är, om inte en del av ett jaktbeteende?
Jaktlusten är ju i grund och botten en förmåga att skaffa föda, som sedan förädlats genom avel.

 

[Lingon]

Vad tänker du att det är, om inte en del av ett jaktbeteende?
Jaktlusten är ju i grund och botten en förmåga att skaffa föda, som visserligen förädlats genom avel.

Nu var det inte mig du frågade. Men är det verkligen ett jaktbeteende att döda en sedan tidigare accepterad flockmedlem (som råkar vara katt)? Det är absolut ett jaktbeteende att döda en främmande katt hunden möter utomhus. Men en flockmedlem? Jag skulle inte kalla det jaktinstinkt.

 

[Jeps]

För att svara på ursprungsfrågan. Kastration kommer antagligen inte hjälpa. Man har sett att aggressiva tikar kan bli värre efter kastrering.

 

[Ainon]

Om ni inte hittar en unik ny ägare utan andra djur/barn och mycket hundvan så har ni väll två alternativ
Avliva eller omplacera era övriga egna djur och behålla hunden själv.

Kan vara värt att kastrera, kan kanske eventuellt hjälpa lite men troligen inte, men skulle inte välja att pröva ha den hunden runt andra djur/hundar/barn ändå utan rejäl munkorg på alltid eftersom det verkar som kininet kan se det komma.

Vi har två hundar, en OEB och en OEB/Bully.
Tikar, uppvuxna tillsammans, nu 1,5 och 1,3 år. De skulle ha kastreras efter första löp men då hade den ena en kortisonbehandling som satte stopp för op. Fick ny op-tid 3,5 månad senare men då gick den ena in i löp två dagarna innan.. summan av detta är alltså att vi inte kunde kastrera innan könsmognad och ta bort en riskfaktor för bråk mellan dem.

Den ena tiken, korsningen A, har ett intensivt beteende medans den andra, H, är mer soffpotatis. A har i ett spänt läge bitit ihjäl en av våra katter. Och efter lite smågruff mellan hundarna har hon nu blivit extremt känslig för triggers från H och attackerar för att döda. Det kan vara allt från häftiga rörelser, att hon kommer för nära, etc. H visar att hon inte vill bråka ”viker ner sig”, men så fort hon vänder bort blicken attackerar A.
Sista gångerna hemma (de lyckades smita in till varandra) så slogs de så det inte gick att gå emellan och bryta. Vi fick vara tre som hjälptes åt, men A vägrade släppa taget. H blev ordentligt skadad.

A flyttade då hem till en vän till familjen. Där fungerade hon utmärkt med deras hanvalp, men har nu börjat titta på katterna och har nu tagit ihjäl en. Så där kan hon inte bo, de har flera katter.

Så nu står jag med funderingar på hur mycket en kastration hade hjälpt i detta läge. Hade det kunnat göra henne mindre våldsbenägen?
Att omplacera till ett nytt okänt hem känns inte aktuellt. Eller är det bästa för alla att avliva?

 

[animalasia]

Ja, och är det verkligen jaktlust om katten ifråga är en sedan tidigare (av hunden) accepterad flockmedlem?

Det där med jaktlust knepigt. Jag har tre wachtelhundar och en katt. Alla respekterar varandra. Men ibland när vi är i trädgården så kan inte den yngsta hålla sig utan jagar iväg katten över staketet men det är inte för att ’ta’ katten utan för att det är så himla kul att jaga iväg den.

 

[AraSlei]

Nu var det inte mig du frågade. Men är det verkligen ett jaktbeteende att döda en sedan tidigare accepterad flockmedlem (som råkar vara katt)? Det är absolut ett jaktbeteende att döda en främmande katt hunden möter utomhus. Men en flockmedlem? Jag skulle inte kalla det jaktinstinkt.

Vad är det för annat beteende tänker du, om det inte är en del av ett jaktbeteende? Även om det är ett icke önskvärt sådant

Jag är inte säker på att hunden ser katten som en flockmedlem.
Vi har t ex en laika som funkar med katten inomhus pga nagel i ögat, men jag skulle aldrig lita på att han inte tar katten om de mot förmodan skulle stöta på varandra utomhus.

 

[AraSlei]

För att svara på TS fråga hade jag omplacerat om jag känt hemmet väl, och vetat säkert att hunden inte kommer komma åt andra hundar eller djur. Om inte annat, hade jag nog avlivat den. För dens egen skull om inte annat.
Den mår ju heller inte bra av att gå runt på helspänn.

 

[AraSlei]

Det där med jaktlust knepigt. Jag har tre wachtelhundar och en katt. Alla respekterar varandra. Men ibland när vi är i trädgården så kan inte den yngsta hålla sig utan jagar iväg katten över staketet men det är inte för att ’ta’ katten utan för att det är så himla kul att jaga iväg den.

Det är ju långt ifrån alla wachtelhundar som tar katt, även om jag tror att de allra flesta skulle jaga dem när de springer.

Typ som med vildsvin det är många som inte klarar att lösa en konfrontation med en gris rent mentalt, men som utan problem jagar dem när de redan är på benen eller om de får loss dem hyfsat snabbt.

 

[animalasia]

Vad tänker du att det är, om inte en del av ett jaktbeteende?
Jaktlusten är ju i grund och botten en förmåga att skaffa föda, som sedan förädlats genom avel.

Jo det är en del av ett jaktbeteende men jag tänker att det är skillnad på förföljandet och själva avlivandet. Det finns ju en hel del tex stövare som kan jaga i timmar på gamla slag men som är helt ointresserade av det döda viltet när det väl ligger. Och tvärtom hundar som inte går att använda i praktisk jakt för de vill ha ihjäl allt vilt. Men självklart hör det ihop.

 

[AraSlei]

Jo det är en del av ett jaktbeteende men jag tänker att det är skillnad på förföljandet och själva avlivandet. Det finns ju en hel del tex stövare som kan jaga i timmar på gamla slag men som är helt ointresserade av det döda viltet när det väl ligger. Och tvärtom hundar som inte går att använda i praktisk jakt för de vill ha ihjäl allt vilt. Men självklart hör det ihop.

Ja, jag tänker som du, att det är en del av flera i jaktbeteendet.
För oss människor har det ju slagit över när hundarna väljer att avliva viltet själva, medan jag tänker att det för hunden som art egentligen är det allra mest naturliga.

 

[LaMagia]

Kastrering är ju ingen lobotomi och frågan är hur mycket jaktlust (att döda katter) styrs av könshormoner.
Jag hade valt att placera om en sådan hund till en ägare som är kunnig och inte har andra hundar eller katter (eller andra smådjur).

 

[Catsu]

För mig som inte är hundmänniska är det helt oacceptabelt att ha ett djur, i det här fallet en hund, som dödar andra husdjur.

Vänd på det. Hade du låtit en katt leva om den dödade små hundar? Helt teoretisk men tänk stor katt och mycket liten hund.

För mig är det skrämmande att flera i den här tråden tycker att det är väl bara att omplacera till någon som inte har andra djur.
Men andra djur finns överallt i samhället? Ska hunden aldrig få lämna huset då eller hur tänker ni?
Det finns inga garantier att hunden inte kommer lös vid något tillfälle och då dödar en katt eller annan hund.

 

[Roheryn]

Jag håller med! Mitt barn hade inte fått vara nära en sån hund! En hund som funkar med hundar och katter utan problem i perioder för att sen bli triggad och gå in i döda-läge. En sån hund hade jag inte velat vara i närheten av själv heller. Eftersom det är nåt helt annat än en hund som stark jaktinstinkt som i alla lägen jagar katter. Det känns mer sunt mentalt att t.ex. en hund av jaktras har så stark jaktinstinkt att den inte kan bo med katt. Än en hund som funkar med hund/katt utan problem tills en trigger kommer och den går in för att döda. Det är inte normal jaktinstinkt. Det är nåt helt annat!

Jag håller med dig, jag hade känt mig extremt osäker med en sådan hund som plötsligt kan triggas av någonting och är lite av "Dr Jekyll och Mr Hyde". Jag har levt med två hundar som jagade katter och säkert hade dödat om de fått tag på någon (men det såg vi ju till att de inte fick, såklart), men då rörde det ju sig om hundar som var sådana hela tiden, inte om något plötsligt triggat beteende.

 

[Tonto]

Att det är en hund som har mycket jaktlust och inte gillar en jämnårig tik gör den knappast till något form av monster? Den kan ju vara hur trevlig som helst i övrigt - den tycks ju funka med hanvalpen tex.

Ja men det säger ingenting egentligen dom flesta hundar är snälla med valpar. Till och med Tonto är det.