Sv: hitta böjning genom överböjning?
Jag och min ärliga fina travare tappade fotfästet rejält av att rida för en instruktör. Vi pressades som beskrivet in i en form som hans kropp inte klarade av med protester som följd. Resultatet blev slinger och vingel och övningar utan jordning. Vi flöt runt på kommando. Mer där och mer där byggde upp träningspassen tills vi helt förlorat vårt eget samarbete och kommunikation. Jag red genom instruktören, som ansåg att hästen borde kunna det och det. Hon ville få fram det som låg och lurade och få oss snabbt genom utbildningen, men med resultat att vi halkade tillbaka till ett ingenmansland.
Nu på egen hand börjar vi komma tillbaka till någon slags harmoni och kan ge och ta mellan oss. Vi har båda samma mål. Hästen är mycket villig att bli starkare och göra mig till viljes, men en dålig dag med träningsvärk eller återfall av den gamla smygande korsförlamningen säger han nej och vi gör något okomplicerat och kul för att lossa på spänningarna.
Apropå böjningen var det det som skulle pressas och ökas. Jag pillade och tog i kapsonen tills hästen hittade hundra och en väg att slinka iväg med en annan kroppsdel för att balansera upp obehaget.
Nu struntar jag i huvud och hals (via tygeln)och böjer bakifrån. Korrigerar bara avslappningen i rygg och nacke och bättrar på böjningen med sits och kanske innerhjälp. Då kan jag inte lockas att överbruka hans halsleder och få en massa bieffekter jag inte är kapabel att ta hand om.
Jag och min ärliga fina travare tappade fotfästet rejält av att rida för en instruktör. Vi pressades som beskrivet in i en form som hans kropp inte klarade av med protester som följd. Resultatet blev slinger och vingel och övningar utan jordning. Vi flöt runt på kommando. Mer där och mer där byggde upp träningspassen tills vi helt förlorat vårt eget samarbete och kommunikation. Jag red genom instruktören, som ansåg att hästen borde kunna det och det. Hon ville få fram det som låg och lurade och få oss snabbt genom utbildningen, men med resultat att vi halkade tillbaka till ett ingenmansland.
Nu på egen hand börjar vi komma tillbaka till någon slags harmoni och kan ge och ta mellan oss. Vi har båda samma mål. Hästen är mycket villig att bli starkare och göra mig till viljes, men en dålig dag med träningsvärk eller återfall av den gamla smygande korsförlamningen säger han nej och vi gör något okomplicerat och kul för att lossa på spänningarna.
Apropå böjningen var det det som skulle pressas och ökas. Jag pillade och tog i kapsonen tills hästen hittade hundra och en väg att slinka iväg med en annan kroppsdel för att balansera upp obehaget.
Nu struntar jag i huvud och hals (via tygeln)och böjer bakifrån. Korrigerar bara avslappningen i rygg och nacke och bättrar på böjningen med sits och kanske innerhjälp. Då kan jag inte lockas att överbruka hans halsleder och få en massa bieffekter jag inte är kapabel att ta hand om.
