Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

MissourisTopsanna

Trådstartare
Pojkvännen har köpte en staff, jag är den med hundvana av oss. Men min hundvana består av arbetsnarkomander som frågar "vad kan jag göra för dig".

Denna lilla valp som han nu köpt är såå ooootroligt envis. Jag kör på samma sätt som med Ilo. Lungt och konsekvent, inga förbudsord utan avledande och blockering.

Ett exempel är när dom får mat, valpen ska absolut till Ilos matskål istället för sin egen. Provade att vänta ut det för att se om Ilo sa ifrån, men han makade snällt på sig och lät valpen äta hans mat :eek:

Så nu lägger jag bara en arm imellan, säger inget, och knuffar inte. Blockerar endast, och han studsar mot armen 20 gånger innan han ger upp, och låter förskräckligt gör han samtidigt. Efter ett tag ger han faktiskt upp och äter ur sin skål.

Samma sak vid visitering, han sprattlar som en tok och låter som ett argt bi. Så har börjat träna att lungt och passivt hålla honom och en stund, peta på klor osv, när han slappnar av släpper jag honom och berömmer.

Min fråga var vad ni med staffar/erfarenhet av staffar tycker har varit bästa sättet att nå fram till dem?
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Lugna signaler, berömma rätt beteende och ignorera (blockera) fel beteende.

Framfört allt mycket positiv träning :)

Vår valp var sjövild och det fanns en och annan "nu blir det blocket"-moment. Men efter ca ett års ålder så blev hon betydligt mer lugn.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Man måste hitta rätt motivation.. Många ur denna hundtyp kan vara extremt svårmotiverade, medan vissa är mycket enklare. Jag har Amstaffar hemma, och endast en av dom är enkel att motivera. Dom andra skiter högaktningsfullt i vad jag har och säga ;) På dom har jag hållet mig till vardagsgrejer, och det fungerar mestadels med krav och extremt tydlig inlärning. Då lyssnar dom när det behövs.

Jag hade för övrigt INTE låtit den lilla hålla på sådär, 20 ggr på taken och dessutom låta mot en. Positiv förstärkning i alla ära, men där hade jag sagt ifrån ordentligt så att den lär sig på en gång. Det är inte kul om den lär sig att det är okej att göra så, för som äldre könsmogen hane av kamphundstyp är det inte så poppis när dom insett att det går att göra så...
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Ja alltså jag känner redan nu att det inte är min typ av hund. Så tur att det är min pojkväns hund! :D Men jag har lovat att hjälpa honom och visa hur han ska göra i olika situationer. Men då är vi på rätt spår i alla fall :)

Det är alltså bara att fortsätta och vara ännu envisare. Har tydligt märkt att det ej går att "gå mot/fösa hundan" denna hund då han går emot ännu mer. Så därav började vi blockera istället. Så det är han som går emot.

Jag använder ju postivit belöning och negativ bestraffning på min voffe, aldrig positiv bestraffning. Så det är inget jag någonsin skulle ha i åtanke påå denna hund heller. Men det var ju så mycket simplare med min valp, han var med på ett annat sätt och mer medgörlig än denna.

Men det är en oerhört mysig och social vovve! Om än envis :)
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Jag skäller inte på en valp, oavsätt ras. Speciellt inte under första dagarna i nytt hem.

Och jag tycker absolut inte det är okej att göra så, därför får han heller inget ut av det. :) Jag sitter passiv och blockerar honom, tillslut ger han upp och återgår till sin mat.

I början knuffade jag undan honom, men då gick han emot ännu mer. Detta fungerade mycket bättre. Han lyssnar mycket på beröm och blir skuttig och glad, han lyssnar även då min hund morrar åt honom, eller då jag tjuter om han biter mig. Jag vågar inte ta i en så här bufflig hund i rädsla av att han ska bli ännu buffligare. Sen är jag van med min kille som skulle gå under jorden om jag grep tag i honom eller gav en utskällning där han inte lärt sig rätt och fel ännu.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Du gör självfallet som du vill, men du efterfrågade råd och då får man ju sådana också.

Men att jämföra en sådan här hund med något arbetsnarkomanigt och väldigt förarvekt är hyfsat dumt, dom är ju inte likadana för det mesta.
Jag har/har haft Amstaff i närmare 10 år nu, och Staffe innan dess. Och dessförinnan Schäfer och Malle, och det är milsvid skillnad på alla dom verkligen. Har fått göra väldigt olika mot vad jag lärde mig med dom arbetande hundarna.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Samtliga Staffar jag träffat har alla varit väldigt förarveka.

Z var en riktig vildgris och hon lät som en jävla piraya (låter dom?) och det slog ideligen över för henne som valp. Som vuxen har hon inte ens antydan till "stöddighet". Jag tycker det verkar rätt vanligt inom rasen att det slår över mest hela tiden när dom är små och det ska man nog passa sig för att förknippa med något kaxigt beteende som man "måste ta ur dom".

Nu känner jag inte alls MissourisTopsanna och hennes Staff, det är omöjligt att på den lilla text egentligen säga vare sig Bu eller Bä.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Du gör självfallet som du vill, men du efterfrågade råd och då får man ju sådana också.

Men att jämföra en sådan här hund med något arbetsnarkomanigt och väldigt förarvekt är hyfsat dumt, dom är ju inte likadana för det mesta.
Jag har/har haft Amstaff i närmare 10 år nu, och Staffe innan dess. Och dessförinnan Schäfer och Malle, och det är milsvid skillnad på alla dom verkligen. Har fått göra väldigt olika mot vad jag lärde mig med dom arbetande hundarna.

Ja självfallet. :) Jag bad ju om hjälp eftersom jag insåg att denna valp var låångt ifån vad jag är van vid. :) men jag tänker "sådan matte, sådan hund" . Ju hårdare jag är, desto hårdare blir hunden. Har nämligen sett sådana fall gällande amstaff/bull blandning. Sen tvekar jag inte att säga till en hund som krossar gränsen, men då ska jag veta till 100% att hunden är medveten om sitt misstag. Valpis har ju inte lärt sig rätt och fel ännu, och vad vi har för regler i detta hushåll. Jag önskar dock att min vovve vile sätta mer gränser, då det har bitit bäst på valpen hittills. Men min hund är ju nästan lika omogen :eek: och har inte alls emot att valpen äter ur hans skål.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Samtliga Staffar jag träffat har alla varit väldigt förarveka.

Z var en riktig vildgris och hon lät som en jävla piraya (låter dom?) och det slog ideligen över för henne som valp. Som vuxen har hon inte ens antydan till "stöddighet". Jag tycker det verkar rätt vanligt inom rasen att det slår över mest hela tiden när dom är små och det ska man nog passa sig för att förknippa med något kaxigt beteende som man "måste ta ur dom".

Nu känner jag inte alls MissourisTopsanna och hennes Staff, det är omöjligt att på den lilla text egentligen säga vare sig Bu eller Bä.

Ja jag har träffat en hund som är efter samma mamma, otroligt förarvek och mjuk hund! Men jag har även träffat motsattsen till det, dock ej från samma linjer, valpisens mamma var också otroligt mjuk i sättet. Jag vill att det ska bli en mjuk vovve, och inte en bufflig sak. Men det är ju vad jag gillar hos en hund och pojkvännen följer mina råd än så långe. Sen har jag fått höra många gånger att jag är för mjuk och snäll och BLÖDIG med vovven jag har nu, men det har fungerat bra med min hund och han är så som jag vill att han ska vara, om än lite slamsig och överglad till och från :love:
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Detta med kamplek. Min borders bästa belöning vid träning är bollar eller lite kamplek. Är det dömt att misslyckas att kampa med trasa med staffe? Om den lär sig att det är min trasa och ej har problem att släppa.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Detta med kamplek. Min borders bästa belöning vid träning är bollar eller lite kamplek. Är det dömt att misslyckas att kampa med trasa med staffe? Om den lär sig att det är min trasa och ej har problem att släppa.

Varför skulle det vara ett problem?
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Varför skulle det vara ett problem?

Jag tyckte inte heller det. Så länge man lär rätt. Visst skulle det kunna bli lika mycket "maktkamp" mellan mig och min border om han inte lärt sig från början när det räcker och när det gäller. Men uppfödaren till staffen sa att dom undviker det med sina hundar därför att man kan trigga dom fel?

Men för mig är det min leksak och jag bjuder in till lek, och jag avslutar leken.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Jag har vänner med både staffar o ast o nog kampar de som lek o/e belöning med sina hundar.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Herregud, att kampa med trasan är den bästa belöningen för Z.

Tyvärr lever vissa efter myten att det man inte "lockar fram" finns inte, istället för att ta fram, lära och kontrollera. Att kampa finns redan hos hunden, det är du som ägare som väljer hur du ska hantera det.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Härligt att höra. :) då var det som jag trodde då. Brukar vara roligaste belöningen :)

Förhoppningsvis får vi ordning på den här lillskiten då :)
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Han beter sig trots allt inte som en mördar hund :p lite envisare än vad jag är van vid bara!
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Samtliga Staffar jag träffat har alla varit väldigt förarveka.

Z var en riktig vildgris och hon lät som en jävla piraya (låter dom?) och det slog ideligen över för henne som valp. Som vuxen har hon inte ens antydan till "stöddighet". Jag tycker det verkar rätt vanligt inom rasen att det slår över mest hela tiden när dom är små och det ska man nog passa sig för att förknippa med något kaxigt beteende som man "måste ta ur dom".

Nu känner jag inte alls MissourisTopsanna och hennes Staff, det är omöjligt att på den lilla text egentligen säga vare sig Bu eller Bä.

Jag har samma erfarenhet som dig, som valp och unghund så var det tidvis en väldigt jobbig hund. Men som fullvuxen försvann alla problembeteenden han hade som valp. Min hane var en riktig piraya och bet med full kraft i allt han såg med sina sylvassa valptänder. Att gå barfota när han fick syn på ens tår var ingen rolig upplevelse. :D Att jag hade på mig handskar var också något han kunde reagera på som unghund och kunde försöka hoppa och försöka bita i handskarna till varje pris en hel promenad. Då var den enda lösningen att ta av sig handskarna och då slutade han direkt.

Vilken metod som sedan är mest lämplig för att komma tillrätta med problemen är nog mycket beroende på individen. Ibland fungerar avledande bäst och ibland kanske man måste ta hunden i nackskinnet.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

Tack för svar. :) lillpysen har redan börjat förstå snabbare att man inte tar stora vovvens mat, och man springer inte och biter på han när han sover. Vi kör på att blocker och avleda, nu tar det kanske 4gånger sen går han och gör något annat, kommer tillbaka efter 5min och provar 4gånger till. Bättre än en surpuppa som hoppar mot armen och låter som ett argt bi 20gånger på rad. :)
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

*kl*
Till TS:
Här hemma har vi också en mycket förarvek kille. Att ryta till honom gör bara honom osäker.
Bättre att belöna rätt beteende och så fort han fattar vad man menar gör han gladeligen som han blir tillsagd.
Även jag använder kamp som belöning när jag behöver tagga till honom ordentligt. Visst tycker han det är jobbigt att släppa ibland när han hat fått nån ny superfin leksak men då kör jag byteshandel.

Nu har jag bara träffat förarveka staffar så jag vet inte om mitt råd väger särskilt tungt. Men jag hade nog väntar ut valpen lite. Ignorerat oönskad beteende på det sätt som du gjort och belöna rätt.

Summarum: Jag tror du är på rätt spår och det går utmärkt att använda kamp som belöning till staffar.
 
Sv: Hittade ej staffetråden, hade frågor angående rasens psyke.

*kl*
Till TS:
Här hemma har vi också en mycket förarvek kille. Att ryta till honom gör bara honom osäker.
Bättre att belöna rätt beteende och så fort han fattar vad man menar gör han gladeligen som han blir tillsagd.
Även jag använder kamp som belöning när jag behöver tagga till honom ordentligt. Visst tycker han det är jobbigt att släppa ibland när han hat fått nån ny superfin leksak men då kör jag byteshandel.

Nu har jag bara träffat förarveka staffar så jag vet inte om mitt råd väger särskilt tungt. Men jag hade nog väntar ut valpen lite. Ignorerat oönskad beteende på det sätt som du gjort och belöna rätt.

Summarum: Jag tror du är på rätt spår och det går utmärkt att använda kamp som belöning till staffar.

Jag hoppas det. :) Nu har vi hittat ett mumsigt godis åt honom, och han är verkligen en godisråtta så det fungerar suveränt. Även kamptrasan är rolig, och han släpper direkt man sträcker fram godis.
 

Bukefalos, Hästnyheter, Radannonser

Allmänt, Barn, Dagbok

Hund, Katt, Andra Djur

Hästrelaterat

Tillbaka
Upp