H_lena
Trådstartare
*Varning för äckligt innehåll*
Jag är så j*vla förbannad, och snart orkar jag inte mer. Min familj tog över en 3-årig airedaleterrier tik för snart 3 år sen, och idag är hon 6 år. Till en början gick det väl bra men ju längre tiden gick, desto större blev problemet.
Det började med att hon under promenader åt tuggummin och all slags mat som hon kom åt, och det var inte alltid lätt att få ut det ur munnen på henne. Detta fortsatte och speciellt då hon var lös hittade hon saker att äta. Hittills har vi inte försökt göra något åt det annat än att säga "fy!" ta ut saken ur munnen, och fortsätta som om inget hade hänt, men ju längre tiden gick, desto äckligare saker började hon äta. Hon stoppar alltså i sig allt ifrån tuggummi, papper, plast, hästbajs, all slags mat eller förpackningar där det har legat mat osv.
Hon har även försökt äta en död råtta, och en gång fick hon i sig någon slags inälva, jag vetef*n var det var för något.
Förutom det äter hon all slags bajs. Jag hittade henne en gång i en buske, lapandes en mänsklig diarré. *spysmiley* Gissa om jag blev äcklad! Hon har också ätit spya, som hon sedan spydde upp. Två gånger.
Idag fick jag nog. Precis som alla vet som bor i stockholm, och brukat gå med sin hund på gärdet, så finns det mycket skräp och många kråkor. Idag hittade hon något slags död djur som hon åt, jag hann inte stoppa henne då hon var för långt bort, och dessutom blev attackerad av kråkor. Även fast jag hade hunnit fram hade jag inte velat bli attackerad av kråkorna som vaktade sitt byte, eller stoppa fingrarna i munnen på hunden för att försöka få ut liket.
Jag blev så otroligt arg och besviken att när hon äntligen kom fram till mig igen, så jag slog henne med kopplet. Inte för att det gjorde någon skillnad eftersom hon ändå inte bryr sig. Hon är så nonchalant, och det verkar inte som att hon har någon som helst respekt för varken mig eller någon annan i familjen.
Jag vet varken ut eller in längre. Varför gör hon såhär? Det kan inte bero på att hon är undernärd då hon ligger på över normalvikt. Hon får mat två gånger om dagen anpassad för hennes ålder och vikt.
Vad ska vi göra? Just nu känner jag bara för att tejpa ihop munnen på henne och aldrig ha henne lös igen, men det är ju inte hållbart.
Det har gått så långt att jag inte orkar längre. Jag trodde att det skulle vara kul att ha hund, men tji fick jag. Det är bara problem.
Jag är så j*vla förbannad, och snart orkar jag inte mer. Min familj tog över en 3-årig airedaleterrier tik för snart 3 år sen, och idag är hon 6 år. Till en början gick det väl bra men ju längre tiden gick, desto större blev problemet.
Det började med att hon under promenader åt tuggummin och all slags mat som hon kom åt, och det var inte alltid lätt att få ut det ur munnen på henne. Detta fortsatte och speciellt då hon var lös hittade hon saker att äta. Hittills har vi inte försökt göra något åt det annat än att säga "fy!" ta ut saken ur munnen, och fortsätta som om inget hade hänt, men ju längre tiden gick, desto äckligare saker började hon äta. Hon stoppar alltså i sig allt ifrån tuggummi, papper, plast, hästbajs, all slags mat eller förpackningar där det har legat mat osv.
Hon har även försökt äta en död råtta, och en gång fick hon i sig någon slags inälva, jag vetef*n var det var för något.
Förutom det äter hon all slags bajs. Jag hittade henne en gång i en buske, lapandes en mänsklig diarré. *spysmiley* Gissa om jag blev äcklad! Hon har också ätit spya, som hon sedan spydde upp. Två gånger.
Idag fick jag nog. Precis som alla vet som bor i stockholm, och brukat gå med sin hund på gärdet, så finns det mycket skräp och många kråkor. Idag hittade hon något slags död djur som hon åt, jag hann inte stoppa henne då hon var för långt bort, och dessutom blev attackerad av kråkor. Även fast jag hade hunnit fram hade jag inte velat bli attackerad av kråkorna som vaktade sitt byte, eller stoppa fingrarna i munnen på hunden för att försöka få ut liket.
Jag blev så otroligt arg och besviken att när hon äntligen kom fram till mig igen, så jag slog henne med kopplet. Inte för att det gjorde någon skillnad eftersom hon ändå inte bryr sig. Hon är så nonchalant, och det verkar inte som att hon har någon som helst respekt för varken mig eller någon annan i familjen.
Jag vet varken ut eller in längre. Varför gör hon såhär? Det kan inte bero på att hon är undernärd då hon ligger på över normalvikt. Hon får mat två gånger om dagen anpassad för hennes ålder och vikt.
Vad ska vi göra? Just nu känner jag bara för att tejpa ihop munnen på henne och aldrig ha henne lös igen, men det är ju inte hållbart.
Det har gått så långt att jag inte orkar längre. Jag trodde att det skulle vara kul att ha hund, men tji fick jag. Det är bara problem.