V
Vaccan
Jag äter efter devisen "På julen får man ta från det undre lagret" och har snart mulat i mig alla goda bitar i paradisasken
VAD ska jag göra nu? Min äldsta katt flyttade ut på landet i Oktober för att han hatar att vara innekatt (startade en tråd om det då), han försvann dock och jag hade nästan förlikat mig med tanken på att han var borta för alltid.
Men så ringde telefonen idag och min katt var hittad, han hade blivit matad av en snäll familj som han han hängt runt ett tag och jag skyndade mig dit.
Utrustad med syster som medhjälpare och hans kattbur så stod jag på deras gård och ropade en stund, och då kom han -han såg helt frisk ut och hade inte tappat så mycket i hull -han jamade glatt och skuttade några steg emot mig.
Men så tvärvände han och satte sig bekvämt tillrätta under deras altan, jag la mig ner på backen och lockade och pockade men han bara glodde på mig, han la sig på sidan och gäspade.
"Jäkla surkatt" tänkte jag och syrran försökte mota honom mot mig -till slut försökte hon mota ut honom med en sopkvast men det gick inte heller.
Nädå han travade ut på motsatta sidan altanen och började gå upp mot skogen, han höll sig hela tiden två-tre meter från mig och tittade och bara gick hela tiden. Stannade jag så stannade han och han -jag fick inte tag i honom idag.
Han var inte ett dugg rädd och skärrad, jag vet hur han är när han är rädd och skärrad och när han är sur och långsint... han är sur och långsint
.
Jag lämnade gården och ska åka ut i morgon igen.
Problemet är eg. inte att få tag i honom för förr eller senare sitter han där.
Problemet är som följer, han kan inte bo hos mej som det ser ut idag, för jag kan inte ha honom ute -och får jag tag i honom och har honom i buren, vad gör jag då?
Ska jag ta hem honom hit så han kan skrika sig hes dygnet runt och riva inredningen samt kissa i köket, hallen och i soffan igen?
Vill INTE att han ska kissa ner min nya hörnsoffa, jag älskar katten men det finns gränser för vad jag kan stå ut med.
Han pissar på saker, företrädesvis säng och soffa när han är missnöjd. Men även mattor, handukar på golvet, skor... u name it.
Han är kastrerad så det är inte därför, han har kissat ned 2 av 3 soffor jag ägt, den enda han inte kissat ned var den jag hade när jag bodde så han kunde gå ut.
Han är helt enkelt missnöjd och det är inte så kul för någon av oss då.
Innan jag skickade iväg honom sist så försökte jag med allt jag kunde för att adoptera bort honom, men det gick inte, jag skulle kunna sätta ut en annons på någon känd annons-site men vem vill ha en treårig surkartkatt som kissar inne när det finns söta kattungar som är helt normala?
Familjen kan tyvärr inte ha kvar honom eftersom ena dottern var allergisk -om det inte var vintrar i det här landet skulle jag kanske kunna höra om han kunde få fortsätta vara utekatt och få ett krypin ute hos dom... och det går föresten inte att ta tillbaks honom dit han fick fara från början, nu har de som hittade honom börjat mata honom ju och jag kan sätta en tjuga på att han isf. går tillbaks dit.
Visst är jag jätteglad att han lever men jag blir bara deprimerad av alla problem jag haft med denna katt
Det tär...
Mina andra två älskar att vara inne, dom är så snälla och söta så -beskedliga vackra djur som är tillfreds med sina liv, med varandra och med mig... det är ju så det ska vara.
Jag vill inte ha en katt som kissar överallt för att han mår dåligt, jag vill inte behöva köpa nya soffor för att han kissar där, jag vill inte höra hans illvrål dygnet runt och kraffsande på ballis och ytterdörrarna för att han vill ut.
Vad ska jag göra????
VAD ska jag göra nu? Min äldsta katt flyttade ut på landet i Oktober för att han hatar att vara innekatt (startade en tråd om det då), han försvann dock och jag hade nästan förlikat mig med tanken på att han var borta för alltid.
Men så ringde telefonen idag och min katt var hittad, han hade blivit matad av en snäll familj som han han hängt runt ett tag och jag skyndade mig dit.
Utrustad med syster som medhjälpare och hans kattbur så stod jag på deras gård och ropade en stund, och då kom han -han såg helt frisk ut och hade inte tappat så mycket i hull -han jamade glatt och skuttade några steg emot mig.
Men så tvärvände han och satte sig bekvämt tillrätta under deras altan, jag la mig ner på backen och lockade och pockade men han bara glodde på mig, han la sig på sidan och gäspade.
"Jäkla surkatt" tänkte jag och syrran försökte mota honom mot mig -till slut försökte hon mota ut honom med en sopkvast men det gick inte heller.
Nädå han travade ut på motsatta sidan altanen och började gå upp mot skogen, han höll sig hela tiden två-tre meter från mig och tittade och bara gick hela tiden. Stannade jag så stannade han och han -jag fick inte tag i honom idag.
Han var inte ett dugg rädd och skärrad, jag vet hur han är när han är rädd och skärrad och när han är sur och långsint... han är sur och långsint
Jag lämnade gården och ska åka ut i morgon igen.
Problemet är eg. inte att få tag i honom för förr eller senare sitter han där.
Problemet är som följer, han kan inte bo hos mej som det ser ut idag, för jag kan inte ha honom ute -och får jag tag i honom och har honom i buren, vad gör jag då?
Ska jag ta hem honom hit så han kan skrika sig hes dygnet runt och riva inredningen samt kissa i köket, hallen och i soffan igen?
Vill INTE att han ska kissa ner min nya hörnsoffa, jag älskar katten men det finns gränser för vad jag kan stå ut med.
Han pissar på saker, företrädesvis säng och soffa när han är missnöjd. Men även mattor, handukar på golvet, skor... u name it.
Han är kastrerad så det är inte därför, han har kissat ned 2 av 3 soffor jag ägt, den enda han inte kissat ned var den jag hade när jag bodde så han kunde gå ut.
Han är helt enkelt missnöjd och det är inte så kul för någon av oss då.
Innan jag skickade iväg honom sist så försökte jag med allt jag kunde för att adoptera bort honom, men det gick inte, jag skulle kunna sätta ut en annons på någon känd annons-site men vem vill ha en treårig surkartkatt som kissar inne när det finns söta kattungar som är helt normala?
Familjen kan tyvärr inte ha kvar honom eftersom ena dottern var allergisk -om det inte var vintrar i det här landet skulle jag kanske kunna höra om han kunde få fortsätta vara utekatt och få ett krypin ute hos dom... och det går föresten inte att ta tillbaks honom dit han fick fara från början, nu har de som hittade honom börjat mata honom ju och jag kan sätta en tjuga på att han isf. går tillbaks dit.
Visst är jag jätteglad att han lever men jag blir bara deprimerad av alla problem jag haft med denna katt
Mina andra två älskar att vara inne, dom är så snälla och söta så -beskedliga vackra djur som är tillfreds med sina liv, med varandra och med mig... det är ju så det ska vara.
Jag vill inte ha en katt som kissar överallt för att han mår dåligt, jag vill inte behöva köpa nya soffor för att han kissar där, jag vill inte höra hans illvrål dygnet runt och kraffsande på ballis och ytterdörrarna för att han vill ut.
Vad ska jag göra????