Isolfur
Trådstartare
Vänder mig till er för lite tips och råd 
Har en hund på fem år som är av den lite nervösa typen. Under "spökåldern" hade han en del rädslor men det har vuxit bort. Därefter har han varit ganska lugn och trygg, men för drygt ett år sedan var vi ute i skogen och han råkade springa på vildsvin. Blev inga skador, men han kom tillbaka springande till oss med svansen mellan benen, panikslagen.
Därefter har han varit väldigt bakskygg om man är ute och går i mörker. Kan bli rädd för plötsliga ljud och går och kollar bakom sig mycket. Inget stort problem, han håller sig någorlunda lugn och går alltid att få kontakt med. Problemet har visat sig i skogen också, tex täta granskogar där det är något mörkare blir han stissig och "på tårna". Går vi på vägen förbi skogen där han träffade på vildsvinen (går inte längre i den skogen, vildsvin som sagt), så är han superstressad. Men ännu en gång, kontrollerbar och går att få kontakt med! Brukar låta honom gå och kolla och ha sig så mycket han vill, men börjar han vända sig om eller stanna till så lockar jag och avleder med godis.
Vi var nyss ute i skogen och idag reagerade han på ett sätt jag aldrig varit med om, och jag vill ha lite tips på hur man ska lösa detta. Vi gick i en ny del av skogen och han började stressa, dra i kopplet osv. Blåste till i ett plastband och då började han tokskälla! Han riktade sig mot en tätare del av skogen längre bort, men det var nog ljudet av plastbandet som han reagerade på först. Svansen mellan benen, raggen rest, och stod och vrålade. Han lät riktigt otäck faktiskt, vi som brukar skoja om att han inte kan skälla Gick inte att få kontakt med honom, tog inte emot godis.... Tänkte att han får väl stå och avreagera sig tills han fattar att det inte är något otäckt, men tillslut tröttnade jag på att vänta ut honom och lyckades få honom att följa med vidare. Resten av promenaden var han på helspänn. Andra hunden som är med är, som alltid, lugn som en filbunke.
Som sagt, så här illa har det aldrig varit förut och jag blev lite ställd på hur jag ska hantera detta. Har inte sett det hela som något stort problem, vi går i skogen ca 4 ggr i veckan och det är kanske en av dom gångerna som han blir stressad och osäker. Han vanligtvis alltid fortfarande kontaktbar och släpper det hela ganska fort. Vill verkligen inte att det ska bli värre!
Om vi håller oss till delar av skogen vi känner till reagerar han ytterst sällan på något, utan det är mest om vi går på ställen där vi sällan är. Men känns ju enormt trist att begränsa sig till ett litet skogsparti.
Hur hade ni hanterat en hund som reagerar såhär? Försöka avleda (hur isf)? Bara gått vidare? Stått kvar och låtit honom avreagera sig? Har alltid haft trygga och lugna hundar, så blir lite fundersam på hur man hanterar en hund som är rädd för typ granskogar och letar efter osynliga monster
Har en hund på fem år som är av den lite nervösa typen. Under "spökåldern" hade han en del rädslor men det har vuxit bort. Därefter har han varit ganska lugn och trygg, men för drygt ett år sedan var vi ute i skogen och han råkade springa på vildsvin. Blev inga skador, men han kom tillbaka springande till oss med svansen mellan benen, panikslagen.
Därefter har han varit väldigt bakskygg om man är ute och går i mörker. Kan bli rädd för plötsliga ljud och går och kollar bakom sig mycket. Inget stort problem, han håller sig någorlunda lugn och går alltid att få kontakt med. Problemet har visat sig i skogen också, tex täta granskogar där det är något mörkare blir han stissig och "på tårna". Går vi på vägen förbi skogen där han träffade på vildsvinen (går inte längre i den skogen, vildsvin som sagt
), så är han superstressad. Men ännu en gång, kontrollerbar och går att få kontakt med! Brukar låta honom gå och kolla och ha sig så mycket han vill, men börjar han vända sig om eller stanna till så lockar jag och avleder med godis. Vi var nyss ute i skogen och idag reagerade han på ett sätt jag aldrig varit med om, och jag vill ha lite tips på hur man ska lösa detta. Vi gick i en ny del av skogen och han började stressa, dra i kopplet osv. Blåste till i ett plastband och då började han tokskälla! Han riktade sig mot en tätare del av skogen längre bort, men det var nog ljudet av plastbandet som han reagerade på först. Svansen mellan benen, raggen rest, och stod och vrålade. Han lät riktigt otäck faktiskt, vi som brukar skoja om att han inte kan skälla
Gick inte att få kontakt med honom, tog inte emot godis.... Tänkte att han får väl stå och avreagera sig tills han fattar att det inte är något otäckt, men tillslut tröttnade jag på att vänta ut honom och lyckades få honom att följa med vidare. Resten av promenaden var han på helspänn. Andra hunden som är med är, som alltid, lugn som en filbunke. Som sagt, så här illa har det aldrig varit förut och jag blev lite ställd på hur jag ska hantera detta. Har inte sett det hela som något stort problem, vi går i skogen ca 4 ggr i veckan och det är kanske en av dom gångerna som han blir stressad och osäker. Han vanligtvis alltid fortfarande kontaktbar och släpper det hela ganska fort. Vill verkligen inte att det ska bli värre!
Om vi håller oss till delar av skogen vi känner till reagerar han ytterst sällan på något, utan det är mest om vi går på ställen där vi sällan är. Men känns ju enormt trist att begränsa sig till ett litet skogsparti.
Hur hade ni hanterat en hund som reagerar såhär? Försöka avleda (hur isf)? Bara gått vidare? Stått kvar och låtit honom avreagera sig? Har alltid haft trygga och lugna hundar, så blir lite fundersam på hur man hanterar en hund som är rädd för typ granskogar och letar efter osynliga monster
