villhatips
Trådstartare
Jag vill verkligen inte hänga ut någon, därför väljer jag att skapa ett helt nytt nick, utan koppling till vart jag befinner mig geografiskt. Men jag måste verkligen få lite tips och råd från utomstående hästmänniskor, för det känns inte som om jag ser det här klart längre.
Jag har haft häst i över ett decennium, och skulle inte kalla mig själv oerfaren. Under hela den här tiden har jag haft två hovslagare, den första hittade jag (eller rättare sagt, mina föräldrar) genom kontakter, och vi var verkligen nöjda med personen. Jag har haft den hovslagaren under nästan hela min hästägarkarriär, men han slutade av personliga skäl för några år sen. Jättetråkigt, men det fanns inte så mycket att göra åt det. Det är brist på hovslagare där jag bor, och det var ett elände innan jag hittade en ny. Då hade jag en vuxen, van, snäll och rutinerad häst, och den första tiden har gått jättebra även med den nya.
Sen lite mer än ett och ett halvt år tillbaka har jag en unghäst. Hästen är jättetrevlig och snäll, men det är en unghäst, och tålamodet är väl inte alltid det bästa. Det har varit strul med hovslagarbesöken sen dag ett, men i början var hästen så ohanterad att jag inte direkt tänkte på det. Jag tänkte att det skulle bli bättre. Idag är hästen nästan värre med hovslagaren än vad den var från början. Om jag/någon annan person i stallet lyfter hovarna går det bra, men hovslagaren lyckas knappt få upp hoven tillräckligt länge för att kratsa den, än mindre verka (än så länge är hästen oskodd, vilket jag återkommer till längre ner). Jag uppfattar inte heller att hovslagaren säger till hästen på skarpen, och när jag som hästägare ryter till på hästen får det bara den effekten att hästen visserligen slutar i en halv minut, men det är ju egentligen inte mig den bråkar med, så den känner ändå att den kan fortsätta med sitt dåliga beteende, och är strax igång igen.
Jag köpte hästen av uppfödaren, och har kontaktat denne, för att höra om hästen var likadan där. Det var den inte. Hovslagarbesöken gick tydligen hur bra som helst då, trots att hästen var mycket yngre och mer ohanterad. I allt annat är det världens snällaste häst, ingen som kommer i kontakt med den tror att den är så ung som den ändå är. Veterinärbesök är aldrig några problem heller.
Hästen är som jag skrev ovan fortfarande oskodd. Fram tills nu har det funkat, men nu när den rids mer överväger jag skor, åtminstone fram. Vi har visserligen fina vägar i skogen att rida på, men för att ta oss dit måste vi rida över asfalt/grus, och hästen har ömmat lite i sommar. När jag tog upp detta med hovslagaren fick jag ett mycket svävande svar, som gick ut på att h*n inte tänkte sko hästen för att den bråkar så mycket. Jag tycker heller inte att hovslagaren verkar så mycket som man ska, det är några veckor sen förra besöket och hovarna är redan gräsligt långa. Det är kunnigt yrkesfolk i stallet som tycker samma sak.
Nu till frågan. Jag är som ni förstår allt annat än nöjd med resultatet. Ordspråket utan hovar ingen häst maler i huvudet hela tiden, och det faktum att detta är en ung, lovande häst som jag inte vill ha förstörd för att hovslagaren uppenbarligen är rädd för den (det är dessutom en mindre häst, så det är inte så att hästen är 1,75 i manken) och inte säger till den. Det är bara vid hovslagarbesök den krånglar, vilket i alla fall övertygar mig om att det är något med relationen hästen - hovslagaren som inte fungerar. Men, samtidigt är det fruktansvärt ont om hovslagare, de få som finns har kö. Stallägaren har erbjudit sig att prata med sin om denne kan tänka sig ta min häst också, men kunde inte ge ett klart besked. Hur hade ni gjort? Jag har försökt påtala för nuvarande hovslagare att jag tycker att hovarna är långa och att hästen kanske behöver skor, men fick inget svar alls.
Mycket tacksam för svar.
Jag har haft häst i över ett decennium, och skulle inte kalla mig själv oerfaren. Under hela den här tiden har jag haft två hovslagare, den första hittade jag (eller rättare sagt, mina föräldrar) genom kontakter, och vi var verkligen nöjda med personen. Jag har haft den hovslagaren under nästan hela min hästägarkarriär, men han slutade av personliga skäl för några år sen. Jättetråkigt, men det fanns inte så mycket att göra åt det. Det är brist på hovslagare där jag bor, och det var ett elände innan jag hittade en ny. Då hade jag en vuxen, van, snäll och rutinerad häst, och den första tiden har gått jättebra även med den nya.
Sen lite mer än ett och ett halvt år tillbaka har jag en unghäst. Hästen är jättetrevlig och snäll, men det är en unghäst, och tålamodet är väl inte alltid det bästa. Det har varit strul med hovslagarbesöken sen dag ett, men i början var hästen så ohanterad att jag inte direkt tänkte på det. Jag tänkte att det skulle bli bättre. Idag är hästen nästan värre med hovslagaren än vad den var från början. Om jag/någon annan person i stallet lyfter hovarna går det bra, men hovslagaren lyckas knappt få upp hoven tillräckligt länge för att kratsa den, än mindre verka (än så länge är hästen oskodd, vilket jag återkommer till längre ner). Jag uppfattar inte heller att hovslagaren säger till hästen på skarpen, och när jag som hästägare ryter till på hästen får det bara den effekten att hästen visserligen slutar i en halv minut, men det är ju egentligen inte mig den bråkar med, så den känner ändå att den kan fortsätta med sitt dåliga beteende, och är strax igång igen.
Jag köpte hästen av uppfödaren, och har kontaktat denne, för att höra om hästen var likadan där. Det var den inte. Hovslagarbesöken gick tydligen hur bra som helst då, trots att hästen var mycket yngre och mer ohanterad. I allt annat är det världens snällaste häst, ingen som kommer i kontakt med den tror att den är så ung som den ändå är. Veterinärbesök är aldrig några problem heller.
Hästen är som jag skrev ovan fortfarande oskodd. Fram tills nu har det funkat, men nu när den rids mer överväger jag skor, åtminstone fram. Vi har visserligen fina vägar i skogen att rida på, men för att ta oss dit måste vi rida över asfalt/grus, och hästen har ömmat lite i sommar. När jag tog upp detta med hovslagaren fick jag ett mycket svävande svar, som gick ut på att h*n inte tänkte sko hästen för att den bråkar så mycket. Jag tycker heller inte att hovslagaren verkar så mycket som man ska, det är några veckor sen förra besöket och hovarna är redan gräsligt långa. Det är kunnigt yrkesfolk i stallet som tycker samma sak.
Nu till frågan. Jag är som ni förstår allt annat än nöjd med resultatet. Ordspråket utan hovar ingen häst maler i huvudet hela tiden, och det faktum att detta är en ung, lovande häst som jag inte vill ha förstörd för att hovslagaren uppenbarligen är rädd för den (det är dessutom en mindre häst, så det är inte så att hästen är 1,75 i manken) och inte säger till den. Det är bara vid hovslagarbesök den krånglar, vilket i alla fall övertygar mig om att det är något med relationen hästen - hovslagaren som inte fungerar. Men, samtidigt är det fruktansvärt ont om hovslagare, de få som finns har kö. Stallägaren har erbjudit sig att prata med sin om denne kan tänka sig ta min häst också, men kunde inte ge ett klart besked. Hur hade ni gjort? Jag har försökt påtala för nuvarande hovslagare att jag tycker att hovarna är långa och att hästen kanske behöver skor, men fick inget svar alls.
Mycket tacksam för svar.