Hmm... Borde jag tänka om?

[samtson]

Jag har en ny häst med mycket nerv. När man sitter på henne är det som att sitta på en kombinerad katapulllt/stålfjäder. Jag tänkte att vi skulle lära oss slappna av, skritta lugnt och släppa kraven. Vid hand går hon jättelugnt och avslappnat, men inte med mig på.

Nu har jag kommit på något - kanske borde jag faktiskt göra tvärtom? Kanske borde jag sätta mig upp, ta komandot och ställa massa krav - liksom visa henne vägen genom att kräva saker istället?

Det är mest så hon blivit riden hittils då hon varit på inridning och träning (oftast är det kort tid per häst och då lägger man inte energi på skritt i skogen).

Vad tror ni?

Nu ska jag visserligen få lite vägledning av en instruktör på lördag, men jag ville ändå dryfta tanken med er här också.

 

[goerleena95]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Hej!

Börja med att kontrollera din utrustning, kanske ligger sadeln illa och skapar obehag för henne. Har själv en häst med mycket nerver som var som din när jag köpte henne, men hon var rädd och det enda som gällde var att vinna hennes förtroende. Att försöka vara hård och bestämd i det läget förvärrar ofta läget. Tänk på att det ska vara en positiv upplevelse för hästen att bli riden. Jag skulle börja jobba hästen mer från marken med förtroende stärkande övningar om jag var dig. Horsemanship är jättebra att ta till.

Lycka till!

 

[Favina]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Som ovanstående sa att kolla utrustningen. Sedan är det väldigt många som spänner sadelgjordarna för hårt och då får hästen spänningar.

Jag skulle inte vara hård eller ställa för svåra krav, då kan det bli värre.

Men du skall fortfarande vara bestämd men på ett vänligt sätt, inte hålla på och mesa runt för det lär dom sig direkt.

 

[plymen]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Om det är så hästen blivit riden mestadels så kanske hon har dåliga erfarenheter av ryttare på ryggen? Om det har varit obehagligt och stressande så sitter det kanske i??

Hur länge har du haft hästen?

Kanske du kan börja från början med att till att börja med bara sitta upp och sedan hoppa ner igen ifall hon blir stressad redan då?

 

[samtson]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Precis! Nu resonerar ni som jag gjorde!

Hon har alltid fått krav på sig - så jag tänkte att vi tar det lugnt. Varvar ner och hittar varandra och glädjen.

Utrustningen som följde med passade inte, men nu har hon en sadel som ligger bra - MEN det betyder ju inte att det ÄR bra för att det ser bra ut. Hon har iallafall inte ont i ryggen!

Hon har inte varit här så länge ännu - straxt två månader och jag har setat på henne tre gånger. Två gånger i början men kännde att detta inte skulle funka, så vi har gjort NH (jag har gått flera kurser) och gått promenader - inte massa longering och tömkörning, just för att minska kraven. Hon är otroligt följsam och har inga som helst problem med mig som ledare. Hon känndes bättre och verkade avspännd så jag satt upp i helgen igen - men där var det ingen förändring - sååå spänd!

Och det tar ju TID för en häst att landa, vissa tar ju tom år på sig, men jag grunnar mycket på henne och skulle vilja hitta en lösning..... Fast nu stressar jag ju iväg. Ville bara kolla era tankar!

 

[Mirren]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Hej !

Det står inte hur gammal hästen är, är den ganska ung och orutinerad så kanske du kunde prova med att du är kvar på backen och ngn. kompis bara sitter på ryggen (varför inte barbacka) när ni tar en liten promenad. Eftersom hon litar på dig under promenaderna så kanske det funkar om hon får ha kvar sin trygghet (dig) på backen och den som sitter på ryggen mest bara åker med till att börja med. Gör precis som när ni tar era promenader med enda skillnaden att hon fått en "liftare" på ryggen.

Blir hon spänd direkt när ni försöker sitta upp så börja promenaden till fots båda två och när hon är lugn och avspänd och förstått att det bara är en vanlig promenad så kan ni ju prova med att din kompis sitter upp.

Är det sadeln eller sadeljorden som gör henne spänd kommer du ju ifrån det om ni provar barbacka.

Hoppas det går bra.

 

[samtson]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Hon är 6 år och riden.
Bra idé annars - det ska vi prova.... Hon kanske accepterar en ryttare bättre om jag står brevid. Mycket tänkvärt!

 

[Sparf]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Min häst hade till en början också mkt nerv. Allt var farligt och inget kunde passeras utan draghjälp från annan häst.
Det kan ju vara bra att låta hästen gå med en annan erfarnare och orädd häst tills h*n förstår att det inte var farligt, men om din häst beter sig som min, så kommer hon va skiträdd ensam, men lugn i grupp.

Jag började med att träna NH och ledarskap med min, jag va ute och gick en del så hästen fick lukta och utforska varenda liten läskig grej. Det hjälpte inte till 100 % men det gav en bra start iallafall, då han hade fått lukta på det och förstog att saken inte bar huggtänder :smirk:

Då vi väl red så gav jag till en början inga krav alls då jag visste att det redan var så mycket annat runt omkring som blockerade i huvet på hästen, men det vart bara sämre och tillslut började hästen lära sig att man kunde göra tvärvändningar när det inte passade. Dels berodde det såklart på mej, eftersom jag spände mej när jag visste att nåt var pågång och det gjorde i sin tur hästen ännu räddare.
Men en dag så tänkte jag också om Och helt enkelt gav mej inte utan hästen skulle gå förbi direkt, utan att bli istadig, göra tvärvändningar eller något annat dumt (fast utan våld såklart! Bör göras skillnad på!). Och då han inte lyssnade på vanlig påmaning började jag trassla med andra grejer som distraherade från "faran", tex skänklade i sicksack. Tillslut när vi äntligen kommit förbi, så massor med beröm! (kan tillägga att varje gång hästen gjorde minsta lilla rätt så fick han ordentligt med beröm. I mitt fall kan det tyckas att jag daltade med hästen, men han är helt enkelt vek och får självförtroende av uppmuntran i överflöd. Säger jag till på skarpen med rösten dock så är det nästan att hästen kryper ur skinnet på sig, som att sitta på ett rasslande flingpaket)
Och vips efter ett antal gånger med dessa "krav" att helt enkelt gå förbi utan minsta tanke på att stanna eller liknande så slutade han att va rädd. Hästen har helt enkelt mer eller mindre tagit övertaget genom att visa rädsla. Inte med mening kanske, men indirekt liksom.

Nu rids hästen bäst själv och våra ridturer är 100 gånger säkrare och trevligare. Så visst kan det ibland behöva "tänkas om" Men nu säger jag ju inte så att din häst är likadan, och känner man att det håller på och spårar ur så bör man lägga ner försöket.

Hoppas du finner en lösning!

Lycka till!

 

[Sparf]

Sv: Hmm... Borde jag tänka om?

Hej!

Börja med att kontrollera din utrustning, kanske ligger sadeln illa och skapar obehag för henne. Har själv en häst med mycket nerver som var som din när jag köpte henne, men hon var rädd och det enda som gällde var att vinna hennes förtroende. Att försöka vara hård och bestämd i det läget förvärrar ofta läget. Tänk på att det ska vara en positiv upplevelse för hästen att bli riden. Jag skulle börja jobba hästen mer från marken med förtroende stärkande övningar om jag var dig. Horsemanship är jättebra att ta till.

Lycka till!

Håller med dig helt och fullt. Dock kan man vara bestämd på sin punkt fast på ett mjukt sätt Att piska till hästen, sparka den i magen och härja anser inte jag löser några problem, snarare skapar. Men man kan vara bestämt genom att visa ledarskap och samtidigt vara uppmuntrande.
Som min häst tex: när jag började jobba med NH vid hand med honom och va ute o gick en runda så stannade vi och luktade på det läskiga först fast med säker hand, så att säga. Jag gick fram till den skrämmande grejen direkt och rörde på den, satte mej på den om det nu tex var en sten, och brydde mig inte alls om den egentligen, fast ändå gjorde jag det. Hästen fattade att matte inte va rädd och vågade sig också själv fram. Nosade lite och fick massor med beröm. Någon kanske tycker att det var fel gjort att berömma, eftersom jag då plötsligt uppmärksammar "faran" men det funkar bäst så på min pålle. Han fattade det som att han va duktig när han vågade sig fram och ser sen det läskiga som en positiv sak.

Luddigt skriven, men du kanske förstår lite av vad jag skrev iallafall?