Hjälp! Katt med epilepsi

[Cillie]

Är det någon som har erfarenhet av att ha en katt med epilepsi? Alla råd, tankar och hjälp mottages tacksamt!

Jag börjar med att säga att klinik är bokad och vi har haft veterinärkontakt sedan första anfallet som kom i mitten av juli.

Historik:

Honkatt av bondkattstyp (fader okänd), blev ett år i somras och har bott hos oss sedan hon var 14 veckor, ungefär.

I mitten av juli fick hon ett epileptiskt anfall under natten. Det varade kanske max en minut (kändes mycket längre). Hon låg på sidan och krampade och saliverade. Däremot så kissade och bajsade hon inte på sig. Verkade väldigt förvånad och förvirrad när hon "kom tillbaka". Trött men vid gott mod efteråt. Har varit som vanligt sedan dess.

Vi ringde vet och fick höra att vi skulle avvakta och se om det var återkommande. Isf skulle vi åka in till klinik för utredning (vilket alltså är på G). Om inte så kunde vi "bara" komma och göra en enkel hälsocheck. Enligt vet så kan katter få anfall av denna sort och ibland får de det bara en enda gång.

Tyvärr fick hon ett anfall till inatt. Samma visa, likadant anfall.

Det verkar ju som om hon har epilepsi, även om det kan finnas andra underliggande orsaker (vissa vill jag inte ens tänka på, så som hjärntumör).

Skriv gärna ner era tankar och erfarenheter. Pepp mottages gärna!

 

[Sol]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Har det tagits några prover? Toxoplasmos (som katter kan få via tex. bytesdjur eller rått kött som inte frysts) kan sätta sig på nervsystemet och orsaka epileptiska anfall.

 

[shampiz]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Jag har ingen erfarenhet av katt och epilepsi, men däremot hade min ena hund det. Han fick ett till två anfall om året. Och vet sa till oss att vi kunde välja att medicinera men skulle i så fall räkna med att medicinen skulle förkorta hans liv väldigt väsentligt. Och eftersom han inte fick anfall oftare än ett par gånger om året så valde vi (tillsammans med samrådan av vet) att inte ge medicin. Utan när han fick sina anfall så såg vi till att han låg mjukt och vi satt bredvid och bara klappade honom lugnande tills anfallen gick över och sen efter anfallen såg till att han inte stressade upp sig och inte reste sig upp för snabbt och gav honom vatten att dricka för han blev alltid väldigt törstig efteråt.
Han blev 13 år då vi blev tvungna att ta bort honom pga diskbrock. Med medicin hade han troligtvis inte blivit mer än 6-7 år.

 

[Cillie]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Nej inte ännu. Kliniken är bokad idag, ska be dem ta prov för det. Hon tar ju möss och fåglar och käkar med god aptit. Hur är prognosen om det är toxoplasmos?

 

[Cillie]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Tack för inputen! Förhoppningsvis är det ju inte jätteofta som hon får anfall. Bra erfarenhet att ha i bakhuvudet och fråga vet om!

 

[Sol]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Nej inte ännu. Kliniken är bokad idag, ska be dem ta prov för det. Hon tar ju möss och fåglar och käkar med god aptit. Hur är prognosen om det är toxoplasmos?

De flesta katter med toxoplasmos blir helt friska. Man behandlar med Clindamycin eller Bactrim (båda upplevs av erfarenhet som oerhört äckliga av katterna).

 

[Cillie]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Åh, nu hoppas jag verkligen att det är det hon har! Står gärna ut med att bli sönderriven ett tag för att slippa se henne gå igenom fler anfall!

Tack för pepp och info!

 

[Zanza]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Jag har haft katt med epilepsi, dock fick min katt det som äldre. Han hade inte ofta återkommande anfall utan kanske en gång var fjortonde dag, oftast kom anfallen om det varit mycket liv och rörelse under dagen, tex. om barnbarnen varit hemma och lekt och stojat runt. Anfallen kom mest kvällstid när det börjat lugna ner sig i huset, först började han springa och så trillade han och krampade. Anfallet varade alltid mellan en halv till en minut och jag var alltid snabb med att dämpa ljud från tex.teven och att släcka ner belysningen. Efter anfallen var han som vanligt men alltid väldigt hungrig. Han medicinerades inte då anfallen vare sig var ofta eller kraftiga och långvariga.

 

[Cillie]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

delvis *kl*

Tack igen för erfarenheter. Det känns skönt att veta att lilla Doris kan leva länge än, trots epilepsi.

Igår var hon iväg till kliniken, tyvärr kunde jag själv inte vara med, men summa summarum:

En hel hög prover tagna, alla prover som kunde analyseras på plats visade fin-fina värden. Inga indikationer på infektion, vilket tyder på att bakomliggande inte är toxoplasmos. Det är alltså inte taget ett specifikt prov för det, då vet inte tyckte att det var nödvändigt. Vi får naturligtvis göra det om vi vill, men valde att inte göra det just nu, hoppas det var rätt beslut.

Vi väntar på svar på några till prover, och sedan tar vi ett snack till med veterinären.

Vet ville att vi läste in oss på epilepsimedicinering till katt, ifall det skulle visa sig vara epilepsi så ska vi ta beslut om att eventuellt medicinera. Återkommer med namnet på medicinen, kanske någon av er har erfarenhet av just den medicineringen?

Vet tyckte att Doris var himla mysig

 

[Cillie]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Svarar mig själv.

De sista provsvaren har kommit och allt tyder på att hon lider av idiopatisk epilepsi. Vet har bett oss läsa på om det nya epilepsi-läkemedlet Pexion. Någon som har erfarenheter av det här inne?

Nu avvaktar vi och ser hur det utvecklas, blir anfallen längre och med kortare tid emellan, eller blir hon bättre? Sedan tar vi beslut om eventuell medicinering.

Vi har dessutom fått Diazepam utskrivet så att vi ska kunna häva eventuella kraftiga anfall hemma. Vi har ju en bit till närmsta djursjukhus, så det känns tryggt att ha den möjligheten.

Livet går vidare och lilla Doris mår iaf hur bra som helst just nu.

 

[Baldintata]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Kände att jag var tvungen å svara på detta.
Har en kattkille här hemma som fick diagnos epilepsi när han bara var 15 veckor och har sen dess medicineras dagligen med Fenemal Recip. Han är idag 12 år och hur pigg och fin som helst.
Han tar sitt dagliga piller varje morgon utan några protester.
Vi går på provtagning en gång per år där de kollar medicinnivåerna, njurar,lever å säkert nått mer prov jag ej har koll på. Han har jättefina provsvar och de säger att han är oförskämt frisk för att vara medicinerad så länge.
Han är pigg och glad och hanterar sina anfall bra och själv. Det känns som om han känner av att det ska komma ett anfall för ligger han på bokhyllan så hoppar han ner på golvet innan anfallet startar om man säger så.

Han lägger sig på mage och sträcker fram halsen mellan frambenen för att få fria andningsvägar? Han krampar ordentligt då detta sker. Det låter som om han har svårt att andas/satt nått i halsen och han är helt stel.
Anfallen varierar mellan 20 sek upp till max en minut. Han har aldrig kissat eller bajsat i samband med anfall. Pigg å glad efteråt och går oftast å äter av nån anledning.
Han har även så kallade tysta anfall, han stannar upp i det han gör, helt borta på ögonen, sitter helt still och tyst i säg max 15 sek och dessa anfall är jobbigare för honom för när de är över så gråter han till och sen kräks. Efter det är han trött och andas tungt, vill då oftast ligga i fred och vila, Han går undan. Tar man på honom i dessa lägen så gråter han som om han har ont i kroppen. Men efter ca 30 min är han som vanligt.
Men i övrigt är han pigg å glad och fungerar som vilket katt som helst.
Han har inte anfall så ofta utan det kommer mer i perioder, en vecka kan han ha 3 anfall för att sen inte ha nått på flera månader.
De här tysta anfallen kommer ytterst sällan!

Vi har kommit fram till att stress är det som utlöser detta främst för honom. Ex vid flytt så är det bäst om han kan åka hem till mamma en vecka så vi får packa,städa och flytta samt packa upp innan han får komma hem igen. Får vi besök med mycket folk så få han vara inlåst i ett rum ensam för han vill blir så exalterad när det kommer folk och vill vara med hela tiden och då kommer anfallen oftast på natten sen när han slappnar av. Han får ju givetvis hälsa å så först och är det folk som kommer ofta går det bra om det inte är för många samtidigt.
Men han lever ett gott liv och är glad som få! Hör av dig om du har fler frågor!!

 

[Cillie]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Tack för att du delar med dig! Jag blir så glad över att höra era erfarenheter, det känns som om detta är ett problem som det går att leva med, och det gör mig sååå glad!

Tack igen!!

 

[Baldintata]

Sv: Hjälp! Katt med epilepsi

Ja det går helt klart a´tt leva med och jag tror din katt kommer lära sig att känna av sina anfall den med. Hoppas att löser sig bra för missen.