Sparrisen123
Trådstartare
För några år sedan var jag en helt okej ryttare. Jag red gärna känsliga hästar, fick beröm för min trevliga sits och på tävlingar fick jag nästan alltid en kommentar om vilket harmoniskt och samspelt ekipage jag och hästen var.
Sedan drabbades jag av ätstörning, depression och lite annat smått och gott, vilket resulterade i att jag under alldeles för lång tid knappt red alls och när jag väl gjorde det var det skogsmulleridning som gällde.
Nu de senaste månaaderna har jag försökt komma tillbaka till ridningen, träna mer etc. Men...
1. Jag har tappat sitsen. Skänklarna är för ostadiga, jag lutar mig fram och blir kutryggig, och värst av allt: handen är katastrof! Tyglarna glider ur handen hela tiden när hästen blir minsta lilla stark och jag får hela tiden skälla på mig själv för att jag grejar för mycket med handen. Jag kan inte hålla i två tyglar (rider med pelham + dubbla tyglar ibland vid uteritt) + spö utan att det blir kaos i hjärnan.
2. Jag kan inte samordna hjälperna alls. Öppna, sluta, skänkelvikning, ryggning... Sånt var enkelt förr och nu får jag ingen ordning på det.
3. Min häst har blivit totalt okänslig för hjälperna. Inte så konstigt med tanke på avsaknaden av dressyrridning under lång tid, men det är inte kul för det.
Rida för tränare är ju den självklara lösningen, men jag har letat som en idiot i många år efter en bra tränare för mig och min häst. De vi hade för några år sedan har flyttat/slutat komma till den här regionen. En bra tränare finns kvar, men h*n är inte här just nu så det dröjer ett antal veckor innan vi kan träna för den personen.
Så vad gör jag fram tills dess?
Ge upp och sluta rida känns som det schystaste alternativet mot min stackars häst, men samtidigt vill jag ju inte det.
Sedan drabbades jag av ätstörning, depression och lite annat smått och gott, vilket resulterade i att jag under alldeles för lång tid knappt red alls och när jag väl gjorde det var det skogsmulleridning som gällde.
Nu de senaste månaaderna har jag försökt komma tillbaka till ridningen, träna mer etc. Men...
1. Jag har tappat sitsen. Skänklarna är för ostadiga, jag lutar mig fram och blir kutryggig, och värst av allt: handen är katastrof! Tyglarna glider ur handen hela tiden när hästen blir minsta lilla stark och jag får hela tiden skälla på mig själv för att jag grejar för mycket med handen. Jag kan inte hålla i två tyglar (rider med pelham + dubbla tyglar ibland vid uteritt) + spö utan att det blir kaos i hjärnan.
2. Jag kan inte samordna hjälperna alls. Öppna, sluta, skänkelvikning, ryggning... Sånt var enkelt förr och nu får jag ingen ordning på det.
3. Min häst har blivit totalt okänslig för hjälperna. Inte så konstigt med tanke på avsaknaden av dressyrridning under lång tid, men det är inte kul för det.
Rida för tränare är ju den självklara lösningen, men jag har letat som en idiot i många år efter en bra tränare för mig och min häst. De vi hade för några år sedan har flyttat/slutat komma till den här regionen. En bra tränare finns kvar, men h*n är inte här just nu så det dröjer ett antal veckor innan vi kan träna för den personen.
Så vad gör jag fram tills dess?