Gry
Trådstartare
Jag misströstar nått så in i... snälla hjälp! Min islänning, 10 år i år, kunde tölta rent (men efter slit och tandagnisslan, perfekta förhållande etc) när han var ca 5 år, men efter att varit delvis utlånad till ridskola i 2 år har jag aldrig fått tillbaka den. Jag har ridit honom själv nu i 3 år. Sadeln är utprovad och han är genomgången av massör. Hästen är ganska framtung och har stor tung hals (efter Askur, han är urtypen av en son efter honom tydligen- skitsnygg utrstrålning med snyggt rest men tung hals, bra trav men tölt som inte kommer gratis...) Nåväl. Han saknar motor, det är också en del av problemet.
Min tränare rekommenderar följande: Busridning ute, mycket trav i rejäl fart, aldrig mösa i skritt, utan alert och med snabba reaktioner. Skrika yihaaa i uppförsbackar i full galopp. När jag rider själv på bana, max 2 ggr per vecka, så är det mkt mjukgörande, sidvärts etc mkt rida fram alert. Bryta av med tokgalopp med jämna mellanrum. Men också inslag av lyhördhet i att reglera farten, dvs minska/öka/stanna från skritt och trav. Aldrig någonsin tölt på egen hand. Han ska helt enkelt inte få grispassa ett steg. "Skrölt" går bra. Och bryta innan han blir trött. Ngn gång är det ok att verkligen pressa på banan men aldrig någonsin ofta.
Och ja, det går verkligen framåt! Han blir mjukare, mer alert, har fått mer motor, är inte framtung längre. Kan få några steg i fyrtaktigare tölt men han slår alltid över i grisepass. Blir styv, tappar motor och blir som ett ök. Ibland känner jag att han verkligen verkligen vill tölta och kämpar med takten som tusan, då är det jätteberöm! De dagarna vill jag gråta av glädje.
Finns det mer jag kan göra? Hur hade ni gjort? Hur hade ni lagt upp träningen? SKa jag backträna oftare? Jag måste rida hyfsat långt för att göra det, så det blir tyvärr kanske bara varannan vecka, borde det vara oftare? Han har inte varit igång mer än i två- tre månader nu, sen vintervilan, så jag rider inte skiten ur honom precis, vi bygger fortfarande upp. Men under dessa tre år har det aldrig lossnat mer än max ett halvt valv på volten med hjälp av tränare. Oavsett hur vältränad han är.
En enda gång sköt han iväg i supertölt då knäppgöken skulle dra på ett fält, jag satt emot och tog tag i tygeln just som han kastade sig fram med huvudet mellan benen för att sticka iväg i världens fart, han sköt ifrån, och vi blev nog lika paffa båda två när han kom fram i världens flottaste tölt och red så i 20 meter under konstant beröm. Haha!
Har ni några solskenshistorier som kan inspirera? Ngn som kämpat länge och fått det att släppa? Inspiration och träningstips önskas så mkt att jag känner mig desperat
Min tränare rekommenderar följande: Busridning ute, mycket trav i rejäl fart, aldrig mösa i skritt, utan alert och med snabba reaktioner. Skrika yihaaa i uppförsbackar i full galopp. När jag rider själv på bana, max 2 ggr per vecka, så är det mkt mjukgörande, sidvärts etc mkt rida fram alert. Bryta av med tokgalopp med jämna mellanrum. Men också inslag av lyhördhet i att reglera farten, dvs minska/öka/stanna från skritt och trav. Aldrig någonsin tölt på egen hand. Han ska helt enkelt inte få grispassa ett steg. "Skrölt" går bra. Och bryta innan han blir trött. Ngn gång är det ok att verkligen pressa på banan men aldrig någonsin ofta.
Och ja, det går verkligen framåt! Han blir mjukare, mer alert, har fått mer motor, är inte framtung längre. Kan få några steg i fyrtaktigare tölt men han slår alltid över i grisepass. Blir styv, tappar motor och blir som ett ök. Ibland känner jag att han verkligen verkligen vill tölta och kämpar med takten som tusan, då är det jätteberöm! De dagarna vill jag gråta av glädje.
Finns det mer jag kan göra? Hur hade ni gjort? Hur hade ni lagt upp träningen? SKa jag backträna oftare? Jag måste rida hyfsat långt för att göra det, så det blir tyvärr kanske bara varannan vecka, borde det vara oftare? Han har inte varit igång mer än i två- tre månader nu, sen vintervilan, så jag rider inte skiten ur honom precis, vi bygger fortfarande upp. Men under dessa tre år har det aldrig lossnat mer än max ett halvt valv på volten med hjälp av tränare. Oavsett hur vältränad han är.
En enda gång sköt han iväg i supertölt då knäppgöken skulle dra på ett fält, jag satt emot och tog tag i tygeln just som han kastade sig fram med huvudet mellan benen för att sticka iväg i världens fart, han sköt ifrån, och vi blev nog lika paffa båda två när han kom fram i världens flottaste tölt och red så i 20 meter under konstant beröm. Haha!
Har ni några solskenshistorier som kan inspirera? Ngn som kämpat länge och fått det att släppa? Inspiration och träningstips önskas så mkt att jag känner mig desperat
