lillaP
Trådstartare
Jag har skrivit och raderat det här inlägget både i mitt huvud och här på buke flera gånger. Försökt bibehålla lugnet utåt. Men sanningen är att jag är allt annat än lugn.. och jag är oförmögen att hindra tankarnas framfart. Jag går och väntar på att kallas till mammografi+ultraljud pga smärta och svullnad i ena bröstet (hela vägen upp i armhålan), men de har 3-4 veckors väntetid på att öht behandla remissen.
Jag har alltid fungerat väldigt bra med att få ta del av andra möjliga, rationella förklaringar. Information lugnar mig. Men nu finns ingen information att hämta. Det enda jag lyckas hitta är att smärta vanligtvis inte är ett tecken på cancer, men samtidigt har ingen yttrat sig om någon alternativ förklaring.
Hur gör ni med era destruktiva tankar? Hur klarar ni av att kliva utanför dem och hitta nya tankebanor? Och sist men inte minst, sådant ni inte kan påverka, hur tänker ni kring det?
(Om någon besitter råd och erfarenheter rörande undersökningarna, ev fakta i ämnet osv vore det oerhört tacksamt att få ta del av också)
Jag har alltid fungerat väldigt bra med att få ta del av andra möjliga, rationella förklaringar. Information lugnar mig. Men nu finns ingen information att hämta. Det enda jag lyckas hitta är att smärta vanligtvis inte är ett tecken på cancer, men samtidigt har ingen yttrat sig om någon alternativ förklaring.
Hur gör ni med era destruktiva tankar? Hur klarar ni av att kliva utanför dem och hitta nya tankebanor? Och sist men inte minst, sådant ni inte kan påverka, hur tänker ni kring det?
(Om någon besitter råd och erfarenheter rörande undersökningarna, ev fakta i ämnet osv vore det oerhört tacksamt att få ta del av också)