Sv: Hästfolk och markägare
Jag har inte haft något behov av att rida utanför stigarna mer än för att passera ett nedfallet träd över stigen och har därför inte frågat detta.
Jag har ännu inte kommit i några schismer med de markägare vars skogar och vägar jag ridit i/på. Nu ska jag ärligt säga att vissa av skogarna jag ibland passerar känner jag faktiskt inte ägaren till heller. Häromkring finns mycket småskiften där ägaren kan bo på på många mils avstånd från området. Men de stigar jag trafikerar relativt regelbundet vet jag generellt vem som äger.
En markägare har vid ett tillfälle undanbett att jag ridit på vägen förbi hans vildsvinshägn för att inte göra grisarna oroliga, vilket jag naturligtvis respekterat (jag hade ridit förbi hägnet vid ett tidigare tillfälle, och inte ens märkt att grisarna gått där).
På ponnytiden red vi dock mycket i skogarna utan att ens tänka på var man red. En raksträcka med för ponnyerna bra underlag var gärna galoppsträcka oberoende av om några trärötter potentiellt skulle kunna ta skada av den vilda framfarten. Men vi visste inte bättre och ingen hade förklarat eller visat för oss heller. Detta trots att föräldrarna var markägare och kände de flesta bönder runt omkring. Kanske gjorde vi ingen reell skada, kanske störde sig inte skogsägarna på att vi utan att fråga ibland byggde rishinder över småstigarna, utan hade överseende. Jag vet faktiskt inte, för jag fick inte höra något negativt då, alla bönder man hejade på hejade fryntligt tillbaka och ibland blev man till och med bjuden på saft och bulle om man stannade vid en gårdsplan och pratade. Det fanns inte jättemånga ponnyer i området då, så det måste ju stått ganska klart för skogsägarna att det var just vi som var ansvariga för rishinder och ponnyspår i skogarna. Men det är förstås förmodligen skillnad både på skador och kontroll när det är så få hästar i ett område som det var där och då mot hur det kan vara idag när varenda litet ställe med mer än 0,2 hektar mark har ett par hästar...
ALLA Får ni rida utanför stigarna i era skogar för markägarna?
Jag har inte haft något behov av att rida utanför stigarna mer än för att passera ett nedfallet träd över stigen och har därför inte frågat detta.
Jag har ännu inte kommit i några schismer med de markägare vars skogar och vägar jag ridit i/på. Nu ska jag ärligt säga att vissa av skogarna jag ibland passerar känner jag faktiskt inte ägaren till heller. Häromkring finns mycket småskiften där ägaren kan bo på på många mils avstånd från området. Men de stigar jag trafikerar relativt regelbundet vet jag generellt vem som äger.
En markägare har vid ett tillfälle undanbett att jag ridit på vägen förbi hans vildsvinshägn för att inte göra grisarna oroliga, vilket jag naturligtvis respekterat (jag hade ridit förbi hägnet vid ett tidigare tillfälle, och inte ens märkt att grisarna gått där).
På ponnytiden red vi dock mycket i skogarna utan att ens tänka på var man red. En raksträcka med för ponnyerna bra underlag var gärna galoppsträcka oberoende av om några trärötter potentiellt skulle kunna ta skada av den vilda framfarten. Men vi visste inte bättre och ingen hade förklarat eller visat för oss heller. Detta trots att föräldrarna var markägare och kände de flesta bönder runt omkring. Kanske gjorde vi ingen reell skada, kanske störde sig inte skogsägarna på att vi utan att fråga ibland byggde rishinder över småstigarna, utan hade överseende. Jag vet faktiskt inte, för jag fick inte höra något negativt då, alla bönder man hejade på hejade fryntligt tillbaka och ibland blev man till och med bjuden på saft och bulle om man stannade vid en gårdsplan och pratade. Det fanns inte jättemånga ponnyer i området då, så det måste ju stått ganska klart för skogsägarna att det var just vi som var ansvariga för rishinder och ponnyspår i skogarna. Men det är förstås förmodligen skillnad både på skador och kontroll när det är så få hästar i ett område som det var där och då mot hur det kan vara idag när varenda litet ställe med mer än 0,2 hektar mark har ett par hästar...