Hopplös som ryttare!

[Ganti]

Hej allesammans!
Nu har jag som återfalls ryttare ridit i 1 termin. Och jag är så kass!
jag hade inte något minne utav att jag inte kan något om ridning

Idag på lektionen fick jag en ganska het häst( för att vara ridskole häst). Han lyssnade på hjälperna bra, volter, snett igenom, halter mm. Men vi skulole trava på långsidorna och Tölta på kortsidorna. Jo hejsan. Här har ni tjejen som tog gallopsprång på kortsidorna och Grisepassade 50 % på långsidorna,,,,
Kände ett par gångar att han var lite hetsig, och höll in honom bra.

Men nu känner jag mig så superkass!
Jga läser massor med hästböcker om olika ridsätt, "hur man gör" osv. Men får det inte att stämma i praktiken. I teorin är jag jättbra

Som ni förstår är det Islandshästar jag rider på.
Har funderat på Westen också, (och egen häst i framtiden) men nu idag känns det låååångt borta.

 

[hillevie]

Sv: Hopplös som ryttare!

se det possitiva

jag red för en väldigt känd ryttare/tränare som sa:
att den dan man tror att man kan, då kan man som minst, frågan är inte om du kommer dit för det gör alla.frågan är hur snabbt du kommer ur det. det är först när man inser att man inte kan, som man börjar utvecklas.

samma tränare sa:
ju mer utrustning, ju sämre ryttare. ta bort all sk*t så kanske vi får se hur hästen rör sig oxå

ganska tänkvärt faktiskt.

 

[Pirat]

Sv: Hopplös som ryttare!

Jag vet inte hur gammal du är nu eller hur länge sedan det är du gick på ridskola förut.

Själv är jag 33 år och slutade rida när jag var fjorton kanske. Nu tar jag privatlektioner sedan ungefär ett halvår och jag undrar som du: lärde jag mig överhuvudtaget någonting under mina 7-8 ridskoleår?

För det känns som jag har fått lära om allting. Jag har det ju bra som har hittat en duktig medryttarhäst och en billig privattränare, för jag utvecklas ENORMT och det känns som om det här halvåret har gett mig mer än alla ridskoleår. Ungefär varannan gång gör vi stora framsteg, och varannan gång känns det som bakslag igen.

Det måste helt enkelt gå dåligt ibland för att det ska gå framåt. Jag tror att den där känslan du har kan bero på flera saker. Du är äldre nu och har kanske större förväntningar på ridningen än när du red tidigare. Dessutom tycker jag att mycket i själva ridningen är annorlunda nu, det här med skolor höll vi aldrig på med när jag red på ridskola, då var det framdelsvändningar, bakdelsvändningar och lite skänkelvikning men aldrig några öppnor och slutor. Det är helt enkelt mycket nytt att lära in.

Dessutom ska det ju stämma för två individer: dig och hästen.

Se svårigheterna som något utvecklande. Jag LOVAR att det kommer att kännas bra snart igen, kanske redan nästa gång du rider.

 

[susekl]

Sv: Hopplös som ryttare!

Själv är jag också återfallsryttare och har börjat rida islandshäst på ridskola. Jag red i 11 år och slutade när jag var 18 och har börjat igen efter 13 års uppehåll. Själv känner jag inte riktigt som du, tvärtom har jag kvar massor av kunskaper och det känns jättekul. Däremot är ju tölten det jag kan minst om. Så jag har dels läst mycket teori och tagit extralektioner.

Numera frågar jag alltid också ridläraren om hästen är pass- eller travtaktig om det är en häst jag inte haft förut för det är ju trots allt lite skillnad på hur man rider dom för att få dom att gå så bra som möjligt i tölten. När det inte funkar för mig så brukar jag säga till ridläraren direkt att nu får du hjälpa mig för nu funkar det inte. Ingen idé att sitta och harva hela lektionen om man inte rider hästen på rätt sätt.

 

[Ganti]

Sv: Hopplös som ryttare!

Jag är 32 år.
Jag red på ridskola några gånger, Jag var så rädd att hästen skulle gallopera in i sargen!
Jag red mest på kompisens häst när hon inte kunde. En Nordsvensk.

Funderar på att byta grupp till en lite lättare, men då försvinner samtidigt utmaningen i att lära mig mer!

Det är som ni säger. Inte föräns man förstår att man inte kan något kan man lära sig!

 

[Tjalfe]

Sv: Hopplös som ryttare!

när jag var riktigt liten(nu är jag 16) red jag privatlektioner för en jätte duktig tränare på hennes hästar. Sen sålde hon hästarna och då köpte jag en egen liten ponny som jag bara red i skogen på.. nu har jag köpt en större häst som jag vill "börja om" på.. och jag började helt enkelt i en jätte lätt grupp på ridskolan för att fräscha upp minnet lite..:P och det kom faktiskt tillbaka ganska fort

 

[palle]

Sv: Hopplös som ryttare!

Jag har också gjort så en gång när jag hade haft ett upphåll med hästarna...

Det tog inte alls någon lång stund innan kroppen kom ihåg hur det var...

Sen tyckte dom andra i gruppen och instruktören att det var jättebra att jag kunde lite mer, för då fick dom se hur man skulle ge hjälperna m.m och då lärde dom sej mycket fortare....åtmindstånde så dom så....

 

[beate]

Sv: Hopplös som ryttare!

Här har du en till! Hopplös ryttare alltså. Jag rider också min första termin på islandshäst och red en del som barn i skogen. Nu rider jag i en grupp där alla kan mycket mer än jag och det är både roligt och frustrerande på samma gång. Jag kan ju se hur de gör men att omsätta det i praktiken...nej det går verkligen inte varje gång.

Egentligen skulle jag vilja rida oftare-åtminstonde så här i början för att få mer kläm på det mest elementära. Men har inte råd med det helt enkelt.

Om det kan vara nån tröst så sa en i min grupp som har ridit massor av år att det är bara ca var tredje gång som hon tycker att det funkar med ridningen. Vi får skynda långsamt.

 

[jaca]

Sv: Hopplös som ryttare!

Men nu känner jag mig så superkass!
Jga läser massor med hästböcker om olika ridsätt, "hur man gör" osv. Men får det inte att stämma i praktiken. I teorin är jag jättbra

Här har du en teoretiker till! Jäklar vad jag kan ...till jag kommer upp på hästryggen. Van som man är att alltid lära sig allt snabbt så inser jag nu att jag aldrig kommer att lära mig rida.....

 

[palle]

Sv: Hopplös som ryttare!

Åhh vad jag önskar att någon av er bodde i närheten...för det är precis sådana ryttare som jag skulle vilja ha som medryttare till någon av mina hästar som är jätteduktiga läromästare...

Är så trött på "fjortisar" som "kan allt"....

 

[superbusan]

Sv: Hopplös som ryttare!

Jag hade inte heller ridit på många år och började lite igen. När jag var ung var ju inget några problem Det var bara att kasta sig upp på vad som helst. Nu kan jag inte något och är rädd för att ramla av om dom skuttar för mycket. Sitter och lullar känns det som.

 

[jaca]

Sv: Hopplös som ryttare!

Åhh vad jag önskar att någon av er bodde i närheten...för det är precis sådana ryttare som jag skulle vilja ha som medryttare till någon av mina hästar som är jätteduktiga läromästare...

Är så trött på "fjortisar" som "kan allt"....

Synd att man inte kan få låna lite självkänsla av "fjortisarna", skulle sitta fint med lite sån. Att överföra teorin till praktiken försvåras ju av osäkerhet, dålig kroppsuppfattning osv.

Lite off topic ; men hur är egentligen en duktig läromästare? Har ridit en klockren f.d tävlingshäst som kanske var en sådan. Gjorde jag fel blev det fel och gjorde jag rätt så ....MEN gångarterna var så stora att jag alltid hamnade ur "sadeln" samt att jag hela tiden kände att han ville mer även om han höll sig. En snäll och lugn häst är väl det som jag vågar rida (och då kanske tränar upp bättre balans mm)men dessvärre så vet jag inte om jag lär mig rätt? Finns det verkligen "snälla", säkra hästar som erbjuder rätt ridinlärning samtidigt?

 

[hillevie]

Sv: Hopplös som ryttare!

o ja.. visst finns det det . alla gamla tävlingshästar(eller tävlingshästar) är inte på tårna, det finns gott om tålmodiga oxå.
alla har dom olika personligheter.
sen finns det bra många välskolade, välridna "hemmahästar".
det finns många ryttare som tränar på hög nivå(för duktiga instruktörer), har höga ambitioner men har inte intresse av tävlingssvängen.

 

[Fossing]

Sv: Hopplös som ryttare!

Ett bra exempel på en läromästare är min förra ponny. Inte för att han kunde jättemycket och svåra dressyrrörelser och sådär, utan för att han inte gjorde rätt förräns ryttaren gjorde rätt! Oj vad jag har gråtit över den där j-vla hästen som aldrig bjöd till det minsta men nu är jag så glad att jag inte gav upp, för han har fått många många pusselbitar att ramla på plats. Min tränare sa "när du kan rida den hästen, då kan du rida alla hästar". Nu vet jag inte om det stämmer, för alltsomoftast är jag ute och famlar i mörkret känns det som Men han har lärt mig i princip allt jag kan. Sedan ska jag bara komma ihåg allt jag lärde mig också, inte så lätt

Vi har alla våra ups och downs i allt, inte bara ridningen. Kämpa på så lossnar det, hopplös är ingen! Lycka till!