Hund extremt rädd/osäker efter kastrering

[Bullkalas]

Vi har en underbar hanhund som var så duktig och följsam på promenader och hundmöten. Han kunde dra lite iblandat mot hundar han ville hälsa på, vilket han mkt sällan fick, men oftast struntade han i dem och strosade glatt förbi. Han skulle däremot rida på alla (honor, hanar, stora, små) och eftersom han går på dagis blev det ett problem - han kunde ju inte leka med andra hundar. Vi fick tips från veterinären samt dagis att kasterna honom vilket vi gjorde vid 1 års ålder. Nu 10v senare drar han konstant i kopplet, verkar paranoid och kan inte se andra hundar utan att göra hysteriska utfall - han är superrädd vilket gör väldigt ont i oss att se. Jag har förstått att detta inte är helt ovanligt nu i efterhand, men vet någon om han kan bli sig själv på promenad igen? Vi tränar stenhårt med skvallermetoden men önskar höra andras erfarenheter? Kommer vi kunna lösa det här och åter få en hund som vi kan ta med oss överallt? Vi har varit hos veterinär för att utesluta sjukdom och har en hundcoach inkopplad. Tacksam för svar och goda råd.

 

[Blueberry]

Vi har en underbar hanhund som var så duktig och följsam på promenader och hundmöten. Han kunde dra lite iblandat mot hundar han ville hälsa på, vilket han mkt sällan fick, men oftast struntade han i dem och strosade glatt förbi. Han skulle däremot rida på alla (honor, hanar, stora, små) och eftersom han går på dagis blev det ett problem - han kunde ju inte leka med andra hundar. Vi fick tips från veterinären samt dagis att kasterna honom vilket vi gjorde vid 1 års ålder. Nu 10v senare drar han konstant i kopplet, verkar paranoid och kan inte se andra hundar utan att göra hysteriska utfall - han är superrädd vilket gör väldigt ont i oss att se. Jag har förstått att detta inte är helt ovanligt nu i efterhand, men vet någon om han kan bli sig själv på promenad igen? Vi tränar stenhårt med skvallermetoden men önskar höra andras erfarenheter? Kommer vi kunna lösa det här och åter få en hund som vi kan ta med oss överallt? Vi har varit hos veterinär för att utesluta sjukdom och har en hundcoach inkopplad. Tacksam för svar och goda råd.

Det är nog ganska ovanligt att det blir en såpass stor skillnad på före och efter, jag har aldrig sett eller hört någon hund "i verkligheten" där det har varit en så stor förändring - bara något enstaka fall på nätet.

Många rädda/osäkra hundar tycker att det är jättejobbigt att skvallra, så kolla på kommunikationsmetoden i stället. Den fungerar ofta bättre än skvaller.
(Den gjorde underverk för min rädda hund, och har ständigt nya goda exempel och lovord).

Eftersom det är en såpass stor förändring så skulle jag försöka forska om andra alternativ också, kastreringen kan säkert vara en del av det - men är det hela? Osäkerheten kan jag tänka mig att den är kopplad till ingreppet, men det känns som att det är kräver lite pussel med det du skriver om. Är koppeldrag en följd av kastreringen? Antagligen inte, men känslan som gör att hunden drar i kopplet kanske är det, och då är det ju känslan som ni behöver jobba med i första hand. Det kräver detektivarbete, helt klart.

 

[Raderad medlem 94602]

Jag har träffat några hundar med personlighetsförändringar och "mindre" rädslor efter kastrering och en (tik) som fick stora problem med rädslor. Nu tre år senare är hon bättre. Matten har fått jobba med problemet och det har hjälpt. Nu skulle jag mer beskriva hunden som en hund med en viss osäkerhet. Hon funkar helt ok i vardagen.
Vet inte vad hon har använt sig av för metoder utan ville mest säga att det kan absolut bli bättre.
Lycka till

 

[Is]

hunden är alltså 1år? Känns ganska normalt att hunden går in i tonåren, att hunden ha blivit kastrerad gör ju säkert sin del i hormonbalansen men det i kombination med att hunden går in i tonåren med allt vad spökperioder, trots och allt vad det nu är känns för mig som något i huvudsak naturligt.

Jag tror att om ni hanterar hunden som den tonåring den är (dvs vara konsekventa och inte bekräfta hundens räddslor) och sedan lyssnar på den instruktör ni anlitat (hoppas ni hittat någon vettig) så är jag ganska övertygad om att ni kommer "få tillbaka"er hund men förhoppningsvis något mer mogen i huvudet
Lycka till

 

[Monstermom]

Jag tänker att det spelar väl inte så stor roll (längre) om förändringen beror på kastreringen, ni får ju jobba med den hund ni har. Som regel kan rädslor alltid bli bättre, att ni får en "normal" hund kan eventuellt vara att sikta lite för högt dock - det vet man ju inte än. Men se framåt små steg i taget, måla inte upp den perfekta hunden för er för då blir dagarna bara fyllda med besvikelser och målet känns helt ouppnåeligt. Se på hunden som han är idag (inte hur han var förut eller hur ni önskar att han ska bli), och jobba på att förbättra en sak litegrann i rätt riktning. Var glada för de framsteg ni får - det är något man faktiskt måste jobba på som regel, man vänjer sig snabbt vid all framgång och ser inte hur långt man faktiskt kommit!

Sen är det också jätteviktigt att ni får rätt hjälp. Känns något galet med råd ni får, ser ni att hunden inte utvecklas åt rätt håll, vad som helst sådant - sök er vidare! Många säger sig ha kompetens de verkligen inte har...

 

[Bullkalas]

Jag ska läsa på om kommunikationsmetoden! Hundcoachen tror att kastreringen är en stor del av osäkerheten då problemen började 2v efter operationen, men har också bett oss kolla över alla andra saker i hans liv. I vardagen (inomhus) fungerar han underbart, visserligen lite mer vakt än innan kastreringen. Men vi tror också att åldern spelar stor roll och att vi måste arbeta oss igenom detta. På hundcoachens rekommendationer skriver vi dagbok varje dag för att kunna se även de små framstegen och vi får bara snälla-metoder-tips. Jag tror, som coachen också beskrev, att det är rätt väg att gå med en hund med mycket osäkerhet. Vi jobbar mycket med trix, lek, sök osv för att bygga självförtroendet, men inga jätteresultat ännu 10v senare, vissa saker har tom blivit värre. Ex är när han i sina panikattacker nu även kan riktar sin rädsla mot oss, inga bitsår ännu men ibland blir man nästan rädd... Tack för alla lyckoönskningar och historier med bra slut, det behövs när man i svaga (korta) stunder känner sig hopplös och dålig.

 

[Monstermom]

Jag ska läsa på om kommunikationsmetoden! Hundcoachen tror att kastreringen är en stor del av osäkerheten då problemen började 2v efter operationen, men har också bett oss kolla över alla andra saker i hans liv. I vardagen (inomhus) fungerar han underbart, visserligen lite mer vakt än innan kastreringen. Men vi tror också att åldern spelar stor roll och att vi måste arbeta oss igenom detta. På hundcoachens rekommendationer skriver vi dagbok varje dag för att kunna se även de små framstegen och vi får bara snälla-metoder-tips. Jag tror, som coachen också beskrev, att det är rätt väg att gå med en hund med mycket osäkerhet. Vi jobbar mycket med trix, lek, sök osv för att bygga självförtroendet, men inga jätteresultat ännu 10v senare, vissa saker har tom blivit värre. Ex är när han i sina panikattacker nu även kan riktar sin rädsla mot oss, inga bitsår ännu men ibland blir man nästan rädd... Tack för alla lyckoönskningar och historier med bra slut, det behövs när man i svaga (korta) stunder känner sig hopplös och dålig.

Det låter som er tränare/coach har helt rätt tankar (även om "snälla metoder" enligt mig är rätt väg för alla hundar ), men om beteendet blir värre så går det ju inte riktigt åt rätt håll... Vad säger tränaren om utvecklingen?

Jag har själv en hund som omriktat bett i rädsla/aggression när han var som värst, det är verkligen inte kul för en själv (och Monster är en stor hund...) men det är också ett tecken på hur, just som du själv beskriver det, hysterisk hunden är. Han mår ju verkligen inte bra, efter vad du berättar. Vilka framsteg har ni nått, under tiden ni skrivit dagbok? Hur länge har ni jobbat med den här tränaren? Vad har förvärrats?

 

[Blueberry]

Jag ska läsa på om kommunikationsmetoden! Hundcoachen tror att kastreringen är en stor del av osäkerheten då problemen började 2v efter operationen, men har också bett oss kolla över alla andra saker i hans liv. I vardagen (inomhus) fungerar han underbart, visserligen lite mer vakt än innan kastreringen. Men vi tror också att åldern spelar stor roll och att vi måste arbeta oss igenom detta. På hundcoachens rekommendationer skriver vi dagbok varje dag för att kunna se även de små framstegen och vi får bara snälla-metoder-tips. Jag tror, som coachen också beskrev, att det är rätt väg att gå med en hund med mycket osäkerhet. Vi jobbar mycket med trix, lek, sök osv för att bygga självförtroendet, men inga jätteresultat ännu 10v senare, vissa saker har tom blivit värre. Ex är när han i sina panikattacker nu även kan riktar sin rädsla mot oss, inga bitsår ännu men ibland blir man nästan rädd... Tack för alla lyckoönskningar och historier med bra slut, det behövs när man i svaga (korta) stunder känner sig hopplös och dålig.

Jag fick tipset att träna agility (i alla fall hinderinlärning) med Ivan för att öka hans självförtroende och börja bygga upp lite mod hos honom. Det fungerade verkligen över förväntan – men i efterhand förstår jag att det fungerade. Det handlar om väldigt konkreta uppgifter och det är väldigt enkelt för hunden att förstå uppgiften och veta när den har gjort rätt = enkelt att nå framsteg = väldigt konstruktivt och stärkande för hunden.

Kroppskontroll (hinder, balansövningar, parkour) är också positivt för en osäker hund, blir de tryggare i kroppen är det lättare att bli tryggare inombords (men det är så klart viktigt att de inte blir skrämda).

 

[Monstermom]

Jag fick tipset att träna agility (i alla fall hinderinlärning) med Ivan för att öka hans självförtroende och börja bygga upp lite mod hos honom. Det fungerade verkligen över förväntan – men i efterhand förstår jag att det fungerade. Det handlar om väldigt konkreta uppgifter och det är väldigt enkelt för hunden att förstå uppgiften och veta när den har gjort rätt = enkelt att nå framsteg = väldigt konstruktivt och stärkande för hunden.

Kroppskontroll (hinder, balansövningar, parkour) är också positivt för en osäker hund, blir de tryggare i kroppen är det lättare att bli tryggare inombords (men det är så klart viktigt att de inte blir skrämda).

Har samma upplevelse av (korrekt utförd!) shaping, en konstant ström av "jag gör helt rätt, woohoo!" är något osäkra hundar verkligen tjänar enormt på.

 

[Christensen1]

Det är inte ovanligt att hanhundar som i grunden har en osäkerhet blir förvärrade när testosteronet försvinner ur kroppen.
Hantera det som vilken rädsla som helst dvs träna förtroendet hos hunden (nosarbete och balansövningar är bra). Kommunikationsmetoden är mycket bra (har en väninna som kör kurser i detta). Finns en sida på facebook för detta. Där finns också kontaktmöjligheter.

 

[Bullkalas]

Tack igen! Vi har klickat hem lite agilityhinder nu, ska bli kul att testa Vi har bara träffat coachen ett par veckor och vi kan hantera hundmöten mycket bättre genom att det ständigt finns lite belöning att slicka i sig som ett val vilket gör att han håller sig lugn. Det största bakslagen är vid hämtning/lämning vid dagis, han går nu tokigt upp i varv och har då börjat rikta sig mot oss. Vi har valt nu, på coachens rek, att inte gå på dagis mer. Vi såg att han älskar att vara där och trivs i sin grupp men han går igång för mycket troligen och det blir ett slags stressmoment? Vi har arbetat extra hårt med hans självförtroende genom trix och sök sedan det började, ca 10v, men med skvallermetod i bara 2v - så vi har precis bara börjat och har ett långt arbete framför oss. Men det är lugnande att höra om era erfarenheter, att det kan gå att bygga självförtroende och ändra en hunds inställning kring möten från något extremt jobbigt till ok!

 

[LaMagia]

Ja, det går ju inte att göra kastreringen ogjord, men jag blir så ledsen när kastrering föreslås så lättvindigt av både veterinärer och andra och dessutom innan hunden är färdigutvecklad både i huvud och kropp. Testosteron behövs för en normal utveckling även mentalt och att en tonårig hund på ett år vill rida på andra hundar ser jag faktiskt inte som något onormalt. Hormonerna virvlar ju runt i kroppen på hunden, men med uppfostran och tid så kommer det beteendet nästan alltid lugna ner sig. Min hane skulle rida på allt som gick på fyra ben och hade en puls när han kom till oss vid ca 10 månaders ålder. Han var riktigt pestig (och markerade dessutom inomhus), men både vi och tikarna här hemma hjälptes åt att lära honom att detta inte var ett okej beteende och ganska snart så hade han lugnat ner sig. Idag är han en helt ljuvlig hane på 4,5 år som bara går igång när tikarna är i höglöp, men det räcker med att hålla honom ifrån tikarna då, så är han ändå ganska lugn.

Jag har tyvärr inte något toppentips att komma med förutom att fortsätta träna och hoppas att det tillsammans med tiden kommer att få er hane att lugna ner sig.

 

[russinbulle]

Ja, det går ju inte att göra kastreringen ogjord, men jag blir så ledsen när kastrering föreslås så lättvindigt av både veterinärer och andra och dessutom innan hunden är färdigutvecklad både i huvud och kropp. Testosteron behövs för en normal utveckling även mentalt och att en tonårig hund på ett år vill rida på andra hundar ser jag faktiskt inte som något onormalt. Hormonerna virvlar ju runt i kroppen på hunden, men med uppfostran och tid så kommer det beteendet nästan alltid lugna ner sig. Min hane skulle rida på allt som gick på fyra ben och hade en puls när han kom till oss vid ca 10 månaders ålder. Han var riktigt pestig (och markerade dessutom inomhus), men både vi och tikarna här hemma hjälptes åt att lära honom att detta inte var ett okej beteende och ganska snart så hade han lugnat ner sig. Idag är han en helt ljuvlig hane på 4,5 år som bara går igång när tikarna är i höglöp, men det räcker med att hålla honom ifrån tikarna då, så är han ändå ganska lugn.

Jag har tyvärr inte något toppentips att komma med förutom att fortsätta träna och hoppas att det tillsammans med tiden kommer att få er hane att lugna ner sig.

Jag blev smått upprörd när en veterinär hade föreslagit att hormonchippa en av mina sålda valpar vid 7 månaders ålder för att han var så brötig - men däremot inte visat några intressen för tikar eller tikfläckar ???? Så vad för skillnad skulle det ha gjort när en valp är i spökåldern.....blir less här.