Hund med spondylos och L7S1

[Ponylove]

Om du inte kan ta beslutet själv, så ta honom till en specialist på neurologi (om han har nervpåverkan) som kan besluta om han måste få somna in eller om det är möjligt med operation (dåligt alt för en så pass gammal hund tycker jag) eller om det finns medicinska alternativ att prova.
Som han har det nu kan han inte få ha det, nersmärta är fruktansvärt att lida av.
Det är oavsett bara en veterinär som kan skriva ut medicin om det är det han behöver.

 

[Raderad medlem 120709]

Men alltså, jämför du på allvar en gammal och sjuk hund med gamla människor? Jag förstår att det här är jättejobbigt, och jag vågar säga att det inte är någon som skrivit sitt svar av illvilja, så det är väldigt otrevligt av dig att dra saker till sin spets på det där viset. Vad gener anbelangar så är det konstigt att ta upp alls. Bara för att en hunds släktingar har blivit si och så gamla så betyder det inte att det går att tjura på mot tidens tand för att den minsann också ska bli uråldrig.

Vi skriver liksom inte som vi gör av elakhet, utan för att vi har erfarenhet av att själva behöva ta det där svåra beslutet, och för att vi är måna om att djur ska slippa lidande. Tråkigt att du bara slår ifrån dig det för att du inte får det gensvar du vill. Du har fått svar av bland annat en veterinär (om jag inte tar helt fel på användare) i den här tråden, och jag skulle tippa att hens kollegor skulle hålla med om att det inte är vare sig rimligt eller snällt att försöka behandla en gammal hund in i absurdum. Den här tråden är bara tragisk, när man ser hur du går på.

 

[Oroligmatte1234]

Ja det beror ju på hur man ser på det. Han är mitt barn han med fast mef

Om du inte kan ta beslutet själv, så ta honom till en specialist på neurologi (om han har nervpåverkan) som kan besluta om han måste få somna in eller om det är möjligt med operation (dåligt alt för en så pass gammal hund tycker jag) eller om det finns medicinska alternativ att prova.
Som han har det nu kan han inte få ha det, nersmärta är fruktansvärt att lida av.
Det är oavsett bara en veterinär som kan skriva ut medicin om det är det han behöver.

Han går regelbundet hos en veterinär o vi har kontakt varje vecka. Han träffade en neurolog förra måndagen som ansåg vi ska fortsätta med träningen. Ska träffa veterinär igen den 29april får väl se vad som sägs

 

[nullo-modo]

Förra smålamdsstövaren kom hem efter en jakt med smärta, visade sig vara nerver i nacken.
Hon gick med huvudet ofta ganska lågt och kota över (heter det så även på hundar? ) fram då och då. Tog bort henne 3 månader efter vi upptäckte att hon hade ont då det bara hade varit egoistisk från vår sida att hålla henne vid liv.

 

[BornAgain]

Jag hade en schäferprinsessan med spondylos och senare även tumörer. Jag höll kvar henne lite för länge för hennes riktiga människa var väldigt sjuk och beroende av sin hund. Jag hade en tantpanel med äldre kvinnor med olika atros-sjukdomar som hjälpte mig att hålla koll på hur ont hunden hade. Att hon hade ont var givet.

Det var först när veterinären kom som jag insåg hur hon kämpat för att hålla masken Vi hade spelat fotboll timmarna innan.

Och för att fortsätta liknelsen med gamla människor, jag önskar av hela mitt hjärta att jag kunde göra schäferprinsessans människa samma tjänst. Kasta lite boll, hålla hand och låta smärtorna vara förbi... (och då är jag egentligen av princip mot dödshjälp, eftersom jag är rädd för the slippery slope)

 

[Sleepy]

vad gäller hans tid kvar räknat i månader eller år det går aldrig att sia om. Det är väl inte inte så att ni säger till er mamma/mormor/farmor/granne/patient vad det nu än må vara när hon är 84 år som tycks vara generell medellivslängd för kvinnor för något år sedan att det är nog dags att ge upp om livet

Nej, det är ingen som säger. Inte om hundar heller. Medellivslängden för olika raser är bara en riktlinje en kan ha med i tankarna. En rottis på tolv har fått ett långt liv, det är något att vara tacksam för. Alla tar sig inte så långt.

 

[Sleepy]

rottweiler ochb12 år gammal... började släpa baktassarna och gå sakta och snubblade ibland... fick Cartrophen injektioner men blev bara något bättre. Hans problem har fortsatt... kraftiga förändringar på T13-L1, L2-L3 samt L7S1... även borrelia... tål inga nsaid... fukteksem... problem blivit sämre, lite bättre och nu sämre igen. Han går oerhört sakta, svårt att resa sig ibland från hala golv, tappat en del muskler i bakbenen och verkar ha ont

Det är det här som säger dig att vägens ände är nådd. Det där är inte livskvalitet. Det är då en får bita ihop och göra det en måste.

Jag har begravt ett antal hundar genom åren och det är alltid lika tungt. Samtidigt vet jag från början att den dagen kommer och då är det så. Är det dags så är det.

 

[Gnist]

jag har en äldre herre, rottweiler ochb12 år gammal. Han blev i maj förra året mer eller mindre akut dålig och började släpa baktassarna och gå sakta och snubblade ibland. Sökte veterinär direkte och fick Cartrophen injektioner men blev bara något bättre. Hans problem har fortsatt i i juli fångades han med kraftiga förändringar på T13-L1, L2-L3 samt L7S1. Han hade även borrelia

Du kommer säkert tycka att jag är världens elakaste människa och det får du ju tycka i såna fall, men jag hade tagit bort hunden direkt där i juli.

Som ägare har man ett ansvar och i det ansvaret ingår att inte låta sin hund plågas och det är precis vad din hund gör och personligen tycker jag att de djurägare som pinar sina hundar på det viset, in i det längsta enkomt för att de själva blir ledsna över att djuret avlivas (och därmed slipper plågas 24/7!) är djurplågare och inget annat.

Jag älskar mina hundar massor och blir fruktansvärt ledsen varje gång någon går bort oavsett av vilken orsak, men deras välmående har jäkligt mycket högre prio än mina egna känslor.

 

[Hoarfrost]

Jag tror att du skulle må bra av att släppa taget, det är ju aldrig roligt att se ens djur lida och det är aldrig lätt att se att det snart är dags. Man mår själv vidrigt dåligt av det och jag kan lova att det både känns bra och fruktansvärt att ta beslutet, men att det i slutändan är både bra och rätt för både dig och djuret.

Jag har "bara" haft katt, men fick ta beslutet för lite mer än ett år sedan. Jag hade vetat att det var på väg, och var så fruktansvärt rädd för att ta beslutet och vad som skulle hända med mig efteråt. Men jag tog det ändå och jag tog beslutet av kärlek till katten och inget annat. Det var en stor stor kraftansträngning att trycka undan sig själv och sin egen rädsla och bekvämhet och alla miljoner tankar för att ta beslutet. Hela kroppen och hjärnan skriker nej, men du måste ändå säga ja.
Jag förstår att det är svårt, alla här förstår det. Men du måste nog till slut ta det beslutet, och jag hoppas du kan lyssna på de som skriver här. Jag har förstått efter alla dessa år på buke att här finns människor med väldigt mycket bra kunskap och erfarenheter, och ingen av dem skulle säga att det nog är dags om det inte var det.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har ingen personlig erfarenhet av L7S1 men har uppfödarbekanta som då och då genom åren drabbats i sin uppfödning.
Om individen är ung, problemet lindrigt och det upptäcks tidigt har operation varit framgångsrikt på de flesta, men inte alla. Dessa fall har upptäckts via ryggröntgen i samband med att man röntgat höfter och armbågar vid ett års ålder.
På äldre hundar har det varit lönlöst men insattser andra än smärtstillande. Prognosen är dålig för de flesta hundar eftersom L7S1 i regel upptäcks när hunden fått problem.

 

[nullo-modo]

Jag förstår att ni alla anser att jag ska ta bort honom, det behöver ingen mer säga. Det är mitt beslut. Det jag önskade var att höra om andra med spondylos o L7S1 och deras historia. Och vad gäller hans tid kvar räknat i månader eller år det går aldrig att sia om. Det är väl inte inte så att ni säger till er mamma/mormor/farmor/granne/patient vad det nu än må vara när hon är 84 år som tycks vara generell medellivslängd för kvinnor för något år sedan att det är nog dags att ge upp om livet, åk till ett land o sätt en spruta i dig. Eller att sjukvården i Sverige bara ska ge upp på äldre patienter. Ingen kan ju veta exakt vilken ålder var O en ska ha bara för att titta på en generell statistik. O ska man i så fall titta på min hunds gener då där hans föräldrar båda blev gamla och hans morfar blev 16 år.

Om du vill jämföra människor med hundar så finns det smärtsjukdomar som slarvigt kallas självmordssjukdomar, bla räknas Trigeminusneuralgi in ditt.

Många har själv förmågan att välja när det är dags när smärtan blir för mycket ihop vetskapen om att det inte kommer bli bättre/ finns inget att göra, hundar kan inte välja där och är duktiga på att dölja. Vi tog på oss ansvaret att avsluta när det är dags redan när vi tog hem hunden/ katten/ hästen.

Själv tycker jag att veterinär vill för mycket för många gånger, om det handlar om rädslan för att minsta kunder som gör att vet inte vågar säga stopp eller att veterinärer vill ha djur att testa på låter jag vara osagt.

Hunden jag skrev om innan visade inte i närheten av hur ont hon hade hos veterinären, vi filmade henne hemma och skickade till vet för att kunna visa hur ont hon hade.

 

[Lena Furberg]

TS, jag förstår dig precis. Jag är i samma situation själv och vet att jag måste fatta Beslutet, och det snart. Men det är så fruktansvärt svårt.

Vi har redan grävt om ett område i trädgården där han ska få sin grav, vi har telefonnumret till Distriktsveterinären på anslagstavlan och numret till en veterinär som gör hembesök. Det är bara beslutet som fattas. Min är också 12 år, blir 13 i oktober. En stor brukshund, Beauceron, samma färg som din. Jag tänker på detta när jag sitter och kör bil och tårarna bara rinner. Jag tänker på det hela tiden. Hur jag ska klara av det. Men jag måste ju. Annars ska jag inte ha hund, så enkelt är det.

Jag tänker på dig!