Hjälp! Om jämlikhet..

Status
Stängd för vidare inlägg.

Excalibur

Trådstartare
I min familj som utökades för 4 månader sen med underverket Jakob har nånting gått snett..

Jag har alltid tagit för givet att föräldraskapet ska vara jämlikt. Skillnaden mellan mig o min sons far är bara det kroppsliga.. Jag producerar mjölk.. Men nu kan han ju äta i flaska grabben min.

Så varför har jag nu hamnat i läget att jag alltid har jakob själv???
Jag ber snällt, bråkar, gnäller, lockar o tjatar.. Men hur kul är det!! Att alltid få vara den där elaka sambon.. Gör det, byt blöja. Ta honom så jag kan duscha.. Jag har gått från att vara 24 till att bli 40 år medans han fortfarande är den där glada obekymrade 29 åringen.


Hur ska jag få min oerhört sega sambo att förstå att hans liv också måste förändras innan jag går i väggen?

Hoppas ni förstår mitt virriga inlägg:crazy:
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Nu är jag hård, vill han verkligen ha barn. :confused:
Det verkar inte så på det du skriver.
Hur kan man få tjata på sina barns pappa att vara med sina barn.
Detta måste ni tala ut om, ställ honom mot väggen och fråga vad han menar. Ni är ju två om att detta inte en.
Det är ju inte meningen att du ska bränna ut dig och han fortsätta leva som innan.
Livet förändras när man får barn.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Sluta tjata.

Tala inte om vad han ska göra.

Bunkra bröstmjölk i frysen.

Sedan går du helt enkelt hemifrån :idea:

MINST fyra timmar i taget.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Han vill ha barn. Men han verkar inte förstå jobbet med det.
Han leker med honom o gullar.. Men så fort det är något så måste jag be honom eller säga till.
Vill att han ska fatta själv
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Det var ett kanon förslag!!!!:bow:

Imorgon är det jag som fikar utan bäbis..
Lovar att uppdatera!!:bump:
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Det här är en konstig effekt som uppstår mellan par som har ambitionen att ha ett jämställt föräldraskap.

Som mamma är man med bebisen i stort sett 100% varav en stor del ensam, med pappan är det nästan tvärtom. Ändå är det som om man ska låtsas att båda är exakt lika haja på att ta hand om bebisen. I ett jämställt föräldraskap är det som om man inte riktigt får antyda att mamman (den person som är hemma vilket för det mesta är mamman den första perioden) faktiskt vet bättre hur bebisen ska skötas av naturliga skäl. Dessutom är det bara mammorna som får del av föräldrautbildningen på bvc (detta tycker jag är extremt konstigt). Det är liksom inte okej och riktigt komfortabelt varken för killen eller tjejen att tjejen berättar att nu behöver junior ny blöja, gör så här. Man "får" som tjej inte dirigera och killen märker inte vad som ska göras. Enda sättet att stå ut med att se att det blir lite fel är att gå hemifrån eller skicka iväg dem. Och för alla jag känner har detta helt löst sig när pappan är pappaledig.

Men det är ett intressant fenomen.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

*kl*

Min sambo har aldrig varit motstävig till att ta hand om barnen, varken med mig närvarande eller själv. Det jag däremot har märkt är att när han varit själv med dom så tar han mer initiativ efteråt. Han har även sagt att han får en sådan egokick av att han klarar av det och att det går bra!:)

Så stick hemifrån och låt pappa och bebis lära känna varandra!

/Timsetim
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Men pappan kan väl också få skaffa sig ett EGET förhållningssätt till bebin ? Varför skulle mammor ha monopol på vad som är rätt ?

Man kan byta blöjor på en massa sätt.

Mammor har dock en tendens att inte SLÄPPA bebisar till pappor utan att lägga sig i.

Tror tusan att pappor inte kommer sig för att ta hela ansvaret då, varför liksom ?

Önskar att fler kom på att det är smart att vara föräldralediga BÅDA TVÅ första tiden med delat ansvar, det har man mångdubbelt igen sedan :idea:

Jag tyckte det var jättebra att ta ledigt från bebin och ägna mig bara åt 3½-åringen mellan amningarna.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Så kände jag oxå i början. Vår son vägrade dessutom flaska, så mina bröst gjorde mig till en fånge i mitt eget hem nästan...:crazy:

Maken lämnade alltid över sonen till mig när han började gnälla, med orden "han är hungrig". Men det stämde inte! Det gick lika bra att bära eller sjunga för att trösta.

Vi pratade om det och då kröp det fram att maken hade drabbats av självtvivel. Han hade en massa tankar om att han kanske var en dålig pappa. När vi hade pratat ut blev allt mycket bättre. Dessutom brukar vi med jämna mellanrum ta ett fördela-ansvaret-snack. På helgerna har t ex jag sovmorgon, och varje kväll mellan 21-22 är det pappan som har "tjänst". Jag ser till att amma ordentligt innan kl 21, sen kan jag göra precis vad jag vill även om bebisen gallskriker. (Det svåra är att inte gripa in...;) )

Min man har helt andra sätt att trösta och umgås med sonen än vad jag har. Det är kul att se hur bra sonen samspelar med både honom och mig, trots att vi har våra egna sätt. När jag är hemma är mina tuttar i fokus för sonen. När jag är borta saknar han dem inte alls - vilket jag blev förvånad över första gången.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Ändå är det som om man ska låtsas att båda är exakt lika haja på att ta hand om bebisen. I ett jämställt föräldraskap är det som om man inte riktigt får antyda att mamman (den person som är hemma vilket för det mesta är mamman den första perioden) faktiskt vet bättre hur bebisen ska skötas av naturliga skäl..

Första tiden var vi hemma båda två. Vissa saker var min man bättre på (t ex att fatta varför bebisen skrek), och andra var jag bättre på (t ex att amma;) ). Jag håller inte alls med om att mamman alltid vet bättre.

Dessutom är det bara mammorna som får del av föräldrautbildningen på bvc (detta tycker jag är extremt konstigt).

Så är det inte här. I vår föräldragrupp är det endast ett par där pappan aldrig har deltagit. De andra växlar eller kommer båda två.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Hej o tack för alla svar!

Vill bara förtydliga att jag inte lägger mig i när pappa o son umgås!
Går oftast därifrån o pular med annat. Skulle jag ifrågasätta hur han gör skulle han garanterat sluta med allt. ´

Jag hade ett prat med honom (igen) igår kväll o informerade även att jag kommer lämna Jakob hemma ikväll o låta dem vara ifred. Ville ge honom en chans att vänja sig vid tanken. Han tyckte faktiskt att det var en bra ide själv!

Jag hoppas o tror att detta kommer att leda till pappa inser att det inte är ett straff att ta mera ansvar för Jakob utan faktiskt att det är himla roligt att vara mer o förstå sin son mera!

Mera info kommer ikväll :D
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Jag tycker det är jättebra att du lämnar sonen själv med pappan. Tror att det ända sättet för pappan att bli säker på sig själv som pappa är helt enkelt att bli tvingad till mer ansvar (om de inte tar det naturligt vill säga..). Kan bara berätta hur det var i vår familj (har oxå en son på 4 månader). Jag tyckte precis som du att det var jag som fick ta hela ansvaret fast att pappan bara jobbar 3 dagar i veckan. Så fort Theo gnällde lite så lämnades han över till mig. Pappan kunde till och med kommentera "fan vad han gnäller" (hände endast 1 gång och då gnällde han men vår son är i vanliga fall väldigt tyst och glad med livet). Detta gjorde mig skitsur..

Men så när Theo var 2,5 månader så ramlade jag av hästen och skadade mig. Vips så var det bara pappan som kunde ta ansvar för Theo och vet du vad - han gjorde det med bravur. Helt plötsligt så klarade han oxå av att vyssa, natta mm. Jag endast ammade sen lämnades han tillbaka till pappan (jag hoppade på kryckor samt har skadat ryggen så det var svårt för mig att sitta med honom så länge i knät utan hade honom endast kortare stunder).

Som sagt i vårt fall tar nu pappan halva ansvaret när han är hemma (förutom nattetid då jag tar det då Theo endast vaknar när han vill ha mat..), och han har jätte bra hand med honom. Det ända som behövdes var att han tvingades till det. Och när han sen insåg att han klarade av det så gick det hela mkt bättre.. ;)

Lycka till - du ska se att det löser sig! :)
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Jag menar inte att mamman vet mer för att hon är mamma (!) utan för att hon umgås så mycket mer med barnet på egen hand så hon övar mer på att tyda signalerna och handgrepp när man vyssjar etc. Som den som är hemma mest kan man tex veta saker som "när h*n börjar suga på fingrarna då brukar det betyda att h*n är hungrig". Men det blir nån sorts antireaktion på de klassiska könsrollerna så att man om man råkar vara kvinna och är den som för tillfället är hemma inte "får" antyda att man har lite mer koll. Jag tror att det är mycket mer "okej" när man satsar på ett jämställt föräldraskap att pappan talar om för mamman hur nåt funkar när han är pappaledig. Mammans traditionella övertag ska helt enkelt med alla medel motarbetas men ibland kan jag för egen del känna att det blir lite orättvist eftersom jag umgås med vårt barn så mycket mer tid och framför allt på egen hand. Men nu har jag bara två månader kvar, sen är det dags för sambons tid, får se hur det blir då...

Vad bra att ni har föräldrakurs på tider då båda kan gå! Det tycker jag borde vara en självklarhet på alla bvc. Det är mycket märkligt, särskilt med tanke på det ovan, att jag ska behöva gå hem och hålla kurs för min sambo om tex tandborstning eller säkerhet.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Vad bra att ni har föräldrakurs på tider då båda kan gå!

? Dagtid. De som vill gå (men inte är föräldralediga) tar ledigt, antar jag. Så gör vi i alla fall.

Jag kommer dock inte kunna ta ledigt från mitt jobb så lätt, så efter nästa träff kommer jag antagligen få nöja mig med ett referat från pappan.:(
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

I min familj som utökades för 4 månader sen med underverket Jakob har nånting gått snett..

Jag har alltid tagit för givet att föräldraskapet ska vara jämlikt. Skillnaden mellan mig o min sons far är bara det kroppsliga.. Jag producerar mjölk.. Men nu kan han ju äta i flaska grabben min.

Så varför har jag nu hamnat i läget att jag alltid har jakob själv???
Jag ber snällt, bråkar, gnäller, lockar o tjatar.. Men hur kul är det!! Att alltid få vara den där elaka sambon.. Gör det, byt blöja. Ta honom så jag kan duscha.. Jag har gått från att vara 24 till att bli 40 år medans han fortfarande är den där glada obekymrade 29 åringen.


Hur ska jag få min oerhört sega sambo att förstå att hans liv också måste förändras innan jag går i väggen?

Hoppas ni förstår mitt virriga inlägg:crazy:

Jag/Vi har exakt samma problem. Men jag försöker att inte sura utan vara tydlig och försöka prata sakligt när det känns riktigt åt pipan. Hos oss gör det inte saken bättre att sambon har bytt jobb i sommar också och håller på att fixa till där. Det blir långa dar :crazy:
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Dessutom är det bara mammorna som får del av föräldrautbildningen på bvc (detta tycker jag är extremt konstigt).

Nix, vi fick precis lika mycket utbildning då blivande mammor och pappor gick tillsammans 3 förmiddagar.

Dessutom följde min man med på nästan alla MVC besök, jag sa åt honom att han inte behövde komma några gånger då det bara var snabbesök (typ prover) och alla mina besök låg alltid under våra arbetstider. Knöligt för båda så då tyckte jag att den som inte behövde vara där kunde slippa böket.
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

NU var det gjort!!

Jakob var själv med sin pappa idag mellan 2 o 6. JÄTTESKÖNT att få gå på stan själv, prova kläder åkte tom ut till hästen min som är utlånad på foder o myste i stallet!
Hade inte dåligt samvete alls! O visst tänkte jag på dom emellanåt, men så mycket mer var det inte. :o

När jag sen kom innanför dörren möttes jag av en glad, mätt o nöjd unge o en lika glad pappa!
Var knappt jag fick hålla ungen för honom:D

Så TUSEN TACK!!! Detta ska vi garanterat fortsätta med!!!!:bow:
 
Sv: Hjälp! Om jämlikhet..

Hos oss fungerar det jättebra tycker jag. Men så har jag världens bästa man också ;) :love: :love: :love:

Han är nog mer framåt och vågar mer än mig till viss del. Tex så var det han som böt de första blöjorna och snabbare var säker på det, samma med att bada sonen och en hel del sådana saker.

Jag ammar fortfarande och sonen tar mycket sällan flaska så kvälssläggningen är jobbig utan mig men annars tycker jag att pappa visst tar sin del utan knot. När jag har varit helger på hästevenemang har han följt med för att ta huvudansvar för sonen utan att klaga (flera helger blev det...). Eftersom jag ammade kunde de inte stanna hemma. Jag är mycket mer tafatt när det gäller tex nedbajsad pojke (ropar på maken och ber om hjälp men min man klarar sånt själv) och nya saker. Tex babysim där maken fick ha sonen mest i början. Nu kan jag gå själv om han har kontorsmöte.

Sen har jag hittills varit hemma mest men när maken kommer hem från jobbet vill han umgås med sonen (och jag vill gärna ha egen tid) och då gör han det och det är bara självklart för honom. Vi byter helt nu efter jul så vi får se om jag är lika duktig, jag befarar att jag är trött och vill andas en stund innan jag tar hand om vår vilde...

Men jag är rätt egensinnig av mig så jag hade nog aldrig klarat att leva med en man som inte tar lika stor del i hushållsarbete och tror jag hade undvikit att skaffa barn med någon som tror han är pappa när det passar.
 
Senast ändrad:
Status
Stängd för vidare inlägg.

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Omröstningar

  • Tvättstugedrama
Tillbaka
Upp