Sv: Hittekatt!
Om du vill göra en "god gärning" är det vuxna katter på katthem som behöver dig mest. De är svårast att hitta hem till.
Jag har arbetat på katthem, har själv 4 katter och alla är katter som jag köpt/räddat i vuxen ålder.
¤ En hemlös vuxen katt som min kusin hittade övergiven och otroligt skygg ute på en öde ö. Trolgien dumpad, ingen som saknat honom trots alla våra annonser, lappar osv. Det tog 3 månader att via fälla lyckas fånga honom, så skygg var han. Ett dygn gömde han sig bakom tvättmaskinen, sen dess har han varit en knäkatt och tuff grabb som älskar alla människor.
¤ En mor och dotter som jag köpte då dottern var 1 år gammal å mamman ca 2 år, via en kattförening. De hade då suttit instängda i ett litet badrum utan ens fönster, tillsammans med 2 till katter och en dåligt skött låda i ETT ÅR. Båda var skygga, apatiska, muskelfattiga och blyga första tiden hos oss, numera är båda mkt keliga, men dottern som var instängd från att hon var någon vecka gammal tills ett år års ålder är en "ömtålig själ".
Det är sådant som man får vara beredd på om man tar en katt som blivit vanvårdad. Vissa är tuffa, har ett psyke som tål allt, men vissa förblir ömtåliga resten av livet. Emot oss är hon så kelig att hon själv kommer upp i sängen för gos, men hon tycker inte om främlingar och är alltid lättskrämd.
¤ En skygg stallkatt på 2 år som skulle avlivas pga för många katter.
Henne fick vi också lov att fånga i fälla, var för skygg för att ta i. Var totalt ointresserad utav människor första 3 månaderna minst och gick knappt ens att få tag i, nu ett år senare kan jag vakna utav att hon sover på mitt bröst
Nu söker hon sig till oss, ligger faktiskt intill mig här i soffan just nu, gosar, pussas, man får gräva ner ansiktet i hennes gosiga mage, underbar.
ALLA dessa 4 katter är numera innekatter och älskar det!
Jag äger också en katt som bor hos mina föräldrar eftersom han kräver utemöjligheter. Honom köpte jag också från en kattförening, en katt som före ett års ålder blivit utkastad en gång (matte skulle flytta ihop med allergisk pojkvän och slängde ut katten mitt i stan!) och levde under hot att kastas ut igen. Jag tackade ja till katten utan att ens ha sett ett foto!
Enklare katt kunde man inte fått. En kille med orubbad självförtroende, kelig, snäll och charmar alla han träffar.
Det där var bara några exempel, tänkte illustrera hur väldigt olika typer utav katter man kan få om man väljer att öppna sitt hem för hittekatter.
Jag älskar det!
Att få hjälpa till att göra en god insats, för huskatter är otroligt oönskade i dagens samhälle. Dessa katter är också enormt tacksamma på ett helt annat sätt, de VET hur bra de har det.
Vänder man sig till ett katthem tex så brukar det finnas många olika typer utav katter. Tuffa enstöringar, blyga skyggisar som behöver mycket tid, knäkatter som inte fått något hem för att de är 2 år gamla och "alla" vill ha kattunge, kaxiga, personliga honkatter som vill få bestämma när de ska kela själva och många andra olika personligheter. Man kan vända sig till ett seriöst katthem och berätta vad man kan erbjuda, vad man önskar, och då kan de hjälpa dig sätta rätt katt hos rätt person så att säga. Det ska ju bli rätt både för dig och katten.
Då vet man att man räddat en katt, samt hjälper till att göra en plats ledig på katthemmet, så att de kan ta in fler katter!
Har man lite mer skinn på näsan, kan man välja att rädda en katt direkt, tex via en underbar hemsida
http://hittekatter.ifokus.se där ett gäng vanliga privatpersoner hjälps åt att rädda katter landet runt. Ett nätverk utav eldsjälar! Ibland är det oönskade katter under avlivningshot, ibland är det skygga, hemlösa katter, ibland dumpade familjekatter, där finns också många olika typer.
Viktigt är att man rannsakar sig själv och tänker efter hur mycket "jobb" man klarar av att åta sig. För om man tar in en skygg katt måste man vara beredd på att det ibland tar tid för katten att bygga upp ett förtroende för dig och må bra i sig själv igen. Hemlösa, skygga katter kan ju också vara f.d. familjekatter som blir knäkatter igen efter ett par dagar, det kan man inte se när de är ute och rädda. Men en sak är säker, det går!! Med tid och kärlek i rätt hem kan alla katter bli tama. F.d. hemlösa katter brukar vara så tacksamma att få komma in att de absolut inte vill gå ut, ens om kan!
Lycka till!
